Syftet med denna rapport är att undersöka om kristna församlingar tvingats göra kompromisser eller anpassa sina begravningsritualer under corona-pandemin. Tidigare forskning om hur begravningar har hanterats vid andra epidemier, så som aids-epidemin på 80- och 90-talet och kolera-epidemin i Guinea-Bissau 1994, samt hur begravningstraditionen har utvecklats i slutet av 1900-talet har fungerat som inspiration för vad som ska undersökas i denna rapport. För att få ett svar på rapportens syfte har en kvalitativ insamlingsmetod bestående av strukturerade intervjuer av religiösa samfund och begravningsbyråer använts för att sammanställa ett empiriskt material i form av en databas. Med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys har dessa intervjuer analyserats för att ge ett svar på rapportens frågeställning. Genom denna analys av intervjuer med fem kristna församlingar och två begravningsbyråer så går det att konstatera att anpassningar och kompromisser har varit nödvändiga när det kommer till hantering av avlidna och planering samt genomförande av begravningar. Rapporten visar att under pågående pandemi har man lyckats hitta lösningar för att kunna genomföra begravningar, utan att ritualerna påverkas nämnvärt.

<p>I den här uppsatsen analyseras Ibn Fadlans beskrivning av rûs hövdingabegravning. Till skillnad från tidigare dekontextuell forskning sätts fokus på det kontextuella. Begravningen beskrivs som en livskris där olika maktförhållanden uppstår. Olika sociala relationer inom gruppen lyfts fram.</p><p>Ibn Fadlan beskriver hur gods och föremål strukturerades och förbrukades i och runt gravhögen. De kan liknas vid rituella objekt och kan knytas till rûs vardagliga sedvänjor och deras ekonomiska förhållanden. Både den döde hövdingen och den utvalda slavinnan får ta del av dessa objekt. De blev delaktiga i ett symboliskt kapital.</p><p>Rûs utförde rituellt dödande under begravningen. Under den typen av handlingar verkar traditionen motiverande och legitimerande.</p><p>Rûs hade en föreställning om paradiset som kan stämma överens med fornskandinaviska förhållanden. Man genomförde likvård och kremering av kroppar som visar på själsliga föreställningar intimt förknippade med de eskatologiska föreställningarna.</p><p>För gruppen blir begravningen en kris då samhället måste genomgå förändring. Det gällde att kapa banden till den döde och samtidigt tillfredställa honom. Man knöt nya band med omgivningen. Man försökte därför skapa rituella uttryck för gemenskap både med den döde och med varandra. Slavinnan och hövdingen genomgick olika rites de passage och förändrade respektive förstärkte sina positioner.</p>

I den här uppsatsen analyseras Ibn Fadlans beskrivning av rûs hövdingabegravning. Till skillnad från tidigare dekontextuell forskning sätts fokus på det kontextuella. Begravningen beskrivs som en livskris där olika maktförhållanden uppstår. Olika sociala relationer inom gruppen lyfts fram. Ibn Fadlan beskriver hur gods och föremål strukturerades och förbrukades i och runt gravhögen. De kan liknas vid rituella objekt och kan knytas till rûs vardagliga sedvänjor och deras ekonomiska förhållanden. Både den döde hövdingen och den utvalda slavinnan får ta del av dessa objekt. De blev delaktiga i ett symboliskt kapital. Rûs utförde rituellt dödande under begravningen. Under den typen av handlingar verkar traditionen motiverande och legitimerande. Rûs hade en föreställning om paradiset som kan stämma överens med fornskandinaviska förhållanden. Man genomförde likvård och kremering av kroppar som visar på själsliga föreställningar intimt förknippade med de eskatologiska föreställningarna. För gruppen blir begravningen en kris då samhället måste genomgå förändring. Det gällde att kapa banden till den döde och samtidigt tillfredställa honom. Man knöt nya band med omgivningen. Man försökte därför skapa rituella uttryck för gemenskap både med den döde och med varandra. Slavinnan och hövdingen genomgick olika rites de passage och förändrade respektive förstärkte sina positioner.

