L’Europe du XIIIe siècle connaît un profond bouleversement avec notamment l’épanouissement de la spiritualité évangélique liée à l’essor des ordres mendiants, qui s’accompagne d’une nouvelle forme de sainteté. Apparaissent de nouveaux saints, qui peuvent être de sexe féminin, laïcs et d’origine princière telle sainte Elisabeth de Hongrie (1207-1231). Fille du roi de Hongrie et épouse du landgrave de Thuringe, elle mène une vie exemplaire, reflétant les aspirations des ordres mendiants, axées sur la pauvreté et l’amour du prochain. Canonisée en 1235, sa commémoration se fait essentiellement par ses Vies, ses reliques et les prières. Mais c’est par l’intermédiaire des images, aux supports divers, que le culte de cette sainte connaît un grand développement pour devenir un des plus populaires du Moyen Age. Ces images proposent un modèle auquel les fidèles peuvent aisément s’identifier.L’analyse de ces images conduit au cœur de la politique artistique des princes des grandes dynasties d’Europe, principaux commanditaires et détenteurs d’effigies de cette sainte. Ils sont capables d’utiliser, dans une mesure jamais égalée, le culte de leurs ancêtres saints, dont celui de sainte Elisabeth, et ceci par le biais de témoignages artistiques par piété et/ou pour servir leur prestige et légitimer leur accession au trône par la gloire céleste de cette sainte.L’étude de ce cas exemplaire, fondée sur le regroupement inédit de représentations du XIIIe au début du XVIe siècle, et leur analyse, pose une question centrale pour l’histoire de la société médiévale : celle de la place de l’image dans la construction et la diffusion de la memoria mais aussi de la vie légendaire. / In the 13th century Europe lives through a profound disruption with the development of evangelic spirituality particularly, connected to the rise of mendicant orders, which comes along with a new form of holiness. New saints appear, who can be females, laymen and of princely origin, like saint Elizabeth of Hungary (1207-1231). Daughter of king of Hungary and wife of the landgrave of Thuringia, she lives an exemplary life, showing the aspiration of the mendicant orders, centred on poverty and charity. Canonized in 1235, she is mainly commemorated through her Lives, her relics and prayers. But it is by images, in the diverse media, that the worship of this saint knows a crucial development to become one of the most popular cults during the Middle Ages. Those images set up a model the faithful can easily identify themselves with.The analysis of these images leads to the heart of the artistic policy of the princes of the great European dynasties, the main backers and owners of this saint’s effigies. They are able to use, in an unequalled measure, the cult of their holy ancestors, among which that of saint Elizabeth, and this by means of artistic evidence out of devotion and/or to serve their prestige and legitimate their accession to the throne, thanks to the celestial glory of this saint.The study of this exemplary case, based on the unprecedented gathering of images from the 13th century to the beginning of the 16th century, and their analysis, states a central question for the history of the medieval society: the place of the image in the construction and the diffusion of the memoria but also of the legendary life.

A thesis submitted to the Faculty of Arts, University of the Witwatersrand, Johannesburg, for the degree of Doctor of Philosophy. / Since Eybers went to live in Amsterdam in 1961 her poetry has always been simultaneously published in Amsterdam and Cape Town. Nine of her sixteen collections since she made her debut in 1936 can therefore be called "Dutch" in the sense that they have not only been published in the Netherlands, but have also been reviewed there extensively and very positively. She is regarded as a poet belonging to the Dutch literary tradition, and was awarded the highest prize for Dutch literature in 1991. All of this has happened without her losing her South African readership or status as one of the greatest Afrikaans poets. In this study I present an overview of the situation in Holland with regard to the scant acceptance and Jack of knowledge of Afrikaans and of its literature at the time Eybers went to live there. The uniqueness of her Dutch acceptance is analysed against this background. An overview of her Dutch and South African reviews (1962-1992)clearly shows that Dutch reviewers have always been fascinated by the fact that they can understand her work in spite of the fact that Afrikaans is otherwise considered a language from which texts need to be translated into Dutch in order to be readable and marketable. Because Eybers lives in the Netherlands she shares a frame of reference with her Dutch readers. Her language has incorporated many typical Dutch phrases, allowing her poetry to become more accessible and familiar to Dutch readers. Basically,though, she still writes in Afrikaans and South African readers still read and regard her as an Afrikaans poet In her poems - which often describe her state of voluntary exile and In which memories of the vast South African landscape are described - South African readers therefore find much which is familiar to them. Her themes -Iove.Ionellness, ageing, death, estrangement - are universal. In spite of this wide acceptance an in depth study or the particularities of the Eybers Idiolect and fields of reference clearly shows that both sets of leaders are constantly faced with quite severe comprehension problems. I therefore argue that the work of Eybers offers a unique example of "making it strange", the element which the Russian Formalists regarded as the essentiai difference between natural language and poetic language. The "double world" and "go between" language of Eybers result in a blend of intimacy and strengeness which two sets of readers experience in different ways. I argue that particular "ungrammaticalities" make her "Dutch" volumes "doubly poetical". Formalist, reception and semiotic theories are employed in a descriptive explanation of the Eybers phenomenon. / Andrew Chakane 2018

