Permafrost carbon stores have been suggested to react to warming trends with increased terrestrial loading to its coastal waters. Presently, the warming has been seen to be especially high in the East Siberian Arctic and the fate of the major release of terrestrial matter to these coasts is yet to be detailed. Our work is focused on the East Siberian Shelf (ESS) – which is the largest continental shelf in the world. It receives substantial inputs of terrestrial organic matter both from the large Russian rivers and from eroding coastlines. The largest of its rivers, the Lena, discharges in Buor-Khaya Bay, which is also a hot spot for coastal erosion. Previous studies of molecular and δ¹3C and Δ¹⁴C composition of terrestrial organic matter received by Arctic coastal waters have suggested a different propensity of different terrestrial source materials towards bacterial degradation. This detailed isotopic and molecular marker survey which is the basis for this thesis reveals clearly distinguished source patterns both between surface water (POC) and sea floor (SOC) as well as with distance away from the sources. The heavy terrestrial dominance over marine/planktonic sources are clearly detected in gradients of high POC and SOC levels, as well as depleted δ13C -OC and high HMW/LMW n-alkane ratios. Furthermore, data suggests that terr-OC was substantially older yet less degraded in the surface sediment than in the surface waters. This unusual vertical degradation trend was only recently found also for the coastal and central East Siberian Sea. It seems that the riverine terr-OC component comprising mainly annual thaw layer surface soil dominates the buoyant surface water POC and is readily degraded. This is in contrast to the coastline-erosion terr-OC which is associated with minerals and therefore ballasted to the sediments where it makes up the key OC component and seems relatively protected from degradation. The study area of this work is a region with strong terrestrial influence hosting many of the important carbon cycling processes, and data reveal two important OC contributors of different origin, mineral associated coastal erosion matter and riverine borne surface soil matter. These two components may well represent different propensities to contribute to a positive feedback to climate warming by converting OC from coastal and inland permafrost into CO₂.

Water resources demand and natural disasters related to hydro meteorological events haveincreased the interest in hydrological studies in Panama. Runoff estimations are importantfor effective water resources management in any catchment, but the limited quantity andquality of the available hydrological and meteorological data in Panama make it hard forresearchers to come to conclusive statements that can help in good planning. This issue hasto be addressed, but meanwhile, the challenge is to try to understand the hydrologicalprocesses occurring in any catchment with the available data.The relationship between rainfall and runoff in the Juan Diaz River basin is not wellunderstood and its fast response due to high rainfall intensities in the area is a concern inthe community and authorities. The meteorological and hydrological data in the Juan DiazRiver basin are also limited. The main objective of this thesis was to establish how well theJuan Diaz River basin can be hydrologically represented by records of the availableinstrumentation. This was performed with a hydrological, WASMOD, and a statistical model,linear multiple regression. Both models simulated daily and monthly runoff for a period of 21years. For the long term water balance, a graph showing discharge against rainfall data wasplotted in the yearly scale to establish a relationship between the two variables.Precipitation records from an active meteorological station, which was the closest to thebasin from the ones with available records, were used in this study to estimate the arealmean precipitation of the basin, since nowadays there are no active meteorological stationswithin the basin.It was not possible to represent the Juan Diaz River basin well with the two models in thedaily and monthly resolution. Uncertainties in the precipitation input and in the dischargeoutput data were considered to be the reasons for the poor simulations. That said, it can bestated that the available instrumentation at this point is not sufficient for modeling. In thelong term water balance, the instrumentation can be used for water estimations, but carehas to be taken if this approach is used since the limited quantity of data in this scale werescattered around the predictions.Efforts have to be made to encourage decision makers to increase the availableinstrumentation in the Juan Diaz River basin, in order to make accurate simulations orforecasting that will better support water resources management. / La demanda de recursos hídricos y la ocurrencia de desastres naturales relacionados con eventoshidro‐meteorologicos han incrementado el interés de