Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk sjukdom. Det kan drabba alla människor oavsett ålder. Att bli diagnostiserade med diabetes innebär att en person ha insulinbrist och för att ersätta insulinbristen då krävs livslång behandling. Att vara unga vuxna och bli drabbad av diabetes typ 1 påverkar hela livet både fysiskt och psykisk med tanken att det är utvecklingsperiod, det vill säga övergång till vuxenliv sker. Egenvård är ett verktyg som hjälper unga vuxna att kunna hantera sjukdomen och på så sätt underlättas utmaningar i livet. Syfte: Att belysa unga vuxnas erfarenhet av egenvård vid diabetes typ 1. Metod: En allmän litteraturöversikt av kvalitativ och kvantitativ forskning genomfördes baserad på 15 vetenskapliga artiklar. Resultat: Fyra område skapades, stödets betydelse för egenvård, kostens betydelse, oro att få komplikationer och egenvård bidra till livskvalitet. Att balansera övergångsfas till vuxen ålder och egenvård vid diabetesdiagnos var en utmaning för unga vuxna, och de upplevde att fungerande egenvård var nödvändigt för diabetes hantering. Konklusion: Unga vuxna behöver mer kunskap och stöd för att kunna utföra sin egenvård. / Background: Diabetes mellitus type 1 is a chronic disease. It can affect all people regardless of age. Being diagnosed with diabetes means that a person has an insulin deficiency and to replace the insulin deficiency, lifelong treatment is required. Being a young adult and being affected by diabetes type 1 affects the whole life both physically and psychologically with the idea that it is a period of development whereby transition to adult life takes place. Self-care is a way that helps young adults to be able to manage the disease and thus ease challenges in life.  Aim: To shed light on young adults' experience of self-care in diabetes type 1.  Method: A general literature review of qualitative and quantative research was conducted based on 15 scientific articles. Findings: Four areas were created which are; the importance of support for self-care, the importance of diet, concerns about having complications and self-care contributing to quality of life. Balancing the transition phase to adulthood and self-care when diagnosed with diabetes was a challenge for young adults, and they felt that functioning self-care was necessary for diabetes management. Conclusion: Young adults need more knowledge and support to be able to have functioning self-care.

Background: Diabetes type 1 is a chronic autoimmune disease where insulin manually regulates the glucose level. This is time consuming and demands responsibility. To manage the disease in parallel with current changes in life can be challenging. Aim: The aim was to explore how quality of life is experienced by young adults living with diabetes type 1. Method: A qualitative literature study where 14 articles were founded in the databases PubMed and CINAHL. The articles were reviewed using SBU (2022). The results analysis was made after Popenoe et al., (2021).  Result: It was shown that living with diabetes type 1 caused worry in everyday life and for the future. Adapting created obstacles in everyday life and affected future choices. When the focus was on the disease and the human behind it became secondary it contributed to emotions of frustration. Multiple participants expressed their dissatisfaction when they were associated with the disease and expressed their wish to be “normal”. Living with the disease contributed to both physical and psychological consequences. The constant work was shown to be hard and support from relatives and understanding from others were a crucial part for well-being. Accepting the situation and looking at the positive side increased the quality of life. Conclusion: Young adults have both positive and negative experiences of living with diabetes type 1. If the disease gets accepted by the person or not is the main reason that affects quality of life. By letting the nurse take part of the experience young adults have of the disease, the support can be adjusted to fit the young adults better. / Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk autoimmun sjukdom där glukosnivån behöver manuellt regleras med insulin. Detta är tidskrävande och kräver stort ansvar. Att som ung vuxen hantera sjukdomen parallellt med aktuella förändringar i livet kan vara en utmaning. Syfte: Syftet var att undersöka unga vuxnas upplevelse av hur diabetes typ 1 påverkar deras livskvalitet.  