Matrix-assisted laser desorption ionization time-of-flight mass spectrometry (MALDI-TOF MS) är en viktig metod för artidentifiering av mikroorganismer på kliniska mikrobiologiska laboratorier. Enligt rekommendationer från Bruker Daltonics skall matrixapplicering ske relativt omedelbart efter att mikroorganismer har applicerats. Syftet med studien var att utvärdera effekter på artidentifiering vid förlängda tidsintervall mellan applicering av mikroorganismer och matrix med MALDI-TOF MS. Målet var att optimera arbetsflödet på mikrobiologilaboratoriet, laboratoriemedicin, Region Jönköping län (RJL). I studien undersöktes hur identifieringen av mikroorganismer påverkades av applicering avbakterie- och jästsvampstammar (n = 267) och α-Cyano-4-hydroxycinnaminsyra (HCCA)-matrix på en MALDI-provplatta vid varierande tidsintervall upp till tre timmar. Analys med MALDI-TOF MS genomfördes med masspektrometrarna MALDI Biotyper Sirius IVD System och Bruker MicroFlex LT. Resultaten visade att förlängda tidsintervall mellan applicering av mikroorganismer och matrix upp till tre timmar inte hade någon signifikant effekt på scorevärden vid artidentifiering, vilket innebar att tidsintervallen är acceptabla för artidentifiering med MALDI-TOF MS. Detta ger värdefull information för att optimera arbetsflödet och öka effektiviteten på mikrobiologilaboratoriet. / Matrix-assisted laser desorption ionization time-of-flight mass spectrometry (MALDI-TOF MS) is an important method for species level identification in clinical microbiology laboratories. According to recommendations from Bruker Daltonics matrix application should occur relatively immediately after microorganisms have been applied. The aim of the study was to evaluate the effects on microbial identification at extended time intervals between microbial and matrix application using MALDI-TOF MS. The objective was to optimize the workflow at the microbiology laboratory, laboratory medicine, Region Jönköping län (RJL). The study investigated the impact on identification of microorganisms between the application of bacterial and yeast strains (n = 267) and α-Cyano-4-hydroxycinnamic acid (HCCA) matrix on a MALDI target plate of various time intervals up to three hours. MALDI-TOF MS was performed using MALDI Biotyper Sirius IVD System and Bruker MicroFlex LT mass spectrometers.The results showed that a delay of matrix application up to three hours had no significant effect on score values, indicating that time did not affect the accuracy of microbial identification using MALDI-TOF MS. Consequently, the study provided valuable information for optimizing the workflow and increasing the efficiency of the microbiology laboratory.

Tuberculosis is a fatal airborne disease caused by bacteria from the Mycobacterium tuberculosis complex (MTBC). The incidence of contracting tuberculosis is estimated to be around 10.6 million cases each year. Increased drug resistance among mycobacteria has led to the need to develop new treatments. The study's purpose was to determine the antimycobacterial ability of drug complexes and how toxic these complexes are against human cells. Drug complexes from "phage derived endolysins" and "A pyrazine amide-4 aminoquinoline hybrids" were studied to possibly be included as a treatment against tuberculosis in the future. The minimum inhibitory concentrations (MIC) of the drug complexes were analyzed by the method Resazurin microtiter assay (REMA), where the results were assessed visually. The toxicity of the drug complexes was studied by growing THP1-Blue™ NF-κB cells, which then were exposed to the drug complexes. The results could then be obtained by absorbance measurement with spectrophotometry. One-way ANOVA showed a non-significant value, as the P-value was 0.44 (P>0.05). However, more supplementary studies need to be carried out to obtain a significant result. All performed concentrations of the drug complexes were assessed as non-toxic against human THP1-Blue™ NF-κB cells. / Tuberkulos är en dödlig luftburen sjukdom som orsakas av bakterier från Mycobacterium tuberculosis complex (MTBC). Den årliga incidensen i världen för insjuknande i tuberkulos beräknas vara 10.6 miljoner. Ökad läkemedelsresistens bland mycobakterier har lett till att nya behandlingar behöver utvecklas. Syftet med studien var att studera två olika läkemedelskomplex antimycobakteriella förmåga samt hur toxiska dessa komplex är mot humana celler. Läkemedelskomplex från "phage derived endolysins" och "A pyrazine amide-4 aminoquinoline hybrids" studerades för att eventuellt kunna ingå som behandling mot tuberkulos framöver. Läkemedelskomplexens minsta inhibitoriska koncentration (MIC) analyserades genom metoden Resazurin microtiter assay (REMA) där resultaten bedömdes visuellt. Läkemedelskomplexens toxicitet studerades genom odling av THP1-Blue™ NF-κB celler som sedan exponerades för läkemedelskomplexen och resultaten  kunde sedan fås genom absorbansmätning med spektrofotometri. One-way ANOVA påvisade ett icke-signifikant värde,  då p-värdet blev 0,44 (P>0,05). Dock behövs fler kompletterande studier genomföras för att studera detta ytterligare. Alla studerade koncentrationer av läkemedelskomplexen bedömdes vara icke-toxiska mot humana THP1-Blue™ NF-κB celler.

