Transfer Pricing är ett internationellt fenomen som tar sikte på de transaktioner som företas mellan bolag i intressegemenskap. Regler som reglerar prissättningen av sådana typer av transaktioner har funnits i svensk skatterätt sedan 1920-talet, men det är inte först de senaste årtiondena transaktionerna kraftigt uppmärksammats av de internationella skattemyndigheterna. Den prissättning som bolag i multinationella koncerner tillämpar på transaktioner avseende varor och tjänster mellan bolag i olika stater kan nämligen användas för att transportera vinstmedel till lågbeskattande länder, och därigenom finns en risk för att skattebasen eroderas i den stat vinstmedlen allokeras bort från. Det är därför av vikt att dessa transaktioners prissättning motsvarar vad oberoende parter hade avtalat. Om prissättningen avviker från vad oberoende parter hade avtalat finns det i Sverige en möjlighet för Skatteverket att korrigera priset enligt den s.k. korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL. I dessa fall korrigeras prissättningen till det pris som Skatteverket anser utgör ett armlängdspris, d.v.s. det pris som parter med ett armlängds avstånd sinsemellan hade avtalat. Det innebär i regel att bolagets intäkter höjs. Problem uppkommer när det rätta priset ska bestämmas. I Sverige finns sedan 2007 ett dokumentationskrav för bolag som företar den här typen av transaktioner, dels för att bolagen ska göras medvetna om valet av prissättningsmetod, dels för att Skatteverket lättare ska kunna utföra kontroller. Exakt vad dokumentationen ska innehålla och vilken betydelse den har för bevisprövningen vid tillämpning av korrigeringsregeln är enligt min mening inte klarlagt. Den här uppsatsen syftar till att utreda vilken betydelse internprissättningsdokumentationen har för bevisprövningen vid tillämpning av korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL. Med beaktande av OECD:s slutrapport av BEPS Action 13, och Skatteverkets förslag om ett utvidgat dokumentationskrav till följd av denna slutrapport, är syftet även att utreda om de nya föreslagna dokumentationsreglerna kan komma att påverka bevisprövningen. Syftet har huvudsakligen besvarats med hjälp av den rättsdogmatiska metoden. Vad som enligt min mening utgör gällande rätt avseende dels internprissättningsdokumentation, dels bevisprövning, har klarlagts genom att tolka och systematisera de relevanta rättskällorna. Uppsatsen innehåller även en redogörelse för Skatteverkets förslag avseende det utvidgade dokumentationskravet och en jämförelse mellan detta och de nuvarande reglerna. Efter att ha analyserat lagstiftning, förarbeten, rättspraxis och doktrin har följande framkommit. Skatteverket har ensamt bevisbördan för att en felprissättning föreligger. Beviskravet är högre för efterbeskattning och skattetillägg. Internprissättningsdokumentationen har betydelse vid bevisprövningen av huruvida oriktig uppgift föreligger eller inte vid tillämpning av korrigeringsregeln när de uppgifter som lämnats i inkomstdeklarationen ska revideras. Oriktig uppgift föreligger i dagsläget aldrig formellt, dels beroende på att dokumentationskravet är osanktionerat dels beroende på att innebörden av kravet inte är specificerat. Oriktig uppgift kan således endast föreligga materiellt. Om det finns en bra och väl underbyggd dokumentation har Skatteverket svårt att visa att en prissättning materiellt är felaktig, även om den vid en första anblick synes vara det. Är dokumentationen bristfällig finns enligt min mening två aspekter, antingen är det till skattebetalarens fördel eftersom Skatteverket i dessa fall inte har något material att utgå från vid sin bedömning och därav får svårare att uppfylla sin bevisbörda, eller så är det till skattebetalarens nackdel eftersom det kan väcka misstanke om felprissättning hos Skatteverket, varför en revision troligen inleds. De nya dokumentationsreglerna medför enligt min mening ingen förändring av denna slutsats.

No description available.

