No description available.

No description available.

Bakgrund: Begreppet personcentrering är ett centralt begrepp inom hälso-och sjukvården. Genom att arbeta personcentrerat står patienten i centrum för sin egen vård. Inom vården är det nödvändigt för sjuksköterskor att arbeta empatiskt men till följd av yttre påfrestningar kan de utveckla empatitrötthet. Resultatet av detta kan leda till att sjuksköterskor förlorar sin förmåga att vårda då de inte längre har orken att utöva sitt yrke med empati och således inte kan möta patienten personcentrerat.  Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors perspektiv på empatitrötthet och om det inverkade på patienters omvårdnad. Metod: En icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 20 vetenskapliga originalartiklar som inhämtats från databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO genom att nyttja olika sökord i olika kombinationer. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet och resultatet sammanställdes och analyserades genom integrerad analys. Resultat: Fyra huvudkategorier identifierades: Miljöfaktorer som bidrar till empatitrötthet, Emotionella faktorer som uppstår till följd av empatitrötthet, Sociala faktorer som påverkar empatitrötthet samt Utbildningsfaktorer som påverkar utveckling av empatitrötthet. Resultatet visade att empatitrötthet kunde orsakas av arbetsmiljöfaktorer och påverka sjuksköterskor privat samt inom arbetet. Goda relationer till kollegor var en friskfaktor och mindre erfarenhet av yrket en riskfaktor. Slutsats: Litteraturöversikten visade att arbetsmiljön spelade en stor roll inom utveckling av empatitrötthet hos sjuksköterskor, vilket på flera plan kom att påverka patienterna. Studien fann att sjuksköterskor drabbades på alla livets plan av sin empatitrötthet. Empatitrötthet och dess bakomliggande orsaker kunde minska patientsäkerheten och bidrog till ökad personalomsättning. Fördjupad kunskap om empatitrötthet kan främja sjuksköterskors arbetsmiljö och förbättra omvårdnaden. / Background: The concept of person-centredness is central in healthcare. By working person-centered, the patient is at the center of his own care. In healthcare, nurses must work empathically, but they can develop compassion fatigue due to external pressures. This can lead to nurses losing their ability to care as they no longer have the energy to exercise their profession with empathy and thus cannot meet the patient in a person-centered way.   Aim: The aim was to illustrate nurses' perspectives on compassion fatigue and whether it affected the care of their patients. Method: A non-systematic literature review based on 20 original scientific articles was obtained from the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO using different keywords in different combinations. The quality of the articles was reviewed based on Sophiahemmet University's assessment basis for scientific classification and quality and the results were compiled and analyzed through integrated analysis. Results: The result identified four main categories: Environmental factors that contribute to compassion fatigue, Social factors that influences’ compassion fatigue, Emotional factors that arise as a result of compassion fatigue, and Educational factors that influence the development of compassion fatigue. The results showed that compassion fatigue could be caused by work environment factors and affect nurses privately and at work. Good relations with colleagues were a health factor and less professional experience was a risk factor. Conclusion: The literature review showed that the work environment played a significant role in developing compassion fatigue in nurses, which affected the patients on several levels. The study found that compassion fatigue involved nurses in all areas of life. Compassion fatigue and its underlying causes could reduce patient safety and contribute to staff turnover. Increased knowledge about compassion fatigue can promote nurses' work environment and improve nursing care.

