Diabetes mellitus typ två (T2DM) är den vanligaste formen av diabetes. Det är en folksjukdom som på grund av de komplikationer den för med sig dödar miljontals människor årligen. Sjukdomen yttrar sig hos allt yngre människor på grund av undermåliga livsstilsval och kostnaden för samhället blir stort. Syftet var att beskriva individers upplevelser av livsstilsförändringar och vad som påverkar egenvård vid diabetes mellitus typ två. Litteraturöversikt som baserades på elva artiklar med kvalitativ metod. Artikelsökning gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och Academic search Complete. I resultatet identifierades fyra teman, dessa är: att acceptera sin situation, att vara motiverad till egenvård, att förändra det dagliga livet samt att få stöd av andra. Resultatet visade att individen upplever egenvården som meningsfull när acceptans för sjukdomen finns hos denne, vilket grundar sig en kunskap och förståelse för sjukdomen. Rädsla för komplikationer visade sig vara en stark motivationsfaktor för att bedriva en god egenvård. Olika livshändelser kunde påverka individens motivation till livsstilsförändringar negativt. Individer med T2DM upplevde stöd från anhöriga men framförallt från sjuksköterskan som viktigt. Vården upplevdes bra och stödjande då den anpassades till individen. Det primära för en god egenvård är att individen upplever sig delaktig och att vården som ges är individuellt anpassad. En viktig faktor för att egenvård skall uppfattas som meningsfull och fullföljas är att individen upplever en acceptans för sjukdomen. / <p>Engelsk undertitel på försättsblad: a litterature review</p>

No description available.

Bakgrund: I Sverige har cirka 500 000 personer diabetes mellitus, varav 85–90 procent har diabetes typ 2. Ytterligare 150 000 personer har sjukdomen utan att veta om det. Diabetes typ 2 är den vanligaste formen av diabetes som ökar mest i hela världen. Anledningen tros vara inaktivitet och förändrade kostvanor som leder till övervikt samt naturliga åldersförändringar vilket sker successivt, oftast 10-15 år innan sjukdomsdebuten. Symtomen på diabetes typ 2 är ökad törst, trötthet, stora urinmängder, viktminskning och försämrad syn. Vid diabetes typ 2 förlorar kroppscellerna sin insulinkänslighet eller så bildar kroppen fortfarande insulin fast för liten mängd vilket leder till förhöjt glukosvärde i blodet. Fysisk aktivitet i kombination med rätt kost förbättrar glukosbalansen samt påverkar och förbättrar riskfaktorer så som övervikt, högt blodtryck samt insulinresistens. Sjuksköterskan har som viktig uppgift att främja hälsa och förebygga hälsorisker samt att motivera personer till förändrad livsstil genom att stödja och undervisa personer med diabetes samt deras anhöriga. Syfte: Syftet med studien var att belysa personers upplevelser av egenvård vid diabetes typ 2. Metod: En litteratursammanställning gjordes av tio valda vetenskapliga artiklar av kvalitativ metod med sökningar i databaserna CINAHL och PUBMED. Resultat: Två huvudteman skapas utifrån analysen av datainsamlingen: Livsstilsförändring samt Stöd. Resultatet presenterar nya perspektiv gällande upplevelsen av egenvård vid diabetes typ 2. Diskussion: Styrkor och svagheter diskuterades kring den valda metoden samt huvudfynden: Individens motivation och Sjuksköterskans betydelse relaterades till Orems egenvårdsteori.