estudios hidrológicos en Panamá.Estimaciones de escorrentía son importantes para el manejo efectivo de los recursos hídricos encualquier cuenca, pero la calidad y cantidad limitada de registros hidrológicos y meteorológicosen Panamá hacen difícil a los investigadores llegar a conclusiones contundentes que puedanayudar a una buena planificación. Este problema debe ser abordado, pero entretanto, el reto estratar de entender los procesos hidrológicos que ocurren en las cuencas con los registrosdisponibles.La relación lluvia‐escorrentía en la cuenca del Río Juan Díaz no se entiende completamente y surápida respuesta debido a las lluvias de alta intensidad en el área es una preocupación en lacomunidad y en las autoridades. Los registros meteorológicos e hidrológicos en la cuenca del RíoJuan Díaz son limitados. El objetivo principal de esta tesis fue establecer que tan bien se podíarepresentar hidrológicamente la cuenca del Río Juan Díaz con los registros disponibles de lainstrumentación existente hoy en día en la misma. Esto se realizo con un modelo hidrológico,WASMOD, y con un modelo estadístico, regresión lineal múltiple. Ambos modelos simularonescorrentía diaria y mensual por un período de 21 años. Para el balance hídrico a largo plazo, segraficaron en la escala anual los datos de caudal contra los datos de precipitación paraestablecer una relación entre ambas variables.Registros de precipitación de una estación meteorológica activa, la cual era la más próxima a lacuenca de las estaciones con registros disponibles, fueron utilizados en este estudio para estimarla precipitación promedio areal de la cuenca, dado que hoy en día no hay ninguna estaciónmeteorológica activa dentro de la misma. En la escala diaria y mensual, no fue posiblerepresentar bien la cuenca del Río Juan Díaz con los dos métodos seleccionados. Incertidumbresen los datos de entrada y salida fueron consideradas las razones de las pobres simulaciones.Dicho lo anterior, se puede concluir que la instrumentación existente en la cuenca hoy en día noes suficiente para su modelación hidrológica. En el balance hídrico a largo plazo, lainstrumentación existente podría usarse pero cuidado debe tenerse si esta aproximación esutilizada ya que la cantidad limitada de datos en esta escala estaba dispersa alrededor de laspredicciones.Esfuerzos tienen que hacerse para alentar a los tomadores de decisiones en Panamá paraaumentar la instrumentación existente en la cuenca del Río Juan Díaz, para así poder hacer lamisma posible para predicciones que servirán para una mejor planificación de sus recursos.

When plants and animals die they are decomposed into microscopic particles of organic carbon. In the ground, these carbon particles are dissolved in the soil water and eventually transported to the streamchannel with the flow of the groundwater. Today the quantities of dissolved organic carbon (DOC) have been observed to increase in many lakes and streams around the world, which constitute a threat against the water quality and ecologic environment of these surface waters. The amount of organic carbon that is dissolved and transported in the soil water is mainly controlled by processes related to temperature and hydrology, two factors which vary seasonally. Because of difficulties to sample soil water at temperatures below 0°C studies of DOC transport between soil and water during the winter season are limited. This study therefore conducted a winter sampling of soil water, with the focus on DOC. Samples were collected in March 2014 at sites along three hillslopes, orthogonal to two streams, in a typical Swedish boreal forest northwest of Umeå. The soil water was extracted with the help of suction lysimeters installed at different depths in the soil, and heating equipmentpowered by batteries. The collected samples were analyzed for DOC concentration and absorbance after which the results were grouped together with results from previous sampling campaigns, conducted in the summer and autumn of 2013. Parallel to this, data representing a longer time series (2009 to 2012) at another hillslope was processed. During the summer and autumn an increase in DOC concentration was observed. The increase was assumed to be caused by high production and effective degradation of organic matter in the soil during this warm period. Generally, a decrease in the DOC concentration then followed during the winter season. One possible reason for this decrease could be that the bacterial degradation in the soil continued, during the winter, and transformed the dissolved carbon into CO2 and CH4. Another possibility is that the DOC was flushed into the streams by autumn rain events. The study also found differences concerning the DOC concentration and character in the soil water, as well as the seasonal variation of these parameters, with soil depth and distance from the stream along the hillslope profile. These differences could be correlated to the organic content of the soil, from which the soil water had been extracted.

