Bakgrund: Cirka 200 000 personer i Sverige uppskattas leva med symtom på hjärtsvikt. Risken för hjärtsvikt ökar med åldern och uppskattningsvis 10% av befolkningen över 80 år har hjärtsvikt. Hjärtsviktspatienter rapporterar att de har lägre livskvalitet och lider av psykiska besvär i högre utsträckning än de utan hjärtsvikt. Syfte: Att beskriva hjärtsviktspatienters upplevelse av att leva med kronisk hjärtsvikt. Metod: Allmän litteraturstudie på kvalitativ forskning med Polit och Becks niostegsmodell. 11 artiklar inkluderades och alla bedömdes ha hög eller medelhög kvalitet. Resultat: Sex huvudteman och sex subteman framkom: Uppfattning om livet – förändrad inställning till livet, begränsningar i livet; Förändrade relationer och livssituation – familj och vänner, livsvillkor; Känslomässiga förändringar – positiva känslor, negativa känslor; Upplevelsen av egenvård; Tankar om framtiden och Upplevelser av vården. Slutsats: Hjärtsvikt påverkar alla delar av livet både praktiskt och emotionellt. Deltagarnas sociala och ekonomiska status påverkades av sjukdomen. Många kände ångest och oro över sin sjukdom och upplevde behandlingen som påfrestande. De upplevde också begränsande fysiska symtom. Deltagarna lärde sig leva med sin sjukdom men det krävde god sjukvård. För att kunna genomföra egenvård behövdes ett bra samarbete med vårdpersonal. Ökad förståelse kan leda till effektivare interventioner och därmed förbättrad livssituation hos hjärtsviktspatienter och lägre samhällskostnader.Nyckelord: Kronisk hjärtsvikt, patientupplevelse, livssituation / Background: Approximately 200 000 people in Sweden have symptoms of heart failure. The risk of getting heart failure increases by aging and about 10% of the population over the age of 80 have heart failure. Patients with heart failure report lower quality of life and experience psychological difficulties.  Aim: To describe the experience of living with chronic heart failure. Method: Literature based review of qualitative research following Polit and Beck’s flow of tasks in a literature review. Eleven articles were included, and the quality was deemed as high or moderate.Results:  Six themes and six sub themes were found. Perception of life - adjusted attitude to life, limitations in life; Changes in relationships and situation in life - Family and friends, living conditions; Emotional changes - positive emotions, negative emotions; Experience of self-care; Thoughts regarding the future and Experiences from health care.  Conclusion: Heart failure affects all parts of life, both the practical and the emotional parts. The participant’s social and economic status were affected by the disease. Many experience anxiety and worry about their health and the treatment was stressful. They also experienced physical limitations. They learned how to live with their condition, but good health care was needed. Self-care required a good collaboration with healthcare professionals. Increased understanding for the patient experience can lead to better life situations and less economic burden.

Die Herzinsuffizienz ist eine der häufigsten chronischen Erkrankungen mit progressivem Krankheitsverlauf. Dieser ist verschiedenen Kompensationsmechanismen geschuldet, die zunächst zur Verbesserung, über einen längeren Zeitraum hinweg jedoch zur Verschärfung der Symptomatik führen. Durch erhöhte Konzentrationen inflammatorischer Zytokine im Rahmen dieser Krankheit kommt es unter anderem zu pathologischen Veränderungen in Muskel- als auch Fettgewebe. Das kürzlich in der Literatur als PGC-1α reguliert beschriebene Molekül FNDC5 (Spaltprodukt Irisin) wird als Myokin bezeichnet, welches zwischen Muskel- und Fettgewebe vermittelt. Bis dato ist jedoch ungeklärt, ob und inwiefern es einen Zusammenhang zwischen einer Herzinsuffizienz, erhöhten Konzentrationen proinflammatorischer Zytokine und dem Molekül FNDC5 in der Skelettmuskulatur gibt. Um diesen Fragestellungen nachzugehen, wurde in der vorliegenden Arbeit zum einen durch LAD-Ligatur in Ratten eine Herzinsuffizienz induziert, um die systemischen Verhältnisse dieser Erkrankung im Tiermodell bestmöglich nachzuempfinden. Zum anderen wurden Mäuse mit TNF-α oder Ang II behandelt und C2C12-Myotuben mit TNF-α, Ang II sowie einer Zytokinkombination inkubiert, um den Einfluss der Zytokine bzw. des Hormons auf die FNDC5-Expression zu untersuchen. Anschließend wurden die Expression von FNDC5 auf mRNA- und Proteinebene sowie die Expression der PGC-1α-mRNA in Skelettmuskelbiopsien bestimmt. Es konnte nachgewiesen werden, dass eine Herzinsuffizienz sowie der Einfluss inflammatorischer Zytokine zur signifikanten Expressionsverminderung von FNDC5 führt. Ang II hingegen bewirkte nicht in allen Versuchen eine deutliche Reduktion der FNDC5-Expression. Außerdem wurde gezeigt, dass die Signaltransduktionswege über p38 und p42/44 MAPK nicht für die Wirkung der Zytokinkombination auf die FNDC5-Expression verantwortlich sind.

