Syftet med denna studie var att utvärdera hur tidigare familjehemsplacerade ungdomar upplevt sig vara delaktiga i beslut rörande dem. De unga vuxna som intervjuades hade alla blivit placerade av samma kommun och det är denna kommun som önskade utvärderingen. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa metoder och bygger på intervjuer med fem unga vuxna, i åldrarna 22-28. För att analysera intervjupersonernas utsagor, har jag använt mig av ett analysverktyg för delaktighet, nämligen Harts (1992) delaktighetsstege. För att se hur intervjupersonernas delaktighet påverkat deras känsla av sammanhang, har jag i min analys även använt mig av Antonovskys (1987) teori KASAM.   Resultaten visar på en stor bredd av upplevd delaktighet. Det finns både skillnader i hur delaktighet upplevs hos den enskilde individen och för personerna sinsemellan. Resultaten pekar dock på att flertalet upplevde att delaktigheten ökade i takt med ålder. De flesta av de intervjuade ansåg sig ha blivit informerade om saker som skedde kring deras livssituation. Dock fanns det önskningar om att få inbjudas till större delaktighet. Det går tydligt att utläsa i resultaten, att de som trivdes bra i sina familjehem, hade ett mindre behov av att vara delaktiga. De uttryckte även att de inte heller hade någon större vilja att vara delaktiga. Ingen av de intervjuade såg dock delaktighet som något negativt.

Föreliggande undersökning var en attitydundersökning baserad på Theory of Planned Behaviour där attityd, subjektiv norm, upplevd kontroll samt intention anses kunna predicera beteende. Syftet med undersökningen är försöka ta reda på vilka faktorer som påverkar hur mycket tid man som förälder umgås med sina barn efter en separation eller skilsmässa eftersom många barn i den situationen förlorar kontakten med den ena föräldern. 36 försöksdeltagare besvarade ett frågeformulär bestående av 31 frågor och påståenden gällande umgänge. Resultaten visar att tiden man som förälder umgås med sina barn efter en skilsmässa beror på intention och upplevd kontroll. Intentionen förklaras av upplevd kontroll och dom förväntningar man upplever från omgivningen. Attityden hade endast liten betydelse i modellen.

No description available.

Titel: ”Barns bästa vid vårdnadsöverflyttningar” – En studie av domar från tingsrätten. Författare: Jenny Olsson Syfte: Syftet med studien är att undersöka konstruktionen av barns bästa i tingsrättens domar gällande vårdnadsöverflyttningar. En del av syftet handlar även om att belysa eventuella dilemman kopplat till begreppet barns bästa i domarna samt undersöka hur dessa dilemman hanteras. Frågeställningar: Hur konstrueras barns bästa i domarna? På vilket sätt kan man utläsa ett dilemma mellan kontinuitetsprincipen och återföreningsprincipen? Teoretiskt synsätt: Studien grundar sig på ett socialkonstruktionistiskt synsätt som präglar hela studien och även återfinns i studiens syfte och frågeställningar. Metod: Studien är en kvalitativ källanalys där domar från tingsrätten angående vårdnadsöverflyttningar är den gällande källan. De inhämtade domarna analyserades med hjälp av en innehållsanalys. För att höja den interna validiteten i studien har två kritiska analyser av kategorierna utförts. Resultat: Resultatet i studien pekar på att barns bästa konstrueras genom barns behov. I studien framkommer de gällande behoven som barns behov av familjetillhörighet samt barns behov av trygghet och stabilitet. Barns bästa konstrueras både i sambandet mellan de två framkomna behoven och i avvägningen mellan dessa. Studien visar även att barns behov av trygghet och stabilitet kan få lämna företräde för andra konstruerade behov. Detta gäller främst barns behov av de biologiska föräldrarna inom kategorin barns behov av familjetillhörighet. Studien visar även att ett dilemma mellan återföreningsprincipen och kontinuitetsprincipen kan uppkomma, också här kan man se att dessa kopplas till barns behov.