Socialt arbete utgörs ofta av interaktion med människor som på olika sätt befinner sig i utsatthet. Arbetet kan därför vara emotionellt krävande. En viktig komponent i ett verkningsfullt socialt arbete är socialarbetarens empatiska förmåga. Denna studie gör ett nedslag i empatins inverkan på socialarbetaren. Dessvärre är stressrelaterade sjukskrivningar inom socialt arbete ingen ovanlighet då arbetet kan vara psykiskt påfrestande. Arbetet blir i synnerhet påfrestande om det inte finns tillgång till de medel och resurser som krävs för att utföra arbetet. Syftet med denna studie är att lokalisera eventuella risk- och skyddsfaktorer som sammanlänkar ett empatiskt socialt arbete med empatitrötthet och relaterad ohälsa hos socialarbetare. Detta för att ge en överblick över fenomenet och inspirera vidare forskning för att förhoppningsvis kunna bemöta problematiken både innan och efter dess förekomst. Studien är en scoping review. Åtta artiklar har använts som data för att skapa en överblick över anträffade risk- och skyddsfaktorer för empatitrötthet och relaterad ohälsa inom ramen för socialt arbete. Datan har sorterats under rubrikerna riskfaktorer på individnivå, riskfaktorer på organisationsnivå, skyddsfaktorer på individnivå och skyddsfaktorer på organisationsnivå. Datainsamling och analys har alstrat fem riskfaktorer och tio skyddsfaktorer som på olika sätt kan orsaka eller avvärja dåligt mående hos professionella inom socialt arbete. Resultatet tyder på att det finns faktorer som kan påverka och förutsäga förekomsten av empatitrötthet och relaterad ohälsa. Bland de sammanlagt 15 faktorer som hittats är arbetsbelastning och utbildning de mest framhållna gällande risk respektive skydd. Att vidare studera dessa fenomen bidrar till möjligheten att utveckla metoder för att empatitrötthet och relaterad ohälsa ska kunna förhindras i högre grad i framtiden. / Social work is often based on interaction with people in various kinds of vulnerable states and can therefore be emotionally demanding. An important component in effective social work is the social worker's empathic ability. This study reflects on the possible effects empathy can have on the practitioner. Unfortunately, stress-related sick leave in social work is not uncommon as the work can be psychologically stressful. The work becomes particularly stressful if one is not provided with the resources required to carry out the work in a satisfactory way. The purpose of this study is to illustrate risk and protective factors that link empathic social work with compassion fatigue and related mental health issues, such as burnout and vicarious traumatization. This is to give an overview of the phenomenon and inspire further research to hopefully be able to address the problem before and after its occurrence. The method of this study is a scoping review. Eight articles have been used as data to create an overview of detected risk and protective factors for compassion fatigue and related mental health issues within the social work framework. The data have been sorted under the themes: risk factors at an individual level, risk factors at an organizational level, protection factors at an individual level and protection factors at an organizational level. Data collection and analysis have generated five risk factors and ten protective factors that in various ways can affect the mental health of professionals in social work. The results indicate that there are factors that affect and predict the occurrence of compassion fatigue and related mental health issues. Among the total of 15 factors found, caseload and education are the most emphasized in terms of risk and protection. By further studying this phenomenon, an opportunity can be created to develop methods to prevent compassion fatigue and related mental health issues to a greater extent in the future.

No description available.

Introduktion: Sjuksköterskans främst uppskattade egenskaper är bland annat empati och medkänsla. Ett personcentrerat och omtänksamt förhållningssätt värderas högre av vårdtagare, än sjuksköterskans tekniska skicklighet. Bakgrund: Sjuksköterskor har ständiga krav i dess yrkesroll, både vad gäller arbetsuppgifter samt i hennes sätt att vårda. Compassion fatigue (CF) är ett nytt begrepp inom hälso- och sjukvård, vars tillstånd uppstår efter en psykisk eller fysisk påfrestning. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av compassion fatigue inom sluten hälso- och sjukvård. Metod: Designen var en allmän litteraturöversikt som bygger på 13 vetenskapliga artiklar. Litteratursökning genomfördes i Cinahl samt PubMed och resulterade i nio kvalitativa, två mixade samt två kvantitativa artiklar. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier; upplevelser av att drabbas av CF, att begränsas i arbetet samt medförde konsekvenser för vårdandet. Resultatet visade på att sjuksköterskorna blir påverkade av CF i sin yrkesroll såväl i privatlivet. Sjuksköterskorna kunde inte utföra omvårdnadshandlingar till följd av CF, vilket resulterade i att vården blev handlingscentrerad. Diskussion: Sjuksköterskans psykiska och fysiska hälsa diskuteras kopplat till CF, och hur tillståndet leder till negativa konsekvenser för patientsäkerheten. Sjuksköterskor kan lindra lidande genom att stärka och bekräfta den unika individen. Hanteringsstrategier vid CF diskuteras såväl. Sjuksköterskor arbetar inte under en säker vård vid ett handlingscentrerat förhållningssätt. Slutsats: CF leder till många negativa konsekvenser hos sjuksköterskorna, där de påverkas psykiskt och fysiskt. Några positiva konsekvenser framkom, såsom bättre kommunikationsförmåga. Slutligen visade det sig att mer forskning krävs inom ämnet, för att kunna förebygga CF. / <p>2023-03-23</p>