SAMMANFATTNING  Bakgrund: Hjärtsvikt är en allvarlig och progressiv sjukdom som har invalidiserande symtom vilket påverkar patientens mående och livssituation negativt. Hjärtsvikt definieras som en otillräcklig hjärtminutvolym eller förhöjda fyllnadstryck med bevarad hjärtminutvolym. Vid försämrad hjärtfunktion ökar symtom, återinläggningar och lidandet för individen och är förenat med hög mortalitet. Vanliga symtom på hjärtsvikt är dyspné, ortopné, benödem och trötthet. Andra symtom som också förekommer dock inte lika omnämnda är nedsatt aptit och viktnedgång, förvirring, depression, dålig sömn, yrsel och koncentrationssvårigheter. Målen vid hjärtsvikt är att lindra de symtom som förekommer, förbättra personens livskvalitet, förhindra progress, minska behovet av vård på sjukhus samt öka livsförlängden. Simdax®. är ett läkemedel med den aktiva substansen levosimendan som ges intravenöst under 24 timmar och stärker hjärtats pumpförmåga. Simdax® har visats ge förbättrad hemodynamik och stärker hjärtats ejektionsfraktion samt minskar mortaliteten vid akut hjärtsvikt jämfört med annan inotrop behandling. Dock skiljer rutiner och rekommendationer av användandet av denna medicin sig åt på klinikerna i Sverige och enligt Socialstyrelsen behövs mer forskningsunderlag för vidare riktlinjer.  Syfte: Syftet var att beskriva hur personer med kronisk hjärtsvikt upplever att behandlas regelbundet med Simdax®.  Metod: Vald metod innebar en kvalitativ, induktiv ansats. Information inhämtades via semistrukturerade intervjuer. Sex intervjuer genomfördes på en klinik i södra Sverige.  Resultat: Alla forskningspersoner uttryckte en positiv effekt av att få regelbunden behandling med Simdax®. De beskrev lindring av symtom vilket gjorde att de mådde bättre både fysiskt och mentalt. Utöver symtomlindring upplevde forskningspersonerna att de inte längre hade behov av akuta återinläggningar i sjukvården till följd av försämring av sin hjärtsvikt vilket i sig var värdefullt för dem. De upplevda effekterna visade sig ha vidare positiv verkan att det ökade deras möjligheter att delta i aktiviteter som var betydelsefulla för dem. Forskningspersonerna upplevde även ett förbättrat humör som påverkade deras sociala situation positivt.  Slutsats: Regelbunden behandling med Simdax® upplevdes ge symtomlindring samt förbättring av fysisk och mental funktion. Således kunde detta vara en bra behandlingsregim för personer med hjärtsvikt i symtomlindrande syfte men även kunna minska risken för återinläggningar på grund av försämring.  Nyckelord: Simdax®, regelbunden, kronisk hjärtsvikt, upplevelse. / ABSTRACT  Background: Heart failure is a serious and progressive disease that has invalidating symptoms which adversely affects the patient's mood and life situation. Heart failure is defined as an insufficient cardiac output or elevated fill pressure with preserved cardiac output. In case of deterioration of cardiac function, symptoms, relapses and suffering to the individual increase and are associated with high mortality. Common symptoms of heart failure are dyspnea, orthopedics, oedema and fatigue. However, other symptoms that are not mentioned above are reduced appetite and weight loss, confusion, depression, poor sleep, dizziness and concentration difficulties. The goals of heart failure are to relieve the symptoms that occur, improve the quality of life, prevent progress, reduce the need for care in hospitals and prolong life. Simdax®. is a medicine with the active substance levosimendan given intravenously for 24 hours and strengthens the heart's pump capacity. Use of this has shown improved hemodynamics and strengthens the heart ejection fraction and reduces the mortality of acute heart failure compared with other inotropic treatment. However, routines and recommendations of the use of this medicine differ in the clinics in Sweden and, according to the National Board of Health, more research bases are needed for further guidelines.  