An Algerian Phacopid fauna, described by Lemaître in 1952, is reexamined here. Species arereevaluated in order to be in agreement with modern taxonomy. To characterize the size and shape of our specimens, as well as inter- and intraspecific variations, a morphometric analysis was performed. Only holaspids were analyzed. Results of our analysis show that genera can be be well differentiated thanks to quantitative methods. However, at a specific level, only Austerops lemaitrii nov. sp. is well- defined. Other species can be defined, however, thanks to quantitative methods. Shape variations during growth were also defined in order to understand the evolution of our specimens. Three species show a correlation between shape and size variations for cephala, and two species for the pygidia, which show an ontogenic control of the shape. A covariate analysis was made between the shape of the cephala and the shape of the pygidia, and all of the specimens analyzed show a covariance betweencephalic and pygidial shape. / Trilobiter utgjorde en viktig del av faunun under paleozoikum. I denna artikel studeras ochomprövas en trilobitpopulation från Algeriets devon. För att bättre förstå populationstillväxt och evolution görs analyser av storlek (biometrisk analys) och form (morfometrisk analys). Resultaten visar att de olika släktena är väldefinierade och att tillväxten av somliga arter påverkar formen.Analysen visar också på en samvariation mellan cephalons och pygidiums form.

Hiemalora is a genus residing within the Ediacaran biota. There are just two species of Hiemalora; H. stellaris and H. pleiomorphus. Despite there being only being two species within this genus, there is a degree of morphological variability within each species which is highlighted by the description of specimens around the world. The distribution of Hiemalora is global with specimens observed in Newfoundland, England, the White Sea (Russia), Siberia, Australia and arctic Norway. There has been a great deal of evolution in the interpretation of Hiemalora since the original description of H. stellaris in 1980. This genus was first interpreted as a hydrozoan with a central polyp with radiating tentacles (Fedonkin. 1981). It is now thought to be associated with rangeomorphs as a holdfast-type basal attachment structure. It is most closely linked to the frondose taxon Primocandelabrum which is abundant in Mistaken Point, Newfoundland and Charnwood Forest, England.The Hiemalora fossils in this study are sampled from the Indreelva member on the Digermulen Peninsula, Finnmark, Norway during fieldwork in both 2015 and 2018 at two close although separate localities. The most abundant species in this study is H. stellaris which makes up the majority of the 9 samples. There is also the potential inclusion of a H. pleiomorphus specimen, which features a distinctly different morphology to the other Hiemalora samples. One specimen has been identified with what is possibly a Primocandelabrum frond attachment. It is almost certainly a rangeomorph although the affinity is up for debate. One of the main aims for this study is to, as accurately as possible, determine the taxonomic affinity for all the specimens. This is subsequently an aim to better understand the biota inhabiting the Ediacaran seafloor in Digermulen Peninsula and the palaeoenvironment. This study is the first incorporating Hiemalora concerning material from the Digermulen Peninsula since the work done since Farmer et al. in 1992 and the first study in this area solely focused on the genus. Due to this, the study is allowing for the comparison between modern interpretations of Hiemalora from other Ediacaran locations around the world. Due to the Digermulen Peninsula residing on Baltica during the Ediacaran, comparisons to Avalonian assemblages such as in Newfoundland and England may highlight polarising features or many similarities. / Hiemalora är ett släktskap av skivformad organism som levde under Ediacaraperioden. Ediacara är den sista perioden under Neoproterozoicum och varade från 631Ma till 541Ma. Fossil av Hiemalora är globalt distribuerade, med exemplar från Ryssland, England, Kanada, Australien och Norge. Hiemalora-exemplaren i denna studie hittades på Digermulen-halvön i Finnmark, Norge. Det har funnits många olika tolkningar av Hiemalora kring dess