Bakgrund: Förekomsten av diabetes mellitus typ 2 ökar globalt. DMT2 har olika riskfaktorer som kan leda till sjukdomen såsom övervikt, rökning och ärftlighet. En viktig del av behandlingen vid DMT2 är egenvårdsåtgärder och dessa är de hälso- och sjukvårdsåtgärder som personer kan utföra själv hemma eller med hjälp av en anhörig eller en personlig assistent. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers upplevelser av egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Metod: En beskrivande litteraturstudie som innefattade 15 artiklar med kvalitativ ansats. Databassökningen utfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Huvudresultat: Vårdpersonalen var en nyckelsten till upplevelsen av egenvården då deras inflytande skapade grunden för en fungerande egenvård. Digitala hjälpmedel kunde ha en positiv inverkan på upplevelsen av egenvården då den ökar tillgängligheten till information och vårdpersonal. Livsstilsförändring vid DMT2 kunde bidra till en upplevelse av isolering och hjälplöshet i sjukdomen. Familjen kunde agera som ett stöd och ett hinder i egenvården. Egenvården upplevdes som ett hinder till att delta i sociala sammanhang. Begränsningar i egenvårdskvalitén kunde orsakas av socioekonomiska aspekter. Slutsats: Professionella stödinsatser ansågs inverka på upplevelsen av egenvården. Diabetesanpassad kost kunde orsaka sociala hinder och försämra livskvalitén. Självtester av blodsocker samt fysisk aktivitet motiverade till fortsatt egenvård. Resultatet av litteraturstudien kan användas för att vårdpersonal ska få en ökad förståelse av personers upplevelser av egenvård.

Bakgrund: Diabetes Mellitus Typ 2 (DMT2) är en kronisk systemsjukdom med metabola störningar. Sjukdomen orsakar hyperglykemi på grund av utvecklad insulinresistens och ß-cells   dysfunktion. Okontrollerad DMT2 kan förorsaka komplikationer hos patienten exempelvis hjärt- och kärlsjukdom. Behandlingen inkluderar livsstilsförändringar och läkemedel. Trots att livsstilsförändringar har påvisad god effekt mot sjukdomen är följsamheten till icke-farmakologiska egenvårdsåtgärder lägre än för medicinordinationer. Det är därför nödvändigt att veta vilka faktorer som påverkar följsamheten till icke-farmakologiska egenvårdsåtgärder. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa faktorer som påverkar följsamheten till icke-farmakologiska egenvårdsåtgärder hos vuxna med Diabetes Mellitus Typ 2. Metod: Litteraturstudiens metod utgick från Polit och Becks (2016) nio steg. Databassökningen genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Efter urvalsprocessen och kvalitetsgranskning bestod resultat av elva (N= 11) artiklar. Resultat: Resultatet presenteras i sex (N=6) kategorier: Patienters kunskap om diabetes och egenvård, Patienters attityder och beteenden mot diabetes och egenvård, Patienters stöd från familj och närstående i egenvård, Patienters samsjuklighet som en hämmande faktor, Demografiska faktorer och Behandlingsrelaterade faktorer. Slutsats: I litteraturstudien belyses faktorer som stödjer eller hindrar följsamheten till icke-farmakologiska egenvårdåtgärder. Resultatet påvisade vikten av patientens kunskaper i egenvård, patientens attityd och beteende till egenvård, närståendes stöd, patientens samsjuklighet och demografiska- och behandlingsrelaterade faktorer.

No description available.

