La réévaluation des impacts toxicologique et environnemental des répulsifs synthétiques conduit à reconsidérer les répulsifs d'origine naturelle pour la prévention des maladies transmises par les insectes (dengue, chikungunya, paludisme,...). Cette étude se rapporte aux structures de type bis(oxazolidine) envisagées comme prodrogues de répulsifs naturels par leur conversion avec le tris(hydroxyméthyl)aminométhane (TRIS). Différents protocoles et voies de synthèse ont été étudiés sur une série représentative d'aldéhydes pour définir l'étendue et les limites de l'approche permettant de concentrer deux unités d'un même principe actif au sein de bis(oxazolidines) symétriques et de reproduire un effet synergique avec deux unités différentes formant des bis(oxazolidines) dissymétriques. La fonctionnalisation des bis(oxazolidines) a été également envisagée pour moduler leur balance hydrophile-lipophile. L'étude de la réaction de cyclocondensation met en évidence l'influence des paramètres structuraux sur le procédé de synthèse des bis(oxazolidines), la stabilité des intermédiaires (monooxazolidines) et la stéréosélectivité de la réaction. L'interprétation des résultats est proposée sur la base des effets (stéréo)-électroniques. Cette étude démontre l'intérêt de cette approche chimique pour la production de prodrogues de répulsifs naturels qui peuvent constituer des atouts pour le développement durable.

Mémoire numérisé par la Division de la gestion de documents et des archives de l'Université de Montréal

La thèse intitulée " New Functional Architectures for Molecular Recognition, Low Band Gap Conjugated Systems and Advanced Electrode Material " est structurée en quatre chapitres traitant de a) structures supramoléculaires tels que cryptands et bis-macrocycles; b) tetrahalo-1,3-diènes chiraux stériquement encombrées; c) blocs pour la synthèse de polymères faible gap conjugués d) architectures 3D conjugués à base de bithiophènes portant des EDOTs terminaux. Dans le premier chapitre, on présente deux nouvelles séries de précurseurs macrocycliques tripodaux possédant une symétrie C3 construites à partir de 1,3,5-triazine avec des groupes fonctionnels réactifs aux extrémités des bras. Les structures supramoléculaires obtenues par des réactions de couplage acétylénique catalysées par Cu sont également présentées. Les cryptands ont été fermés par dimérisation intermoléculaire et les bis-macrocycles ont été formés par des couplages intramoléculaires suivis par dimérisation intermoléculaire. Le deuxième chapitre présente l'étude de nouveaux atropisomères à base d'EE-tetrahalo-1,3- butadiène y compris la séparation des énantiomères, la détermination des barrières de rotation et des configurations absolues. Le troisième chapitre a été consacré à la synthèse des blocs à base de benzo [2,1-b:3,4-b']- dithiophène-4,5-dione utilisés pour obtenir des polymères conjugués à faible gap pouvant fonctionner comme matériau actif dans des cellules solaires organiques. Dans le dernier chapitre on décrie la synthèse et les propriétés électroniques de différents types de nouvelles architectures 3D conjuguées à base de bithiophène comportant des unités EDOTs terminales, en vue de la génération électrochimique de réseaux microporeux électroactifs conjugués. Il est montré que la taille, la surface active et les propriétés électroniques dépendent de la nature des blocs utilisés pour la construction des bras latéraux.

Syftet med min uppsats är, dels att utreda vilka huvudsakliga konsekvenser som 2013 års praxis angående ”Ne bis in idem” föranlett för den svenska skatteprocessen, dels att analysera vilka resningsmöjligheter som föreligger för enskilda som drabbats av Sveriges konventions­överträdelser. Ett ytterligare syfte med uppsatsen är att analysera huruvida lagförslagen i SOU 2013:62 uppfyller grund­läggande rättssäkerhetskrav samt att föreslå ändringar till nyss nämnda lagförslag. Innan år 2013 bedömde Högsta domstolen att systemet med dubbla sanktioner inom ramen för skilda förfaranden var förenligt med principen ”Ne bis in idem”, eftersom det saknades ”klart stöd” för att underkänna hela det svenska systemet. I NJA 2013 s. 502 fann Högsta domstolen att det numera finns ”tillräckligt stöd” för att underkänna hela det svenska systemet. Högsta domstolens nya ställningstagande innebär att såväl mervärdeskatt som inkomstskatt och arbetsgivaravgifter omfattas av förbudet mot dubbelbestraffning och dubbelprövning av lagöverträdelser som grundar sig på samma faktiska omständigheter och som riktats mot samma rättssubjekt. I förevarande framställning har jag därför utrett vad 2013 års praxis innebär respektive vilka sammanhängande frågor som fortfarande söker svar. I NJA 2013 s. 746 fann Högsta domstolen dessutom att rättsläget förändrades redan den 10 februari 2009. Att rättsläget förändrades vid nyss nämnda brytpunkt har i efterföljande avgöranden vid såväl Högsta domstolen som vid Högsta förvaltningsdomstolen visat sig vara avgörande för huruvida personer beviljats resning. I denna framställning har jag därför analyserat vilka omständigheter som enligt 2013 års praxis varit avgörande för att resning ska beviljas vid Högsta domstolen respektive Högsta förvaltningsdomstolen. I september 2013 lämnades betänkandet av utredningen om rättssäkerhet i skatteförfarandet (RIS-utredningen) över till regeringen som en direkt följd av 2013 års förändrade rättsläge. Flertalet remissinstanser bl.a. Ekobrottsmyndigheten, Domstolsverket och Skatteverket har lämnat remissyttranden med tudelad kritik. Förevarande framställning innehåller en konsekvens­analys av RIS-utredningens lagförslag. Framställningen innehåller även en analys av huruvida lagförslagen uppfyller grundläggande rättssäkerhetskrav om förutsebarhet och lika­behandling. Jag har i min framställning kommit fram till att lagförslaget inte uppfyller kraven på förutsebarhet eller att lika fall ska behandlas lika. I framställningen föreslår jag därför utifrån ett de lege ferenda-resonemang hur några utvalda risker som ett genomförande av SOU 2013:62 skulle innebära kan undanröjas.

