Diss. Phil.-Hist. Univ. Strasbourg et Basel, 2005. - Ref.: Gertrud Gréciano et Annelies Häcki-Buhofer. / Literaturverz. S. 341 - 361. Bibliogr.

Sverige är fortfarande ett av världens mest våtmarksrika länder och har därför ett internationellt ansvar för bevarandearbetet. Däremot försvann huvuddelen av våtmarkerna i södra Sverige på grund av dikningar och sjösänkningar mellan 1800- och 1900-talen. Idag har en del våtmarker restaurerats och nyskapats, men det rör sig oftast om öppna vatten med strandzoner och arealmässigt långt mindre än det som trots allt finns kvar. De få kvarvarande kalkfuktängar har ett stort vetenskapligt och kulturellt värde. En rapport om Skånes rikkärr 2009 redogjorde för att 81 % av länets skyddade rikkärr är i behov av insatser i en eller annan form. Strax söder om Kristianstad sänktes Lyngsjön under början av 1800-talet och värdefulla rikkärr och kalkfuktängar bildades på den gamla sjöbottnen. Dessa marker är utnämnda Natura 2000-områden och kommer att bli skyddade som naturreservat. Floran är både art- och individrik och det är bland annat den rika förekomsten av orkidéer gör markerna skyddsvärda. För att bidra till kunskapsunderlaget för framtida skötsel- och bevarandeåtgärder studerades litteraturen och kärlväxterna undersöktes längs tre transekter. Resultatet visade att majoriteten av kärlväxterna som finns där är mer gynnade av bete än av slåtter. Många av arterna visade på en god hävd men det fanns inslag av bladvass Phragmites australis och andra konkurrensstarka växter som har möjlighet att ta över området på ett oönskat sätt. Målsättningen för markerna är att långsiktigt bevara och utveckla områdets naturvärden knutna till ett kulturpåverkat landskap. Här finns en lång tradition av odling och hävd med bete och slåtter. Betesupplägget behöver utvärderas för att ta hänsyn till floran och det finns behov av kompletterande skötsel när betesdjuren inte räcker till för att bevarandestatusen ska kunna upprätthållas.

Syftet med studien är att komplettera den forskning som gjorts inom landskapsvetenskap och kulturgeografi utifrån ett utmarksperspektiv. Studien ska bidra till förståelse för utmarkernas placering och förändring under de senaste 200 åren. Detta görs genom att jämföra två områden med olika naturgeografiska förutsättningar, ett på Linderödsåsen och ett på Kristianstadslätten, utifrån faktorerna jordarter, utmarkers storlek, markanvändning och djurhållning. Utmarkerna var de områden som byns bönder i huvudsak använde till bete. I denna studie kommer det som lantmätaren klassat som utmark, hagmark eller fäladsmark i kartornas protokoll att räknassom utmark. Kartmaterialet av utmarker och inägor sammanställdes till två områden som det gjordes olika analyser inom och för att utföra detta användes geografiska informationssystem. Studiens resultat diskuteras framförallt i samband med tre andra studier som tar upp frågor kring utmarker och bete. Studiens analyser visar att jordarterna har haft en viss inverkan på utmarkernas placering. Utmarkernas areal skiljer sig mellan områdena vilket kan bero på de förutsättningar som jordarterna skapat. Markanvändningen förändrades, efter den agrara revolutionen ökade åkermarken och trädvegetationen på betesmarkens bekostnad. Från 1900-talets mitt fram till idag har markanvändningen förändrats ytterligare men inte lika drastiskt. Djurhållningen skiljde sigmellan områdena. På Kristianstadsslätten hade de en högre djurtäthet än på Linderödsåsen.