Syftet med denna uppsats är att studera tre gode mäns och Överförmyndarförvaltningens roller i förhållande till ensamkommmande, asylsökande barns rättigheter och behov. Studien fokuserar även på relationen mellan dessa. Utifrån lagar och riktlinjer beskrivs deras relation till tre barnperspektiv. Studien är kvalitativ och baseras på intervjuer med representanter från Överförmyndarförvaltningen och tre av Malmö kommuns sju gode män. Intervjuerna analyseras utifrån dessa perspektiv och tre begrepp. Det kom att påvisas att de gode männen arbetar utifrån det vuxna och samhällets perspektiv. De menar vidare att barns bästa uppfylls genom att ta del av barnets eget perspektiv. Deras roll som god man innebär enligt dem själva att de ska verka i föräldrarnas ställe genom vägledning, trygghet och att lösa problem som kan uppstå. Överförmyndarförvaltningen arbetar utifrån samhällets perspektiv där barns bästa beskrivs enligt lag. Sammanfattningsvis har studien kommit att påvisa behovet av mer kunskap kring ensamkommande, asylsökande barn både bland de gode männen samt hos olika myndigheter. / The aim of the essay is to study three good men’s and the Chief Guardian’s roles in relation to the rights and the needs of asylum seeking children without custodians. A focus is also on the relation between them. On the basis of laws and guidelines their relation to three child perspectives is described. The qualitative study is based on interviews with representatives from the Chief Guardian and three of the seven good men in Malmö municipality. The interviews are analysed on the basis of the perspectives and three concepts. It is pointed out that the good men work on the basis of the adult perspective and the society’s perspective. They also mean that the best interests of the child can be met when considering the child’s perspective. Their role as good man means according to themselves that they shall work in a parent’s position through guiding, safety and to solve problem that can occur. The Chief Guardian works on the basis on the society’s perspective. That is the best interests of the child according to the law. To sum up, the study points out the need for more knowledge about asylum seeking children without custodians both among the good men and among different authorities.

Synen på barns behov och föräldraskap varierar i takt med att samhället förändras och varje samhälle har sin syn på barn och föräldrar. Det existerar debatter i samhället gällande vad sociala problem är och när samhället behöver ingripa för en individs skydd. Årligen omhändertas tusentals barn i Sverige för vård utanför det egna hemmet. Denna uppsats syftar att genom ett diskursanalytiskt perspektiv undersöka görandet av barns behov och föräldraskap i 2 § LVU-domar från 2015 samt hur tvångsomhändertaganden motiverades med hjälp av dessa konstruktioner. Frågorna som ämnar besvara syftet är; hur talas det om barns behov och föräldraskap samt vilken betydelse tillmäts barn och föräldrars utsagor i domarna? För att besvara detta genomfördes en diskursanalys av 21 domar som avgjordes av Luleå förvaltningsrätt 2015. Utifrån analysarbetet framträdde en diskurs om barns behov och en diskurs om föräldraskap. Diskurserna visade sig både vara beroende och i ständig påverkan av varandra. Inom barndiskursen sågs barn främst som skyddsvärda medan det aktiva aktörskapet var nedtonat. Inom föräldradiskursen sågs föräldrar som oförmögna och de befann sig i försvarsposition där deras trovärdighet ifrågasattes. Beroende på vilka beskrivningar som framfördes om familjerna och hur deras trovärdighet bedömdes gavs parternas utsagor olika utrymme i domarna.

<p>Uppsatsen är en rättssociologisk studie som syftat till att undersöka hur våld som uppges utfört av mammor belyses i vårdnadstvister. Studien söker även ge möjliga förklaringar till varför domstolar dömer till gemensam vårdnad när det förekommer uppgifter om mammors utövande av våld mot pappan eller barnen. Svensk rätt rörande vårdnad redovisas, en kort historik av vårdnadslagstiftningen, samt berörda artiklar i Barnkonventionen. Vidare presenteras forskning kring kvinnligt utövande av våld. Undersökningen består av sju tingsrättsdomar samt en dom från Högsta domstolen. Utifrån ett barnperspektiv undersöks hur mammors våld och dess konsekvenser beaktas som en riskfaktor i domstolarnas bedömningar. Resultatet har analyserats utifrån ett våldsperspektiv samt vilken betydelse synen på moderskapet kan få vid bedömning av barns bästa och våld. Resultatet visar att risken för att barn och pappan ska bli utsatta för mammors våld förminskas och i vissa fall berörs våldet inte alls av domstolarna. Slutsatsen vid analysen av domarna visar på att mammors våld inte tas på allvar av domstolarna i de studerade rättsfallen. Gemensam vårdnad mellan föräldrarna tillmäts större betydelse än risken för att barnet själv skall utsättas för fysiskt våld eller psykiskt våld genom att bevittna våld utfört av mamman.</p>

