Ett verk, en helig plats, Norra begravningsplats. En plats som är symbol för mötet mellan livet och döden. En plats som har redan förutbestämda behov, där inns stora olikheter men en och samma färg. Platsen är skapad för att fullfölja mänskliga behov i sammanhang med att dödens rum är gemensam.      Ett diskretskärmtak möter mig innanför dörren. Jag kommer in i ett slutet men ändå ljus rum- expeditionen. En arkitektur med öppna dörrar men väl kontrollerad rörelse. Plats att dela eller vara sig själv. Att komma in i värmen efter en förlust… Ljuset silar sig in i slitsar i väggen och små fönsterpartier skapar nytt mönster i den annars grå och enhetlig yta och ger blickpunkter ut i den kringliggande naturen. Man står där inne och blicken fastnar, det är mycket som händer. Blicken dras till den abstrakta inredning och lugnet. Urnan är klar att hämtas. Jag ställer den i en öppning i väggen och glida i luckan för att stänga. Den är i en annan värld nu. Den kalla luften som letar sig ner i lungorna när jag dra dörren och öppna sig ett litet fönster att sedan behöver jag sitta kvar en stund till. Slutna ytor. Ljusa ytor. Livets rörelse. En byggnad för många olika villkor. Plats för sorg. Plats för minne. Plats att hedra minnet. Plats för oss! / No time or space to stop. A suspended structure of concrete, as a parasite in between two worlds. Suddenly, everything else disappears. An smoke, a break, a breath. Just the noise of the motorway reminds of the reality of the place.

Högdalstoppen är konstruerad med myter och rykten. Och av teglet från Klara-kvarteren. I vissa ljus är det en ruin, ibland en bortglömd allmänning. Bland sly och trasiga lyktstolpar går du på avvägar, så plötsligt: du ser ett hörn av ett gravröse, ett monument. Att betrakta och bestiga Högdalstoppen är lika mycket en alldaglig som en storslagen upplevelse. Stadsträdgårdsmästare Holger Blom ville att ”topparna skall utföras som fristående konstverk”, och bortom förfallet kan det konstruerade urskiljas: genom toppens distinkta kanter och planerade planteringar. Begravningsplatsen landar bra på Klarakvarterens gravröse, krematoriet möter värmeverket. Min uppgift blir att gestalta uppstigningen. Från områdets primära ingång är det omöjligt att se själva toppen, men hela vägen måste berätta samma historia – om Döden och om Högdalstoppen. Resan till toppen ska skvallra om vad som ska möta en där uppe. Jag ser Högdalstoppen som en ruin av en storslagen park, och vägen genom skogen konstrueras av spillror från denna park. / Högdalstoppen is constructed with myths and rumours, and by the bricks of Klarakvarteren. From one angle it is a ruin or a feral park, and yet: through undergrowth and broken street lamps you can catch a glimpse of a monument. Holger Blom was the most influential planner of parks in Stockholm during the 20th century and he was the instigator of the building of Högdalstoppen. He wanted the hills to be autonomous art pieces in the landscape, and beyond the deterioration the constructed can be seen: through the sharp edges of the slope and the planned plantation. A cemetery would rest peacefully on this tumulus of old Stockholm. My task is to portray the ascension, make the road tell a story about death and about Högdalstoppen. So, what does that mean in the time of the agnostic? Uncertainty, and that is what I want to capture. I choose to see Högdalstoppen as a remembrance of a once great park, and the road leading up to the top should be constructed by fragments of that park.

This is an imaginative and speculative project that takes its point of departure from an architectural competition announced in 2009 for a new cemetery on Järvafältet.  The project is curated according to three walks: The level walk -uses varying levels to accommodate different types of burial. The sound walk - uses sound as a means of memorializing the deceased. The node walk – rethinks the conventional religious segregation of cemetery space toward integration and an ecological way of reusing land for burial.

The aim of this study has been to see what the Ajvide location and its surroundings mighthave been used as. The author is going to compare a couple of sites, Stora Förvar, Snausarve, Bjerges and Ajvide, and see if these sites might have some connection to each other. Thesesites are going to be studied and see what they might have been used as, maybe a burialground or a settlement.

