Den statliga arbetsrätten är ett akademiskt eftersatt område och det råder en brist på framställningar som gör ämnet mer överskådligt. Bestämmelserna som reglerar statlig tjänstetillsättning är spridda i ett stort antal författningar hänförliga till flera olika rättsområden. I denna uppsats görs en rättsområdesöverskridande kritisk genomgång av gällande rätt för statlig tjänstetillsättning, systematiserad i en funktionsbaserad disposition. Särskilt fokus läggs vid hur regler från olika rättsområden samspelar med varandra i en funktionell helhet. Framställningen visar att det på området fortfarande förekommer problem med motstridiga principer.

No description available.

<p>Sweden became a member of the European Union in 1995. When Sweden entered the Union the government also agreed on implementing every law, regulation and directive the Union have and will have in force. One directive the Union wants every country to implement is the Directive (93/104/EG) concerning certain aspects of the organization of working time. This directive includes regulations concerning the relationship between employer and employees. The regulations in the directive must be in force before January 1 2007.</p><p>One of the main points in the directive is the possibility for the parties on the labour market to reach agreements through collective agreements that deviate from the legislation concerning work hours. When the directive is a part of the Swedish law system the possibility for employer and employees to deviate from legislation concerning work hours in collective agreements will be limited through an EG-barrier. The EG-barrier sets a limit for the parties on the labour market to reach collective agreements if the agreement means worse conditions for the employees.</p><p>The possibility for the parties on the labour market to abscond the legislation concerning work hours is regulated in the third paragraph in the legislation concerning work hours. This article describes what other articles the parties on the labour market can abscond from. If the collective agreement contains regulations which means worse conditions for the employees the agreement declared invalid and the employer will be liable for damages.</p><p>The purpose of the essay is to examine in what extent the parties on the labour market can reach collective agreements after January 1, 2007.</p>

No description available.

Sweden became a member of the European Union in 1995. When Sweden entered the Union the government also agreed on implementing every law, regulation and directive the Union have and will have in force. One directive the Union wants every country to implement is the Directive (93/104/EG) concerning certain aspects of the organization of working time. This directive includes regulations concerning the relationship between employer and employees. The regulations in the directive must be in force before January 1 2007. One of the main points in the directive is the possibility for the parties on the labour market to reach agreements through collective agreements that deviate from the legislation concerning work hours. When the directive is a part of the Swedish law system the possibility for employer and employees to deviate from legislation concerning work hours in collective agreements will be limited through an EG-barrier. The EG-barrier sets a limit for the parties on the labour market to reach collective agreements if the agreement means worse conditions for the employees. The possibility for the parties on the labour market to abscond the legislation concerning work hours is regulated in the third paragraph in the legislation concerning work hours. This article describes what other articles the parties on the labour market can abscond from. If the collective agreement contains regulations which means worse conditions for the employees the agreement declared invalid and the employer will be liable for damages. The purpose of the essay is to examine in what extent the parties on the labour market can reach collective agreements after January 1, 2007.

No description available.

The prevention of age discrimination in Sweden did not have any solvent grounds until directive 2000/78/EG was implemented into Swedish law. Today age discrimination has been banned for just over two years. This ground of discrimination has, compared to other existing grounds of discrimination in Swedish law, a lot more opportunities to make exceptions from. Given the fact that the exemption rules are vague, it is difficult to determine whether the protection against age discrimination is in fact a protection at all. The purpose of this essay is to describe what the law regarding age discrimination means. Is the protection against age discrimination appropriate or are the prohibitions against age discrimination deficient? Both Swedish and EU-law applies in this essay, since the Swedish Discrimination Act has been influenced by EU-law. From the prohibition of age discrimination there are a few exemptions which are permissible under Swedish and EU-law. There are three possibilities to make exemptions to the age discrimination ban in Swedish law, one of which can be made in individual contracts and collective agreements as regards the right to pension- survivor - or invalidity benefits. The other two exemptions are more general and vague and therefore do not provide much guidance. Consequently, the main question is whether or not the Swedish Discrimination Act provides a protection with no actual effect, since the preparatory works mention situations where exceptions to the prohibition of age discrimination are considered to be permitted. In 2001 a mandatory rule came into force in the Employment Protection Act (LAS) which gave employees the right, to remain in their post until the month in which he or she reaches the age of 67. The issue however occurs after the employer has reached this age and whether or not this rule constitutes a direct discrimination by law.