livsstil, utseende och dess affinitet inom fylogenien eftersom den först beskrevs 1980. Den enkla uppbyggnaden hos fossilen, med bara en central skiva och "tentakelliknande" strålar som härrör från det i ett plan lämnar mycket för tolkning. Hiemalora är relativt sällsynt i jämförelse med andra skivformade fossil. Andra discoidala Ediacarafossil som Aspidella är mycket vanligare. Det finns två arter av Hiemalora som har beskrivits. Dessa är H. stellaris och H. pleiomorphus. Det finns subtila morfologiska skillnader mellan dessa arter. Skillnader mellan dessa arter inkluderar parallella ribbliknande strukturer på ytan av den centrala skivan av H. pleiomorphus och tätt packade strålar. Den centrala skivan i H. pleiomorphus är också proportionellt större i jämförelse med dess centrala skiva. H. stellaris har associerats med fronds. Fronds är en förgreningsstruktur som är orienterad vertikalt i vattenkolumnen. Dessa strukturer är associerade med olika skivliknande organismer och kan ha en stor morfologisk variation. Den frond som är associerad med H. stellaris är Primocandelabrum. Denna frond ses vid H. stellaris fossil i Newfoundland, Kanada. En frond som är tveksamt identifierad som Primocandelabrum ses vid en av Hiemalora-exemplaren i denna studie. Betydelsen av detta skulle vara att det är det första Hiemalora-exemplaret utanför Newfoundland och Charnwood Forest, England som bevaras med en Primocandelabrum frond. Det finns nuvarande idéer att Primocandelabrum och H. stellaris kan vara samma organism fast med olika delar bevarade. Faktumet att båda delarna är bevarade på Digermulen halvön kan ge mer inblick i detta. Sju av Hiemalora-exemplaren i denna studie är H. stellaris, medan en art möjligen är H. pleiomorphus. Provet med fronden är sannolikt H. stellaris, men på grund av att den är dåligt bevarad runt centralskivan är dess affinitet inte säker. En dålig bevarandekvalitet hos många exemplar i studien gjorde det svårt att identifiera den. Bevarandet ger dock en inblick i miljön som Hiemalora bodde i och under vilka förhållanden den dog. Många platser runt om i världen har exceptionellt bevarade fossil som kan ha varit möjligt på grund av en händelse där alla blev bevarade samtidigt, likt de vulkaniska askadepositionerna i Newfoundland. Detta var inte fallet i Digermulen-halvön, där organismer sannolikt inte begravdes omedelbart efter döden.

Verksamheter och industrier som pågått under de senaste århundradena har bidragit till utvecklingen och välståndet idag, men också lämnat tusentals förorenade områden bakom sig. Även om verksamheterna sedan länge avvecklats föreligger en risk att hälso- och miljöskadliga ämnen som använts av dem fortfarande finns kvar i marken. Sveriges länsstyrelser har idag identifierat ca 80 000 områden som är misstänkt eller konstaterat förorenade. Arbetet pågår för att utreda vilka av dem som kan ha skadliga effekter för människors hälsa, naturresurser eller den biologiska mångfalden. Utredningarna görs med hjälp av Naturvårdsverkets metodik för inventering av förorenad mark, förkortat MIFO. Metoden innebär att området som undersöks placeras i en riskklass. Riskklassningen fungerar som ett prioriteringsverktyg över vilka områden man ska börja med när det gäller vidare åtgärder och sanering. Syftet med detta kandidatarbete är att göra en riskbedömning och riskklassning över Küllers handelsträdgård som var verksam i Uppsala från 1930-talet fram till slutet av 1960-talet. Under den verksamma perioden var det vanligt att syntetiskt framställda klororganiska ämnen med särskilt hälso- och miljöfarliga egenskaper användes som bekämpningsmedel. På grund av att många sådana ämnen har långlivade egenskaper, kan skadliga halter av dessa ämnen finnas kvar i marken än idag. Jordprover som insamlades av konsultföretaget WSP Environmental på uppdrag av Länsstyrelsen i Uppsala under 2013 visade att rester av sådana bekämpningsmedel förekom i marken på området. Det aktuella området utgörs idag av bostäder, vilket innebär att människor i hög grad riskerar att exponeras för föroreningarna. Riskbedömningen har baserats på provtagningsresultaten och som grund har Naturvårdsverkets metodik för inventering av förorenad mark använts. På grund av att höga halter av vissa miljö- och hälsoskadliga ämnen påträffades i jordproverna har området placerats i riskklass 2 – stor risk.

