<p>I Sverige avverkas stora mängder skog varje år vilket ger stora skogsområden som är heltkalhuggna. Avverkning av skogen leder till att evapotranspirationen och interceptionen frånväxter minskar. Detta ger en ökad grundvattenbildning som i sin tur leder till en ökad avrinning i vattendragen som avvattnar de avverkade skogsområdena. Den ökade vattentillgången i de avverkade områdena leder till att grundvattenytan höjs. Den höjda grundvattenytan gör att ytterligare markskikt närmare markytan kopplas samman medvattendraget. De övre markskikten har en högre halt av DOC och näringsämnen som kan komma att transporteras ut med grundvattnet till vattendragen och kan på så vis ändravattenkvaliteten i vattendrag och sjöar.</p><p>Syftet med det här examensarbetet har varit att utreda vilka mekanismer som ligger bakom höjningen av grundvattenytan efter avverkning i ett område kring Balsjö i Västerbottens län. I studien användes tre delområden varav två var avverkade, det ena var helt kalavverkat, det andra med en kvarlämnad buffertzon närmast bäcken och det tredje området hade lämnatsorört som ett referensområde. Avverkningen i området skedde under mars månad 2006. Tidigare studier har visat att det finns ett exponentiellt samband mellan grundvattennivå ochvattenföring. Utifrån detta samband togs modeller fram. Modellerna användes sedantillsammans med vattenföringen för varje delområde för att generera grundvattensituationenför åren 2005, 2007 och 2009.</p><p>Undersökningen visade att det hade skett en förändring i sambandet mellan grundvattennivåni marken och vattenföringen i vattendraget efter avverkningen. Detta innebar att grundvattennivån låg närmare markytan efter avverkningen vid samma vattenföring. Den största höjningen av sambandet hade skett i det kalavverkade området och en liten höjning kunde även ses i referensområdet. Detta innebar att två olika mekanismer, ökat flöde ivattendraget och ändrat samband mellan grundvattennivå och vattenföringen, bidrog tillhöjningen av grundvattennivån. Enbart sambandets inverkan på framrunnen volym grundvatten och placeringen i marken visade att det både hade skett en höjning av grundvattenytan samt att en ökad volym grundvatten hade runnit genom markskikten.</p><p>Den ökade avrinningens inverkan på grundvattennivån visade att det var endast vid låga flöden som en höjning av grundvattenytan hade skett. Den framrunna volymen grundvatten vid ökad avrinning låg på samma nivå i marken efter avverkningen men volymen hade ökat.</p><p>De slutsatser som kunde dras från resultaten var att det har skett en förändring i markens struktur efter avverkningen och att denna förändring hade störst effekt i det kalavverkadeområdet jämfört med buffertzonsområdet (med förutsättning att bäcken inte har dämts uppvilket kan ha påverkat de låglänta områdena nära bäcken). Ökningen i avrinning bidrar endast med en liten del till den ökade grundvattennivån.</p>