Metod: En kvalitativ litteraturöversikt där 14 artiklar hittades i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna granskades via SBU (2022). Resultatanalysen utgick efter Popenoe et al., (2021).  Resultat: Att leva med diabetes typ 1 visade sig orsaka oro i vardagen och för framtiden. Anpassning till sjukdomen skapade hinder i vardagen och påverkade framtida val. Det bidrog till känslor av frustration då sjukdomen hamnade i fokus och människan bakom blev sekundär. Flera deltagare uttryckte missnöje över att förknippas med sjukdomen och uttryckte önskan av att vara "normal". Konsekvenserna av att leva med sjukdomen var både psykiska och fysiska påfrestningar. Det konstanta arbetet för att kunna hantera sjukdomen visade sig vara tufft och många upplevde att stöd från anhöriga samt förståelse från utomstående var en viktig del för välmåendet. Att acceptera situationen och att se det positiva med diabetes typ 1 ökade de unga vuxnas livskvalitet.  Slutsats: Unga vuxna har både positiva och negativa upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Det som främst påverkar livskvaliteten är huruvida personen med diabetes typ 1 accepterar sjukdomen eller inte. Genom att sjuksköterskan får ta del av unga vuxnas upplevelse av sjukdomen kommer anpassat stöd kunna ges.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som drabbar många människor i världen. Sjukdomen kan leda till många olika komplikationer om egenvård inte främjas. För att förebygga diabeteskomplikationer krävs det livsstilsförändring i form av hälsosam kost och fysiska aktiviteter. För att patienten ska vara delaktig i sin egenvård krävs det att sjuksköterskan framhäver patientens styrkor och motiverar dem till delaktighet i egenvård. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av egenvård vid diabetes typ 1. Metod: Metoden som användes i studien var en litteraturstudie baserad på kvalitativ forskning. 13 kvalitativa vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats granskades och analyserades genom Fribergs fem steg för en integrerande sammanfattning.  Resultat: Patienter upplever att kunskap, stabila blodsockervärden, stöd från sjukvården, omgivningen och hjälpmedel ger känslan av trygghet. För att uppnå detta och kunna ta det egna ansvaret krävs att patienterna accepterar sin sjukdom och situationen som de befinner sig i. Rädsla och stress är ständigt närvarande hos patienterna och något som de behöver handskas med dagligen. Konklusion: Faktorer som påverkar blodsockernivåerna är något som ständigt är närvarande hos patienter med diabetes typ 1. Sjuksköterskans ansvarsområde är att utbilda patienterna utifrån deras individuella behov med syfte att öka kunskap, vilket bidrar till bättre egenvård och ökad trygghet i vardagen. / Background: Diabetes type 1 is a chronic disease that affects many people in the world. If there is no suitable self-care, this disease can lead to many different complications. To prevent diabetes complications, lifestyle changes in the form of a healthy diet and physical activities are required. For the patient to be involved in their care, the nurse must highlight the patient's strengths and motivate them to participate in self-care. Aim: To describe patients' experiences of self-care in diabetes type 1. Method: The method used in the study was a literature study based on qualitative research. 13 qualitative scientific articles with a qualitative approach were reviewed and analyzed through Friberg’s five steps for an integrative summary. Findings: Patients feel that knowledge, stable blood sugar values, support from the healthcare system, the environment and utils provide a sense of security. To achieve this and be able to take their own responsibility, patients must accept their illness and the situation they are in. Fear and stress are constantly present and something these patients need to deal with on a daily basis. Conclusion: Factors that affect blood sugar levels are constantly present in patients with type 1 diabetes. The nurse's area of responsibility is to educate patients based on their individual needs with the aim of increasing knowledge, which contributes to better self-care and increased security in everyday life.

Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som i en stor del av fallen drabbar barn mellan 0-18 år. Många familjer som har ett barn med diabetes typ 1 upplever utmaningar i det dagliga livet, familjedynamiken påverkas negativt och hos föräldrarna finns det en upplevd oro över barnets välmående. När ett barn diagnostiserats med diabetes sker en livsomställning för hela familjen med en stor omvårdnadsbörda för föräldrarna. Syftet är att belysa föräldrars upplevelse av att leva med ett barn med diabetes typ 1. Metoden består av en litteraturöversikt över elva kvalitativa artiklar som har granskats med kvalitativ ansats. I resultatet identifierades tre huvudteman,  Livsomställningar av att leva med diabetes typ 1, Utmaningar i föräldraskapet med ett barn med diabetes typ 1  samt sjukvårdens ansvar och förmåga att ge stöd. Dessa sammanfattas i följande fyra underteman, En ständig strävan och känslor av maktlöshet, Förändrad föräldraroll, Oro i vardagen med diabetes typ 1 och Föräldrarnas upplevelse av sjukvården. I diskussionen framkommer det att familjelivets dagliga rutiner och aktiviteter behöver omstruktureras efter diagnosen. Föräldrarna upplever oro och stress av att leva med ett barn med diabetes, vilket kan utmynna i psykisk ohälsa. För att skapa trygghet och underlätta diabetesvården är det viktigt att sjukvården stöttar och hjälper föräldrarna med vägledning och tillgängligt stöd. Nyckelorden som använts är children attitude, diabetes type 1 or diabetes mellitus type 1 or diabetes 1, experience och parent attitude.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en av världens snabbast växande folksjukdom vilket innebär att fler patienter med en insulinpump kommer söka vård i framtiden. Eftersom diabetes typ 1 medför en del olika komplikationer har patienten ett stort ansvar i sin egenvård. För att sjuksköterskan ska kunna underlätta egenvården och arbeta hälsofrämjande krävs det kunskap om hur det är att leva med en insulinpump och hur patienten upplever detta hjälpmedel kring sin egenvård. Syfte: Vuxna patienters upplevelse av att leva med en insulinpump (av typen closed loop). Metod: Metoden som användes var en litteraturöversikt av kvalitativa vetenskapliga artiklar som tagits fram genom systematisk artikelsökning i flera databaser. Resultat: Höga förväntningar kan leda till besvikelser av oväntade hinder i insulinpumpsbehandlingen. Trots det upplever majoriteten av patienterna en flexiblare vardag och minskad psykisk börda kring insulinpumpen. Dock kan oro och rädsla upplevas för att insulinpumpen ansvarar för en livsviktig uppgift, som är insulinadministrering. Sjuksköterskans och vårdens stöd har stor betydelse men kan ibland inte räcka till. Konklusion: Upplevelserna kring en insulinpump har av majoriteten upplevts positivt. Anledningen till negativa upplevelser har varit höga förväntningar och brist på information av vården. / Background: Diabetes type 1 is the world's fastest growing public disease, which means that more patients with an insulin pump will seek care in the future. Since type 1 diabetes entails a number of different complications, the patient has a great responsibility in his self-care. In order for the nurse to be able to facilitate self-care and work to promote health, knowledge is required about what it is like to live with an insulin pump and how the patient experiences this aid in their self-care. Aim: Adult patient`s experience of living with an insulin pump (of the type closed loop). Method: The method was a literature review of qualitative scientific articles produced through a systematic article search in several databases. Findings: High expectations can lead to disappointments due to unexpected obstacles in insulin pump therapy. Despite that, the majority of patients experience a more flexible everyday life and reduced mental burden around the insulin pump. However, anxiety and fear can be experienced because the insulin pump is responsible for a vital task, which is insulin administration. The support of the nurse and the spring are of great importance, but sometimes cannot be enough. Conclusion: The experiences of an insulin pump have been experienced positively by the majority. The reason for negative experiences has been high expectations and a lack of information about care.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk autoimmun sjukdom som orsakar att personen behöver regelbunden behandling. Det påverkar deras vardag och kan orsaka både kort- och långsiktiga komplikationer. Livet som ung vuxen kan vara utmanande och att samtidigt leva med kronisk sjukdom kan skapa svårigheter, i en redan komplex period i livet. Utökad kunskap om detta är därför viktigt för hälso- och sjukvårdspersonal. Syfte: Att beskriva unga vuxnas upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: Litteraturstudien baseras på kvalitativa studier och analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Data resulterade i 7 slutkategorier: Stöttande omgivning är betydelsefullt och ger trygghet, Svårighet att hitta balans mellan diabeteshanteringen och livet, Det ökade ansvaret är betungande men leder även till personlig utveckling, Önskan att passa in och inte stigmatiseras, Behov av frihet och kontroll kan påverka diabeteshanteringen, Att det finns barriärer inom hälso- och sjukvården, Rädsla över komplikationer och graviditet. Slutsatser: Upplevelser av att leva med diabetes typ 1 varierade mellan de unga vuxna. Det fanns en gemensam önskan över ökad kunskap och förståelse i samhället och hos hälso- och sjukvårdspersonal för att de ska kunna tillgodose individuella behov och en personcentrerad vård.

