Med de nya läroplanerna som trädde i kraft år 2011 inleddes stora förändringar i den svenska skolan. Forskning tyder på att skolreformer kan ta många år att genomföra, och att läroplanen bara är en av flera viktiga faktorer som påverkar vilken undervisning som faktiskt bedrivs i skolan. Ett centralt syfte med den senaste läroplanen var att tydligare föra in entreprenörskap i den svenska skolan. Begreppet entreprenöriellt lärande blev omtalat. Den här studien har haft syftet att belysa det entreprenöriella lärandet och hur det har mottagits och förståtts av gymnasielärare. För att få reda på detta har samtalsintervjuer med fyra stycken ekonomilärare genomförts. Intervjuerna kretsade kring begreppen entreprenörskap och entreprenöriellt lärande och hur lärare tolkar dessa och vilken undervisning som lärarna anse är entreprenöriell.  Ekonomilärarna ansåg att de diskuterade begreppen är svårdefinierade. Entreprenörskap kopplade ekonomilärarna ihop med att lära sig driva företag, och i mindre utsträckning att lära som entreprenörer lär. Entreprenöriellt lärande kopplades ihop med förmågor som ofta tillskrivs entreprenörer, samt att lära som entreprenörer lär. Ekonomilärarna såg goda möjligheter att bedriva en entreprenöriell undervisning och ställde sig positiva till sådan, men menar att det tar mer tid i anspråk än traditionell. Inom ramarna för ett par kurser kan elever driva egna företag, dessa kurser såg ekonomilärarna som typexempel på entreprenöriell undervisning. De flesta ekonomilärarna i studien vill dock inte att entreprenöriellt lärande begränsas till enstaka kurser.

Ekonomilärarnas kompetensutveckling är ett examensarbete och en C-uppsats på 15 högskolepoäng på lärarhögskolan i Malmö. Det som föranlett arbetet är Olssons funderingar kring hur civilekonomer, som tidigare arbetat i näringslivet, fortsätter att kompetensutveckla sig i näringslivsfrågor och ekonomi när de blir gymnasielärare. Uppsatsens syfte är att få en djupare förståelse för hur ekonomilärarna utvecklar sina ekonomiska kunskaper för att ge eleverna en aktuell ekonomisk utbildning som förbereder eleverna för framtida studier och arbete i ett föränderligt samhälle. Uppsatsen belyser följande frågor: Vilken syn har ekonomilärarna vid en gymnasieskola på sin kompetensutveckling? Hur kompetensutvecklar ekonomilärarna sig? Vilka kompetensutvecklingsbehov finns? Vad har kompetensutveckling för betydelse för ekonomilärarna? Uppsatsens undersökning utgår från enskilda intervjuer med ekonomilärare och deras syn på kompetensutveckling. Resultatet av intervjuerna visar att de intervjuade lärarna anser att de har den formella kompetens som krävs för att genomföra sina arbetsuppgifter, men den reella kompetensen behöver däremot en konstant förnyelse, eftersom förändringar ständigt pågår i samhället och skolväsendet, och nya krav hela tiden ställs när det gäller globalisering och informationsteknologi. Behovet av kompetensutveckling är individuellt, och lärarna anser att de själva får ta hela ansvaret för sin kompetensutveckling. Organiserad fortbildning, läsning av facklitteratur, praktik och nätverk är betydelsefullt för lärarnas kompetensutveckling. En del kompetensutveckling har sin grund i lärarens vilja att bekosta denna själv. En del lärare får kompetensutveckling som sidoeffekt av att driva egna företag. Förutom ämnesfördjupning leder kompetensutveckling till ökad trivsel, självförtroende och professionell tillfredsställelse, vilket gynnar elevens möjligheter till måluppfyllelse och bättre studieresultat.

SammanfattningSyftet med examensarbetet är att undersöka och ta reda på vad studenten med ekonomexamen 180 hp som basutbildning samt som har en lärarexamen 90 hp i pedagogik, arbetar med idag? Examensarbetet kommer i stort belysa frågeställningar om lärarens bakgrund och arbetslivserfarenheter, tidigare ekonomisk utbildning och lärarutbildningen på Malmö Högskola samt vad den utexaminerade läraren arbetade med efter sin lärarexamen. Studien är en kvantitativ webbundersökning som är uppdelad i tre grupper: Den första gruppen riktar in sig på de lärare som fortfarande är lärare, den andra gruppen de som varit lärare men inte är det längre och den tredje gruppen är de som aldrig arbetat som lärare.Sammantaget kan vi konstatera i undersökningen, att det är jämnt fördelat mellan könen och det verkar vara ett väl övervägt beslut att bli lärare, snarare än ett impulsbeslut. Tiden mellan ekonomexamen och lärarexamen är i genomsnitt drygt 10 år och har ett spann mellan 2 och 28 år. De övervägande skälen till att gå lärarutbildningen är att få en lärarbehörighet och det genuina intresset av att undervisa. Dessutom anser respondenterna att det viktigaste de lärde sig under praktikperioden var att planera och genomföra en lektion samt att samarbeta med kollegor och att använda olika typer av läromedel. Det man främst saknade i utbildningen var konfliktlösning och retorik men även kunskap i att hantera betygssystemet. Respondenternas uppfattningar om stödpersoner under utbildningen varierar och i undersökningen får handledarna på praktikplatsen störst förtroende medan lärarna på Malmö Högskola får minst förtroende. De allra flesta respondenterna fick arbete som lärare inom tre månader medan två respondenter aldrig fick något arbete som lärare. De respondenter som fortfarande arbetar som lärare och de som har arbetat som lärare betonar vikten av den tidigare arbetslivserfarenheten, som är drygt tio år. Erfarenheten anser de sig ha mycket stor nytta av i sitt lärararbete, beträffande ämneskunskap, det höga arbetstempot, förmågan att formulera problem, referera till realistiska exempel från arbetslivet samt konsten att tala inför grupp. De nackdelar dessa lärare upplever är lönen, skolans ekonomiska resurser och arbetsbelastningen.För att ytterligare belysa ämnet kan en studie göras till de som fortfarande är lärare, om varför man är kvar i yrket om man är missnöjd med lönen? En annan studie kan vara till de respondenter som aldrig arbetat som lärare, där man utreder vad som egentligen hände efter lärarexamen?

Syftet med undersökningen är att genom intervjuer utforska hur ett antal gymnasielärare i de ekonomiska ämnena upplever möjligheter till skolutveckling i allmänhet, och i synnerhet i tider för införandet av en ny skolreform; Gy2011. Undersökningen syftar dessutom till att ge en bild av hur dessa lärare ser på utveckling på elevnivå, lärarnivå samt av skolan som helhet och på hur de ser på sin roll i detta sammanhang. Resultatet visar att lärarna upplever stora möjligheter att bidra till och ta del av skolutveckling och att de finner ett samband mellan utveckling av de olika nivåerna och skolan som helhet. En analys och teoretisk tolkning görs utifrån faktorer som kan ha betydelse för en lärares upplevelser av sina möjligheter till utveckling. Faktorer såsom: var läraren står i sin yrkesutveckling, yttre påverkan i form av arbetsmiljö, inre påverkan i form av förväntningar och motivation, hur läraren ser på förändring och sin roll i denna. Slutsatsen är att möjligheterna till skolutveckling ur dessa lärares perspektiv är goda och att lärarna använder sig själva som redskap för att lyckas och därmed kan ses som en av skolans främsta resurser till utveckling.