I Sverige avverkas stora mängder skog varje år vilket ger stora skogsområden som är heltkalhuggna. Avverkning av skogen leder till att evapotranspirationen och interceptionen frånväxter minskar. Detta ger en ökad grundvattenbildning som i sin tur leder till en ökad avrinning i vattendragen som avvattnar de avverkade skogsområdena. Den ökade vattentillgången i de avverkade områdena leder till att grundvattenytan höjs. Den höjda grundvattenytan gör att ytterligare markskikt närmare markytan kopplas samman medvattendraget. De övre markskikten har en högre halt av DOC och näringsämnen som kan komma att transporteras ut med grundvattnet till vattendragen och kan på så vis ändravattenkvaliteten i vattendrag och sjöar. Syftet med det här examensarbetet har varit att utreda vilka mekanismer som ligger bakom höjningen av grundvattenytan efter avverkning i ett område kring Balsjö i Västerbottens län. I studien användes tre delområden varav två var avverkade, det ena var helt kalavverkat, det andra med en kvarlämnad buffertzon närmast bäcken och det tredje området hade lämnatsorört som ett referensområde. Avverkningen i området skedde under mars månad 2006. Tidigare studier har visat att det finns ett exponentiellt samband mellan grundvattennivå ochvattenföring. Utifrån detta samband togs modeller fram. Modellerna användes sedantillsammans med vattenföringen för varje delområde för att generera grundvattensituationenför åren 2005, 2007 och 2009. Undersökningen visade att det hade skett en förändring i sambandet mellan grundvattennivåni marken och vattenföringen i vattendraget efter avverkningen. Detta innebar att grundvattennivån låg närmare markytan efter avverkningen vid samma vattenföring. Den största höjningen av sambandet hade skett i det kalavverkade området och en liten höjning kunde även ses i referensområdet. Detta innebar att två olika mekanismer, ökat flöde ivattendraget och ändrat samband mellan grundvattennivå och vattenföringen, bidrog tillhöjningen av grundvattennivån. Enbart sambandets inverkan på framrunnen volym grundvatten och placeringen i marken visade att det både hade skett en höjning av grundvattenytan samt att en ökad volym grundvatten hade runnit genom markskikten. Den ökade avrinningens inverkan på grundvattennivån visade att det var endast vid låga flöden som en höjning av grundvattenytan hade skett. Den framrunna volymen grundvatten vid ökad avrinning låg på samma nivå i marken efter avverkningen men volymen hade ökat. De slutsatser som kunde dras från resultaten var att det har skett en förändring i markens struktur efter avverkningen och att denna förändring hade störst effekt i det kalavverkadeområdet jämfört med buffertzonsområdet (med förutsättning att bäcken inte har dämts uppvilket kan ha påverkat de låglänta områdena nära bäcken). Ökningen i avrinning bidrar endast med en liten del till den ökade grundvattennivån.

No description available.

Traktdirektivet är ett dokument utformat för att förmedla betydelsefull information vid utförande av skogliga åtgärder om den berörda trakten. Studiens syfte var att kontrollera huruvida traktdirektivet fungerade inom informationskedjan. Genom intervjuer från ett urval av berörda yrkesgrupper samlades data in som tydde på att i det stora hela fungerade traktdirektivet relativt bra, men brister framkom. Förbättringsarbete fanns att göra inom exempelvis säkerhet, vändplaner etecetera.

No description available.