Bakgrund:Att vara ung och få en kronisk sjukdom innebär för de flesta en omvälvande förändring i livet som kan påverka hela familjen. Diabetes typ 1 kräver mycket av en ung person och dennes familj, t.ex. att följa ett regelbundet schema för insulinintag, blodsockermätning, att hålla en särskild diet och föra regelbunden dagbok över blodsockervärdena, regelbunden fysisk aktivitet och att hantera lågt eller högt blodsocker. Compliance beskriver hur patientent vid en viss sjukdom följer råd och ordinationer. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva faktorer som har betydelse för compliance hos ungdomar med diabetes typ 1. Metod: Studien var baserad på 11 vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Resultat: Studien betonade vikten av att sjuksköterskan, den diabetesutbildade sjuksköterskan och föräldrarna i hanteringen av diabetesvård riktar adekvat information till ungdomarna. Ungdomar som har en kronisk sjukdom uppnådde god compliance när de hade energi, viljestyrka, kände motivation samt tog eget ansvar för sin behandling. Störst påverkan på compliance hos dessa ungdomar är när familj och vänner kan medverka, därefter kommer sjukvårdens roll och på tredje plats kommer egenvården. Slutsats: Sjukdomen skapar påfrestningar på familjen och det är viktigt med stöd till den unge från familj- anhöriga och vänner, sjuksköterskan och läkaren. Ungdomar med diabetes typ 1 måste i sitt dagliga liv se till att hålla en jämn och stabil blodsockernivå för att uppnå ett gott behandlingsresultat. Motion förbättrar känsligheten för insulin, ökar förbränningen av glukos, minskar hjärt- och kärlsjukdomar och förebygger fetma / Background: To be young and have a chronic disease involving the most revolutionary change in life that can affect the whole family. Type 1 diabetes requires a lot from adolescents and their families, such as to follow a regular schedule for insulin intake, blood glucose monitors, to keep a special diet and keep a regular diary of blood glucose control, regular physical activity and to deal with high or low blood sugar. Compliance describes how patients with specific disease follow advice and prescriptions. Aim: The aim of this literature study was to describe the factors that are important for compliance in adolescents with type 1 diabetes. Method: The study was based on 11 scientific articles in both quantitative and qualitative approach. Results: The study emphasized the importance of the nurse, the diabetic trained nurse, and that parents should in the management of diabetes care provide adequate information to adolescents. Adolescents who have a chronic disease achieved good compliance when they had the energy, willpower, motivation and felt responsibility. The factor that has the greatest impact on compliance in adolescents with type 1 diabetes is when family and friends can participate, then the medical establishments and in the third place comes self-care. Conclusion: The disease creates pressures on family and it’s important for the adolescence to have support from families, relatives and friends, nurses and doctors. Adolescents with type1 diabetes must in their daily lives try to keep a steady and stable blood sugar level in order to achieve good treatment outcomes. Exercises improve insulin sensitivity, increase the burning of glucose, reduce cardiovascular disease and prevent obesity.

