Företag förväntas reducera deras miljömässiga fotavtryck och agera mot klimatåtagande till en större utsträckning än någonsin förr. Många aktörer har långsiktiga visioner och strategier som berör hållbarhet, men att stänga gapet mellan målsättningar och operationellt beslutsfattande har visat sig vara svårt. Ett verktyg som potentiellt kan koppla samman visioner, strategier och beslutsfattande är carbon pricing. Carbon pricing ämnar att omvandla växthusgasutsläpp till ett monetärt värde, vilket sedan kan användas för att förstå den miljömässiga påverkan och översätta konsekvenser som uppstår om inte hänsyn till fotavtryck tas. Studien ämnar till att analysera huruvida carbon pricing inom leverantörskedjor som verktyg bidrar till hållbart företagande, samt studera inom vilken leverantörskedja det är mest relevant att påbörja en implementering utifrån ett företags och dess leverantörers befintliga strukturer och attityder. Studien ämnar även att undersöka hur carbon pricing kan etableras och varför det vore relevant utifrån den potentiella påverkan verktyget kan få på företaget och leverantörskedjan. Upptäckter inom studien har lett fram till en förståelse om att carbon pricing som verktyg har potential att bidra till hållbart företagande genom att synliggöra koldioxidavtryck och kostnaderna kopplade till utsläppen, vilket kan påverka beslutsfattande gällande valet av leverantörer, arbete mot måluppfyllelse, samt hur och var investeringar genomförs. Verktyget är mest relevant att studera inom de leverantörskedjor som emitterar mest växthusgaser i och med att det är där som det finns mest utrymme för förändring. Carbon pricing kan utformas och implementeras på ett flertal olika sätt, vilket både anses vara en styrka och en svaghet med verktyget. De främsta möjligheterna med verktyget är beteendeförändringar, effektiva beslutsunderlag, samt konkurrensmässiga fördelar. Verktygets främsta hinder är bristen på standardisering och bristen på kompetens, samt utmaningen med hur verktyget ska utformas på effektivast sätt. I realiserandet av en implementation behövs mer kunskap om verktyget, både när det kommer till möjligheterna men även när det kommer till hinder och begränsningar med verktyget. / Companies are expected to reduce their environmental footprint and undertake climate action to a larger extent than ever before. Many actors have long-term visions and strategies that target sustainability, however closing the gap between these goals to operational and tactical decision-making has been proven to be a struggle. One tool that can potentially connect visions, strategies and decision-making is carbon pricing. Carbon pricing aims to convert greenhouse gas emission to a monetary value, which can then be used to understand environmental impact and translate the consequences of not considering footprint to common business language. The study aims to analyze whether carbon pricing as a tool contributes to sustainable business, and study within which supply chain it is most relevant to start an implementation based on a company’s and its suppliers’ existing structures and attitudes. The study also intends to investigate how carbon pricing can be established and why it would be relevant based on the potential impact the tool can have on the company and the supply chain. Discoveries within the study have led to an understanding that carbon pricing as a tool has the potential to contribute to sustainable business by highlighting carbon footprints and the costs associated with emissions, which can influence decision making regarding the choice of suppliers, work towards goal fulfillment, and how and where investments should be done. The tool is most relevant to study within the supply chains that emit the most greenhouse gases, as this is where there is most room for improvement. Carbon pricing can be designed and implemented in several different ways, which is considered both a strength and a weakness with the tool. The main possibilities with the tool are behavioral changes, effective decision making and competitive advantages. The tool’s main obstacles are the lack of standardization and the lack of competence, as well as the challenge of how the tool should be designed in an efficient manner. In the realization of an implementation, more knowledge about the tool is needed, both when it comes to the possibilities but also when it comes to the obstacles and limitations with the tool.