Allt mer forskning kring digitala bildanalysplattformar sker då de har visat lika bra eller bättre prestation än existerande manuella och automatiserade metoder samt effektiviserat handläggningstiden för patientprov. Nyligen har företaget CellaVision utvecklat ett prototypprogram som via bildanalys kan räkna och klassificera retikulocyter. Syftet med studien var att jämföra noggrannheten och precisionen av CellaVisions prototypprogram för retikulocytnumrering med manuell mikroskopering och en automatiserad cellräknare. Totalt 40 blodutstryk tillverkades av 20 blodprov med abnormala värden retikulocyter (>2,5%) och 20 med normala värden retikulocyter (0,5-2,5%). Blodutstryken analyserades med prototypprogrammet, manuell mikroskopering och den automatiserade cellräknaren varpå retikulocytkoncentrationen för respektive resultat jämfördes med Pearsons korrelationstest och Bland-Altmananalys. Blodutstryk tillverkades av tre nivåer retikulocytkontroller och analyserades flertal gånger med prototypprogrammet vars retikulocytkoncentration jämfördes med andra metoders retikulocytkoncentrationer. Samma blodutstryk analyserades med olika antal inskannade celler för att utvärdera hur variationen påverkades. Resultaten från komparabilitetsstudien visade att prototypprogrammet erhöll en utmärkt korrelation och en god överensstämmelse med de andra metoderna. Precisionsstudien visade att prototypprogrammet erhöll konsekventa retikulocytkoncentrationer vid repeterade analyser och en låg variationskoefficient (0,25-10%) vid högre antal inskannade celler vid tre olika nivåer av retikulocytkontroller. Resultaten visar CellaVisions prototypprogram designat för retikulocyträkning erhåller en god noggrannhet och en hög precision vid jämförelse med manuell mikroskopering och en automatiserad cellräknare, dock behöver större studier utföras då antalet patientprov var begränsade. / More and more research on digital image analysis platforms is taking place as they have shown to have as good or better performance than existing manual and automated methods and have also streamlined the processing time for patient samples. Recently, the company CellaVision has developed a prototype program that can enumerate and classify reticulocytes via image analysis. The purpose of the study was to compare the accuracy and precision of CellaVision's prototype program for reticulocyte numbering with manual microscopy and an automated cell counter. A total of 40 blood smears were made from 20 blood samples with abnormal reticulocyte values (>2,5%) and 20 with normal reticulocyte values (0,5-2,5%). The blood smears were analysed with the prototype program, manual microscopy, and the automated cell counter, after which the reticulocyte concentration for each result was compared with Pearson's correlation test and Bland-Altman analysis. Blood smears were made by three levels of reticulocyte controls and analysed several times with the prototype program whose reticulocyte concentration was compared with the other methods' reticulocyte concentrations. The same blood smears were analysed with different numbers of scanned cells to evaluate how the variation was affected. The results of the comparability study showed that the prototype program obtained an excellent correlation and a good agreement with the other methods. The precision study showed that the prototype program obtained consistent reticulocyte concentrations in repeated assays and a low coefficient of variation (0,25-10%) in higher numbers of scanned cells at three different levels of reticulocyte controls. The results showed the CellaVision's prototype program designed for reticulocyte counting obtained good accuracy and high precision when compared with manual microscopy and an automated cell counter, however, larger studies need to be performed as the number of patient samples was limited.