<p>Many species and hence biodiversity depend on old, large oaks (Quercus robur) with hollow trunks. The populations of oak-living organisms have to migrate to a nearby old oak in order to survive the death of the host. The oak district south of Linköping, Sweden, is unique in area and the number of old oaks. It is anyway doubtful whether regeneration of oak will secure future continuity. Oaks are light-demanding and thrive in open pastures. Grazers also pose a problem, eating acorns and seedlings not protected by e.g. thorny shrubs. This is a study of regeneration of young oaks in the oak district and the influence of management, light conditions and thorny shrubs. There were less grown-up oaks up to 40 cm diameter than between 40 and 80 cm in grazed areas. The occurrence of oak seedlings was very low in dark un-grazed areas. Seedlings were much more common under than outside of oak canopies regardless of management. Ground coverage was lower at seedlings than in random plots. In grazed areas the density of seedlings was 30 times higher in thorny shrub than outside, but few seedlings were higher than 80 cm. The study showed that thorny shrubs are vital for establishment and survival of oak seedlings in grazed areas. It also showed that there is a risk of gaps in oak age distribution in the oak district. Management should spare thorny shrub and help seedling establishment outside of oak canopies, were oak seedlings are more likely to become trees.</p>

Many species and hence biodiversity depend on old, large oaks (Quercus robur) with hollow trunks. The populations of oak-living organisms have to migrate to a nearby old oak in order to survive the death of the host. The oak district south of Linköping, Sweden, is unique in area and the number of old oaks. It is anyway doubtful whether regeneration of oak will secure future continuity. Oaks are light-demanding and thrive in open pastures. Grazers also pose a problem, eating acorns and seedlings not protected by e.g. thorny shrubs. This is a study of regeneration of young oaks in the oak district and the influence of management, light conditions and thorny shrubs. There were less grown-up oaks up to 40 cm diameter than between 40 and 80 cm in grazed areas. The occurrence of oak seedlings was very low in dark un-grazed areas. Seedlings were much more common under than outside of oak canopies regardless of management. Ground coverage was lower at seedlings than in random plots. In grazed areas the density of seedlings was 30 times higher in thorny shrub than outside, but few seedlings were higher than 80 cm. The study showed that thorny shrubs are vital for establishment and survival of oak seedlings in grazed areas. It also showed that there is a risk of gaps in oak age distribution in the oak district. Management should spare thorny shrub and help seedling establishment outside of oak canopies, were oak seedlings are more likely to become trees.

Philosophiae Doctor - PhD / Wollo, formerly referred to as ―Bete Amhara,‖ refers to a region of Amharic-speaking Christians. It was one of the oldest provinces of Ethiopia; located in the north-eastern part of Ethiopia at the cross- roads of the Red Sea, Gulf of Aden, Sudan, and central and Southern Ethiopia. Its geostrategic central position has made it a historical focal point of historical dynamics in Ethiopia. Due to its geostrategic position, many writers of the medieval period referred to Wollo as the ―center and the heartland of the Abyssinian Empire. On account of these, major historical battles among political, social, and religious forces occurred in this region leaving their own mark on it and the nature of the Ethiopian state. Before the sixteenth century, Wollo had been a center of history, political administration, religion, and religious education. As a result, numerous historical events have taken place in this province. Due to such factors, it was part of the historically dominant regions in Ethiopia. However, after the sixteenth century we see a decline in the position of Wollo. A province which was part of the center, afterwards the sixteenth century, had been downgraded to the periphery following its domination by Islam and Oromo, which were two subjects of marginalization in Ethiopian historiography. Thereafter, the province was relegated from the country‘s political ground and historical narration due to ethnic, religious, and political backgrounds. In the earliest recordings of the historically dominant groups of Ethiopia, Wollo was not properly represented as it was regarded as a Muslim and Oromo province. In much of the recently recorded literature on the subaltern groups in the post-1991 period, the internal events of Wollo have been ignored. Therefore, both in the past and recently, the socio-political history of Wollo province has never been given due regard. Despite the fact that Wollo bears elements of both the historically dominant and historical subaltern of Ethiopia, it has not been provided proper representation by the narrative of the historically dominant groups, as it is not given proper place in the emergent history of the subaltern in Post-1991 Ethiopia. This paradox of Wollo belonging to both but not given due attention and representation is the corridor leading to explore the dark sides of Ethiopian historiography. Thus, this study attempts to examine why, how and in what way Wollo has been neglected from the country‘s political ground and historical narration. It will also try to reconstruct the social and political history of the province in the period under study.