Portadores de diabetes mellitus tipo 1 enfrentam muitas e variadas dificuldades para o tratamento: a necessidade de modificações no estilo de vida, de monitoração constante dos valores de glicemia capilar e de múltiplas aplicações de insulina estão freqüentemente associadas a sintomas depressivos que podem se manifestar como não adesão aos diversos procedimentos necessários para o tratamento adequado. Conhecer as estratégias usadas pelos pacientes no enfrentamento dos fatores estressores da doença pode ser um importante recurso para melhorar a relação entre eles e a equipe multidisciplinar. Por isso estudamos essas características psicológicas de 47 pacientes com DM1 com complicações crônicas decorrentes da doença por meio de entrevista semi-dirigida, as estratégias de enfrentamento da doença pelo Inventário de estratégias de coping; analisamos a qualidade de vida geral pelo Questionário WHOQOL-Breve assim como a qualidade de vida especifica do diabetes pelo Questionário DQol-Brasil. Observamos que embora os pacientes tenham razoável conhecimento sobre a doença e da necessidade de seu tratamento adequado, e medos relacionados a o risco de complicações, suas estratégias de enfrentamento e de adesão são em geral de fuga e esquiva, o que se reflete em baixa adesão. O impacto da doença na vida de seus portadores foi muito importante, tendo como resultado grande necessidade de tratamentos com drogas estabilizadoras de humor ou de psicoterapia. Há relações entre as estratégias de enfrentamento entre si e entre elas e a baixa qualidade de vida relacionada à doença. Ainda assim, os pacientes foram capazes de se desenvolver socialmente, embora com considerável grau de isolamento / Patients with type I diabetes mellitus confront many difficulties: the urgency of changing routines, glicemic control and multiple application of insulin. The events are usually associate with psychological disturbs such as depression and non-adherence. The comprehension of these factors and coping strategies represent important tools for multidisciplinary approaches in DMI treatments. For this, we collected data of 47 patients with chronicle complications, analyzing the coping strategies and the quality of life. The following questionnaires were used: Semi Directed Interview (SDI), WHOQOL BRIEF and DQoL Brasil. Despite the fact patients have reasonable comprehension of their diagnosis, the coping strategies are, usually, of escape avoidance and distancing, which reflects the lower levels of adherence. The impact of disease results psychological needs, as the use of medicines to control the humor and psychotherapy. There are relations between coping strategies, non-adherence, quality of life and the disease. These patients improve their social skills, however, with considerable isolation

<p><strong>Aim: </strong>To investigate the quality of life and the social life situation, with special focus on the consequenses of fear of hypoglycemia (FoH), in Islet transplanted patients.</p><p><strong>Method: </strong>11 patients were included, four women and seven men, who have been Islet tranplanted at Uppsala University Hospital during the years 2001-2009. Two questionaires, Short Form 36 (SF-36) and the Swedish version Hypoglycemia Fear Survey (Swe-HFS) were used to investigate the quality of life, in relation to fear of hypoglycemia. Also, telephone interviews were conducted to investigate the patients social life situation in relation to FoH, after Islet transplantation and were analysed using content analysis method.</p><p><strong>Results:</strong> The mean value for quality of life was lower than that in the normal population. Three out of ten patients experienced FoH. Three predominant themes were revealed, one theme associated with pre- transplant, was “Struggle for control of Social Life Situation” and two themes associated with post-transplant, were “Regain power and controll of  Social Life Situation” and “At Peace with the balance between the Present and the Future”.</p><p><strong>Conclusion:</strong> The patients experienced improved control over social life situation and quality of life in relation to FoH may been improved following islet tranplantation.