Sexveckorsregeln innebär att en anmälan måste göras till Skogsstyrelsen senast sex veckor före en större skogsavverkning. Av olika anledningar finns möjligheten att få dispens beviljad och därmed få avverka tidigare. Höga regnmängder i Västsverige under senhösten och vintern 2012 bidrog till att markerna blev extra känsliga för s.k. körskador. Det är spårbildning som uppstår till följd av körning med skogsmaskiner, särskilt på lös och fuktig mark, och kan orsaka både miljö- och produktionsmässigt negativa effekter. Många markägare som planerat avverkning vid denna tid då tjälen vanligtvis brukar kunna hålla för maskinerna önskade då istället avverka oanmälda områden (objekt) med bättre bärighet trots det milda vädret. För att inte behöva vänta med avverkningen ansökte de därmed om dispens från sexveckorsregeln i samband med den nya avverkningsanmälan. Eftersom det känsliga objektet kunde sparas till dess att det blivit kallare godkändes flertalet av de inkomna ansökningarna. Då dispensärenden kräver mer tid och arbete samt prioriteras framför vanliga avverkningsärenden var det av intresse för Skogsstyrelsen att ta reda på om den här typen av dispens i praktiken leder till färre körskador. Studien genomfördes på uppdrag av Skogsstyrelsen i Göteborg i syfte ta reda på om dispensen till fullo utnyttjas och om de dispensbeviljade och känsliga objekten avverkats med fler eller färre körskador än objekt där dispens inte sökts. Under april-maj 2013 besöktes totalt 66 privatägda skogsmarker i Halland och Västra Götaland. Studien visade att en stor majoritet av dispenserna utnyttjats men det fanns ingen signifikant skillnad i antal och grad av körskador mellan någon av de tre typerna av objekt. Det innebär att dispens från sexveckorsregeln, i det här fallet, inte lett till färre körskador än i ärenden som inte fått dispens. Dessutom förekom allvarliga körskador i en hög andel objekt inom alla tre grupper något som dels kan vara klimatrelaterat men också en följd av en pressad virkesmarknad och bristande kunskap och kommunikation inom skogsbruket. Detta är välkända problem som det på senare år jobbas allt intensivare med både från Skogsstyrelsens håll men också inom branschorganisationerna. Förhoppningen är att en ökad medvetenhet om körskadornas miljöeffekter och kunskap kring hur de undviks kommer göra att avverkningar i större utsträckning planeras därefter. Tillsammans med en mer detaljerad beskrivning av objekten som rör dispens och mer direkt uppföljning av körskador efter avverkning finns möjligheten att antalet allvarliga körskador även vid sämre väderförhållanden skulle kunna minska i framtiden. / The six week notice implies that the Swedish Forest Agency must be notified at least six weeks in advance of every greater forest felling. For various reasons it is possible for an exception to be granted and thus be able to execute felling earlier. High rainfalls in western Sweden during late autumn and winter 2012 made the soils extra sensitive for rutting. That is the tracks created by forest machines, especially on loose and moist soils, and can in turn cause negative effects for both the environment and wood production. Many forest owners who had planned felling at this time when the ground usually is frozen and can carry the machines instead wished to fell unnoticed areas (objects) with better carrying capacity despite the mild weather. To not having to wait with the felling they therefore applied for exception of the six week notice when sending the notification for the new object. Since the sensitive object could be spared for colder weather, many of the applications were granted. As the exception cases demands more time and work and are also managed prior to regular felling notifications the Swedish forest Agency had interest in finding out if this kind of exception in effect leads to less rutting and soil damage. The study was conducted on behalf of the Swedish Forest Agency in Gothenburg with the purpose to find if the exception, when granted, is fully utilized and if the granted and the sensitive objects are felled with more or less soil damage than objects felled without exception. During April/May 2013 a total of 66 privately owned objects in Halland and Västra Götaland were visited. The study showed that a great majority of the exceptions were utilized but there was no significant difference in number and degree of rutting between any of the three types of objects. This means that the exception of the six week notice, in this case, have not led to less soil damage than in objects without it. Furthermore, serious ruts occurred in a high amount of objects in all three groups, something that partly can be related to climate but also as an effect of a tough wood market and lack of knowledge and communication within the forestry. These are well known problems that in recent years have been more intensely addressed both by the Forest Agency but also within the branch organizations. Hopefully, an increased consciousness about the environmental effects of rutting and knowledge about how it can be avoided will make fellings in greater extent become planned thereafter. Along with a more detailed description of the objects regarding the exeptions and a more direct follow-up of soil damages after felling the number of serious ruts could possibly even at poor weather conditions be reduced in the future.

No description available.

Problemen med betesskador på ungskog av tall (Pinus sylvestris) under vintertid är många utifrån flera olika synvinklar. Det finns ett behov av att hitta en balans som är bra för både viltet, skogsbruket, jakten och övriga intressenter. I den här studien har frågan ställts om avverkningsmetoden spelar roll för viltbetet. Kan bränsleanpassad avverkningsmetod bidra till mer foderskapande åtgärder än vid konventionell föryngringsavverkning? En fältdatainsamling utfördes på totalt fyra områden á 2,5 ha, där två var bränsleanpassade och två konventionellt avverkade. All data som samlades in analyserades statistiskt, för att få fram om det fanns någon skillnad mellan avverkningsmetoderna i mängden betat foder, betesfrekvens och andel betade provytor. Även en spillningsinventering utfördes för att se vilken typ av klövvilt som vistats på områdena. Resultatet visar på en högre andel betat foder, högre betesfrekvens, fler spillningshögar och större andel betade provytor vid de bränsleanpassade avverkningarna.