Hepatit-B är en leversjukdom som orsakas av hepatit-B-virus (HBV) vilket är en kapslad DNA-virus. Kapsidprotein (Cp) har stor betydelse i virusets livscykel exempelvis DNA-replikation, interaktion med värdceller och andra virala glykoproteiner. HBV, som många andra virus, tar sig in i cellen genom att binda till cellreceptorer. Transferrinreceptor är en välkänd receptor som mögliggör virus inträde i cellen genom att binda till virusproteiner, intraktionen sker i apikala domänen i TfR. Båda Cp149, kapsidsammansättnings domänen i Cp, och apikala domänen i TfR är betydelsefulla ändamål för utveckling av antivirala läkemedel. Syftet med arbetet var att klona och uttrycka olika varianter av ett nytt modifierat Cp149, där Cp149 har modifierats med AP01 (lösliga formen av apikala dömanen),  och analysera intraktioner mellan proteinerna och viralt glykoprotein, MGP1. Modifierade proteingener klonades i plasmid (pET-11a) med hjälp av rekombinant DNA-teknik och användning av restriktionsenzymer NdeI och BamHI. Agarosgelelektrofores och DNA-sekvensering användes för att  kontrollera förekomst av eftersökta DNA-sekvenser. Nya plasmider fördes över till bakterieceller, Escherichia coli, och  proteinutrycket inducerades i bakteriecellerna genom kemiskbehandling. Framrenade proteiner från respektive provlösning analyserades med Sodium dodecyl sulphate polyakrylamid gel electrophoresis (SDS-PAGE) och proteinernas funktion undersöktes med flödescytometri genom att besämma bindningsförmågan till MGP1, som uttrycktes på jästceller, i närvaro av TfR. Rekombinant plasmid innehållande proteingen kodande Cp149 för varianter A-D samt F lyckades att framställas. Resultatet från SDS-PAGE påvisade inga tydlyga protein-band och flödescytometri resultatet var svårt att bedömma, troligen då ytterliggare proteinupprening behövdes för att isolera kapsidproteinerna. Syftet med arbetet har erhållits delvis och fortsatt undersökningar på nya proteiner förslås. / Hepatitis B is one av the major worldwide health problems that is caused by enveloped DNA virus, Hepatitis B virus (HBV). HBV’s capsid protein (Cp) has an important role in the virus life cycle, för example DNA replication, intraction with host cells, and other viral glycoproteins. HBV, like many other viruses, enters the cells by binding to cell receptors. Transferrin receptor (TfR) is a well-known receptor that enables virus entry into the cell by binding to viral proteins. The interaction takes place in the apical domain of TfR. Both Cp149, the capsid’s composition domain of Cp, and the soluble form of the apical domain, AP01, from TfR are important builing parts to be explored as starting building blocks for the development of antiviral therapeutics. Modification of Cp149 with AP01 is an interesting combination to produce new protein-based drugs to prevent viral infections. The aim of this project was to clone and express six different variants of a AP01 modified Cp149 protein as a starting points to analyze interactions between the proteins and Machupo virus glykoprotein 1 (MGP1). All target DNA templates and plasmids (pET-11a) were digested with restriction enzymes, NdeI and BamHI, and ligated by T4 DNA ligase. Agarose gel electrophoresis and DNA sequencing were used as validation methods to confirm the presence of desired and corrected DNA sequences, respectively, during gene cloning. DNA transformation and induction of Escherichia coli cells was used to express the desired proteins. The purified proteins were validated for their binding ability to MGP1, expressed on yeast cells by flow cytometry in a competition assay with TfR. Recombinant plasmid including the expected DNA sequence encoding Cp149 for variants A-D and F was successfully produced. There was no clear detection of protein bands on Sodium dodecyl sulphate polyakrylamid gel electrophoresis (SDS-PAGE) gel and flow cytometry results were difficult to interpret due to insufficient protein purification during ammonium sulphate percipitation. The purpose of the project has been obtained partially and more studies have to be carried out to produce pure proteins that can be used for further analysis.

Clonal haematopoiesis of indeterminate potential, or CHIP are a family of mutations present in the general population. CHIP-mutations are prevalent in the haematopoietic stem cells and in the more mature cell populations, T-lymphocytes, B-lymphocytes and myeloid cells (CD3+, CD19+ and CD33+ cells) in blood. By separating these cell populations using magnetic isolation, extracting DNA from the cell populations, and detecting the same mutation in all cell populations, one can prove the presence of CHIP-mutations in a hematopoietic stem cell. At least 50 ng good quality DNA is needed for the gene analysis to detect CHIP-mutations. The magnet separated cell population may be very small, so the DNA extraction method must be optimized to achieve enough DNA yield. The main purpose of the method development was to compare two storage methods before DNA-extractions, and then three different DNA-quantification methods after the DNA-extractions. After the best storage and quantification methods were identified, five samples of cryo-preserved viable cells were used to isolate cell populations using magnetic beads covered in specific antibodies and a magnetic field, and then quantified. Results of the study showed that the best way was to store the cells in ATL-buffer and Proteinase K. To quantify DNA, qPCR was the most accurate method, since the other methods showed incorrect results because of the low DNA concentrations. Magnet cell separation was partly successful. All except one of the DNA yields from the cell separation protocols reached the critical amount of DNA, but some yields were not pure yields of the sought-after cell population. In general, the method must be worked on more with further research.