京都大学 / 新制・課程博士 / 博士(経済学) / 甲第23448号 / 経博第646号 / 新制||経||299(附属図書館) / 京都大学大学院経済学研究科経済学専攻 / (主査)教授 諸富 徹, 教授 岡 敏弘, 准教授 長谷川 誠, 特定准教授 Rudolph Sven / 学位規則第4条第1項該当 / Doctor of Economics / Kyoto University / DFAM

京都大学 / 0048 / 新制・課程博士 / 博士(経済学) / 甲第20785号 / 経博第557号 / 新制||経||282(附属図書館) / 京都大学大学院経済学研究科経済学専攻 / (主査)教授 諸富 徹, 教授 劉 徳強, 教授 依田 高典 / 学位規則第4条第1項該当 / Doctor of Economics / Kyoto University / DFAM

Responsible investing has become a trend throughout financial markets. As World’s economies pledge to decrease the amount of greenhouse gas (GHG) emissions, environmental policies like carbon pricing (CP) are expected to be strengthened; the above is attributed to the effort of internalizing the environmental costs of the current economic system. In the same context where asset owners have been demanding to the private sector for greater coverage of Environmental Social Governance (ESG) issues, understanding exposure and risk to carbon taxation and emission trading schemes (ETS) could be a major driver for responsible investing. Nonetheless, it has been found that this environmental policy to price emissions, falls behind from a harmonized cost per emission across sectors and geographies. Defined and assessed through a quantitative scenario analysis on scope 1 emissions, all information on carbon pricing set the basis for the model. From an investing perspective, the results showed higher exposure for the electricity sector by 2030 and 2050; nonetheless, the riskiest sector to invest at, was shown as industry. The above is based on the current and expected carbon dependency, and the expected increase in coverage from carbon pricing mechanisms respectively. In addition, aviation, which is a sub-sector from offroad transportation, showed to be the main source for this sector´s exposure and risk. It is concluded that the research carried out is a first step from a complete analysis on CP, as scope 2 emissions need to be assessed. / Att investera ansvarsfullt är en trend som ökar stadigt genom finansmarknader i världen idag. Då flera ekonomier i världen utlovar att minska mängden utsläpp av växthusgaser i linje med vissa klimatscenarion, så förstärks miljöpolicys som koldioxidutsläppspriser i ett försök att internalisera externaliteter i dagens ekonomiska system. I kontexten av när ägare av tillgångar börjar kräva större täckning i miljö, socialt ansvar och ägarstyrning, kan exponering och risk i koldioxidutsläppsbeskattning och handel av utsläppsoptioner vara en drivande faktor i ansvarsfullt investerande. En utmaning i att prissätta utsläpp genom miljöpolicys ligger i hur separerade båda mekanismerna är från en harmoniserad kostnad per utsläpp genom olika sektorer och geografier. Definierad och utvärderad genom en kvantitativ scenarioanalys av Scope 1-utsläpp, verkade all information om koldioxidutläppspriser som grund till modellen. Från ett investeringsperspektiv visade resultaten en högre exponering för elkraftssektorn till 2030 och 2050. Emellertid påvisades även att industrisektorn har störst risk för investeringar. Detta är baserat på elkraftens nuvarande och förväntade koldioxidutsläppsberoende och den förväntade ökningen i täckning från koldioxidutsläppsprismekanismer i industrisektorn. Vidare påvisades flygindustrin, som är en sidosektor av offroad-transport, vara den huvudsakliga källan för denna sektors exponering och risk. Avslutningsvis fastställs det att denna undersökning endast är ett första steg i en komplett analys av koldioxidpriser, då Scope 2 utsläpp även bör undersökas.

A comparative assessment of market-based climate policy instruments –carbon tax vs. ETS– for emission reduction in the Mexican electricity sector is presented. Model-based scenarios of different tax and cap levels were simulated on an existing Balmorel partial equilibrium model populated with data from the Mexican electricity system. The simulation results served to compare the performance of both instruments according to economic criteria. The analysis was further developed with the empirical evidence obtained from international experiences with both instruments, allowing to conclude on the first-best normative instrument based on an economic approach. The assessment was complemented with a political feasibility perspective, through the development of an on-line survey and in-depth interviews with representatives of the relevant stakeholder groups within the country. The first-best instrument was not favoured by the stakeholders, but the study allowed to hint a second-best alternative with a better probability of being fully implemented. The results of this project are useful to guide the necessary debate surrounding the selection of the most appropriate carbon-pricing mechanism for emissions reduction in the country, in particular in the electricity sector. A wide-coverage carbon tax with no exemptions and with revenue-recycling mechanisms, gradually increasing to 15 USD/tCO2 would be the first-best instrument from the economic perspective. However, when complementing the analysis with the political feasibility perspective, the most appropriate instrument for emissions reduction in the Mexican electricity sector is an emissions trading system with the cap set as the conditional target of the INDCs, with auctioned allowance allocation and an auctioning floor-price, set at a similar but lower value than the equivalent carbon tax. Such an instrument is in line with the priorities of the stakeholder groups and would generate a stable price signal, allowing for the earmarking of carbon revenue, and would avoid exempting natural gas from carbon pricing.