Aim: The aim was to examine how patients with heart failure experience intermittent treatment with Simdax.  Method: Chosen method was qualitative, inductive approach through semi-structured interviews. Six interviews were conducted in southern part of Sweden.  Result: All interviewed expressed a positive effect of receiving regular treatment with Simdax®. They described relief of symptoms which made them feel better both physically and mentally. In addition to symptom relief, the participant felt that they no longer needed emergency reinstatement, which was valuable to them. The perceived effects also proved to have a positive effect that increased their ability to participate in activities that were important to them. They also experienced a better temper that had a positive effect om their social relations.  Conclusion: Regular treatment with Simdax® was found to provide symptom relief and improvements in physical and mental capacities. Thus, this could be a good treatment regimen for people with heart failure for symptomatic purposes but may also reduce the risk of rehospitalization due to deterioration.  Keywords: Simdax®, intermittent, chronic heart failure, experience.

Kronisk hjärtsvikt är en progressiv och allvarlig sjukdom och har symtom som påverkar personernas livskvalitet negativt. Försämring i hjärtsvikt medför en ökad mortalitet samt återinläggningar på sjukhus. De vanligaste symtomen som uppstår är bland annat dyspné, trötthet och ödem. Målet med hjärtsviktsbehandlingen är att lindra symtom, förbättra livskvalitet, förhindra progress, minska behovet av sjukhusvård, samt förlänga överlevnaden. Behandlingen av hjärtsvikt består av den icke farmakologiska behandlingen som syftar till egenvård samt den farmakologiska behandlingen. Sjuksköterskan har en viktig roll genom att undervisa och stötta personen genom att hitta strategier för egenvård. När den medicinska grundbehandlingen för hjärtsvikt inte är tillräcklig kan behandling med Simdax® bli aktuell. Simdax® är ett läkemedel med den aktiva substansen levosimendan som vanligtvis ges som en infusion under 24 timmar och förbättrar hjärtats pumpförmåga. Behandling med Simdax® har visat sig minska symtom och mortalitet samt förbättrar hemodynamiken och stärker hjärtats ejektionsfraktion. Syftet var att beskriva hur personer med kronisk hjärtsvikt upplever sin livskvalitet före och efter behandling med Simdax®. Som metod valdes en empirisk intervjustudie med kvalitativ ansats. Informationen inhämtades via semistrukturerade intervjuer. Totalt åtta intervjuer genomfördes på tre olika sjukhus i mellansverige. Intervjuerna spelades in för att sedan transkriberas i sin helhet. Texten analyserades enligt en manifest innehållsanalys, då man ser till det som direkt uttrycks i transkriberingen. Meningsenheter arbetades fram som sedan kondenserades, kodades och sorterades in i fem subkategorier, deltagarnas definition av livskvalitet, längtan efter social samvaro, begränsningar i det dagliga livet, behandlingens betydelse och fysisk aktivitet och ork. Subkategorierna resulterade i två kategorier, upplevd livskvalitet före behandling och livskvalitetens betydelse efter behandling. De flesta deltagarna upplevde en positiv effekt av att få regelbundna behandlingar med Simdax®. Deltagarna uttryckte att behandlingen med Simdax® bidrog till återinläggningarna i sjukvården minskade vilket skapade en trygghet hos dem. Alla deltagare uttryckte att lindring av symtomen bidrog till att de mådde bättre fysiskt samt att de hade ork att utföra vardagsaktiviteter samt umgås med familj och vänner. Simdax® behandling som helhet upplevdes ha god effekt och bidrog till ökad livskvalitet. Regelbundna behandlingar med Simdax® upplevdes öka livskvaliteten med minskade symtom kortare sjukhusvistelser och förbättrad ork. Behandlingen av kronisk hjärtsvikt ska i första hand förbättra personens livskvalitet, i enlighet med vårt resultat skulle Simdax® behandling kunna ges till fler personer än vad som ges idag.