En stor del av brottmålsprocessen består av förhör. Det hålls ofta förhör både under förundersökningen och i domstol, med både parter och vittnen. I framställningen är förundersökningen i fokus. Utöver förhör behandlas även förundersökningsprotokoll, eftersom förhör under utredningen tillförs dessa protokoll. Uppsatsen tar avstamp i den fundamentala bevisrätten. Den fria bevisprövningen diskuteras tillsammans med rättigheter som är grundläggande för brottmålsprocessen. Därefter behandlas förundersökningar för att lägga en grund för den fortsatta framställningen. Mest fokus läggs på förhör och förundersökningsprotokoll, dessa beskrivs och har genomgående en central roll i uppsatsen. I avsnitt fyra diskuteras NJA 2015 s. 702 och Göta Hovrätt, mål nr. B 1417-16 där domstolen i domskälen uttryckt missnöje över undermåliga förundersökningar. Av intresse är att domstolen tar upp faktorer som inte är strikt juridiska. Faktorer som härstammar från beteendevetenskaplig forskning beskrivs i båda fallen som viktiga i förundersökningsprocessen. Målen beskrivs och analyseras. I avsnitt fem behandlas riskfaktorer som kan påverka förundersökningens kvalitet och som även kan vara av betydelse under hela rättsprocessen. I fokus är konfirmeringsbias, som är grunden till många potentiella svårigheter för utredare. Istället för att ha misstänkta, offer och vittnen som utredningsobjekt är utredarna de personer som utreds. Konfirmeringsbias är samlingsnamnet för ett flertal faktorer som kan påverka utredare. Dessa faktorer utkristalliseras och analyseras var för sig. Av intresse är att utredare inte alltid är medvetna om riskfaktorerna, vilket gör dem svårare att upptäcka. I samma avsnitt behandlas riskfaktorer som utredare kan utsätta andra för i förhörssituationer. Återigen är det i de flesta fall faktorer som utredare är omedvetna om. Dessa faktorer grundar sig både i konfirmeringsbias och i andra kognitiva fenomen. Faktorerna beskrivs och analyseras. Därefter kommer ett kort kapitel med en intervju med en förundersökningsledare samt egna erfarenheter från höstens uppsatspraktik. Avsnittet avslutas med en analys av riskfaktorers betydelse under förhör och hur detta kan påverka förundersökningsprotokollet. Detta eftersom att förundersöknings- protokollet kan användas som bevis i domstol. I det avslutande avsnittet utreds om det är möjligt att hjälpa utredare att undvika dessa faktorers inflytande. Lösningsförslag presenteras och diskuteras. Att undvika riskfaktorerna är mycket svårt, men det är möjligt att åtminstone stävja deras effekt. / A large part of the criminal process consists of interrogations. These are often held both during the preliminary investigation and in court, with both parties and witnesses. The essay is focused on the preliminary investigation. In addition to interrogations preliminary investigation protocols are also discussed, since interrogations during the investigation is supplied to these protocols. The essay starts with the fundamental law of evidence. The free concept of evidence is discussed together with rights that are fundamental for the criminal process. Preliminary investigations are thereafter treated because of their importance for the essay. Interrogations and preliminary investigation protocols are in focus, these are described and are a basis in the essay. NJA 2015 s. 702 and Göta Hovrätt, mål nr. B 1417-16 are discussed in section four. In both cases the court expresses dissatisfaction over poor investigations. The court mentions factors that aren’t strictly legal factors. These factors are derived from behavioural research and are described as important in the preliminary investigation. The cases are described and analysed. Risk factors that have the possibility to affect the quality of the investigation are treated in section five. These factors can be of importance throughout the legal process. Confirmation bias is in focus. It’s the foundation to potential difficulties for the investigators. Instead of having suspects, victims and witnesses as investigation items, the essay focuses on investigators. Confirmation bias is the basis for a large number of factors that may affect investigators. These factors are examined separately. Interestingly, the investigators aren’t always aware of the risk factors, which make them more difficult to detect. In the same section risk factors that investigators can expose to others in interrogations are treated. Again, in most cases the investigators are unaware of these factors. Confirmation bias and other cognitive phenomena contribute to these factors, which are described and analysed. There is also a short chapter containing an interview with an investigator and my own experiences from my thesis internship. The section concludes with an analysis of risk factors, their importance during interrogations and how the preliminary investigation protocol can be affected. Protocols can be used as evidence in court and therefore it’s of importance to examine them. Possibilities to help investigators to avoid influence from risk factors are treated in the final section. Solutions are presented and discussed. It’s hard but possible to curbthe effect of risk factors.

