Barnmorskan har en central roll när barnet är dödfött. Bemötande och stöd har betydelse för sorgeprocessen. Studien beskriver mammors upplevelse av avskedet från sitt dödfödda barn vid hemgången från sjukhuset.Förfrågan fanns på Spädbarnsfondens hemsida och medverkan i studien initierades av mödrarna själva. Elva län inom Sverige är representerade. Tjugosex kvinnor som fått ett dödfött barn intervjuades. Semistrukturerade frågor användes för en djupintervju som analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Studien påvisar mammornas förlust av det förväntade moderskapet. De upplevde samhörighet och närhet till barnet med en outhärdlig tomhetskänsla i grunden som återkom under hela avskedsprocessen. Övergripande tema ”Moderskapet raseras” framträder i analysen, där tre kategorier identifieras; 1. Att känna samhörighet med sitt dödfödda barn. 2. Att hantera avskedet. 3. Vägen tillbaka till livet. Mammorna utnyttjade tiden tillsammans med sitt döda barn. De fick vara delaktiga och avgjorde själva när det var dags att ta avsked. De behövde stöd och hjälp att förbereda sig inför avskedet.Tydliga, enhetliga riktlinjer med information och omvårdnadsrutiner avseende bemötande och vårdtid, bör utformas och finnas tillgängliga på involverade vårdinrättningar.

Bakgrund: I Sverige föds det mellan 110 000 - 150 000 barn varje år och av dem är cirka 440 dödfödda, vilket innebär att 4 av 1000 barn dör intrauterint eller i samband med förlossning. Intrauterin fosterdöd definieras när barnet dör i magen från graviditetsvecka 22 i Sverige. Det är viktigt att mödrars upplevelser uppmärksammas samt hur de påverkas av detta. Syfte: Att beskriva mödrars upplevelser av att förlora sitt barn intrauterint, samt att granska undersökningsgruppen som varit med i artiklarna. Metod: En beskrivande litteraturstudie av tolv vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och Cinahl. Huvudresultat: Det genomgående resultatet var att mödrar upplevde en känsla av förlust, en förlust av sin graviditet, en förlust av sitt barn och en förlust av rollen som mamma. Upplevelserna om hur de blev bemötta och omhändertagna av vårdpersonal var blandade. En del mödrar var mycket nöjda medan en del inte alls var nöjda med hur omvårdnaden av dem sköttes. Slutsatser: Förlusten mödrar drabbas av gör att de kan uppleva skuld, skam och sorg. Detta gör att de inte kan ta vara på den stund som krävs för att kunna se tillbaka på tiden med barnet på ett fint sätt. Detta innebär att ett stort ansvar vilar hos vårdpersonal som bör finnas där för att stötta och guida när det känns jobbigt att ta egna beslut som mamma.