Den fria rörligheten inom EU har underlättat för ekonomiskt utsatta EU-medborgare att söka försörjning utanför sina hemländer, bland annat i Sverige. Många av dem kommer från Bulgarien eller Rumänien och lever hemlösa i svenska städers offentliga rum. Tillfälliga bosättningar och läger har därför varit en allt vanligare syn under de senaste åren och har blivit omdebatterade fenomen. Genom en diskursanalytisk dokumentstudie har jag undersökt hur två svenska kommuner hanterat uppkomsten av lägren, och hur de motiverat hanteringen. De undersökta kommunerna är Malmö stad och Göteborgs stad, och som komplement till dem är också nationella handlingsargument representerade av en nationell samordnare och intresseorganisationen Sveriges kommuner och landsting (SKL), inkluderade i analysen. De diskursiva teman som analysen utgick ifrån är idéer och synsätt om lagar, geografiska gränser, medborgarskap och antiziganism. Såväl handlingsmönster som argumentation följde liknande mönster i båda undersökta städerna och nationellt, aktörerna använder lagen som motivation till avhysningar och erbjuder ofta utsatta EU-medborgare betalda hemresor, då medborgarskapet anses avgöra vilken nationalstat som ska ansvara för socialt stöd till fattiga människor.

Vi har gjort en hermeneutisk studie vars syfte var att få en förståelse för hur det är att leva som romsk kvinnlig tiggare i Sverige, och hur situationen i Rumänien ser ut för dessa kvinnor. Materialet har vi samlat in främst genom djupintervjuer med romska tiggande kvinnor, men också med deltagande observationer på stödcenter för utsatta EU-migranter. Materialet i studien har vi utifrån den hermeneutiska spiralen analyserat i tre steg, som innebär att gå från en materialnära tolkning mot en allt mer abstrakt tolkning. Till grund för vår tolkning har vi använt Bourdieus teori om kapital, som visat på vilka resurser eller brister kvinnorna har. Putnams teori om sammanbindande och överbryggande kapital, som gav oss möjlighet att se innebörden av kontakter innanför och utanför sin grupp. Goffmans stigmateori kunde vi koppla till hur kvinnorna upplever att samhället tar emot dem. Beckers avvikarteori användes för att tolka val som några kvinnor gjort. Vår sluttolkning av resultatet blev att kvinnorna ser tiggandet som ett jobb som de utstår på grund av ansvaret de har och känner gentemot familjen. Hur individen samtidigt styrs av sin grupp tolkade vi från betydelsen Putnam ger till sitt begrepp sammanbindande kapital. De kvinnor som har lämnat livet som tiggare bakom sig har fått en anställning. Genom kontakter utanför sin grupp möjliggörs social mobilitet vilket vi tolkade från betydelsen Putnam ger till sitt begrepp överbryggande kapital .