The pathological changes of ubiquitination and deubiquitination following myocardial infarction (MI) and chronic heart failure (CHF) have been sparsely examined. We investigated the expression of muscle-specific E3 ubiquitin ligases and deubiquitinases in MI and CHF. Therefore, mice were assigned to coronary artery ligation for 3 days or 10 weeks as well as for sham operation (each n = 10). Expression of E3 ligases (MAFBX, MURF1, CHIP, ITCH, MDM2) and deubiquitinases (A20, CYLD, UCH-L1, USP14, USP19) was determined. After MI and in CHF, the mRNA expression of MURF1, CHIP and MDM2 (all p < 0.05) was decreased. Protein expression analyses revealed that ITCH expression decreased in CHF (p = 0.01), whereas MDM2 expression increased in MI (p = 0.02) and decreased in CHF (p = 0.02). Except for USP19 mRNA expression that decreased at 3 days and 10 weeks (both p < 0.01), the expression of other deubiquitinases remained unaffected after MI and CHF. The expression of myocardial E3 ligases is differentially regulated following MI, raising the question of whether an upstream regulation exists that is activated by MI for tissue protection or whether the downregulation of E3 ligases enables myocardial hypertrophy following MI.

Die chronische Herzinsuffizienz ist ein schwerwiegendes progredientes Krankheitsbild, das sich neben Dyspnoe und abnehmender Leistungsfähigkeit in einer nachgewiesenen Verschlechterung der HDL-Funktion manifestiert. In zahlreichen Studien, in denen der Einfluss von körperlichem Training auf die Progredienz der chronischen Herzinsuffizienz untersucht wurde, korrelierte dauerhaftes Ausdauertraining mit einer Verbesserung der eNOS-Aktivität und damit der HDLFunktion in Gefäßen. Ein Regulationsmechanismus von Endothelzellen besteht in der Expression von angiogenen microRNAs, die über negative Regulation die Proteinexpression beeinflussen. Ziel dieser Studie ist es nun, einen möglichen Zusammenhang zwischen der HDL-Funktionalität und der microRNA-Expression in Endothelzellen zu prüfen und damit die Funktionsänderung von HDL bei Herzinsuffizienten auf molekularer Ebene nachzuweisen. Zudem soll eine Beeinflussung der HDL-Funktion durch körperliches Training geprüft werden. Dafür wurde das HDL von gesunden und herzinsuffizienten Probanden (NYHAIII-Stadium) vor und nach einem vier- bzw. zwölfwöchigen Trainingsprogramm aus dem Plasma isoliert. Anschließend erfolgte mit dem gewonnenen HDL die 24-stündige Inkubation von HAEC-Kulturen. Nach Isolation der microRNAs aus dem gewonnenen Zelllysat konnte die Menge ausgewählter proangiogener miRs über RT-PCR quantifiziert werden. Die molekularbiologische Analyse der Proben zeigte eine, im Vergleich zu den Kontrollzellen, signifikant verringerte Menge an miR-21, -126 und -222 in den, mit HDLNYHAIII-inkubierten, Endothelzellen. Die miR-Expression der Endothelzellen zeigte nach dem Trainingsprogramm eine Annäherung an das Expressionsniveau der Kontrollen. Aus der dargelegten Studie wird so ersichtlich, dass das HDL von Herzinsuffizienten die Expression von proangiogenen microRNAs in Endothelzellen hemmt, was scheinbar in Korrelation mit der Ausbildung von endothelialen Dysfunktionen bei Herzinsuffizienz steht. Zudem konnte gezeigt werden, dass körperliches Training mit einer verbesserten Endothelfunktion über die Erhöhung der miR-Expression in Endothelzellen einhergeht.

