Dr. Robert A. Pape gav 1996 ut sin bok Bombing to Win – Airpower and Coercion in War där han presenterar sin teori om hur luftmakt bäst ska användas för att påtvinga sin vilja över en motståndares. Genom empiriska studier argumenterar han för att strategisk bombning inte fungerar utan luftstridskrafterna ska istället användas till att bekämpa fiendens militära strategi.Detta självständiga arbete presenterar kärnan ur Pape's teori, samt tar ut tre centrala kriterier som verkar sammanfattande för teorin och undersöker sedan om det går att urskilja dessa inom Nato's nyttjandet av luftmakt under Operation Deliberate Force i Bosnien 1995. Luftkampanjen användes som ett politiskt instrument för att få slut på ett krig som präglades av etniska rensningar och territoriella dispyter. Stödet från världssamfundet att genomföra Deliberate Force var skört, vilket gjorde att utrymmet för misstag var litet.Slutsatsen är att Pape's resonemang kring lokal luftöverlägsenhet delvis går att urskilja, medan den nekande operationskonsten samt hammare och städ-taktiken tydligt går att urskilja. En slutsats är även att luftkampanjen var en avgörande faktor vid upphävandet av belägringen i Sarajevo, och hade stor påverkan på de strider som utspelade sig på marken, som sedan skulle bli avgörande för att Dayton-avtalet skrevs.

Detta arbete undersöker huruvida Försvarsmakten beskriver flygstridskrafterna utifrån ett revolutionärt eller evolutionärt synsätt. Ett revolutionärt synsätt grundar sig i föreställningen att flygstridskrafterna har ändrat krigets karaktär medan ett evolutionärt synsätt grundar sig i att flygstridskrafterna är en naturlig utveckling av krigföringen som exempelvis kulsprutan. De två synsätten representeras av varsin teoretiker. Det revolutionära synsättet representeras av John Warden och det evolutionära synsättet av Martin van Creveld. Genom att med kvalitativ textanalys undersöka den svenska doktrinserien samt försvarsmaktens utvecklingsplan och flygvapnets utvecklingsplan efter indikatorer som visar åt ena eller det andra hållet anser författaren att han fått fram ett resultat. Undersökningen visar att Försvarsmakten beskriver flygstridskrafterna ur ett evolutionärt synsätt när det gäller flygstridskrafternas integrering i den gemensamma myndigheten Försvarsmakten samt fokus på den gemensamma operationen och dess fördelar. Dock beskrivs flygstridskrafterna ur ett revolutionärt synsätt gällande deras förmåga att skapa luftöverlägsenhet samt hur de bör ledas. / This paper examines if the Swedish Armed Forces describes its air forces from a revolutionary or evolutionary approach. The idea of revolutionary approach derives from the thoughts that air forces have changed the character of war while the evolutionary approach rests on the idea that air forces is a development of warfare just like the machine gun. The two approaches are represented by two theorists, John Warden as the revolutionary and Martin van Creveld as the evolutionary.  The writer has, by examining the Swedish Armed Forces doctrines and the Armed Forces plans for development from a revolutionary and evolutionary point of view, got an answer to the question. The examination shows that the Swedish Armed Forces describes its air forces from an evolutionary approach when it comes to integration into the Armed Forces and the focus in joint operations with its benefits. The air forces are also described from a revolutionary approach when it comes to air superiority and command.

Den 7 december 1941 genomförde japanska flygstridskrafter ett massivt bombanfall mot Pearl Harbor. Intentionen med anfallet var att slå ut den amerikanska Stillahavsflottan och därmed erhålla större inflytanade i Stillahavsområdet. Anfallen riktades huvudsakligen mot amerikanska fartyg som låg vid Pearl Harbors hamn men även flygfält i dess närområde drabbades hårt av den japanska offensiven. Syftet med detta arbete är att, med utgångpunkt från John. A Warden III centrala teorier; tyngdpunkter, fienden som ett system och parallell attack, analysera Japans agerande under attacken mot Pearl Harbor för att därigenom urskilja i vilken utsträckning dessa teorier kan tillämpas på de japanska flygstridskrafterna vid anfallet. Undersökningen syftar även till att utröna om de utvalda teorierna är applicerbara på taktisk nivå. Arbetet genomförs som en teoriprövande fallstudie där Wardens teorier prövas mot det autentiska fallet. Undersökningens slutsatser åskådliggör att de japanska flygstridskrafterna använde Wardens teorier till viss del. Teorierna tyngdpunkter och parallell attack går tydligt att återfinna i Japans agerande, dock tillämpades teorin fienden som ett system enbart i mindre utsträckning. Undersökningen visar även att det är möjligt att tillämpa utvalda teorier på taktisk nivå.