Doctor of Philosophy(PhD), / This thesis describes the synthesis of terminal and internal amino and amidoalkynes and their hydroamination (cyclisation) catalysed by the complex (bis(N-methylimidazol-2-yl)methane)dicarbonylrhodium(I) tetraphenylborate (1). A series of analogous palladium complexes were also prepared and investigated for catalytic hydroamination. The scope of the rhodium(I) complex (1) for the intramolecular hydroamination of more complex amino and amidoalkyne substrates was investigated. This was made possible with the synthesis of aliphatic substrates, namely, 4 pentyn 1 amide (3) and 5 hexyn 1 amide (4) and a number of aromatic substrates, namely, 1, 4 diamino-2, 5 diethynylbenzene (5), 1, 4-diamino-2, 5 bis(phenylethynyl)benzene (6), 2, 3-diamino-1, 4-diethynylbenzene (7), 2, 3-diamino-1, 4-bis(phenylethynyl)benzene (8), 1, 5-bis(acetamido)-2, 4-diethynylbenzene (9), N-(acetyl)-2-ethynylbenzylamine (10) and N-(acetyl)-2-(phenylethynyl)benzylamine (11). The rhodium(I) complex (1) catalytically cyclised the aliphatic 4 pentyn 1 amide (3) regioselectively to the 6 membered ring, 3, 4 dihydro 2 pyridone (64) as the sole product. Attempts to cyclise 5 hexyn 1 amide (4) to produce either the 6 or 7 membered ring were unsuccessful. Compounds 5, 6, 7 and 8 were doubly cyclised to 1, 5 dihydro pyrrolo[2, 3 f]indole (71), 1, 5-dihydro-2, 6-diphenyl-pyrrolo[2, 3 f]indole (73), 1, 8-dihydro-pyrrolo[2, 3 g]indole (74) and 1, 8-dihydro-2, 7-diphenyl-pyrrolo[2, 3 g]indole (75) respectively. The aromatic amides with terminal acetylenes 9 and 10 cyclised to give 1, 7 diacetyl pyrrolo[3, 2 f]indole (76) and N (acetyl) 1, 2 dihydroisoquinoline (77) respectively. However, attempts to cyclise 11 were unsuccessful. Thus the rhodium(I) complex (1) successfully catalysed via hydroamination both terminal and internal acetylenic amine and amide substrates, to give pyridones, indoles and isoquinolines. Cationic and neutral palladium complexes incorporating the bidentate heterocyclic nitrogen donor ligand bis(N-methylimidazol-2-yl)methane (bim; 2) were synthesised: [Pd(bim)Cl2] (15), [Pd(bim)2][BF4]2 (17) [Pd(bim)(Cl)(CH3)] (14), [Pd(bim)(CH3)(NCCH3)][BF4] (16). All of the complexes were active as catalysts for the intramolecular hydroamination reaction, using the cyclisation of 4 pentyn 1 amine (21) to 2 methyl 1 pyrroline (22) as the model test reaction. Percentage conversions, turnover numbers and reaction profiles for each complex were compared to the rhodium(I) complex (1). These studies have shown that the catalytic activity was not significantly dependent on the bim donor ligand or the choice of metal. Substitution of the bim (2) ligand with the COD ligand and the use of methanol as the solvent did impact significantly on the efficiency of the hydroamination reactions.

Zugl.: Berlin, Humboldt-Universiẗat, Diss., 2008.

Zugl.: Berlin, Humboldt-Universiẗat, Diss., 2008.

Thesis (doctoral)--Universität Bayreuth, 2004/05. / Includes bibliographical references (p. 421-438) and index.

Diss. Univ. St. Gallen, 2008 ; Nr. 3441. / Literaturverz.

Tesis (magíster en derecho con mención en derecho penal) / El actual Código Aeronáutico chileno entró en vigencia el 08 de febrero de 1990. Uno de sus principales aportes es su título XIII, denominado “De los delitos contra la seguridad de la aviación civil.” Estos ilícitos presentan características distintivas: son delitos de peligro, con sujetos activos especiales, y están plagados de elementos normativos muy peculiares. En 1991 se introdujo un nuevo artículo al Código Aeronáutico, el 194 bis, para sancionar conductas que, distintas del terrorismo, atentaran contra la seguridad de la aviación civil o la pusieran en peligro. La finalidad perseguida fue llenar un vacío legislativo para sancionar delitos graves contra aeronaves. Sin embargo, una revisión crítica del sistema penal aeronáutico en su conjunto nos conduce a conclusiones diversas, y a la necesidad de introducir reformas