Working within the field of domestic violence can result in the occurrence of vicarious traumatization. The literature supports that collegial support and supervision are effective tools organizations can implement to assist in minimizing vicarious trauma. This study, guided by constructive self development theory and feminist theory, examines whether the level of vicarious trauma is impacted by knowledge base, collegial support, and supervision. Staff within certified shelters in the state of Florida were surveyed using a research designed instrument and the Trauma and Attachment Belief Scale. A total of 112 participants were recruited using the Tailor Design Method of surveying. Findings indicate that uniquely none of the independent variables significantly impacted vicarious trauma symptoms. However, collectively knowledge base, collegial support and supervision did impact minimizing vicarious trauma. Further, five of the ten subscales of vicarious trauma showed a statistically significant relationship with the independent variables. Implications for domestic violence agencies, practitioners, and future research are drawn.

In December 2019, a novel version of the SARS virus, called SARS-CoV-2 (COVID-19), emerged in Wuhan, Hubei Province of China. By mid-March of 2020, the United States had begun the process of the shutting down and quarantining to minimize the spread of the virus. In conjunction with a dramatic shift in professional experiences, counselors would also be exposed to greater stressors associated with COVID-19 while continuing work as shadowed "frontline" workers tending to the surge of those seeking mental health care resulting from increasing anxiety, depression, PTSD, and other mental health conditions. However, despite the emerging information regarding the professional quality of life (ProQOL) and wellness of "frontline workers" there was little evidence emanating related to how the stressors of COVID-19 were impacting counselors. Compassion fatigue (CF), burnout and secondary traumatic stress (STS) are occupational hazards threatening counselors resulting from exposure to trauma, interpersonal stress and vocational demand. These phenomena have been extensively researched among counselors and demonstrate positive relationships between counselors' experiences of stress and higher levels of negative compassion outcomes. Similarly, wellness has been empirically supported as a countermeasure to these professional threats, serving to minimize the effects of burnout, CF and STS by improving the internal resiliency of counselors while simultaneously improving experiences of compassion satisfaction (CS). However, aside from conceptual speculation and preliminary investigation into counselor coping patterns, little evidence has surfaced demonstrating what relationship exists between counselor wellness and the unique stressors related to the COVID-19 pandemic. This study used quantitative methodology to analyze a cross-sectional survey of a national sample of counselors in the United States (N = 318) that assessed for counselor wellness, ProQOL and reported, COVID-19 related stress. This investigation examined how counselor wellness and ProQOL differs during a later stage of the COVID-19 pandemic compared to previous samples, how specific counselor demographics related to COVID-19 stress appraisal and how counselor reports of COVID-19 related stress relates to their wellness and ProQOL. Results indicate a significant difference between counselor reports of wellness and ProQOL compared to previous investigations, with a pattern of this sample producing lower wellness and CS scores and higher burnout and STS scores. Additionally, significant relationships between counselor gender and racial identities and COVID-19 related stress were found. Lastly, results indicate significant, negative relationships between reported COVID-19 stress and multiple aspects of wellness, while significant, positive relationships were found between reported COVID-19 stress and both burnout and STS. The findings of this investigation will contribute to the foundational insight into how counselor reports of COVID-19 related stress relates to their wellness and ProQOL. / Doctor of Philosophy / Over the last two years, the United States has been experiencing the stress and loss associated with the world-wide, SARS-CoV-2 (COVID-19) pandemic. Counselors have continued to provide mental health and school-counseling related services to their clients and students despite exposure to the unique demands and stressors related to COVID-19. Regardless of increased stress exposure, little evidence is available to explain how stress related to COVID-19 has impacted counselor professional quality of life (ProQOL) and wellness – both of which are essential for professional longevity and ethical practice. The current investigation explored and examined how current, reported COVID-19 related stress related to reported wellness and ProQOL for counselors within the United States. Counselors were found to have lower wellness and compassion satisfaction (CS) scores, and higher burnout and secondary traumatic stress (STS) scores, as compared to samples from before the pandemic. Counselors with racial and gender minority identities were also found to demonstrate higher COVID-19 stress appraisal. Lastly, COVID-19 related stress was found to have negative relationships with counselor wellness and positive relationships with both burnout and STS, thus forming a negative relationship with CS. Further research is needed to help determine how sociocultural events within the United States upon counselor wellness and professional quality of life, as these have occurred in conjunction with the COVID-19 pandemic. Additionally, further research is required to understand how minority groups of counselors have uniquely experienced the COVID-19 pandemic and how those experiences impact their reports of wellness and ProQOL.