Uppsatsens syfte är att granska en generell teori som har sin grund i teknikutvecklingens påverkan av taktikutveckling. En fallstudie hämtad från flygvapnet kommer som följd att pröva teorin. Fallstudien baserar sig på införandet av JA37 Viggen, med en jämförelse från dess föregångare J35F Draken.Studiens resultat visar hur teoribildningen genomgått prövningar för att slutligen leda fram till en verifiering och omarbetning av de tre faktorer som beskriver teorin. Den inledande faktorn, som skildrar hur ett större tekniskt system krävs för taktikutveckling, stärktes. Den andra faktorn som beskriver att ett planerat taktiskt ramverk behövs för taktikutveckling, försvagades. Således skapades förutsättningar för en reviderad version, som talar om hur en ram för äldre teknik även kan vara en bra utgångspunkt för taktikutveckling. Som avslutning beskrivs den sista faktorn utifrån behovet av en medveten taktikutveckling. Faktorn verifierades av undersökningen och för studiens utfall mot en reviderad och utvecklad version av den undersökta teorin.

John A Warden III har en teori om hur luftkrig ska genomföras, som sedan slutet på 80-talet influerat bland annat USA i deras planering och genomförande av luftoperationer. Denna teori var som mest aktuell under Gulfkriget 1990-1991, där luftstridskrafterna genom ett agerade enligt Wardens teori gav stora effekter på konfliken. Detta arbete syftar mot att undersöka om Wardens teori fortfarande används, och vilka effekter detta agerande medför. Arbetet presenterar de begrepp som kan ses som centrala i Wardens teori och analyserar dessa mot en fallstudie som rör flygstridskrafternas agerande under inledningen av Operation Enduring Freedom i Afghanistan år 2001. Slutsatsen är att det finns spårbarhet av Wardens tankar om luftöverlägsenhet under hela perioden som arbetet berör. Däremot finns det endast spårbarhet av att koalitionen agerade enligt tyngdpunktsbegreppet, parallell attack och fienden som ett system under den inledande fasen av konflikten. Därför kan det inte sägas att koalitionen agerade enligt Wardens teori under konflikten.

The use of air power has become more important in modern warfare, and the ability to use the full potential of air power is significant for a beneficial outcome of conflict. Today’s most established air power theories are developed from a military superpower perspective, leaving a void of knowledge for the smaller air forces. This study intends to find out how the air power advocate Robert Pape’s theory theater air power is applicable to small states and small air forces by testing Pape’s theory against the Six Day War in 1967 and the Georgia War in 2008 and thus contribute to a greater basis for the debate on how the air forces should be used and which role they play in conflict. The result show, in contrast to Pape’s theory, that air superiority is beneficial but not decisive. Instead, the coordination between arms is crucial for high combat efficiency and utilization of airspace. Also, the result shows that operational interdiction is the most efficient course of action for small state to use their air power, particularly if lacking the ability to defeat heavily armoured combat vehicles and battle tanks. Finally, the result clarifies that the air power cannot win conflicts by their own but are a vital contributor to the favourable outcome of conflict.

No description available.

Cross Border Training North (CBT North) är ett samarbete mellan Sverige, Norge och Finland där stridsflygdivisioner från Luleå, Bodö och Rovaniemi regelbundet övar tillsammans. CBT North har varit en framgång på många sätt där förbanden ökat sin interoperabilitet på ett kostnadseffektivt vis samtidigt som diplomatiska rutiner för förenklat luftrumstillträde har utarbetats. Författaren till denna uppsats har genom sitt deltagande i CBT North kunnat ob-servera hur väl tränade piloterna är att genomföra uppdrag tillsammans. Skulle samarbetet mellan länderna gå att utveckla till att även gälla insatsverksamhet, exempelvis genom att förverkliga det förslag om samnordisk luftrumsövervakning som Stoltenberg presenterade i sin rapport 2009? Med stöd i tre teorier om försvarssamarbete analyserar denna uppsats vilka försvars- och säkerhetspolitiska framgångsfaktorer som föreligger samarbetet inom CBT North. Studien visar att länderna har flera framgångsfaktorer gemensamt men att det även finns avgörande skillnader. Framförallt har Norge en avvikande strategisk kultur som grundar sig på landets medlemskap i Nato och geografiska fokus på det arktiska området. Denna diskrepans be-döms försvåra ett trilateralt luftförsvarssamarbete. Förutsättningarna är däremot mer gynn-samma för ett utvecklat bilateralt samarbete mellan Sverige och Finland.