京都大学 / 新制・課程博士 / 博士(エネルギー科学) / 甲第24923号 / エネ博第465号 / 新制||エネ||87(附属図書館) / 京都大学大学院エネルギー科学研究科エネルギー社会・環境科学専攻 / (主査)教授 MCLELLAN Benjamin, 教授 下田 宏, 教授 宇根﨑 博信 / 学位規則第4条第1項該当 / Doctor of Energy Science / Kyoto University / DFAM

The energy transition is one of the largest challenges our global society is facing. In 2015, the United Nations acknowledged the Paris Agreement, where the world’s nations were united to limit the global warming well below 2 °C in comparison with pre-historic levels. One of the measures to tackle this challenge that have been proposed by both the International Energy Agency and the European Union is carbon capture and storage or utilisation (CCUS). The concept of CCUS is relatively old but has in light of climate mitigation measures been identified as vital since carbon dioxide (CO2) either can be permanently stored or sequestered into products and materials. Previous research has shown a large potential in CCUS, and that it has a key role in enabling and achieving net-zero climate scenarios. However, large-scale and widely distributed CCUS facilities has not yet been deployed, and it is not fully clear which aspects that are the most important affecting the deployment and how this can be facilitated. This study aims to investigate the current and future market of captured CO2 in Europe during the next decade. The study aims to fill the knowledge gap on how policies affect the development of CCUS, the drivers and barriers that current actors have identified within the field, and lastly, possible pathways in which CO2 can be used. This study was performed using a literature scoping review and interviews with relevant CCUS actors in different parts of the value-chain. The results show CCUS is recognised as an important tool within the European Union to reach the climate goals set out by the European Commission. The development and further deployment of CCUS are however prevented due to economic and legislative barriers, of which low carbon pricing, such as the EU ETS, is identified as the main barrier against making CCUS commercially competitive. Additional legislative barriers are connected to the cross-national trade and export of CO2, as well as a lacking framework on verification and monitoring of captured CO2 and the trade with carbon removal credits. The results also show that CCUS initially will be developed at industrial clusters in the North-West Europe, where shared infrastructure is recognised as an enabler due to sharing risks of investments. The main focus within Europe is on offshore storage rather than CCU due to its large sequestering potential, although CCU can be relevant in regions lacking infrastructure for the transportation of CO2. Regarding the investigated utilisation options, synthetic fuels, building materials, and polymers have been identified to have high potential even if they are not believed to have a high influence as a climate mitigation measure in comparison with CCS. It is concluded that viable business models and cost-effective infrastructure solutions are essential for the European CCUS industry. Much of the deployment is however dependent on clear, beneficial frameworks and policies stating the rules and facilitating the economics of CCUS. Nevertheless, it is expected that especially the European CCS sector will grow in Europe in the upcoming decade, although the role of CCU should not be neglected.

