This study explores the application of the dialogue seminar method within a doctoral programme KTH Advanced Programme in Reflective Practice of the research area of Skill and technology at the Royal Institute of Technology (KTH) in Stockholm. In order to understand distinctive features of the dialogue seminar method the study starts with a survey of how the method and its spirit were affected by the history of ideas related to the research area, of which many were generated within the intellectual milieu gathered around the Dialogue seminar of the Royal Dramatic Theatre in Stockholm and cultural journal Dialoger. The dialogue seminar method stands for a well thought out idea about what the link between skills, literature, philosophy, history of ideas, art and science is made up of. This idea is expressed in the way the dialogue is conducted; various topics are explored through associations, digressions and deviations form the subject. This indirect approach to reflection is called analogical thinking in contrast to the thinking based on deduction or induction. Analogical thinking prevails in judgement and action. It is also of great significance in e.g. development projects, in arts, all sorts of problem-solving, and those phases of research that call for inventiveness and imagination. The Dialogue Seminar’s Research Milieu brings up new questions about the possibilities of pursuing scientific or methodological reflection by means of analogical thinking and about the status of classical humanistic readings within the post graduate education. / QC 20100629

This dissertation discusses the transfer of practical knowledge as seen in the practises of conservatory teachers at the Royal College of Music in Stockholm. It is based on material from three series of dialogue seminars conducted with teachers and students. The aim of the dialogue seminar is to bring a practitioner’s personal style of relating to a profession into a form which makes it possible for the practitioner and others to reflect upon. Using the participants’ texts and the seminar protocols as a starting point the dissertation develops some of the themes which emerged. It is divided into three parts: The first discusses conservatory teachers’ relationship to language. Examples include the teachers’ use of indirect ways to »work around« a problem rather than addressing it directly, the use of metaphors and figures of speech, and the fields of disagreement that surround certain central concepts. These disagreements exist within a »thought-style« shared by practitioners of a profession. The second part develops some of the paradoxes inevitably encountered in practical music making and musical education. Examples include planning-spontaniety, simplicity-complexity, reflection-action, clarity-truth, breadth-depth. It is argued that the way in which practitioners’ handle and relate to such »paradoxical fields« constitute an essential part of mature professional skills. The third part discusses the nature of practical knowledge, especially its relationship to the rules that can be established to help transmit such knowledge. The wittgensteinian image of basic rules, which are followed in a way that can not be described in rules, is contrasted by an image in which the learner gains access to patterns of action which are handled on the basis of the percieved meaning of the actions. / QC 20100923

<p>This study explores the development of an engineering praxis as a result of a cooperation between an engineering company and the programme KTH <i>Advanced Programme in Reflective Practice</i> of the research area of Skill and technology at the Royal Institute of Technology (KTH) in Stockholm.</p><p>The dialogue seminar method has been used and taken as a starting point for the dialogue in groups of engineers. Using the writings of René Descartes, Ludwik Fleck, Einar Már Gudmundsson and Fridtjof Nansen the study begins to formulate an approach – Maximum Complexity – to the skill of problem-solving.</p><p>The approach has been presented previously in a short form in<i> Dialogue,</i> <i>Skill and Tacit Knowledege</i> edited by Bo Göranzon, Maria Hammarén and Richard Ennals.</p>

This study explores the development of an engineering praxis as a result of a cooperation between an engineering company and the programme KTH Advanced Programme in Reflective Practice of the research area of Skill and technology at the Royal Institute of Technology (KTH) in Stockholm. The dialogue seminar method has been used and taken as a starting point for the dialogue in groups of engineers. Using the writings of René Descartes, Ludwik Fleck, Einar Már Gudmundsson and Fridtjof Nansen the study begins to formulate an approach – Maximum Complexity – to the skill of problem-solving. The approach has been presented previously in a short form in Dialogue, Skill and Tacit Knowledege edited by Bo Göranzon, Maria Hammarén and Richard Ennals. / QC 20101116

Denna uppsats tar sin utgångspunkt i frågeställningar som berör handledarens yrkeskunnande. Benämningen handledare syftar i detta fall på lärare som är VFU-handledare för lärarstudenter eller mentorer för nyutexaminerade lärare. VFU och introduktionsår för nya lärare befinner sig i gränsområdet mellan utbildning och yrkespraktik. Vilka är de kritiska punkterna i handledarrollen? Är det möjligt att följa en modell och vad fungerar i verkligheten? Vilka områden och frågeställningar är relevanta för blivande handledare? Hur kan man utbilda för att kunna hantera dessa områden? Det empiriska material som ingår i denna uppsats har bland annat arbetats fram med hjälp av dialogseminariemetoden. I linje med grundsynen inom forskningsämnet Yrkeskunnande och teknologi har exempel från praktisk yrkesverksamhet, både utifrån författarens egna och blivande handledares upplevelser, fått utgöra stommen i arbetet. Utöver konkreta exempel på dilemman i koppling till handledning beskrivs forskning inom handledningsområdet. Olika perspektiv på kunskap och yrkeskunnande är ytterligare en beståndsdel i arbetet. Avslutningsvis förs ett resonemang kring de kritiska punkterna i handledarrollen och hur man kan betrakta dem i koppling till olika perspektiv på kunskap samt hur denna relation påverkar möjligheten att utbilda yrkeskunniga handledare enligt ”en modell för verkligheten”. / This essay has its basis in issues concerning supervisors’ skills. The term supervisor, in this case, refers to teachers functioning as supervisors during teacher students’ placements or as mentors during the probationary year. What is the crucial point in the role of the supervisor? Is it possible to follow a model and what works in reality? What fields of interest and which questions are relevant for future supervisors? How can you educate these individuals so the will be able to handle such issues? The empirical material that is a part of this essay is a result of the dialogue seminar. According to the basic outlook of the research subject Skill and technology examples from practice is the foundation of this work. Beyond these practical examples of dilemmas in connection to supervision research in the field of supervision is described. Different perspectives of knowledge and skill are other components in this essay. Finally, a discussion about the crucial points in the role of the supervisor is conducted. It is illustrated how different perspectives of knowledge affects the possibility to educate skilled supervisors by using “a model for reality”.