Lunds kommun har under några somrar tillbaka inventerat olika faunagrupper i olika naturområden i Genarp, en mindre ort som ligger cirka 2,5 mil sydöst om Lund. Under dessa somrar (2007-2010) hittades och registrerades nio olika rödlistade insektsarter i Blüchers park, ett naturområde med en mosaik av olika naturtyper på sandunderlag. Blüchers park är cirka 2,7 hektar stort och ligger i Genarps östra del. Detta arbete kompletterar de ovan nämnda insektsinventeringarna med en florainventering av Blüchers park. Syftet med arbetet är dels att söka förståelse till varför funna kärlväxter i Blüchers park växer där de växer, dels att ta reda på vilka skötselåtgärder som skulle kunna vara lämpliga i området, det vill säga hur förekomsten av funna rödlistade insektsarter kan komma att gynnas genom olika floraskötselåtgärder. Under juni-augusti 2011 återfanns 175 kärlväxtarter i Blüchers park. Av dessa var nio stycken (5 arter och 4 artgrupper) så kallade förbindelseväxter (växter som rödlistade insektsarter är beroende av) av särskilt intresse eftersom åtgärder som gynnar dessa även kan förväntas gynna de tidigare funna rödlistade insektsarterna. För att kunna gynna förbindelseväxterna och mångfalden av andra växtarter samt rödlistade insektsarter i Blüchers park så krävs det en förändring av dagens floraskötsel i parken. Vissa växtarter främjas av en typ av skötsel och således främjas även de insektsarter som livnär sig på dessa växter. Andra växtarter främjas av en annan typ av skötsel. För att klargöra vilken eller vilka typer av floraskötselåtgärder som skulle vara lämpliga för förbindelseväxterna och vidare de funna rödlistade insektsarterna i Blüchers park, så analyseras och diskuteras fakta och data om förbindelseväxterna samt för- och nackdelar med de olika skötselåtgärderna; bränning, bete, slåtter och markomrörning. Slåtter bedöms vara den bästa floraskötselåtgärden för större delen av Blüchers park trots att flera av förbindelsearterna i parken anses mer direkt gynnade av bete än av slåtter (Ekstam 1997). Att bränna av hela eller delar av delområde 4 för att främja ljungen samt att genomföra viss markomrörning i delar av parken för att underlätta för markbobyggande insekter, är också relevant. Fröspridning och utplantering av fler förbindelseväxter samt röjning kring ljuskrävande träd och buskar är ytterligare åtgärder som skulle kunna komma att gynna artrikedomen i området. Sammanfattningsvis uppvisar Blüchers park en flora- och faunadiversitet som är värd att bevara och utveckla. Denna studie bidrar med kunskapsunderlag för detta arbete. / Lund has since a few years back made some inventories of different fauna groups in different natural areas in Genarp; a small community located about 25 kilometers to the southeast of Lund. During those summers (2007-2010) nine red-listed insect species was found and registered in Blüchers Park, a nature area with a mosaic of different habitats on sand ground. Blüchers Park is approximately 2.7 acres and is located in the eastern part of Genarp. The purpose of this work is partly to seek understanding of why the found vascular plants in Blüchers Park grow where they grow, partly to find out which management actions that might be appropriate in the area, that is how the presence of the found red-listed insect species may benefit from different management measures. During June-August 2011, 175 different plant species were found in Blüchers Park. Of these, nine so-called liaison plants (five species and four species groups) were of special interest to benefit. This because they are plants on which red-listed insect species, found in earlier surveys, rely for their survival. To promote the liaison plants and the diversity of other plant species and endangered insect species in Blüchers Park, it requires a change in the flora management in the park. To clarify which type or types of flora management actions that would be appropriate in Blüchers Park, the facts and data about the liaison plants and the pros and cons of the various management actions such as burning, grazing, mowing and soil mixing were analyzed and discussed. Mowing was shown to be the best flora management action for most of Blüchers Park although several of the liaison species in the park are more directly favored by grazing than by mowing (Ekstam 1997). Burning of all or part of subarea 4 to promote the heath and to implement a land agitation in parts of the park to facilitate ground nesting insects, is also relevant. Seed dispersal, planting of more liaison plants and clearing around the light demanding trees and shrubs are additional measures that might benefit biodiversity in the area. In summary Blüchers park exhibits a flora- and faunadiversity that is worth preserving and developing. This study contributes to knowledge base for this work.

