<p>Barn blir ofta den part som förbises när våld mellan närstående råder i hemmet. Fokus läggs ofta på kvinnan, den slagna, och mannen, våldsutövaren. Det är bara att betrakta lagen för att kunna se varför barn blir den osynliga aktören när det kommer till våld i hemmet. Det var först under vintern 2006 som en ny lag trädde i kraft som betraktar barn som brottsoffer i rättsfall där de utsatts för direkt våld eller har bevittnat våld av eller mot personer som står dem nära. Syftet med de nya lagändringarna är att synliggöra och uppmärksamma de barn som bevittnat våld genom att kunna erbjuda en rättslig trygghet när tryggheten i hemmet för länge sedan har slutat att existera.</p><p>Syftet med studien är att se hur dessa barn som bevittnat våld framställs och gestaltas i olika dokument. Det empiriska materialet består av nationella och lokala dokument som har till syfte att informera om de nya lagändringarna, barn som bevittnat våld och hur arbetet gentemot detta bedrivs. Materialet ska analyseras utifrån diskursanalys som angreppssätt. Diskursanalys kan delas in i tre riktningar och den riktning som blir aktuell i denna studie är diskursteori. Diskursteori kan på grund av sin vida fokus tillämpas som både metod och teori och det centrala i diskursteori berör hur språket konstruerar och formar vår sociala omvärld. Således ligger studiens intresse i att se hur språket i det empiriska materialet konstruerar diskursen om barn som bevittnat våld.</p>

Syftet med Barnahus är att barn som misstänkts blivit utsatt för våld eller övergrepp ska i en trygg och barnvänlig miljö förmedla sin upplevelse, samt hjälpa barnet genom stöd och insatser att bemästra utsattheten. Studien grundas på kvalitativa intervjuer som metod. Respondenterna som ingår i studien representerar Socialtjänsten, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Barnkliniken och Barn- och ungdomspsykiatrin. Resultatet presenterar samverkansparternas upplevelse av samverkans funktion, fördelar och brister, samt hur barnets rättigheter tillämpas i utredningsprocessen. Resultatet påvisar att respondenterna upplever samverkan i Barnahus som en möjlighet till personlig och yrkesmässig utveckling, och att samverkan över yrkesrollerna är en förutsättning för att tillgodose barnets behov av skydd och trygghet. Dock framkommer det av resultatet att parterna upplever brister i samverkan. / The purpose of Children´s Advocacy Center (Barnahus) is that the children who is suspected victim of violence or abuse, in a safe and child-friendly environment convey their experience, and help the child through support and effort to overcome the vulnerability. The study is based on qualitative interviews as a method. Respondents included in this study represent the Social Services, Police Authority, Prosecution Authority, Department of Pediatrics and Child and Adolescent Psychiatry. The result presents the collaboration partners experience of collaborative functionality, advantages and deficiency, and how the child´s rights are applied in the investigation process. The results establish that the respondents experience collaboration in Children´s Advocacy Center as an opportunity for personal and professional development and collaboration across professional roles are essential to meet the child´s need for protection and security. However, it comes clear to the outcome that the parties experience deficiencies in cooperation.

Being a social worker in a child and family-oriented unit means that through their position within an organization, a certain scope of action has been allocated. The scope of action creates a choice, but also entails a requirement to take responsibility and to take a stand. The purpose of the study is to investigate how social workers discuss their room for action in assessments regarding interaction between placed children and their guardians where the child is subjected to domestic violence, based on prevailing laws, guidelines, professional knowledge, client needs and research. We hope to achieve a in-depth understanding how these factors affect the scope for action of social workers in these cases. Through interviews with social workers working within the child and family unit as well as family home care, we intended to gain insight into their experiences and reasoning about the scope for action and how this is impacting on their assessments and decisions.The results of our study shows that the social workers do have a considerable scope of action in these kinds of cases, although some individuals choose to look at it as something more static, while others see it as something more dynamic. It appears that the general reunification principle (word for word translation) is very dominant in the daily life of social workers and affects their decisions. This despite the fact that the group we were investigating are divergent compared to the general group of placed children, which therefore should be exempt in certain cases, given the research that is available. Despite the complexity of the cases, there are no direct tendencies among social workers to fall into excessive bureaucracy in their behavior to manage their professional role. Based on the interviewer'sexperiences and reasoning, the best interest of the child, entails extremely complex assessments. From the reasonings of the interviewees’ we can see a clear parental perspective, that can partly depend on all the perspectives that a social worker has to take in consideration in their decisions, and partly on the strong parental right that is taught in Sweden. The result also shows that it is difficult for research to assimilate the assessments, which mainly depends on organizational reasons.

Barn blir ofta den part som förbises när våld mellan närstående råder i hemmet. Fokus läggs ofta på kvinnan, den slagna, och mannen, våldsutövaren. Det är bara att betrakta lagen för att kunna se varför barn blir den osynliga aktören när det kommer till våld i hemmet. Det var först under vintern 2006 som en ny lag trädde i kraft som betraktar barn som brottsoffer i rättsfall där de utsatts för direkt våld eller har bevittnat våld av eller mot personer som står dem nära. Syftet med de nya lagändringarna är att synliggöra och uppmärksamma de barn som bevittnat våld genom att kunna erbjuda en rättslig trygghet när tryggheten i hemmet för länge sedan har slutat att existera. Syftet med studien är att se hur dessa barn som bevittnat våld framställs och gestaltas i olika dokument. Det empiriska materialet består av nationella och lokala dokument som har till syfte att informera om de nya lagändringarna, barn som bevittnat våld och hur arbetet gentemot detta bedrivs. Materialet ska analyseras utifrån diskursanalys som angreppssätt. Diskursanalys kan delas in i tre riktningar och den riktning som blir aktuell i denna studie är diskursteori. Diskursteori kan på grund av sin vida fokus tillämpas som både metod och teori och det centrala i diskursteori berör hur språket konstruerar och formar vår sociala omvärld. Således ligger studiens intresse i att se hur språket i det empiriska materialet konstruerar diskursen om barn som bevittnat våld.