I denna uppsats ställer jag mig frågan vilken praktisk kunskap jag har, i min yrkesroll som professionell facilitator.  En professionell facilitator är en för gruppen neutral mötesledare vars huvudsakliga syfte är att planera, förbereda och genomföra arbetsmöten och workshops som bygger på dialog, engagemang och delaktighet. Inte sällan med inriktning på erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. Men, vad är det jag gör när jag skapar delaktighet och engagemang i en grupp, när jag får deltagarna att se sakfrågan i ett större sammanhang och genom olika metodval ger dem förutsättningar till konstruktiva dialoger? När jag underlättar för deltagare att inte bara närvara fysiskt under ett möte utan säkerställer att alla i gruppen aktivt deltar och bidrar till ett konkret resultat. Uppsatsen har skrivits inom ramen för magisterprogrammet i yrkeskunnande och professionsutveckling vid Linnéuniversitetet i Växjö under våren 2013. Empirin utgörs av de reflekterande texter som jag har skrivit inom ramen för kurserna mellan åren 2011-2013, baserade på 18 års erfarenhet av att leda och facilitera arbetsmöten och workshops. Mina erfarenheter har jag kopplat ihop med de olika teorierna inom ämnesområdet yrkeskunnande och professionsutveckling. Resultatet av uppsatsen vittnar om att mina erfarenheter och min praktiska kunskap har jag fått genom att öva och utveckla en känsla för olika människors och gruppers beteenden. Jag har också utvecklat en förtrogenhetskunskap beträffande vilka metoder och tekniker som fungerar i olika situationer och för olika sakfrågor. Varje möte som jag leder är direktsändning och det finns aldrig någon möjlighet att generalrepetera några repliker. I realtid reflekterar och analyserar jag vad som händer i gruppen. Jag använder olika metoder och tekniker. Planerat eller improviserat. Jag kallar det ibland för planerad improvisation. Jag kommer nämligen alltid väl förberedd och med en skräddarsydd mötesplan i handen, för att i själva mötessituationen kunna improvisera. Det är något jag vet av erfarenhet alltid blir fallet. Vad som kommer att hända under ett möte går aldrig att förutse. För att lyckas med denna konst behöver facilitatorn tro på varje individs lika värde, bortse från förutfattade meningar, lyssna och höra, både vad som sägs, men också lyssna efter vad som inte sägs. Facilitatorn underlättar för gruppen genom att driva mötet framåt utifrån ett specifikt syfte och önskat slutresultat. Att som facilitator vara mentalt närvarande under hela mötet och förhålla sig neutral till sakfrågan, gruppen och slutresultatet, men även till uppdragsgivaren, även om det är svårt, är kärnan i facilitatorns yrkesroll. Uppdragsgivarens betydelse ska aldrig underskattas och jag har myntat följande uttryck: Jag kan aldrig facilitera ett möte bättre än vad min uppdragsgivare tillåter. / This thesis explores a number of questions around the skills of a Professional Facilitator. It has been completed as part of the Programme on Skill and Professional Development, within the Faculty of Technology at Linneaus University, Sweden. A Professional Facilitator is a person who is both neutral to the group, and the subject under discussion. The facilitator plans, prepares, and runs workshops where dialogue, commitment and neutrality all play a central role. The practical insights presented within, are derived from the texts that I have submitted as part of the programme requirements during 2011-2013. The insights are based on my direct experience from facilitating professional workshops over the last 18 years. These insights have been presented in the context of the relevant literature and research within the areas of skill and technology. The conclusions from my work clearly show that the development of my skills is as much grounded in a structured approach to continued Professional Development as it is in experiential learning. I have developed skills regarding group dynamics, as well as methods and tools that can be appropriately applied in different contexts, subjects and groups. Every meeting I facilitate is completed in real-time, which means that I do not have the opportunity to rehearse or prepare for all eventualities. However, I am always very well prepared and have a tailor-made plan for every meeting. Improvisation is key, and is always required no matter what level of planning has been completed. My experience clearly shows that a Professional Facilitator needs to believe in the individuals potential, show no prejudice, and listen and hear what is being said both directly and indirectly. A facilitator needs to be alert throughout the whole meeting and take a neutral stance in relation to the group, the subject and the Meeting Sponsor.