Måltidsorganisationer inom offentlig sektor har alltmer börjat arbeta med måltidspolicys och i dessa implementera miljömässiga hållbarhetskriterier för att reducera måltidernas miljöpåverkan. I Livsmedelsverkets senaste kartläggning av måltider i kommunala förskolor, grundskolor och omsorgsverksamheter synliggjordes det att var femte måltidspolicy saknar kriterier relaterat till miljömässig hållbarhet samt att uppföljning av måltidspolicys endast genomförs av ett fåtal. Syftet med min studie var därför att undersöka vad svenska kommuners offentliga måltidsorganisationer anser ska finnas med i en måltidspolicy. Jag undersökte även hur de inkluderat miljömässig hållbarhet i deras måltidspolicy och utvärderade detta utifrån delområdet Hållbar i Livsmedelsverkets måltidsmodell. Dessutom undersökte jag hur deras måltidspolicy följdes upp. Undersökningen genomfördes med semistrukturerade intervjuer med nio svenska måltidschefer, där en tematisk dataanalys vidare använts. Resultatet visade att ekologisk produktion, matsvinn, klimatpåverkan, svenskproducerat och en ökad andel vegetabilier ansågs vara viktiga miljömässiga hållbarhetskriterier att implementera i måltidspolicys. Närproducerat och säsongsbaserat som miljömässiga hållbarhetskriterier ansågs också vara viktiga men aningen svårhanterliga. Kriterierna i dessa måltidspolicys följdes upp av kommunerna, vanligtvis genom internredovisning av varor bland annat utifrån livsmedelscertifieringar och transport. Utöver miljömässiga hållbarhetskriterier visade studien att samarbete, kommunikation, kunskap och politik även kan utgöra centrala byggstenar i arbetet för mer hållbara offentliga måltider. Jag fann att livsmedelsverkets måltidsmodell såväl som handlingsplanen Agenda 2030 tycks ha varit viktiga dokument vid formulerandet av kommunernas offentliga måltidspolicy. Studien visade att de intervjuade måltidscheferna ansåg att måltidspolicys är viktiga redskap för att styra måltider mot att bli mer miljömässigt hållbara. Ytterligare forskning på hållbarhetsaspekter såsom ekologiska, ekonomiska och sociala samt kommunikation och integrering inom offentligt måltidsarbete behövs för att öka kunskapen kring mer hållbara offentliga måltider.