</p> / <p><strong>Syfte: </strong>Att undersöka ö-cellstransplanterade patienters livskvalitet och sociala livssituation med speciellt fokus på oro/rädsla för hypoglykemi.</p><p><strong>Metod</strong>: I studien inkluderades 11 patienter, fyra kvinnor och sju män, vilka genomgått ö-cellstransplantation vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala under perioden 2001-2009. Två frågeformulär, Short Form 36 (SF-36) och den svenska versionen av Hypoglycemia Fear Survey (Swe-HFS) användes för att undersöka patienternas livskvalitet relaterat till oro/rädsla för hypoglykemi. Telefonintervjuer genomfördes för att undersöka patienternas sociala livssituation efter genomgången ö-cellstransplantation relaterat till oro/rädsla för hypoglykemi och analyserats med innehållsanalys.</p><p><strong>Resultat: </strong>Medelvärdet för hälsorelaterad livskvalitet var lägre jämfört med normalbefolkningen och tre av tio deltagare upplevde oro/rädsla för hypoglykemi. Tre övergripande teman med koppling till social livssituation identifierades, ett tema före genomgången ö-cellstransplantation, var ”Kampen om kontroll över social livssituation”, och två teman efter genomförd transplantation, var ”Återtagande av makt och kontroll över social livssituation” samt ”Tillfreds med balans mellan nuet och framtiden”.<strong></strong></p><p><strong>Konklusion: </strong>Patienterna upplevde att kontrollen över den sociala livssituationen och livskvalitet i relation till oro/rädsla för hypoglykemi förbättrades efter genomgången ö-cellstransplantation.</p>

Aim: To investigate the quality of life and the social life situation, with special focus on the consequenses of fear of hypoglycemia (FoH), in Islet transplanted patients. Method: 11 patients were included, four women and seven men, who have been Islet tranplanted at Uppsala University Hospital during the years 2001-2009. Two questionaires, Short Form 36 (SF-36) and the Swedish version Hypoglycemia Fear Survey (Swe-HFS) were used to investigate the quality of life, in relation to fear of hypoglycemia. Also, telephone interviews were conducted to investigate the patients social life situation in relation to FoH, after Islet transplantation and were analysed using content analysis method. Results: The mean value for quality of life was lower than that in the normal population. Three out of ten patients experienced FoH. Three predominant themes were revealed, one theme associated with pre- transplant, was “Struggle for control of Social Life Situation” and two themes associated with post-transplant, were “Regain power and controll of  Social Life Situation” and “At Peace with the balance between the Present and the Future”. Conclusion: The patients experienced improved control over social life situation and quality of life in relation to FoH may been improved following islet tranplantation. / Syfte: Att undersöka ö-cellstransplanterade patienters livskvalitet och sociala livssituation med speciellt fokus på oro/rädsla för hypoglykemi. Metod: I studien inkluderades 11 patienter, fyra kvinnor och sju män, vilka genomgått ö-cellstransplantation vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala under perioden 2001-2009. Två frågeformulär, Short Form 36 (SF-36) och den svenska versionen av Hypoglycemia Fear Survey (Swe-HFS) användes för att undersöka patienternas livskvalitet relaterat till oro/rädsla för hypoglykemi. Telefonintervjuer genomfördes för att undersöka patienternas sociala livssituation efter genomgången ö-cellstransplantation relaterat till oro/rädsla för hypoglykemi och analyserats med innehållsanalys. Resultat: Medelvärdet för hälsorelaterad livskvalitet var lägre jämfört med normalbefolkningen och tre av tio deltagare upplevde oro/rädsla för hypoglykemi. Tre övergripande teman med koppling till social livssituation identifierades, ett tema före genomgången ö-cellstransplantation, var ”Kampen om kontroll över social livssituation”, och två teman efter genomförd transplantation, var ”Återtagande av makt och kontroll över social livssituation” samt ”Tillfreds med balans mellan nuet och framtiden”. Konklusion: Patienterna upplevde att kontrollen över den sociala livssituationen och livskvalitet i relation till oro/rädsla för hypoglykemi förbättrades efter genomgången ö-cellstransplantation.