De traditionella begravningsplatserna kräver stora ytor. Urbanisering och befolkningsökning gör att detta utrymme inte längre finns att tillgå i tätbebyggda områden. Detta projekt tar sin utgångspunkt i denna problematik och de konsekvenser den fått för de begravningspraktiker som är etablerade i vårat samhälle. Projektets avsikt är att pröva en långsiktig lösning i form av en alternativ begravningspraktik med stadens förutsättningar som utgångspunkt. Detta innebär att jag föreslår ett nytt gravskick, en ny ritual samt visar hur dessa kan gestaltas.  Projektarbetet inleddes med skrivandet av en uppsats där jag undersökte begravningsritualen och den plats där den utövas. Jag utvecklade en modell för att beskriva kopplingen mellan ritualens handlingar och platsens betingelser. Modellen tog sin utgångspunkt i antropologen Arnold van Genneps teorier om begravningsritualer. Modellen användes för att analysera Sigurd Lewerentz förslag till ett kombinerat krematorium och begravningsplats i Helsingborg. Därefter tog en designprocess vid som innebar att jag formgav ett arkitektoniskt lösningsförslag. Under denna process använde jag den modell som utvecklades i uppsatsen som ett redskap för att pröva och motivera mina val.  Resultatet av projektet kan beskrivas som ett förslag på en modifierad minneslund placerad i centrala Stockholm. Av intresse för fortsatt undersökning är dels de problemområden jag identifierat i mötet mellan begravningsplatsen och den urbana kontexten, dels den metod jag använt för att omsätta den teoretiska modellen till fysisk gestaltning. / Traditional cemeteries requires large areas. Urbanization and increased population means that this space is no longer available in urban contexts. This project has its starting point in the aforementioned problem and the consequences it has had for existing burial customs.  The purpose of the project is to examine a long-term solution in the form of an alternative burial practice based on the conditions of the contemporary city. This means that I propose a new burial custom, a new ritual and show how these might staged architectonically.  The project began with the writing of an essay in which I examined the relationship between the burial ritual and its associated space. In order to do this, I developed a model which describes the connection between the ritual act and spatial circumstances. This model is based on the anthropologist Arnold van Genneps theories concerning rituals of passage. It was used to analyze Sigurd Lewerentz proposal for a combined crematorium and cemetery in Helsingborg. I then used the conclusions drawn from the analysis as the basis for a design process which resulted in the architectonic solution proposal. The model was a central tool for verifying and motivating my choices during the design processes.  The result can be described as a modified memorial park placed in central Stockholm. Of interest for further investigation is the problem areas which I have identified in the meeting between the cemetery and the urban context as well as the method I used to translate the theoretical model to physical form.

The Mid-Neolithic site of Ajvide on the Baltic Island of Gotland comprises the burials of 89 individuals within 85 separate burial contexts (Österholm 2008). Some of these individuals were detected with absent skeletal elements, such as the cranium, which have been believed to be represented by the considerable number of dispersed human bone fragments discovered from the site (Burenhult 2002: 33, see also Lundén 2012). These occurrences were initially proposed to be caused by agricultural ploughing, which however has not been done on the fields of Ajvide with the modern machinery of the late 20th century (Burenhult 2002: 31). It was hence the intention of this study to investigate the alternative motives behind these phenomena, by reviewing the statistics between these skeletal materials. The correspondence was additionally analysed with some other selected variables on the available data from these burial contexts. Based on the attained results, it was concluded that the human skeletal remains from the disturbed burials were likely intentionally retrieved to be used in the different ritual activities of the PWC populations on Gotland. / Den mellanneolitiska Ajvidelokalen på Gotland omfattar 85 begravningar av totalt 89 individer (Österholm 2008, Burenhult 2002). Vissa av individerna påträffades utan specifika skelettelement, såsom kraniet. Dessa individer har använts som representanter för tolkningen av den markanta kvantiteten av spridda mänskliga benfragment, som hittats via arkeologiska utgrävningar på lokalen (Burenhult 2002: 33, se även Lundén 2012 och Wallin 2015). Till en början ansågs jordbruksplogningen vara ansvarig för detta fenomen, dock har inga plöjningar utförts med moderna maskiner, eller sedan 1900-talet (Burenhult 2002: 31). Därmed, var syftet med studie att undersöka alternativa tolkningar bakom dessa fenomen. Studien är på analyser av de två olika grupperna med skelettmaterial, som inkluderats i en statistisk modell. Dessutom utfördes en korrespondensanalys mellan andra särskilt utvalda variabler från varje gravkontext. Studien har konkluderat, att de mänskliga skelettresterna från de förstörda begravningarna, hämtades sannolikt avsiktligen för olika rituella aktiviteter som praktiserades av den mellanneolitiska befolkningen på Gotland.