Syftet med studien var att utifrån ett omsorgs- och delaktighetsperspektiv analysera bedömningen av barnets bästa i umgängesfrågor, i de fall där en förälder utövat våld mot den andra föräldern. För att besvara vårt syfte har vi använt oss av tre frågeställningar; Vad innebär barnets bästa för de yrkesverksamma som kommer i kontakt med barn som bevittnat våld? Vad innebär bevittnat våld för de yrkesverksamma och hur beaktas detta av de som arbetar med barnen? Hur mycket inflytande anser de yrkesverksamma att barnet ska ges vid processer som rör dem? För att samla in material utfördes sju intervjuer med yrkesverksamma som genom sitt arbete träffar barn som bevittnat våld, samt är mer eller mindre i direkt kontakt med beslut gällande umgänge mellan barn och en våldsutövande förälder. Materialet har sedan analyserats utifrån rådande lagstiftning, tidigare forskning, samt barndomssociologin och delaktighetsstegen. Vi kom i vår studie fram till att de yrkesverksamma fann att barnets bästa var att ha kontakt med båda sina föräldrar. De hade en vid uppfattning om vad begreppet bevittnat våld innefattade, dock togs detta inte till stor hänsyn i det praktiska arbetet. Från vårt resultat gick att urskilja att det är olika faktorer som spelar in i hur mycket ett barn delaktiggörs. / The purpose of the study was that from a caring and participation perspective to analyze the assessment of the best interests of the child regarding visitation matters, in cases where a parent used violence against the other parent. The purpose is broken down into three main questions; What does the best interests of the child mean to the professionals who gets in contact with children who have witnessed violence? What does witnessing violence mean to the professionals and how is this taken into account by those who work with children? How much influence considers the professionals that the child should be given in the processes that affect them? In order to answer our purpose we performed seven interviews with professionals who, through their work meet children who have witnessed violence, and are more or less in direct contact with the decision regarding visitation between children and a violent parent. The material was then analyzed based on current laws, earlier research, as well as childhood sociology and ladder of participation.Our result showed that the professionals found that the child’s best interest was to have contact with both parents. They had a broad idea of what the concept witnessed violence included, but this were not considered in the practical work. Our results also showed that there are different factors that play into how much the child was involved.

Att uppleva våld mellan föräldrar är en av de värsta formerna av våld ett barn kan utsättas för, och det kan medföra trauman och hälsoproblem ända in i vuxenlivet. När kvinnan tar sig ur relationen och får en placering på skyddat boende får barnen ofta följa med. Barnen får inget eget placeringsbeslut och det finns inga direkta riktlinjer för skyddade boenden. Tas det ett samhälleligt ansvar för dessa barn? Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om vilka insatser som finns tillgängliga för barn som lever i skyddat boende tillsammans med sina mammor. Vi ville uppmärksamma barnens behov och vilka rättigheter barnen har enligt lag, samt ta reda på om de insatser barnen erbjuds kan anses tillräckliga för att tillgodose dessa behov. Studien har genomförts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju professionella med erfarenhet av barn på skyddat boende i Stockholms län. Resultatet analyserades med hjälp av en teoretisk referensram bestående av utvecklingsekologi, anknytningsteori och traumamedveten omsorg, samt kompletterades med nationell och internationell forskning. Studiens resultat visar att många barn mår dåligt och har behov av kris- och traumabearbetning, samt att de kan lida av tristess på boendena. Vidare visar resultatet att andra viktiga aspekter som spelade en stor roll för barnens återhämtning var mammans föräldraförmåga samt möjligheten att skapa normalitet i sin vardag med hjälp av rutiner, skola och sysselsättning. Andra vuxna att ty sig till var också betydelsefullt. Det framkommer dock att det finns en problematik runt samarbetet med andra aktörer som bland annat socialtjänsten, barn- och ungdomspsykiatrin och kommunen. Vilka insatser barnen erbjuds och får tillgång till visade sig skifta oerhört mycket beroende på vilket boende de hamnade på. / Intimate partner violence is one of the worst forms of violence a child can experience and it can lead to trauma and health problems all the way into adulthood. When a woman leaves a relationship and is placed in a women's shelter, the children often accompany her. Children are not subject to separate placement decisions and there is no direct regulation of shelters. Does society take responsibility for these children. The aim of this study was to contribute knowledge about the services available for children who live in shelters with their mothers. We wanted to shed light on the needs of these children and their legal rights, and to see if the services offered to these children could be considered sufficient to satisfy their needs. The study was conducted through qualitative, semi-structured interviews with seven professionals who have experience with children in sheltered housing in Stockholm county. Results were analyzed using a theoretical framework composed of developmental ecology, attachment theory, and transforming care, complemented with national and international research. The results show that many children are emotionally distressed and in need of crisis intervention and trauma-focused therapy, and that they suffer from boredom at the shelters. The results also show that other important aspects that played a major role in children's recovery were the mother’s parenting competence and the chance to create normality with the help of routines, school and activities. The presence of other adults also mattered. It appears however, that there are problems in collaboration with other actors such as, among others, social services, child and adolescent psychiatry and the municipality. The services that are available to children differ greatly among shelters.