Krematoriet När en människa kremeras bli hon ett moln. Det nya krematoriets gestaltning är inspirerat av molnets egenskaper  - translucens, lätthet, förändring och ljus. Byggnaden har en rationell plan som stödjer den naturliga arbetskedjan för begravningsentreprenörer, tekniker och expedit. Samtidigt är det en plats för anhöriga. För människor i sorg som behöver utrymme för att säga farväl. / Crematorium When a person is cremated she is transformed into a cloud. The design of the new crematorium is inspired by properties of the cloud - translucency, change and light. The building has a rational plan that supports the natural chain of work by people working there . At the same time it is a place for families, for people in mourning who need room to say goodbye.

De traditionella begravningsplatserna kräver stora ytor. Urbanisering och befolkningsökning gör att detta utrymme inte längre finns att tillgå i tätbebyggda områden. Detta projekt tar sin utgångspunkt i denna problematik och de konsekvenser den fått för de begravningspraktiker som är etablerade i vårat samhälle. Projektets avsikt är att pröva en långsiktig lösning i form av en alternativ begravningspraktik med stadens förutsättningar som utgångspunkt. Detta innebär att jag föreslår ett nytt gravskick, en ny ritual samt visar hur dessa kan gestaltas.  Projektarbetet inleddes med skrivandet av en uppsats där jag undersökte begravningsritualen och den plats där den utövas. Jag utvecklade en modell för att beskriva kopplingen mellan ritualens handlingar och platsens betingelser. Modellen tog sin utgångspunkt i antropologen Arnold van Genneps teorier om begravningsritualer. Modellen användes för att analysera Sigurd Lewerentz förslag till ett kombinerat krematorium och begravningsplats i Helsingborg. Därefter tog en designprocess vid som innebar att jag formgav ett arkitektoniskt lösningsförslag. Under denna process använde jag den modell som utvecklades i uppsatsen som ett redskap för att pröva och motivera mina val.  Resultatet av projektet kan beskrivas som ett förslag på en modifierad minneslund placerad i centrala Stockholm. Av intresse för fortsatt undersökning är dels de problemområden jag identifierat i mötet mellan begravningsplatsen och den urbana kontexten, dels den metod jag använt för att omsätta den teoretiska modellen till fysisk gestaltning. / Traditional cemeteries requires large areas. Urbanization and increased population means that this space is no longer available in urban contexts. This project has its starting point in the aforementioned problem and the consequences it has had for existing burial customs.  The purpose of the project is to examine a long-term solution in the form of an alternative burial practice based on the conditions of the contemporary city. This means that I propose a new burial custom, a new ritual and show how these might staged architectonically.  The project began with the writing of an essay in which I examined the relationship between the burial ritual and its associated space. In order to do this, I developed a model which describes the connection between the ritual act and spatial circumstances. This model is based on the anthropologist Arnold van Genneps theories concerning rituals of passage. It was used to analyze Sigurd Lewerentz proposal for a combined crematorium and cemetery in Helsingborg. I then used the conclusions drawn from the analysis as the basis for a design process which resulted in the architectonic solution proposal. The model was a central tool for verifying and motivating my choices during the design processes.  The result can be described as a modified memorial park placed in central Stockholm. Of interest for further investigation is the problem areas which I have identified in the meeting between the cemetery and the urban context as well as the method I used to translate the theoretical model to physical form.

De språkliga val som görs i den allmänna skyltningen på en (semi-)offentlig plats berättar någonting om rådande uppfattningar om språk i ett visst sammanhang. De språkliga val som görs på en begravningsplats avslöjar något om vilka saker som anses vara viktiga för såväl den avlidna som de närstående. Forskning om språkliga landskap, det vill säga om skyltar och inskriptioner i ett avgränsat område, kan bidra till att blottlägga dessa ideologier. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur olika språk synliggörs i Skogskyrkogårdens språkliga landskap samt vilka språkideologier om flerspråkighet som manifesteras i detta landskap. För att uppnå detta syfte tillämpar jag en sociosemiotisk multimodal analys på mitt material. Materialet är tvådelat: dels analyseras begravningsplatsens allmänna skyltar och inskriptioner, dels skyltar och inskriptioner som tillhör enskilda gravar i det ortodoxa gravkvarteret. Den språkliga variationen är betydligt större på skyltar och inskriptioner som tillhör enskilda gravar än Skogskyrkogårdens allmänna skyltning. Detta beror på olika föreställningar om mottagaren utifrån olika språkideologier såsom modersmålsideologin, ideologin om postmodern flerspråkighet, ideologin om språkhierarkier, ett land ett språk-ideologin och ideologin om ett språks kulturvärde, som alla manifesteras eller utmanas i Skogskyrkogårdens språkliga landskap.