En bakteriell ledinfektion kallas för septisk artrit och utan snabb behandling kan tillståndet leda till irreversibla ledskador och flera allvarliga komplikationer. Snabb diagnostik är viktigt för en god prognos och med nuvarande metod för odling av ledvätska tar det upp till fem dygn för detektion av mikroorganismer. Metoden inkluderar odling på fasta substrat och i blododlingsflaskor. Med en ny metod som använder multiplex PCR (polymerase chain reaction) skulle analystiden kunna minskas till en timme. BioFire Joint Infection (JI) Panel är ett test som kan detektera flera mikroorganismer samtidigt genom amplifiering av DNA. Mikroorganismer detekteras och identifieras genom cellysering, DNA-rening, PCR-reaktioner i två steg och smältanalys. Syftet med arbetet var att utvärdera BioFire JI Panel för detektion av mikroorganismer i ledvätska och jämföra metodens känslighet med standardiserad odling respektive odling i buljong, och svara på frågeställningen hur känslig JI-panelen är jämfört med standardiserad odlingsmetod. Prov konstruerades genom att suspendera målbakterierna Staphylococcus aureus, Escherichia coli, Streptococcus pyogenes, Neisseria gonorrhoeae, Haemophilus influenzae, Kingella kingae och Finegoldia magna i natriumklorid. Suspensionerna seriespäddes och odlades ut på fasta substrat, inokulerades i blododlingsflaskor och buljonger samt analyserades med JI-panelen för att identifiera metodernas detektionsgränser. Fasta substrat, blododlingsflaskor och buljonger visade likvärdig känslighet för majoriteten av bakterieisolaten medan JI-panelen generellt visade en sämre eller likvärdig känslighet i jämförelse med standardmetod. Panelen visade potential för detektion av svårodlade bakterier och skulle vara ett bra komplement till nuvarande odlingsmetod. Ytterligare studier hade behövts men den snabba analystiden som möjliggör snabbare behandling framhävde metodens kliniska potential. / Bacterial joint infections are called septic arthritis and without rapid diagnosis and treatment the condition could lead to irreversible joint damage and other serious complications. With the current method for synovial fluid cultivation, which includes both solid substrates and culture vials, detection of microorganisms takes up to five days. With a new method utilizing multiplex polymerase chain reaction (PCR), the time to detection could decrease to an hour. BioFire Joint Infection (JI) Panel can detect multiple microorganisms simultaneously through amplification of DNA. Microorganisms are detected and identified by cell lysis, DNA purification and two consecutive PCR reactions with subsequent melting curve analysis. The aim of the study was to evaluate the BioFire JI Panel for detection of microorganisms in synovial fluid and compare the method’s sensitivity to standard and broth cultivation. Samples were constructed by suspending target bacteria, Staphylococcus aureus, Escherichia coli, Streptococcus pyogenes, Neisseria gonorrhoeae, Haemophilus influenzae, Kingella kingae and Finegoldia magna, in sodium chloride. The suspensions were serially diluted and cultivated on solid substrates, in culture vials, broth and analyzed with the JI panel to find the detection limits for each method. Solid substrates, culture vials and broth exhibited similar sensitivity while the JI panel generally had a lower or similar sensitivity compared to standard methods. The panel showed potential detecting difficult to grow bacteria and would be a good complement to current methods. Further studies are required but the quick analysis enabling faster treatment highlighted the clinical potential.