The overall aim of this thesis was to describe the prevalence of depressive symptoms, sleep disordered breathing (SDB) and sleep complaints, as well as to investigate the prognostic value of health-related quality of life (Hr-QoL) and depressive symptoms on mortality in an elderly community living population with a focus on those with impaired systolic function/heart failure (HF). Descriptive, prognostic and explorative study designs were used to examine if a single question about global perceived health (GPH) is associated with the domains of Hr-QoL as assessed by the SF-36 (I), as well as to evaluate whether GPH provided prognostic information concerning cardiovascular mortality (II). The aim was also to evaluate if depressive symptoms are associated with mortality (III), and to describe the prevalence of SDB and its relationship to impaired systolic function, different insomnia symptoms, as well as excessive daytime sleepiness (IV). In primary care elderly patients with HF, GPH correlated to the physical and mental aspects of Hr-QoL. Patients who rated poor GPH also scored worse physical and mental Hr-QoL compared to patients with good GPH, but the mental aspect of Hr-QoL was however not significant (p&lt;0.07) (I). Moreover, GPH also had an independent association with cardiovascular mortality during a ten-year follow-up. Compared to patients with good GPH, those who scored poor GPH had a four times increased risk for cardiovascular mortality (II). A total of 24% of the patients with HF suffered from depressive symptoms, not significantly different compared to 19% among those without HF. Depressive symptoms were a poor prognostic sign during the six-year follow-up and HF patients with depressive symptoms had the highest risk for cardiovascular mortality compared to HF patients without depressive symptoms (III). SDB is common among elderly people living in the community, almost one quarter (23%) had moderate or severe SDB. However, people with moderate impaired systolic function had a median apnea hypopnea index that was more than twice as high compared to those with normal systolic function (10.9 vs. 5.0, p&lt;0.001). No obvious associations between SDB and excessive daytime sleepiness or the insomnia symptoms; difficulties maintaining sleep; non-restorative sleep; or early morning awakenings were detected. Difficulties initiating sleep were however more common in those with moderate or severe SDB (IV). GPH can be used as a simple tool in clinical routine practice as an aid in identifying patients in need of additional management. SDB is a common phenomenon among elderly people and associated with impaired systolic function, but with a limited impact on subjective sleep complaints. Depressive symptoms were shown to be a poor prognostic sign and may amplify the patient’s experience of suffering. Screening for depressive symptoms could therefore be an important action in the management of patients with HF.

Syftet med studien var att jämföra skattad hanteringsförmåga och hälsorelateradlivskvalitet hos närstående till personer med kronisk hjärtsvikt och stroke. Ett annat syfte var också att studera om samband fanns mellan hanteringsförmågaoch hälsorelaterad livskvalitet.  Metod: En komparativ och korrelativdesign med kvantitativ ansats användes. För att mäta hanteringsförmåga ochhälsorelaterad livskvalitet användes Jalowiec Coping Scale (JCS) och Shortform- 36 (SF- 36). Urvalsgruppen för studien var närstående till patienter med kronisk hjärtsvikt och stroke (n = 46). Resultatet visade att båda närstående grupperna använde mer optimistisk-, självtillit och konfrontativ stil. Närstående till patienter med stroke skattar sitt psykiska välbefinnande högre än närstående till patienter med kronisk hjärtsvikt(p=0,024). Det framkom flera låga och moderata negativa statistiska signifikanta samband mellan hälsorelaterad livskvalitet och hanteringsförmåga. De psykiska skalorna (SF-36) hade fler statistiska samband med coping stilar(JCS) än de fysiska skalorna. Konklusionen visade att närstående till patienter med kronisk hjärtsvikt skattar sin hälsorelaterade livskvalitet lägre på den psykiska välbefinnande än närstående till patienter med stroke.  