Introduktion/Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) är den vanligaste formen av diabetes och den sjukdom som ökar mest i världen. En central del är att patienten själv tar ansvar för behandlingen genom egenvård. Egenvården kan däremot vara svår och komplex för många patienter och de kan vara i behov av stöd för att hantera sin sjukdom. Syfte: Belysa hur patienter med Diabetes mellitus typ 2 erfar stöd från närstående vid utförandet av egenvård. Metod: Litteraturstudien utformades utifrån Polit och Becks (2017) nio steg. Vid databearbetning tillämpades ett induktivt förhållningssätt. Studien är systematiskt utformad och baserades på 15 vetenskapliga artiklar, varav 5 kvantitativa artiklar, 9 kvalitativa artiklar och 1 mixad-metod. Resultat: Fem kategorier identifierades, kosthållning, fysisk aktivitet, läkemedelshantering, glukosövervakning och emotionellt stöd. Slutsats: Studiens resultat visade att patienters erfarenheter tyder på att stöd från närstående hade betydelse för utförandet av egenvården. Företrädesvis underlättade stöd från närstående utförandet av egenvård vid främst kosthållning, fysisk aktivitet och läkemedelshantering. Det framgick även att ett otillräckligt stöd från närstående försvårade utförandet av egenvård.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 2 är den vanligaste typen av sjukdomen Diabetes Mellitus och utgör cirka 80 procent av denna. Det är även den typ som ökar kraftigast i världen, vilket beror på ett flertal riskfaktorer såsom övervikt och fysisk inaktivitet. Behandlingen av sjukdomen är i första hand livsstilsförändringar, men att ändra levnadsvanor kan upplevas som en utmaning för många personer och behovet av stöd från sjuksköterskan i form av motivation, utbildning, information och vägledning är stort.  Syfte: Att beskriva sjuksköterskans roll för att främja goda levnadsvanor hos personer medDiabetes typ 2. Metod: Metoden var en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats och grundades på tiokvalitativa vetenskapliga artiklar som analyserades med Fribergs analysmodell ochkvalitetsgranskades utifrån en mall av Willman et al. Resultat: Från resultatet framkom tre kategorier som beskriver sjuksköterskan roll attfrämja goda levnadsvanorna hos personer med diabetes typ 2: Stödjande och motiveranderoll, Pedagogisk roll och Relationsskapande roll. Slutsats: Sjuksköterskan kan bidra med flera insatser för att främja goda levnadsvanor hospersoner med diabetes typ 2. Den roll som krävs för detta kan skifta mellan att vara stödjande och motiverande, att fylla en pedagogisk och informerande funktion samt att verka relationsskapande. Med en ökad medvetenhet kring sjuksköterskans roll i omvårdnaden av dessa personer kan hälsa och välbefinnande främjas.

Bakgrund Typ 2-diabetes är en komplex sjukdom där patienten behöver god kunskap och egen förmåga att hantera sjukdomen. Typ 2-diabetes kan leda till allvarliga komplikationer som ökar risken för hjärt-och kärlsjukdom och skador på njurar samt nervskador. Riskfaktorer för att utveckla sjukdomen är bland annat metabolt syndrom, övervikt, hereditet och psykosociala faktorer. Behandlingen vid typ 2-diabetes består i första hand av egenvård och livsstilsförändringar vilket innebär stora utmaningar för individen. Syfte Syftet var att beskriva faktorer som främjar egenvård och livsstilsförändringar hos individer med typ 2-diabetes mellitus. Metod En litteraturöversikt genomfördes med databassökning i PubMed och CINAHL. Studien inkluderade 15 artiklar med kvantitativa och kvalitativ studiedesign. Artiklarna kvalitétsgranskades utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag och sammanställdes i en matris. Analysen av resultatet genomfördes med inspiration av en integrerad analys. Resultat Resultatet presenterades i fyra huvudteman: patientutbildning, mötet med sjuksköterska, socialt stöd och psykosociala faktorer. Individanpassad utbildning, att skapa en tillitsfull relation mellan sjuksköterska och individ, ökad kunskap i egenvård samt olika typer av utbildningsprogram bidrog till förbättrad egenvård och förmåga att genomföra livsstilsförändringar för individer med typ 2-diabetes. Stöd från familj, närstående och stödgruppen visade sig vara betydelsefullt och ledde till ett förbättrat egenvårdbeteende genom ökad self-efficacy. Genom att anpassa utbildningen efter patientens kulturella bakgrund ökade patientens kunskaper att hantera sin sjukdom. Egenvården och livsstilsförändringar är ofta förenat med svårigheter för patienten och leder till ett ökat behov av stöd från sjuksköterska, familj och den social miljön. Slutsats Att leva med typ 2-diabetes är en livslång sjukdom där patienten bör erbjudas regelbunden kontakt med sjuksköterska som kan erhålla individanpassat stöd och patientutbildning för att underlätta egenvård och livsstilsförändringar för patienten. Att involvera anhöriga och stödgrupper i omvårdnaden premieras då deras stöd främjar individens förmåga att fullfölja egenvården.

No description available.