Denna uppsats avser att analysera representationen av barnet och barndomen i konsten under den europeiska kolonialiseringen och imperialismen genom historieskrivningen ur ett feministiskt postkolonialt perspektiv med en historiografisk metod. Syftet är att reflektera över hur kolonialismen har påverkat den visuella konsten föreställande barn och skapat föreställningarna om ras, klass och kön. Som en bakgrund presenteras först konceptet av barnet och barndomens framväxt fram från medeltiden till slutet av 1700-talet. Sedan sammanflätas det med studiens två huvuddelar som tar avstamp i slutet av 1700-talet fram till början av 1900-talet. Den första huvuddelen analyserar barnmotiven i relation med kolonialismen ur nyklassicistisk-, romantisk- och realistisk konst, medan den andra huvuddelen centrerar kring orientalismen. Barnmotiven kommer genomgående att analyseras med en kritisk syn på historieskrivningen och samhällsnormer ur en intersektionell lens. / This paper aims to analyze the representation of children and childhood in art during the European colonization and imperialization through history from a postcolonial feminist perspective historiographical method. The aim is to reflect on how colonialism has affected the visual representation of children and generated the concepts of race, class, and gender. As a background, the paper will first present the historical concept of the child and the emergence of childhood from the Middle ages to the end of the 18th century. This will then be intertwined with the two main parts of the study, which will analyze childhood from the late 18th until the beginning of the 20th century. The first main part analyzes pictures of children in relation to colonialism in the Neoclassical-, Romantic- and Realistic artforms, while the second main part will center around Orientalist art. Throughout the paper, the pictures will be analyzed with a critical perspective of history and societal norms from an intersectional viewpoint.

The overarching aim of this study was to examine female social workers’ (ie. drug counselors’ and members of treatment staff’s) perception of the sexuality of girls and boys. The results indicate that the IPs define female high risk sexual behavior differently than male high-risk sexual behavior. For females, the mere act of having sex with multiple men in combination with drug use was considered problematic, while for males, the question was whether he was having protected sex. A history of CSA was considered to affect the sexuality of both the female and male vignette characters, but in different ways: the male character was seen to punish himself through multiple sexual partners while the female was seen to be unable to make informed sexual decisions or even to enjoy sex. Finally, the concept of sexual exploitation was analyzed and found to be inconsistently used not only by the IPs, but also in the research literature. In the discussion, it is stressed that social services and treatment personnel need to be clear about what they mean by sexual exploitation of girls. Paying undue attention to a girl’s sex life will not help her in any significant way. Instead, social workers should help girls use their gifts and strengths to express their innermost being, helping them find their voice. / Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka kvinnliga socialarbetares (det vill säga drogbehandlares och behandlingspersonals) uppfattning om tonårsflickors och tonårspojkars sexualitet. Resultaten indikerar att intervjupersonerna definierar sexuellt högriskbeteende annorlunda hos flickor och pojkar. För flickor uppfattades det som problematiskt att ha sex med flera män i kombination med narkotikabruk, medan det för pojkar handlade om huruvida de hade skyddat sex. En historia av sexuella övergrepp i barndomen ansågs kunna påverka sexualiteten hos både kvinnliga och manliga vinjettkaraktärer men på olika sätt: den manliga karaktären ansågs bestraffa sig själv genom många sexuella partners medan den kvinnliga upplevdes oförmögen att fatta informerade sexuella beslut eller ens njuta av sex. Slutligen analyserades begreppet sexuellt utnyttjande och visade sig användas inkonsekvent inte bara av intervjupersonerna, men också i forskningslitteraturen. I diskussionen betonas att socialtjänst och behandlingspersonal måste klargöra vad de menar med sexuellt utnyttjande av flickor. Att ge otillbörlig uppmärksamhet åt en tonårsflickas sexliv hjälper henne inte på något väsentligt sätt. Istället bör socialarbetare hjälpa flickor att använda sina talanger och styrkor för att uttrycka sitt innersta väsen och därmed hjälpa dem finna sin röst.