Generellt var att lägre användning av copingstilar hade mer samband med högre skattad hälsorelaterad livskvalitet. / The aims of the study were to compare handling ability and health-related quality of life in next of kin to patients with chronic heart failure and stroke, as well as study correlations between handling ability and health-related quality of life. Method: A comparative and correlative design with quantitative approach was used. To measure handling ability and health-related quality Jalowiec Coping Scale (JCS) and Short Form-36 (SF-36) were used. The study group was next of kin to patients with chronic heart failure and stroke (n = 46). The results showed that both groups use most optimistic, self- reliant and confrontative coping styles. Next of kin to patients with stroke estimated mental health significantly higher than next of kin to patients with chronic heart failure (p = 0.024). There were several significant negative low-and moderate correlations between health-related quality of life and handling ability. In SF-36, the mental scales were more significantly associated with coping strategies (JCS) than the physical scales. Conclusions: Next of kin to patients with chronic heart failure rated health-related quality of life lower in the scale mental health than next of patients with stroke. Lower use of coping styles were more associated with higher health- related quality of life. / Att leva med långvarig ohälsa- hanteringsförmåga/resurser och upplevd livskvalitet

Made available in DSpace on 2016-12-06T17:07:29Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Gabriele.pdf: 788598 bytes, checksum: 305ec26790f47f234b2bb81e4a3706a2 (MD5) Previous issue date: 2011-03-30 / Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior / Background: Heart failure (HF) is the final of many diseases, thus representing an important public health problem. A significant reduction in muscle strength is present in this population, usually associated with loss of muscle mass determined by the syndrome generating common symptoms like fatigue and dyspnea, reducing their ability to perform activities of daily living. The aim of this study was to examine the relation between respiratory and peripheral muscle strength with limitations in activities of daily living in patients with heart failure. Method: Nine subjects with a diagnosis of heart failure, mean age 52.5 (6) functional class II and III (NYHA), LVEF 25 (8)%, recruited in the Outpatient Cardiomyopathies of Cardiology Institute of Santa Catarina, were evaluated for: pulmonary function, anthropometric measurements, inspiratory muscle pressure (MIP) and expiratory (MEP) muscle strength of lower limbs (FMMI) and upper (FMMS), time spent in testing AVD Glittre (TGlittre), six-minute walk distance (6MWT), scores of dyspnea (Medical Research Council-MRC and the London Chest Activity of Daily Living-LCADL) and quality of life (Minnesota Living with Heart Failure Questionnaire - MLHFQ). Results: The sample was FMMI 29.7 (6) kgf, 70.9 (18)% predicted, and FMMS was 354 (87) N, 96.1 (16)% predicted. The MIP was 69.4 (26) 65.6 (22)% of predicted and MEP was 94.1 (16) 78.4 (26)% predicted. The mean time from TGlittre was 4.9 (1.3) min and the distance in the 6MWT was 417.6 (1997), which corresponded to 80.4 (17)% predicted. The TGlittre showed strong correlation with FMMI (r =- 0.82, p = 0.06) and 6MWT (r = -0.81, p = 0.008), showing no association with other muscle forces. The domain of housework LCADL correlated with 6MWT distance (r =- 0.79, p = = 0.01). The FMMS showed significant correlation with MIP (r = 0.76 and p = 0.01) and the FMMI (r= 0.70 and p = 0.03). Conclusion: The results of this study showed that patients with HF have reduced inspiratory, expiratory and lower limb muscle strength. The strength of lower limbs was shown to be strongly related to ADL limitation. / Introdução: A Insuficiência Cardíaca (IC) é a via final de muitas doenças, representando assim, um importante problema de saúde pública. A redução expressiva de força muscular se faz presente nessa população, normalmente associada a perdas de massa muscular determinadas pela síndrome, gerando sintomas comuns como fadiga e dispnéia, reduzindo sua capacidade de executar as atividades da vida diária. O objetivo deste estudo foi verificar a relação das forças musculares respiratória e periférica com a limitação nas atividades de vida diária em pacientes com insuficiência cardíaca. Método: Nove sujeitos com diagnóstico de Insuficiência Cardíaca, com média de idade de 52,5(6), classe funcional II e III (NYHA) e FEVE de 25(8)%, recrutados no Ambulatório de Miocardiopatias do Instituto de Cardiologia de Santa Catarina, foram avaliados quanto a: função