Detta examensarbete skrevs under vårterminen 2024 på institutionen för bild och slöjdpedagogik på Konstfack. Studien har haft som utgångspunkt att undersöka hur olika bildsalars materialförvaring ser ut. Den empiri som samlades in under denna studie bygger på fotografier på olika bildsalar runtom i Sverige men också resultat från en workshop som hölls för lärarstudenter på Konstfack där de fick designa egna bildsalar utifrån arbetsmaterialens plats och dess förvaring. Under workshopen fördes samtal utifrån bilder på olika typer av förvaringsmöbler. Samtalen handlade bland annat om vilka signaler dessa möbler sänder ut och hur de kommunicerar till oss. I samtalen pratades det mycket om öppenhet, tydlighet och struktur som något önskvärt i klassrummet men även hur detta skulle kunna gestaltas med hjälp av teckenbilder och text. Resultaten från workshopen har resulterat i olika typer av pedagogiska situationer som möjliggörs av förvaringsmöblernas utformning och plats i klassrummet. Studien gestaltades under Konstfacks vårutställning 2024 där jag valde att presentera det material som skapades under den workshop som hölls men också att bjuda in vårutställningens besökare att designa sin egen drömbildsal. Detta genom ett lågt arbetsbord med stora sittkuddarpå golvet runt omkring. På bordet erbjöds besökarna att använda det material som fanns på bordet och att de gärna fick sätta upp sin klassrumsdesign på väggen framför när de kände sig färdiga.

Syftet med den här studien var att få en större förståelse för hur den fysiska miljön i bildsalar och ateljéer i konstnärlig utbildning påverkar de som brukar lokalerna. Jag har samlat bildpedagogers tankar om och erfarenheter av undervisning i gymnasiets bildklassrum och ateljéer på folkhögskolor och förberedande konstskolor. Detta för att undersöka vad som karaktäriserar de olika rummen, vad en ateljé eller en kreativ plats är enligt dem; och vad olika rum kan tillföra lärandet. Den metod som har använts är kvalitativa intervjuer och tolkande fenomenologisk analys med stöd i kroppslig fenomenologi, platsfenomenologi, arkitekturteori och synen på konstnären i utbildning och samhälle. Resultat som framkom i undersökningen visar att bildpedagogerna lägger stor vikt vid platsens historia och spår av tidigare verksamheter. De flesta talar om tryggheten i att vila i en konst- och hantverkstradition, och om lokalers ändamålsenlighet. Spår av processer används medvetet för att locka fram självförtroende och inspiration. Flera av dem talar om att autentiska miljöer och verktyg får oss att känna oss tagna på allvar. De har också lyft vikten av att börja i sin egen kropp, att förankra den konstnärliga processen i taktilt arbete och därmed i sig själv. Det verkar som att de intervjuade bildpedagogerna ser ett högt värde i de unika platser som många konstskolor är.