<p>Enligt socialtjänstlagen har kommunen det yttersta ansvaret för att barn och unga får möjligheten att växa upp under trygga och för deras utveckling goda förhållanden. Syftet med studien var att göra en utredning av den 2 § i lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av barn och unga (LVU) samt under vilka förutsättningar denna lag kan stärka socialtjänstens möjligheter att utföra de skyldigheter de är ålagda. Avsikten har förutom att förmedla regleringen kring 2 § LVU varit att redogöra för hela processen från det att beslut om utredning fattas till vårdens upphörande. Vid ansökan om vård enligt LVU är socialnämnden underställd en rättslig överprövning varför studiens syfte även avsåg socialnämndens medverkan vid rättens bevisprövning. När beslut fattas om tvångsvård skall principen om barnets bästa vara likt en ledstjärna vid avgörande varför studien även omfattade att bringa klarhet i innebörden av denna princip. Uppsatsen är rättsdogmatisk och kvalitativ i sin karaktär och därför har främst traditionella rättskällor som författningstexter, förarbeten, doktrin och praxis används för besvara dess syfte.</p>

Enligt socialtjänstlagen har kommunen det yttersta ansvaret för att barn och unga får möjligheten att växa upp under trygga och för deras utveckling goda förhållanden. Syftet med studien var att göra en utredning av den 2 § i lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av barn och unga (LVU) samt under vilka förutsättningar denna lag kan stärka socialtjänstens möjligheter att utföra de skyldigheter de är ålagda. Avsikten har förutom att förmedla regleringen kring 2 § LVU varit att redogöra för hela processen från det att beslut om utredning fattas till vårdens upphörande. Vid ansökan om vård enligt LVU är socialnämnden underställd en rättslig överprövning varför studiens syfte även avsåg socialnämndens medverkan vid rättens bevisprövning. När beslut fattas om tvångsvård skall principen om barnets bästa vara likt en ledstjärna vid avgörande varför studien även omfattade att bringa klarhet i innebörden av denna princip. Uppsatsen är rättsdogmatisk och kvalitativ i sin karaktär och därför har främst traditionella rättskällor som författningstexter, förarbeten, doktrin och praxis används för besvara dess syfte.

I denna uppsats behandlas frågan om resning kan och bör beviljas på grund av en oriktig bevisprövning utan att någonting nytt tillkommit i ärendet. Senast en sådan resningsgrund var uppe för seriös diskussion i Sverige, i slutet av 1930-talet, avfärdades den med hänvisning till att bevisfrågor kunde fullföljas till högsta instans. Så är inte längre fallet men det ovillkorliga nyhetskravet i 58 kap 2 § fjärde punkten RB ligger likväl fast. Den ursprungliga bevisprövningen kan trots det få viss betydelse inom ramen för ett resningsärende, särskilt vid en prövning enligt den så kallade tilläggsregeln. Det kan ifrågasättas om det är berättigat att upprätthålla nyhetskravet enligt denna regel eftersom den nyhet som åberopas inte behöver ha någon nämnvärd betydelse för bedömningen av om synnerliga skäl för resning föreligger. Nyhetskravet är i detta sammanhang närmast att betrakta som en formalitet. Trots att resningsgrunderna i RB inte tillåter resning på grund av en omprövning av redan föreliggande material finns en möjlighet för HD att besluta om resning utan stöd av dem. Så har skett i NJA 2013 s 746, med hänvisning till EKMR:s krav på effektiva rättsmedel vid rättighetskränkningar. Motsvarande skulle möjligen kunna ske om den ursprungliga bevisprövningen kunde sägas ha utgjort en kränkning av rätten till en rättvis rättegång. I grannländerna Danmark och Norge är resning möjlig vid synnerliga skäl utan att nya skäl åberopats, enligt vanliga straffprocessuella regler. Mot bakgrund av detta utreder uppsatsen om en liknande lagreglering skulle kunna införas i RB. Den största utmaningen ligger därvid i att finna en modell för bedömning av bevisprövningen som upprätthåller respekten för att densamma i grunden är fri. En exposé över rättskällematerialet rörande bevisprövning visar att det finns krav som kan ställas utan att domarens frihet att värdera den föreliggande bevisningen inskränks i alltför hög grad. Med utgångspunkt i dessa krav skulle praxis kring tillämpningen av en resningsgrund enligt ovan kunna utvecklas. Efter en diskussion om för- och nackdelar med en sådan lagändring nås slutsatsen att en extraordinär resningsgrund vid oriktig bevisprövning hade varit en både rättssäkrare och mer ändamålsenlig lösning än dagens tilläggsregel.