À travers le monde, des juridictions ont cherché — certaines avec plus de succès que d’autres — à implanter des systèmes de tarification du carbone. Même si ce système est appuyé par les experts comme étant le moyen le plus efficace de réduire les émissions de gaz à effet de serre, ce type de politique peine à recueillir l’appui du public. Or, dans la mesure où l’opinion publique est influencée par le discours des élites, la façon dont les politiciens parlent de la tarification carbone peut modifier les perceptions de l’électorat à son endroit. Grâce à l’étude des stratégies de cadrage et à une méthode quantitative, on identifie les cadres utilisés par l’élite politique australienne (sous le gouvernement de Julia Gillard) et l’élite politique canadienne (sous le 1er gouvernement de Justin Trudeau) pour dépeindre cette politique. Dans cette étude, on analyse les allocutions en chambre des premiers ministres Julia Gillard et Justin Trudeau, ainsi que celles des chefs d’opposition Tony Abbott et Andrew Scheer. À la lumière des résultats obtenus dans notre étude, on s'aperçoit que les stratégies de cadrage de l’élite politique peuvent varier selon le contexte national d’implantation. On remarque toutefois plusieurs tendances qui se dégagent des allocutions des promoteurs (Gillard et Trudeau) et de celles des opposants (Abbott et Scheer). Les promoteurs de cette politique privilégient les étiquettes « tarification carbone » ou « prix sur le carbone » tandis que les opposants la décrivent comme une « taxe ». Les promoteurs de cette politique font plus souvent appel à des cadres environnementaux que leurs opposants — même s’ils utilisent principalement des cadres économiques. On remarque également que lorsqu’ils utilisent des cadres économiques, les promoteurs utilisent plus souvent que les opposants des cadres qui touchent l’économie nationale, les entreprises et l’industrie. De leur côté, les opposants privilégient largement les cadres économiques reliés aux individus, aux emplois et aux prix. / Jurisdictions around the world have sought — some more successfully than others — to implement carbon pricing systems. While this system is supported by experts as the most effective way to reduce greenhouse gas emissions, this type of policy is struggling to garner public support. Considering the fact that public opinion is influenced by elite discourse, the way politicians talk about carbon pricing can change the way people perceive this system. Through the study of framing strategies and a quantitative method, we identify the frames used by the Australian political elite (under the government of Julia Gillard) and the Canadian political elite (under the 1st government of Justin Trudeau) to portray this policy. In this study, we analyse the speeches pronounced in parliament by prime ministers Julia Gillard and Justin Trudeau, as well as those of the leaders of opposition Tony Abbott and Andrew Scheer. In light of the results obtained in our study, we realize that the framing strategies of the political elite can vary depending on the national context. However, we have identified several trends in the framing strategies of promoters (Gillard and Trudeau) and those of opponents (Abbott and Scheer). The promoters of this policy use the labels "carbon pricing" or "price on carbon" while opponents describe it as a "tax". The promoters of this policy more often use environmental frames than their opponents — even though they mainly use economic frames. When they use economic frames, promoters use more often than opponents frames related to the national economy, businesses and industry — and when opponents use economic frames, they widely use frames linked to individuals, jobs and prices.

To reduce carbon emissions and lead the organization in a certain direction, companies can work with internal carbon pricing (ICP). There are many large companies that work with an ICP, which, among other things, have helped them to identify opportunities and led to decisions that generated higher revenues. Working with sustainability with an ICP serves as a management function and stimulates value creation in the organization. Digital platforms have become a common and resource-efficient tool used by companies to collect and analyze data and information to create value and make the organization more sustainable. Most studies have been done on large companies that work with ICP, and small and medium-sized companies have ended up in the shadows even though they as a group have a very large climate impact. This essay studies small and medium-sized enterprises, and thus examines how companies work with ICP in resource-limited conditions. ICP relies on employees and their ability to make decisions and implement new solutions and ways of working. The study therefore examines how competence-based capabilities form how companies create value with their ICP. Furthermore, the study also examines how the digital platform is used in sustainability work. The study is qualitative and examines two medium-sized companies and one small company through semi-structured interviews. The result shows that competence-based capabilities are at least as important as tangible resources and that cooperation, developing knowledge, leadership and commitment are important for value creation processes. According to the study's results, the digital platform acts as a resource that supports and stimulates value creation processes and can give rise to knowledge, information and working methods. To create value within the organization, further expertise and knowledge is required, which develops with time and practice. For SMEs, value creation is not mainly about efficiency in production or efficiency in the short term, but more long-term change in internal processes, adaptation of strategies and understanding of actors in the value chain. / För att minska företagets utsläpp och styra organisationen i en viss riktning kan företag arbeta med ett internt koldioxidpris (IKP). Det finns många stora företag som arbetar med ett IKP, vilket bland annat hjälpt dem identifierat möjligheter och lett till beslut som genererat högre intäkter. Att arbeta med hållbarhet med ett IKP fungerar som en ledningsfunktion och stimulerar värdeskapande i organisationen. Digitala plattformar har blivit ett vanligt och resurseffektivt verktyg som används av företag för att samla in och analysera data och information för att skapa värde och göra organisationen mer hållbar. Studier har i stort sett endast gjorts på stora företag som arbetar med IKP, och små och medelstora företag har hamnat i skymundan trots att de som grupp har en mycket stor klimatpåverkan. Denna uppsats studerar små och medelstora företag som arbetar med IKP, och undersöker således hur metoden fungerar i resursbegränsade förhållanden. IKP förlitar sig på medarbetare och deras förmåga att ta beslut och implementera nya lösningar och arbetssätt. Studiens undersöker därför hur mjuka egenskaper formar hur företagen skapar värde med sitt IKP. Vidare undersöker studien även hur den digitala plattformen används i hållbarhetsarbetet. Studien är kvalitativ och undersöker två medelstora företag och ett litet företag genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att mjuka egenskaper är minst lika viktiga som påtagliga resurser och att samarbete, att utveckla kunskap, ledarskap och engagemang är viktigt för värdeskapandeprocesser. Enligt studiens resultat agerar den digitala plattformen som en resurs som stödjer och stimulerar värdeskapandeprocesser och kan ge upphov till kunskap, information och arbetssätt.  För att skapa värde inom organisationen krävs vidare expertis och kunskap som utvecklas med tid och praktik. För små och medelstora företag handlar värdeskapandet inte i huvudsak om effektivitet i produktion eller effektivitet på kort sikt, utan mer långsiktig förändring i interna processer, anpassning av strategier och förståelse av aktörer i värdekedjan.