Klädkoder förekommer på många olika typer av företag och påverkar ett stort antal arbetstagare. Vissa har sin grund i lagstiftning, andra i avtal, personalpolicies eller liknande. Rättsområdet rörande klädkoder är dock relativt oklart och det finns en brist på relevanta, aktuella rättsfall. De regler som har faktisk effekt verkar mer bygga på rättsprinciper och sedvana än på uttrycklig lagtext. Syftet med denna uppsats är att söka utreda detta rättsläge för att utröna vad arbetsgivaren har för möjligheter att genomdriva och upprätthålla en klädkod samt att undersöka arbetstagarens rättigheter. Arbetsgivaren är förpliktigad att tillhandahålla kläder om dessa är en nödvändighet ur säkerhetssynpunkt och även i vissa andra fall. Det åligger även arbetsgivaren att iaktta god sed på arbetsmarknaden vad det gäller klädkoder. Denne har långtgående friheter att leda och fördela arbetet enligt arbetsledningsrätten som gäller för arbetstagare inom gränserna för dennes arbetsskyldighet. Vägran att följa arbetsgivarens order kan få stora konsekvenser då det kan anses utgöra arbetsvägran. I vissa fall kan ett upphörande av anställningsförhållandet vara motiverat. Klädkoder på arbetsplatserna kan regleras genom avtal, men utomobligatoriskt så härleds stödet främst från arbetsledningsrätten men inte uteslutande då även arbetstagarens lojalitetsplikt har viss inverkan. Arbetstagarens rättigheter på området är relativt svaga, i princip finns skydd mot godtycklighet, agerande som kan tolkas som en provocerad uppsägning samt diskriminerande åtgärder, men skyddet är inte mycket mer omfattande än så. Lojalitetsplikten kan även ha inverkan på arbetstagarens privatliv.

Enligt 11 § MBL är arbetsgivaren skyldig att på eget initiativ kalla till förhandling innan han/hon fattar beslut i frågor som utgör viktigare förändring av hans/hennes verksamhet eller av arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagarna. Denna primära förhandlingsskyldighet gäller endast mot de kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationerna. Syftet med uppsatsen är dels att belysa den här primära förhandlingsskyldigheten och dels beskriva hur den kan tillämpas i praktiken. Frågeställningarna som behandlas är därför följande: Kan arbetsgivaren identifiera de frågor som hör hemma i 11 § MBL? Förhandlar arbetsgivaren enligt 11 § MBL? Finns det andra sätt att komma överens än genom förhandling? Är förhandlingsskyldigheten en nackdel eller är det en fördel att MBL finns för relationerna mellan parterna på arbetsmarknaden? För att kunna besvara dessa frågor ges först en teoretisk inblick i 11 § MBL medan en undersökning vidtogs på ett företag i syfte att studera den praktiska tillämpningen av nämnda lagrum. På företaget där undersökningen ägde rum har tillämpningen av arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet enligt 11 § MBL anpassats till verksamheten genom ett Utvecklingsavtal. Företaget ifråga har stående möten en gång i veckan där personalchefen, en personalkonsult och de fyra kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationerna är närvarande. På dessa mötens agenda står företagets verksamhets- och bemanningsfrågor. Syftet med 11 § MBL är att parterna ska verka för att nå gemensamma beslut och där tycker jag att det aktuella företaget har uppvisat ett väl fungerande arbetssätt.

No description available.