Det överutnyttjande som idag sker av planetens resurser i kombination med klimat och -miljöpåverkan tär på världens ekosystem. Jordbruket är en bidragande faktor till de klimatrelaterade förändringar vi ser idag så som temperaturökningen i hav och land, förlust av biologisk mångfald och nedbrytning av land.  Syftet med denna studie är att undersöka vilka funktioner jordbruket behöver bidra med för att hålla oss inom planetens gränser. Men att också undersöka vilka produktionsmetoder det finns i jordbruket som har potential att möta detta. För att ta reda på detta så har en litteraturundersökning utförts. Fokus ligger på de definierade planetära systemgränser vi vet har överskridits vilket är biologisk mångfald, markanvändning,klimatförändring och biogeokemiska cykeln av kväve och fosfor.Några av de funktioner jordbruket behöver bidra med för att hålla oss inom planetens systemgränser är; habitat för vilda arter inom olika funktionella grupper för att trygga generering av ekosystemtjänster, genetisk mångfald inom vilda och domesticerade arter,tt heterogent landskap med en variation av biotoper, bevara markens långsiktiga tt heterogent landskap med en variation av biotoper, bevara markens långsiktiga jordbruket ska kunna bidra till dessa funktioner så kan metoder som minskad plöjning, minskad användning av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel användas. Även att bevara bördig mark, bygga naturliga miljöer, tillföra organiskt material och att odla perenna och marktäckande grödor är några av de metoder som kan bidra till jordbrukets viktiga funktioner.

This research is conducted to identify the integration of sustainability principles into the business model of Indonesia’s banks’ lending to the palm oil sector and the implementation by the banks’ employees to support the Indonesian government to achieve the sustainability of its palm oil sector. Three of Indonesia’s state-owned banks which are among the world’s largest creditors to the palm oil sector were evaluated using documentary research and semi-structured interviews. Firstly, these banks’ annual reports and sustainability reports from 2017 were evaluated using the business model canvas concept to identify their lending business model to the palm oil sector. Afterward, the sustainability level of each bank’s lending business model to the palm oil sector was assessed using the 4P (Principles, People, Planet, and Profit) framework of corporate sustainability. Moreover, fourteen employees of the banks’ lending department were interviewed to reveal the implementation of the sustainability principles that are integrated into each bank’s lending business model to the palm oil sector at the branch office level. The stakeholder groups that are involved in the banks’ lending to the palm oil sector were also identified using the stakeholder theory perspective on a business model in value creation for sustainability. From this research, it’s revealed that even though the palm oil sector has a significant contribution to these banks’ revenue, none of them has a designated business model in lending to the palm oil sector. These three banks’ lending business models only cover general lending and are not designated only to one particular sector. Nonetheless, these banks have been integrating sustainability principles into their lending regulations to the palm oil sector. However, these sustainability principles are only integrated into the banks’ lending regulations to palm oil companies who apply for specific loan nominals. In contrast, no sustainability principle has been integrated into the banks’ lending regulations to individual palm oil businesses. Furthermore, it’s revealed that the banks’ employees don’t strictly implement the sustainability principles that are integrated into the banks’ lending regulations to the palm oil companies because they prioritize their lending target achievement. The reason is that lending target achievement is one of the important factors for each bank’s head office to decide the annual financial bonus and career development of its employees. Moreover, these banks’ employees also argued that the Environmental Impact Assessment (EIA) documents are not reliable to represent the sustainability of the debtors’ palm oil businesses because the banks can order their partner-independent consultants to issue the EIA result according to the banks’requests.

The aim of this study is to analyse the emerging discourse of ‘flight shaming’ in the climate change debate in Sweden. A discourse analysis was applied to a selection of translated printed newspaper articles from a variety of Swedish media outlets. The study found that the debate is centred around key themes or elements that help define the discourse on ‘flight shaming’. These were identified as; the ‘Greta-effect’ provoking fear in relation to climate change, the negative delivery of the climate change crisis, complexity attached to shame, metaphoric use of urgency attached to climate issues, passive phrases used to address the social norm of flying, and rhetorical devices of science communication to enhance the validity of the claims within the social context. The characteristic elements alongside the discourse’s identified contributions to the climate change debate in Sweden were also detected as; the bottom-up approach through the use of a social movement, shaming Greta through the use of language surrounding her name, the aviation industry’s effects creating change, the government’s effects triggering political reaction and the metaphors conveying urgency regarding climate change. The implications of this study can contribute to the way in which trending social climate movements can be portrayed by the media and received by the individual consumer, in working towards consideration of actions which can lead to more sustainable ways and results of domestic and international travelling.