Background: Compassion fatigue is a phenomenon described as emotional exhaustion. Healthcare professionals are a high-risk group susceptible to compassion fatigue. It manifests as the objectification of the patient, with a focus on medical technology, leading to a loss of the caring relationship. Compassion is rooted in abilities such as empathy and sympathy, representing an ideal approach expected of nurses. Quality nursing is built on respect, interpersonal interaction, and effective communication, all falling within the responsibility of nurses to fulfill. Aim: The purpose was to highlight factors leading to compassion fatigue among nurses in hospital-based care. Method: The chosen method was a literature study involving the collection of qualitative research, with a total of 10 scientific articles. Results: The results are presented in three themes: personal factors, care-related factors, and workrelated factors. Seven subthemes were identified: meeting patients' needs, not accepting the uncontrollable, managing demands and attitudes of relatives, internal negative thoughts and feelings, the mutual impact of personal and professional life, the challenging work environment, and insufficient support from colleagues and management. Conclusion: The factors behind compassion fatigue encompass various dimensions of nurses' professional lives but also extend into their personal lives. To counteract compassion fatigue, more knowledge and research on the phenomenon are needed. / Denna litteraturstudie har undersökt empatitrötthet hos sjuksköterskor och mer specifikt om vilka de bakomliggande faktorerna var till att sjuksköterskor drabbas av empatitrötthet. Empatitrötthet är ett tillstånd när sjuksköterskor inte längre känner empati och medlidande för sina patienter. Syftet var att belysa faktorer som leder till empatitrötthet hos sjuksköterskor inom sjukhusbaserad omvårdnad. Denna studie har därför genom att läsa den vetenskap som idag existerar om empatitrötthet, kunnat sammanställa olika anledningar till vad som orsakar empatitrötthet. Studiens resultat består av tre teman samt sju subteman. Det första temat var vårdrelaterade faktorer med subteman att möta patienters behov, att inte acceptera det opåverkbara och att hantera anhörigas krav och attityder. Där framkom det bland annat att kommunikationen mellan sjuksköterskor, patienter och deras anhöriga, i vissa fall kunde kännas väldigt krävande. Det kunde leda till att sjuksköterskor började ta avstånd eller började tvivla på sig själva och deras egentliga kunskap. Nästa tema var personliga faktorer med subteman, inre negativa tankar och känslor, samt privatlivet och arbetslivets ömsesidiga påverkan.Framför allt handlade det om att sjuksköterskor i sitt yrke möter mycket lidande och genom deras medlidande kände de också ett eget lidande. Detta gjorde att sjuksköterskor till slut behövde ta avstånd för att klara av att fortsätta arbeta. Många sjuksköterskor vittnade om att det påverkade deras privatliv, de drömde mardrömmar och fick kroppsliga symptom som förhöjt blodtryck. Det tredje temat var arbetsrelaterade faktorer med subteman, det hårda arbetsklimatet, och att stödet brister från kollegor och ledning. Där lyftes arbetsbelastningen och arbetsmiljöns påverkan på sjuksköterskor. Arbetsbelastningen kunde ofta vara mycket hög och det utvecklade en stress hos sjuksköterskorna som mynnade till slut ut i en empatitrötthet.Slutligen kom forskningen fram till att de behövs mer kunskap om empatitrötthet.

The convergence of empathy and digitalization has become a focal point of exploration in society. As traditional modes of interaction evolve in the face of technological advancements, the interplay between human empathy and the digital world unfolds in intricate ways.  Empathy, which is considered a cornerstone of human connection and relationships in the aspect of social work, is now navigating the digital landscape. The fusion of empathy and digitalization as two forces introduces both opportunities and challenges, shaping the dynamics of relationships and societal structures.  The purpose of this study is to investigate the intersection of empathy and digitalization, examining how they interact and mutually influence each other in practical social work. Six semi-structured interviews were conducted with professionals, consisting of four practitioners and two researchers. The findings reveal both posibillities and challenges associated with digitalization in social work and its impact on the empathy of social workers. Respondents perceive favorable prospects for enhancing empathic abilities through digitalization, citing innovation and efficiency as potential benefits. Simultaneously, they underscore the importance of collaboration in implementing digital tools and the need to critically analyze the how, why, and when of digitalization to enhance, rather than diminish, empathic capabilities.