Allt eftersom tekniken har flyttat det dagliga livet till digitala plattformar har kriminaliteten följt tätt bakom. Den ökade möjligheten till anonymitet på internet har gjort att kriminella grupperingar och individer nu har lättare att dölja sina aktiviteter. Brottslig verksamhet sker i allt större utsträckning på nätet, både vad gäller mindre egendomsbrott såväl som försök och förberedelse till grövre vålds- och narkotikabrott.[1] Det räcker i stort sett med att en misstänkt kommunicerar med Whattsapp, Facebook Messenger eller Signal för att avsevärt försvåra för en brottsbekämpande myndighet att läsa av den kommunikation som går via elektroniska plattformar. De mer sofistikerade grupperingarna har därtill möjligheten att kryptera kommunikation på sätt som gör den praktiskt taget omöjligt för en brottsbekämpande myndighet att avläsa. Det enda tillfället att komma över informationen skulle i många fall vara om denna kunde inhämtas redan då avsändaren eller mottagaren formulerar eller mottar ett meddelande. Det kräver i sin tur att myndigheten kan övervaka den elektroniska plattformen genom programvara eller hårdvara installerad i den misstänktes dator eller mobiltelefon.[2] Metoden kallas för hemlig dataavläsning och är en samlings-benämning på en rad olika tekniker. Den 8 juni 2016 förordnades en särskild utredare för att utreda hemlig dataavläsning som nytt tvångsmedel för den svenska brottsbekämpningen.[3] Utredningen bemöttes med kritik från bl.a. Datainspektionen och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden som bägge ansåg att det brast i skyddet för den personliga integriteten. Samtidigt har metoden använts i allt större omfattning runt om i Europa och ansetts nödvändigt för den moderna brottsbekämpningen. Frågan är således hur hemlig dataavläsning förhåller sig till skyddet för den personliga integriteten.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Article 8 of the European Convention on Human Rights prescribes that everyone has the right to respect for his or her private life. A restriction of this right presupposes that the law of the Contracting State achieves certain requirements which include the need for the restrictive measure to be necessary in a democratic society. This thesis examines the case law of the European Court of Human Rights regarding secret surveillance. The thesis concludes that the European Court has established further requirements regarding these particularly intrusive measures, which consist of various minimum safeguards concerning the substantive national law. Sweden introduced a new method of secret surveillance, hemlig dataavläsning, in April 2020. This new covert surveillance measure enables the authorities to breach the systems of different types of technical equipment, to retrieve stored personal information within. The main purpose of this thesis is to analyse and determine if the Swedish law of secret data interception meets the requirement set out in the case law. The thesis concludes that the Swedish law does not meet all the requirements set out by the European Court of Human Rights. The Swedish law does not with sufficient clarity define the offences which justifies the application of the covert surveillance. The law also prescribes an authorization procedure which lack sufficient safeguards regarding the independence of the decision-making authority. Furthermore, the law does not regulate the technology and methods used for the action, and there is no legal requirement for the national court to take these into account in its decision-making. Lastly, the Swedish legislation stipulates that the individual does not need to be notified about the surveillance if there is any confidentiality regarding the information about the surveillance one year after the preliminary investigation. In these cases, the supervisory authority must safeguard the interests of the individual, which due to the lack of legally binding decisions, are not sufficient. Finally, the thesis outlines various solutions to address these problems, which consist of inter alia: that the Swedish law should set higher requirements for the severity of crimes that can justify the use of the secret coercive measure; the removal of the interim decisions of prosecutors; a legal requirement that the court in its assessment must consider and decide on the technology used to execute the surveillance; and lastly, a legal requirement that the individual should be notified about the surveillance as soon as this is possible, or alternatively, an increase of power to the supervisory authority.

No description available.

No description available.

I uppsatsen har Anom och Operation Trojan Shield analyserats utifrån frågeställning­arna hur domstolarna har hanterat bevisningen som tillkommit genom insatsen, vilka bevisförbud som finns att tillgå i svensk rätt, om de bör tillämpas under förevarande omständigheter samt slutligen om några förändringar av bevisreglerna är påkallade med hänsyn till vad som framkommit i uppsatsen i övrigt. Operation Trojan Shield var en insats som skulle hjälpa de brottsbekämpande myndigheterna att lagföra företrädare för den grova organiserade brottsligheten. Anom var emellertid inte den första krypterade kommunikationstjänsten som domstolarna fick på sitt bord. Föregångaren EncroChat hade redan hanterats av underrätterna. Det föreligger dock väsentliga skillnader i de olika kommunikationstjänsterna uppkomstsätt, vilket borde fått genomslag i domstolarnas hantering. Insatsen Operation Trojan Shield har karaktär av brottsprovokation, eftersom Anom-enheterna började användas i samband med att andra krypterade kommunikationstjänster försvann från marknaden. Amerikanska brottsbekämpande myndigheter har upprättat och marknadsfört tjänsten på ett sätt som väckt en brottslig vilja, åtminstone hos högnivådistributörerna inom nätverksbrottsligheten. Genom att svenska domstolar sedan har tillämpat samma bevisrättsliga regler på Anom-material som EncroChat-material har resultatet varit otillfredsställande i relation till rätten till rättvis rättegång.