Malignt mesoteliom är en ovanlig och aggressiv cancerform. Den är vanligast i pleura och kallas då pleuralt mesoteliom. Vanligaste orsaken till utveckling av pleuralt mesoteliom är exponering för asbest. Insjuknande patienter har dålig prognos och begränsade behandlingsmöjligheter. Röntgen kan i ett första stadie ge diagnos av sjukdomen. Oftast behövs också en biopsi tas för fastställande av diagnos. Även provtagning av pleuravätskan kan ge värdefull diagnostisk information. Immunhistokemi är en viktig tilläggsanalys för diagnos med biopsier och cellblock. Immunhistokemi innebär färgning med antikroppar. För pleuralt mesoteliom kan exempelvis antikropparna PD-L1 och calretinin användas för diagnostisering. I denna studie färgades 10 parade pleurabiopsier och cellblock från pleuravätska från patienter med malignt mesoteliom. Antikropparna PD-L1 och calretinin användes. Syftet var att utvärdera uttrycket av PD-L1 och calretinin. Alla infärgade glas undersöktes i ljusmikroskop. För PD-L1 ansågs enbart membranfärgning som positivt infärgad och för calretinin ansågs cytoplasmatisk och/eller kärnfärgning som positiv. Procentuellt antal positiva tumörceller undersöktes vid två cutoff värden, ≥1 % och ≥10 %. Procentuellt antal <1 % vid cutoff ≥1 % och procentuellt antal <10 % vid cutoff ≥10 % ansågs negativt. Detta gällde för båda antikropparna. Antal positiva och negativa biopsier samt cellblock och konkordansen redovisades. Overall percentage agreement (OPA), Cohen’s kappa (κ) och konfidensintervall (CI) beräknades också. Resultatet visade på lägre antal positiva färgningar för cellblocken jämfört med biopsierna för båda antikropparna. För konkordansen visades att den vara lika för PD-L1 och calretinin vid cutoff ≥1 % men högre för PD-L1 än för calretinin vid cutoff ≥10 %. / Malignant mesothelioma is a rare and aggressive cancer. It is most common in the pleura, called pleural mesothelioma. The most common reason for developing pleural mesothelioma is exposure to asbestosis. Patients that get sick have a poor prognosis and limited treatment options. X-ray can in a first stadium give diagnose of the disease. A biopsy is often necessary to confirm the diagnosis. Even sampling of pleural fluid can give valuable diagnostic information. Immunohistochemistry is a common additional analysis for diagnosis with biopsy and cell block. Immunohistochemistry implies staining with antibodies. For example, for pleural mesothelioma the antibodies PD-L1 and calretinin can be used for diagnosis. In this study 10 paired pleural biopsies and cell blocks from pleural fluid from patients with malign mesothelioma were immunostained. The study aimed to evaluate expression of PD-L1 and calretinin. All the stained glasses were evaluated by a light microscope. For PD-L1, only membranous staining was considered positive and for calretinin cytoplasmic and/or nuclear staining was considered positive. Percentage number of positive tumor cells were evaluated at two cutoff values, ≥1 % and ≥10 %. Percentage number <1 % at cutoff ≥1 % and percentage number <10 % at cutoff ≥10 % were considered negative. The same criteria were applied for both antibodies. The number of positive and negative biopsies as well as cell blocks and the concordance were reported. Overall percentage agreement (OPA), Cohen’s kappa (κ) and confidence interval (CI) was also calculated. Result showed lower number of positive staining for the cell blocks than for the biopsies for both antibodies. The concordance was shown to be equal for PD-L1 and calretinin at cutoff ≥1 % but higher for PD-L1 than for calretinin at cutoff ≥10 %.