<p>Arbetet som skogsmaskinförare är mycket belastande både fysiskt och mentalt. För att minska arbetsskador och sjukskrivningar, vilket i längden kan leda till brist på förare och svårigheter att rekrytera nya, behöver arbetsbelastningen minskas. Genom att automatisera vissa delar av skördarförarens arbete kan vinster avseende både den fysiska och mentala belastningen göras. Detta genom att föraren får mer tid att ta de många beslut som ingår i arbetet medan maskinen tar över enkla, upprepade handlingar. Därmed minskar också reglageanvändningen och det ges fler möjligheter till mikropauser då musklerna kan återhämta sig.</p><p>Målet med examensarbetet var att genom studier av kommunikationen mellan människa och maskin komma med förslag på hur belastningsproblemen kan lindras. Samtidigt får inte produktiviteten försämras, eftersom det skulle avskräcka tillverkare och köpare att satsa på nya idéer.</p><p>Genom att göra intervjuer och observationer med förare samt studiebesök hos tillverkare, kunde en kognitiv uppgiftsanalys av förarens arbetssituation göras. Utifrån denna identifierades sedan en rad problemområden varav ett valdes ut för vidare arbete. Arbetet fokuserades på att utveckla en automatisk sorteringsfunktion och ett antal koncept arbetades fram. Två av dessa idéer vidareutvecklades till färdiga koncept vilka sedan testades och analyserades i simulatormiljö. För att se hur de nya funktionerna fungerade jämfört med dagens arbete gjordes också samma test med det konventionella arbetssättet vars resultat sedan användes som referensvärde. Efter varje test gjordes dessutom subjektiva mätningar av arbetsbelastningen för att få en uppfattning om hur koncepten upplevdes.</p><p>Resultaten av studien visar att reglageanvändningen minskar vilket ökar möjligheterna för mikropauser i arbetet. Det ger föraren möjligheter att återhämta sig under arbetets gång och därmed minska belastningsproblemen. Det visar sig dock att avverkningstiden ökar något och att de subjektiva skattningarna hos de nya koncepten är något sämre än referensvärdena. Det beror dock med stor sannolikhet på att testföraren till vardags arbetar med det konventionella arbetssättet och att det inte fanns tid för tillräcklig övning och tillvänjning till de nya koncepten.</p>

Arbetet som skogsmaskinförare är mycket belastande både fysiskt och mentalt. För att minska arbetsskador och sjukskrivningar, vilket i längden kan leda till brist på förare och svårigheter att rekrytera nya, behöver arbetsbelastningen minskas. Genom att automatisera vissa delar av skördarförarens arbete kan vinster avseende både den fysiska och mentala belastningen göras. Detta genom att föraren får mer tid att ta de många beslut som ingår i arbetet medan maskinen tar över enkla, upprepade handlingar. Därmed minskar också reglageanvändningen och det ges fler möjligheter till mikropauser då musklerna kan återhämta sig. Målet med examensarbetet var att genom studier av kommunikationen mellan människa och maskin komma med förslag på hur belastningsproblemen kan lindras. Samtidigt får inte produktiviteten försämras, eftersom det skulle avskräcka tillverkare och köpare att satsa på nya idéer. Genom att göra intervjuer och observationer med förare samt studiebesök hos tillverkare, kunde en kognitiv uppgiftsanalys av förarens arbetssituation göras. Utifrån denna identifierades sedan en rad problemområden varav ett valdes ut för vidare arbete. Arbetet fokuserades på att utveckla en automatisk sorteringsfunktion och ett antal koncept arbetades fram. Två av dessa idéer vidareutvecklades till färdiga koncept vilka sedan testades och analyserades i simulatormiljö. För att se hur de nya funktionerna fungerade jämfört med dagens arbete gjordes också samma test med det konventionella arbetssättet vars resultat sedan användes som referensvärde. Efter varje test gjordes dessutom subjektiva mätningar av arbetsbelastningen för att få en uppfattning om hur koncepten upplevdes. Resultaten av studien visar att reglageanvändningen minskar vilket ökar möjligheterna för mikropauser i arbetet. Det ger föraren möjligheter att återhämta sig under arbetets gång och därmed minska belastningsproblemen. Det visar sig dock att avverkningstiden ökar något och att de subjektiva skattningarna hos de nya koncepten är något sämre än referensvärdena. Det beror dock med stor sannolikhet på att testföraren till vardags arbetar med det konventionella arbetssättet och att det inte fanns tid för tillräcklig övning och tillvänjning till de nya koncepten.