pulmonar, medidas antropométricas, pressão muscular inspiratória (PImax) e expiratória (PEmax), força muscular de membros inferiores (FMMI), e de membros superiores (FMMS), tempo despendido no teste de AVD Glittre (TGlittre), distância percorrida no teste da caminhada de seis minutos (TC6min), escores de dispnéia (Medical Research Council- MRC e London Chest Activity of Daily Living- LCADL) e qualidade de vida (Minessota Living with Heart Failure Questionnaire - MLHFQ). Resultados: A FMMI da amostra foi 29,7(6) kgf; 70,9(18)% do previsto, e a FMMS foi 354(87)N; 96,1(16)% do previsto. A PImax foi de 69,4(26); 65,6(22)% do previsto e a PEmax foi de 94,1(16); 78,4(26)% do previsto. O tempo médio do TGlittre foi 4,9(1,3)min e a distância no TC6min foi 417,6(97), que correspondeu a 80,4(17)% do previsto. O TGlittre mostrou forte correlação com a FMMI (r=-0,82 e p=0,06) e com o TC6min (r= -0,81 e p= 0,008), não apresentando associação com as demais forças musculares. O domínio atividades domésticas da LCADL se correlacionou com distância do TC6min (r=-0,79 e p= =0,01). A FMMS apresentou correlação significante com a PImax (r=0,76 e p=0,01) e com a FMMI (r=0,70 e p=0,03). Conclusão: Os resultados do presente estudo mostraram que os pacientes com IC estudados apresentam redução de força muscular inspiratória, expiratória e de membros inferiores. A força de membros inferiores mostrou estar fortemente relacionada à limitação nas AVD.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en folksjukdom hos ca 64 miljoner individer världen över och antal drabbade beräknas stiga. Vid hjärtsvikt förekommer olika typer av svårigheter som kan vara fysiska, psykiska eller psykosociala och som kan påverka patientens vardag samt patientens välbefinnande trots symtomlindring. Syftet: Att beskriva patientens vardagliga fysiska och psykosociala svårigheter med hjärtsvikt. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ ansats genomfördes av 18 vetenskapliga artiklar publicerade i Cinahl och Medline. Valda artiklar analyserades i fyra steg utifrån Friberg (2022). Resultat: I resultat framkom tre huvudkategorier med subkategorier. Fysiska svårigheter (andningssvårigheter, svårighet med kroppsförändring, läkemedelsbiverkningar). Psykisk press (utmanande påfrestningar, sömnlösa nätter). Sociala livet blir en kamp (isolering, anpassningssvårigheter till den nya livsstilen, begränsad autonomi, sjukdomsrelaterad familjebörda). Slutsats: Andningssvårigheter ledde till andra fysiska symtom som begränsade patienternas vardag. Anpassningssvårigheter till den nya livsstilen uppstod på grund av svårigheter att ändra gamla vanor, ofullständiga rekommendationer samt besvärliga mediciniska effekter. Patienterna upplevde behov av familjestöd på grund av förlorad autonomi och social roll. Familjestöd och personcentrerad omvårdnad visade sig nödvändiga för att bistå dessa patienter. / Title:  When the heart fails!Everyday challenges of patients with heart failure. A literature review with a qualitative approach. Background: Heart failure is a global health issue affecting approximately 64 million individuals worldwide, and the number of affected individuals is projected to increase. Heart failure presents various difficulties that can be physical, psychological, or psychosocial and impacting the patient's daily life and well-being despite symptom relief. Purpose: To describe the patient's daily physical and psychosocial challenges with heart failure. Method: A literature review with a qualitative approach was conducted using 18 scientific articles published in Cinahl and Medline. The selected articles were analysed in four steps following Friberg (2022). Results: The literature review revealed three main categories with subcategories. Physical difficulties (breathing problems, difficulty with body changes, medication side effects). Psychological strain (challenging stressors, sleepless nights). Social life becomes a struggle (isolation, difficulties adapting to the new lifestyle, limited autonomy, illness-related family burden). Conclusion: Breathing difficulties led to other physical symptoms that limited patients' daily lives. Difficulties adapting to the new lifestyle arose due to difficulties in changing old habits, incomplete recommendations, and troublesome medical effects. Patients felt the need for family support due to lost autonomy and social roles. Family support and person-centered care proved necessary to assist these patients.