The purpose of the study is to contribute to more knowledge about preschool children's knowledge of programming and how they learn to control a robot by programming it. The methods used to investigate the purpose of the study are participatory observations with conversations inspired by open qualitative in- terviews. In the survey, a programming activity with participating children was carried out where a robot in the form of a Blue-Bot is used as a tool in pro- gramming. The children who participated in the study are six five-year-olds, four boys and two girls. The results have shown that the children have an un- derstanding of how to use the Blue-Bot by pressing the buttons. The children use different strategies in the programming depending on how far the Blue-Bot is to be programmed to travel over a grid. For longer and more difficult pro- gramming, the children take support from body parts such as the hand or a finger. Many of the children seek support from the adult in the activity in order to succeed in programming the Blue-Bot to the desired goal. The results of the study show that the children use relevant concepts, but they are not specific to programming. / Syftet med studien är att bidra till mer kunskap om förskolebarns kunskaper kring programmering samt hur de lär sig att styra en robot genom att program- mera den. Metoderna som används för att undersöka studiens syfte är delta- gande observationer med samtal som inspirerades av öppna kvalitativa inter- vjuer. I undersökningen har en programmeringsaktivitet med deltagande barn genomförts där en robot i en form av en Blue-Bot används som verktyg vid programmering. Barnen som deltagit i studien är sex femåringar, varav fyra var pojkar och två var flickor. Resultatet har visat att barnen har förståelse för hur man kan använda Blue-Boten genom att trycka på knapparna. Barnen an- vänder sig av olika strategier vid programmeringen beroende på hur långt Blue-Boten skall programmeras att röra sig över ett rutnät. Vid längre och svå- rare programmering tar barnen stöd av kroppsdelar som handen eller fingret. Många av barnen söker stöttning av den vuxne i aktiviteten för att lyckas pro- grammera Blue-Boten till det önskade målet. Resultatet av studien visar att barnen använder relevanta begrepp, med de är inte specifika för programme- ring.

Syftet med studien har varit att exemplifiera faktorer som kan påverka hur lärare ser på programmering. För att få en djupare förståelse samt bidra med egna förförståelser har jag använt mig av kvalitativa intervjuer från ett hermeneutiskt perspektiv. Tätt ihop har jag även utgått från fenomenografin som ämnar att tolka olika människors uppfattning kring ett och samma objekt för att kunna belysa faktorer från olika synsätt. Under analysen stod det klart att samtliga deltagare anser att elever bör lära sig programmering för kunna bidra och samverka i samhället. Det fanns även ett samband mellan inställningen till programmering och hur lärarna tycks betrakta sin egna kompetens och undervisningen i sig, där de som är mer positiva till programmering är benägna att prata i positiva termer om sin egna kompetens samt att utforska olika sätt att lära ut programmering. Avslutningsvis visar även studien på att oavsett inställning eller hur de ser på sin egna kompetens så anser samtliga att de programmeringsverktyg som används är roliga att använda och alla elever ges chansen att lära sig.

Med anledning av utbildningsdepartementets förslag att införa programmering som skolämne utfördes en undersökning för att avgöra vad elever och lärare i grundskolan anser om betydelsen av programmering i grundskolan (Utbildningsdepartementet, 2015). Avsikten med undersökningen är att visa om och i så fall hur elever får kunskap genom programmering samt vilken typ av kunskap som kan erhållas. Observationer och kunskapstester genomfördes med grundskoleelever i de tidigare årskurserna. Därtill genomfördes intervjuer med barn och lärare. Resultatet av undersökningen visade att elever och lärare är positivt inställda till programmering i skolan och till de webbaserade blockprogrammeringsprogrammen Code.org och Scratch. Lärare hävdande att programmering kan förbättra elevernas förmåga att kunna lösa vardagliga problem på olika konkreta sätt, en förmåga som sedan kan användas i framtida lärosituationer och i förlängningen även under yrkesutövning. Förskollärare som använder Blue-bot-programmering i sin verksamhet menar att Blue-bot-övningarna ökar barns kunskaper och förståelse i problemlösning.

Denna studie handlar om robotarna Blue-bot och Bee-bot. Syftet är att ta reda på hur robotar används av utbildade pedagoger samt vilka färdigheter och kunskaper de beskriver att barnen utvecklar av att använda robotar. Frågeställningarna studien har är: “Hur beskriver de utbildade pedagogerna att de undervisar med Blue-bot eller Bee-bot?” och “Vilka färdigheter och kunskaper beskriver de utbildade pedagogerna att barnen utvecklar av att använda Blue-bot eller Bee-bot?”. Datainsamlingen gjordes via en kvalitativ metod med en fokusgrupp och tre intervjuer samt utfördes digitalt via Teams. Studien använder sig av den sociokulturella teorin för att granska resultatet. Resultatet visar att deltagarnas huvudsakliga syfte med arbetet med robotarna är att arbeta med matematik, vilket även involverar problemlösning, uppskattning av avstånd samt öva på rumsuppfattning och sekvensering. Alla delar inom matematik är färdigheter Kiliç (2022) kopplar till datalogiskt tänkande och det kan därmed sägas att det deltagarna vill att barnen ska utveckla i användandet av robotarna är datalogiskt tänkande. Resultatet visar också på att om syftet med att använda robotarna är att lära barnen programmeringsbegrepp och matematiskt tänkande är den analoga programmeringen bättre att använda än robotarna. Resultatet visar även att pedagogers frånvaro kan ge barnen större möjlighet till att utveckla det sociala samspelet samt utveckla fler färdigheter genom stöttning av andra barn.