The report is a comparative study between spruce plantations where 4 plants are treated with deer repellents and 4 plantations are untreated. The study aims to provide a base for the Forest Society's future decisions regarding the use of wildlife-repellents.  The report indicates that wildlife-repellents work reasonably well for its purpose, the treated stocks were virtually untouched during the planting year and next year while the untreated stocks have been heavily grazed during these years.  Growth difference between grazed plants and ungrazed plants found to be virtually non-existent (0, 01 m) of the treated stocks and 0, 07 m in the untreated plants. Because of the growth differences are so small between grazed and no grazed plants, it seems like the treatment of deer-repellent are unnecessary. Unless you know in particularly that the area has a specific problem whit severe deer-grazing.

Dry, boreal, forest ecosystems have been shown to alternate due to reindeer presence by changing the field layer. This affects the temperature of the soil, changes the microclimate and the nutrients of soil and field layer. By removal of biomass and trampling stress the ground lichen mats reduce in cover and thickness. In this thesis two dry, boreal pine forests in Northern Finland were studied, to see how the nutrient stocks in the field layer are impacted by reindeer presence. A comparison of the same site, with &gt;20 years in between was studied to see how year-round grazing affect the carbon storage in the field layer compared to winter grazing.    I found that reindeer grazing reduces the vegetation carbon storage, however, the impact on the vegetation nitrogen storage differs with site. Furthermore, the lichens and shrubs had lower C:N ratios because of increased nitrogen content in the plant tissue and unaffected carbon content. These results show that reindeer actively changes the vegetation quantity and quality which will have implications for the soil carbon storage.

Cross Border Training North (CBT North) är ett samarbete mellan Sverige, Norge och Finland där stridsflygdivisioner från Luleå, Bodö och Rovaniemi regelbundet övar tillsammans. CBT North har varit en framgång på många sätt där förbanden ökat sin interoperabilitet på ett kostnadseffektivt vis samtidigt som diplomatiska rutiner för förenklat luftrumstillträde har utarbetats. Författaren till denna uppsats har genom sitt deltagande i CBT North kunnat ob-servera hur väl tränade piloterna är att genomföra uppdrag tillsammans. Skulle samarbetet mellan länderna gå att utveckla till att även gälla insatsverksamhet, exempelvis genom att förverkliga det förslag om samnordisk luftrumsövervakning som Stoltenberg presenterade i sin rapport 2009? Med stöd i tre teorier om försvarssamarbete analyserar denna uppsats vilka försvars- och säkerhetspolitiska framgångsfaktorer som föreligger samarbetet inom CBT North. Studien visar att länderna har flera framgångsfaktorer gemensamt men att det även finns avgörande skillnader. Framförallt har Norge en avvikande strategisk kultur som grundar sig på landets medlemskap i Nato och geografiska fokus på det arktiska området. Denna diskrepans be-döms försvåra ett trilateralt luftförsvarssamarbete. Förutsättningarna är däremot mer gynn-samma för ett utvecklat bilateralt samarbete mellan Sverige och Finland.