Background: Cancer is a common disease, and the choice of treatment becomes more difficult over time due to chemotherapy resistant in cancer cells. To improve the in vitroassay and the individual cancer treatment, a luminescence-based endpoint assay, CellTiter Glo 2.0 was compared with the currently in use fluorescence endpoint assay, fluorometric microculture cytotoxic assay.  Aim: The aim of this study was to validate and compare the CellTiter Glo 2.0 assay with awell-established method (FMCA) and MTT [3-(4,5-dimethyl-2-thiazolyl) -2,5-diphenyl-2Htetrazolium bromide] assay. Moreover, investigate whether the generated data can be used as a reference database for validation of patient samples in the future.   Materials and methods: The validation was performed on peripheral blood mononuclear cells from different healthy donors and two cell lines (HCT116-wt and HT-29) of colorectal cancer carcinoma were ordered frozen from American Type Culture Collection. Analysis was also done in solid samples (ovarian and kidney cancer cells). To get as correct evaluation as possible all materials were analyzed in parallel between the two methods.  Results and conclusion: A clear trend was observed when using CellTiter Glo 2.0 assay,post FMCA directly on tumor cells. This setup, makes it possible to collect reference data in the future. In addition, a high spread of the survival index data was noted between the two methods. The reason is still unknown but could be due to the low number of tested tumor cells, therefore more tumor cells need to be tested in future studies

I denna metodstudie jämfördes Thermo Fishers bevarande lösningar RNAlater och RNAlater-ICE med frystorkning som bevaring av skelettmuskulatur från människa. Studien gjordes med syftet att avgöra om RNAlater och/eller RNAlater-ICE kan ersätta frystorkning, i hopp om att underlätta dissekering av muskelvävnad. De molekylärbiologiska analyser som utfördes var proteinbestämning; Western Blot inriktad på proteinerna mTor, S6, S6K1, eEF2, myosin typ II och aktin; samt mätning av glykogen och citratsyntasaktivitet. Därtill påbörjades även en aminosyraanalys. Studien utfördes hos William Apró på Åstrandlaboratoriet på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm. Resultaten visade att både RNAlater och RNAlater-ICE är olämpliga att använda i studier som innefattar samtliga av de genomförda analyserna. Detta då analysresultaten från de alternativa bevaringsmetoderna och de från frystorkningen inte var likvärdiga. Därmed drogs slutsatsen att varken RNAlater eller RNAlater-ICE kan ersätta frystorkning som bevaringsmetod i Aprós vidare studier. / In this method study Thermo Fisher’s preserving solutions RNAlater and RNAlater-ICE were compared to lyophilization for preservation of human skeletal muscle. The study was conducted with the aim of determining whether RNAlater and / or RNAlater-ICE can replace lyophilization, in the hope of facilitating dissection of muscle tissue. The molecular biological analyzes performed were protein assay; Western Blot focused on the proteins mTor, S6, S6K1, eEF2, myosin type II and actin; alongside of measurments on glycogen and citrate synthase activity. In addition, an amino acid analysis was initiated. The study was executed with William Apró at the Åstrand Laboratory at The Swedish School of Sport and Health Science in Stockholm. The results showed that both RNAlater and RNAlater-ICE are unsuitable for use in studies that include all of the analyzes performed. This is because the analysis results from the alternative preservation methods and those from lyophilization were not equivalent. Thus, it was concluded that neither RNAlater nor RNAlater-ICE can replace lyophilization as a preservation method in Apró’s further studies.

Ultraljudsundersökning av arteria carotis interna (ICA) och arteria carotis externa (ECA) utförs på fysiologiska kliniker för att bland annat bedöma blodflödeshastigheten i kärlen. Det kan i sin tur användas vid diagnostik av plack och stenoser. Behandling av stenos är viktigt eftersom det kan leda till stroke och transitorisk ischemisk attack (TIA). Syftet med den här studien är att jämföra den maximala blodflödeshastigheten i ECA och ICA, samt om den skiljer sig mellan höger och vänster sida. I studien inkluderades 36 deltagare i åldern 20–27 år. Resultatet analyserades med ett parat t-test samt med en korrelationsanalys. En statistisk signifikant skillnad identifierades vid jämförelse av ICA och ECA på samma sida. Ingen signifikant skillnad observerades vid sidojämförelse av vänster och höger ECA respektive ICA. En korrelation påvisades mellan vänster och höger ECA samt mellan vänster och höger ICA. Ytterligare en signifikant korrelation identifierades mellan ECA bilateralt och ICA dx. Slutsatsen med studien är att det finns en statistisk skillnad mellan flödeshastigheten i ICA och ECA och därav går det inte att använda samma referensvärden till båda kärlen. / Ultrasound examination of the internal carotid artery (ICA) and the external carotid artery (ECA) is performed in physiological clinics to assess the blood flow velocity in the vessels. Furthermore, it can be used in the diagnosis of plaque and stenoses. Treatment of stenosis is important as it can lead to stroke and transient ischemic attack (TIA). The purpose of this study is to compare the maximum blood flow velocity in ECA and ICA and allocate a possible difference between the right and left side. The study included 36 participants between the ages of 20–27. The result was analyzed using a paired t-test and a correlation analysis. A statistical significance was identified when comparing ICA and ECA on the same side. No significant difference was found when comparing left and right ECA and ICA. One correlation was detected between left and right ECA and between left and right ICA. Another correlation was identified between ECA bilaterally and ICA dexter. The conclusion of this study is that there is a significant difference between the flow velocity in ICA and ECA and therefore it is not possible to use the same reference values ​​for both vessels.