Abstrakt   Bakgrund: Autism är en neurologisk dysfunktion som ingår i gruppen autismspektrum disorder (ASD). Dysfunktion ger en skörhet som ofta leder till ohälsa. Som sjuksköterskor kan vi möta dessa patienter inom alla vårdområden och då skulle autismspecifik kompetens behövas.   Syfte: Syftet med denna uppsats var att beskriva behovet av autismspecifik kompetens i mötet mellan sjuksköterska och person med ASD vid deras kontakt med sjukvården.   Metod: En kvalitativ litteraturstudie i form av en artikelöversikt av sex originalartiklar. Relevanta databaser för vårdvetenskap har använts och en kvalitativ innehållsanalys är gjord enligt Lundman och Hällgren-Graneheim (2012).   Resultat: Resultatet visar att det finns ett behov av autismkompetens i mötet mellan sjuksköterskan och en person med ASD. Sjuksköterskan kan möta både vuxna och barn med en diagnos under spektrumet ASD oberoende vart hon arbetar. Autismspecifik kompetens hos sjuksköterskor ger ett bättre möte mötet och trygghet för patient med ASD.   Slutsats: Sjuksköterskan som är involverad i omvårdanden av personer med ASD behöver en autismspecifik kompetens. Både den teoretiska och den erfarenhetsmässiga kompetensen är viktig för att mötet med person med ASD ska bli så optimalt som möjligt för personen med ASD men också viktig för sjuksköterskans möjligheter till omvårdnad och tillfredställelse i sitt jobb.

Detta är en kvalitativ studie som, med en kritisk ansats och genom intervju med vårdnadshavare, har gett en ökad förståelse för vad ett skolbyte från grundskolan till grundsärskolan kan innebära för elever med autism, utan utvecklingsstörning. Fokus har dels varit på deras mående och syn på sig själva i relation till lärmiljön i de aktuella skolformerna, dels på vad som har lett fram till att deras vårdnadshavare har fattat ett beslut om att flytta sitt barn till grundsärskolan. Som komplement till intervjun, förelåg en analys av dokument som rör elevernas skolgång, som åtgärdsprogram, kontaktböcker, mötesprotokoll och korrespondens med Skolinspektionen. Studien visade på liknande resultat som tidigare forskning har visat, att elever med autism ofta mår dåligt i grundskolan på grund av bristande kompetens hos personalen och bristande stöd för att motverka funktionsnedsättningens konsekvenser. Den visade också att undervisningsnivån i grundsärskolan i dessa fall, liksom tidigare forskning visar, är för låg för att eleverna ska nå sin fulla potential kunskapsmässigt. I enlighet med tidigare forskning framgick att elevernas och deras vårdnadshavares mående förbättrades avsevärt efter skolbytet, men att det inte ledde till ökad måluppfyllelse. Studien visade också att vårdnadshavarna kände sig tvungna att flytta sitt barn till grundsärskolan, eftersom de upplevde att inget likvärdigt alternativ fanns i grundskolan. Även detta speglar vad som framkommit i tidigare forskning, nämligen att föräldrar till barn med funktionsnedsättning ofta upplever att de i praktiken inte har ett fritt skolval för sina barn. Det behövs således ökad kompetens inom grundskolan gällande dessa elevers specifika behov. Vi behöver lyfta fram goda exempel och synliggöra brister som finns i vårt nuvarande skolsystem. Det kanske är så att skolnormen är felande? Vårt samhälle är heterogent och i en skola för alla borde normen också vara heterogenitet snarare än homogenitet, däralla ska arbeta med samma innehåll och nå samma mål samtidigt.