<p>There are intense discussions within the European Union regarding the introduction of a European Public Prosecutor (EPP). The proposed EPP will have jurisdiction in the entire union, and will work under a unified set of rules of procedure. These procedural rules will differ from the Swedish rules of criminal procedure, especially regarding the handling of illegal evidence. </p><p>The thesis describes the European legal history, especially regarding criminal procedure. The thesis also describes what the purposes and principals are in Swedish criminal procedural law, and the purposes and principals in the proposed European criminal procedural law. Finally, the thesis evaluates and discusses how the Swedish and European purposes and principals regarding the handling of illegal evidence differ from each other.</p>

There are intense discussions within the European Union regarding the introduction of a European Public Prosecutor (EPP). The proposed EPP will have jurisdiction in the entire union, and will work under a unified set of rules of procedure. These procedural rules will differ from the Swedish rules of criminal procedure, especially regarding the handling of illegal evidence. The thesis describes the European legal history, especially regarding criminal procedure. The thesis also describes what the purposes and principals are in Swedish criminal procedural law, and the purposes and principals in the proposed European criminal procedural law. Finally, the thesis evaluates and discusses how the Swedish and European purposes and principals regarding the handling of illegal evidence differ from each other.

Uppsatsen syftar till att ge en överblick över bevisprövningen i svensk praxis och doktrin. Särskilt fokus är på erkännandets roll i samband med bevisprövningen och framför allt på dess betydelse i samband med uppnåendet av beviskravet i brottmål. Huvudfrågeställningen är: Vilken betydelse har erkännandet i samband med att beviskravet anses uppnått i bevisprövningen? I uppsatsen finns även tre underfrågeställningar: Vad innebär beviskravet ställt utom rimligt tvivel inom straffprocessen? Vilken betydelse ges erkännandet i bevisprövningen? Hur ser rättsläget ut beträffande erkännandet? I uppsatsen används huvudsakligen den traditionella rättsdogmatiska metoden. Vad gäller överblicken av bevisprövningen hos våra grannländer används istället en komparativ metod då en, om än mycket begränsad, jämförelse mellan Sverige och övriga länder sker.   Idag råder i Sverige principen om fri bevisprövning, vilken stadgas i 35 kap. 1 § RB. Med detta menas att det inte finns någon begränsning vare sig gällande de kunskapskällor som får användas för att bevisa det inträffade eller gällande domarens frihet vid själva värderingen av bevisen. Inom doktrinen finns olika förslag på bevisvärderingsmetoder, och de som diskuteras oftast är temametoden, värdemetoden samt falsifiering av alternativa hypoteser. I svensk lag finns inget beviskrav för brottmål fastställt, men på 1980-talet fastslog HD att den tilltalades skuld måste vara ställd utom rimligt tvivel för att personen ifråga skall kunna fällas. Termen kan sägas vara en definition av den felmarginal som domstolarna skall hålla sig inom, att det inte finns något rimligt tvivel för att det skulle kunna vara på annat sätt än vad åklagaren påstår i sin gärningsbeskrivning. Anser domarna att det finns ett rimligt tvivel skall de istället fria.   Erkännandet regleras i kap. 35 § 3 RB och oavsett vilken typ av brott det handlar om skall rätten alltid pröva ett erkännande innan det kan läggas till grund för domen. Prövningen kan dock vara mer eller mindre omfattande, och det beror till stor del på om det är frågan om ett grovt eller ett ringa brott. Det ställs höga krav både på utredningens omfattning och på samverkande bevis för att erkännandet skall kunna läggas till grund för domen gällande grova brott. Med andra ord måste erkännandets betydelse vid allvarliga brott sägas vara relativt begränsad. Resultatet gällande de mindre allvarliga brotten verkar vara att det både är en mindre omfattande utredning och en mindre omfattande prövning av erkännandet eftersom det i vissa fall presumeras att erkännandet är riktigt.   De huvudsakliga slutsatser som kan dras är att erkännandet har betydelse för om beviskravet skall anses uppnått. Vid grövre brott krävs att erkännandet kan styrkas av annan samverkande bevisning. Den nedre gränsen för samverkande bevisning kan sägas gå vid specifika uppgifter lämnade av den tilltalade som enbart den skyldige torde kunna känna till. Erkännandets betydelse för grövre brott har definitivt minskat i samband med den fria bevisprövningens inträdande i svensk rätt och det är nog snarast i undantagsfall som erkännandet ges alltför stor betydelse. I de fall då erkännandet ändå givits stor betydelse kan konsekvenserna bli allvarliga om erkännandet exempelvis tas tillbaka. Ett aktuellt exempel på detta är Thomas Quick som efter resning precis blivit friad från en av sina morddomar på grund av att bevisningen inte längre räckte till. Vad gäller de mindre allvarliga brotten ges erkännandet dock stor betydelse eftersom erkännandet i vissa fall ensamt kan ligga till grund för domen. I kombination med mindre omfattande prövningar kan det ge osäkra domslut.

No description available.