Bakgrund: Företag har idag press från intressenter i samhället att reducera sina koldioxidutsläpp. Internprissättning av koldioxid är ett verktyg för företag att internalisera sina externa koldioxidkostnader. Det signalerar information till intressenter om kostnaden för företags koldioxidutsläpp i syfte att reducera dessa. För att fler företag ska anta ett internt pris på koldioxid, och därmed bidra till en koldioxidsnål ekonomi, finns ett behov att bedriva forskning om det upplevda signaleringsvärdet som ett internt pris på koldioxid medför. Syfte: Denna studie syftar till att undersöka hur beslutsfattare upplever signaleringsvärdet av ett internt pris på koldioxid. Metod: Studien har antagit en kvalitativ forskningsstrategi med en tvärsnittsdesign. Med en utgångspunkt i pragmatismen har studien antagit en abduktiv ansats. Studien har utfört fem semistrukturerade intervjuer med beslutsfattare från olika multinationella företag. Avslutningsvis har en tematisk analys använts som analysmetod.  Slutsats: Ett internt pris på koldioxid upplevs medföra fler positiva signaleringsvärden till interna än till externa intressenter, men beror på vald prismetod. Interna signaleringsvärden upplevs primärt vara ökad förståelse, ändrad attityd och ändrat beteende. Externa signaleringsvärden upplevs vara uppvisat klimatinitiativ, ansvarstagande och hållbart ledarskap, vilka kan leda till förbättrat rykte, ökad legitimitet och viss risk för greenwashing. En koldioxidavgift upplevs vara mest effektiv för att driva beteendeförändring inom företag då det förenar ekonomiska intressen med företagets koldioxidutsläpp i en större utsträckning än övriga prismetoder. / Background: Companies today face pressure from stakeholders in society to reduce their carbon emissions. Internal carbon pricing is a tool for companies to internalize the external costs associated with their carbon emissions. It signals information to stakeholders about the cost of carbon emissions for carbon reduction. For more companies to implement an internal carbon price, and contribute to a low-carbon economy, there is relevance in conducting research about the perceived signaling value of an internal carbon price. Purpose: The purpose of this study is to investigate how managers perceive the signaling value of an internal carbon price.  Methodology: This study has been done with a qualitative cross-sectional research design and a pragmatic perspective with an abductive approach. The empirical data has been collected through five semistructured interviews with managers from different multinational companies. The analysis has been done with thematic analysis.  Conclusion: An internal carbon price contributes to more positive perceived signaling values internally than externally, but is dependent on chosen price method. Perceived internal signaling values are primarily understanding, changed attitude, and changed behavior. Perceived external signaling values are demonstrated climate initiative, responsibility, and sustainable leadership, which can result in improved reputation, increased legitimacy, and risk for greenwashing. A carbon fee is perceived as the most effective price method for changed behavior within companies as it unites economic interests with carbon reduction more than other price methods.