Syftet med studien var att undersöka hur stor andel barn mellan 10–14 år som tydligt fått komma till tals samt hur deras utsagor uttrycks i de skriftliga domsluten vid överklagande av LVU till kammarrätten. En kategorisering av alla domslut från utvald kammarrätt gjordes för att sedan välja ut åtta av domsluten att granska kvalitativt utifrån Harts delaktighetsstege och barndomssociologi. Resultatet visade att barn i mindre än hälften av domsluten tydligt fått komma till tals och att barnets åsikt uttrycks i olika stor utsträckning i de skriftliga domsluten, dock framkommer inte barnets åsikter i avsnittet skäl för beslut i domslutet. Barn anses ofta i förhållande till vuxna inte vara tillräckligt mogna vilket kan medför att de inte får vara aktiva aktörer och att deras handlingsutrymme begränsas. Vuxna som arbetar med barn måste vara medvetna om den komplexitet som råder mellan barnets rätt till delaktighet och barnets bästa. / The aim of this study was to examine the proportion of children between ages 10-14 who clearly got to express themselves and how their views were expressed in written documents when appealing LVU to kammarrätten. A categorization of all judgments from a court were made, the eight were selected to examine qualitatively supported by Hart's ladder of participation and childhood sociology. The result showed that children in less than half of the judgements clearly got to express themselves and that the child's words were noted to varying degrees, however, in the section reasons for decision the child’s views were not included. Children are often not considered sufficiently mature in relation to adults, which means that they may not be active actors and that their room for maneuver is restricted. Adults working with children must be aware of the complexity between the child's right to participation and the child’s best interests.

<p>Barns Behov I Centrum (BBIC) är ett utredningsverktyg inom social- tjänsten som har haft stor framfart i Sverige de senaste åren. Det finns tre viktiga områden som verkar inom BBIC vilka är "barnets behov", "föräld- rarnas förmåga" samt "familj och miljö". Syftet med detta arbete var att undersöka hur fem socialsekreterare upplevde att dessa områden blev tillgodosedda, hur BBIC fungerat som arbetsmetod samt att undersöka vilka dessa socialsekreterare anser haft mest nytta av BBIC. En kvalitativ forskningsmetod med en fenomenologisk ansats har använts för att komma fram till resultatet. För att ta reda på vad dessa socialsekreterare ansåg genomfördes intervjuer och resultatet av studien visade att det fanns många likheter mellan de intervjuade socialsekreterarnas åsikter och att många av deras uppfattningar var i linje med den tidigare forsk- ningen. BBIC hade ökat rättsäkerheten genom den struktur verktyget medfört dock hade arbetet blivit mer tidskrävande enligt informanterna. Barnens delaktighet i utredningar hade ökat sedan BBIC´s implemente- ring genom att det blivit enklare att se barnets behov och att strukturen gjorde att barnets röst framkom i utredningen. Vem eller vilka som var mest gagnad av BBIC´s implementering framkom ingen entydig bild.</p>

<p>Samhället har utvecklats från kärnfamiljer till mer heterogent sammansatta familjer som en påverkan av de samhällsförändringar som skett under senare år. Då föräldrar likställs i vårdnadsfrågor har ett växelvis boende blivit allt mer vanligt förekommande. Syftet med vår uppsats har varit att undersöka hur barn till separerade föräldrar ser på ett växelvis boende. Studien har genomförts med hjälp av fem kvalitativa intervjuer. Centrala aspekter av problemområdet har sedan sammanställts i temaområden. Dessa har tolkats genom systemteori, Aaron Antonovskys salutogena perspektiv, KASAM samt ur ett socialt nätverksperspektiv. Problemområdet har även jämförts med tidigare forskning för att finna likheter respektive olikheter samt nya frågeställningar. Resultatet har visat att ett växelvis boende befrämjar kontakten mellan barn och föräldrar. Förutsättningarna för ett växelvis boende har enligt ungdomarna varit, närhet mellan föräldrarna, ett gott samarbete dem emellan, samt ett eget rum. Ett växelvis boende kan vara en god medelväg för barn, i jämförelse med att förlora vardagskontakten med den ene föräldern.</p>