<p>Bakgrund: Yttrandefriheten blir ofta ett ämne för debatt då någon yttrar en åsikt som är kontroversiell eller ouppskattad. Detta blev fallet 1998 då konstnären Elisabeth Ohlsons fotografiska utställning Ecce Homo hade vernissage i Stockholm. Utställningen innehöll gestaltningar av olika situationer ur Nya Testamentet där Jesus porträtterades av olika homosexuella män som i sin tur omgavs av andra homo-, bi- och transsexuella som föreställde bland annat apostlarna och Jesus mor Maria. I mars 2010 hamnade konstnären Lars Vilks åter i hetluften, när det stod klart att ett flertal olika personer gripits utomlands för planer på att mörda honom. Anledningen till att Vilks var målet för attentatet var hans teckning av Muhammed som rondellhund, då det inom islam är förbjudet att avbilda profeten Muhammed. Båda konstnärer utsattes för hot från människor som menade att man inte får ta sig friheten att behandla religiösa symboler hur man vill. Detta ledde till debatter om både konstverken i sig samt var gränsen för yttrandefrihet går inom konsten.</p><p>Frågeställningar: Målet med denna uppsats är att undersöka debatterna angående Ecce Homo och Muhammedbilden så som de har framställts i Dagens Nyheter, för att på så sätt urskilja eventuella skillnader mellan samtalen angående synsättet på yttrandefrihet. Frågeställningen är alltså: Har det skett någon förändring i debatten om yttrandefrihet mellan 1998 och 2010, att döma av hur yttrandefriheten konstruerades i debatten om Ecce Homo respektive Muhammedbilden?</p><p>Metod: Analysen av sammanlagt tio debatt- och kulturartiklar har utförts med hjälp av diskursanalys, där Torsten Thuréns verktyg för textnära analys ur "Tanken, språket och verkligheten" har fungerat som stöd.</p><p>Slutsats: Den ursprungliga frågeställningen om det har skett någon förändring i debatten mellan 1998 och 2010 är inte helt okomplicerad att besvara, då analysen visade att samtalet om Ecce Homo inte behandlade yttrandefrihet lika konkret som samtalet om Muhammedbilden. De analyserade artiklarna om Ecce Homo handlade istället till störst del om homosexuellas rättigheter i kyrkan och samhället. Däremot kan man se exempel på stöd för yttrandefriheten i form av att debattörerna önskar se ett utökat och öppnare samtal om homosexuellas rättigheter och i förlängningen att homosexuellas rättigheter ska vara jämställda heterosexuellas. I debatten om Muhammedbilden å andra sidan, behandlar samtalet nästintill uteslutande yttrandefriheten. Yttrandefriheten konstrueras som en nödvändig, grundläggande rättighet som inte får inskränkas till följd av hot från odemokratiska krafter. Fyra av fem artikelförfattare tar klart ställning för yttrandefriheten medan den femte diskuterar ämnet och begreppet yttrandefrihet i sig, utan att i klartext ta ställning för eller emot Lars Vilks konstverk. Slutsatsen blir därmed att debatterna blir komplicerade att jämföra med varandra på grund av mängden olika diskurser som debatterna rör sig inom, samt att samtalet om Muhammedbilden rönte en betydligt häftigare, explicit debatt om yttrandefrihet än vad Ecce Homo (dock implicit) gjorde.Nyckelord: Lars Vilks, Elisabeth Ohlson, Ecce Homo, diskursanalys, yttrandefrihet</p>

This thesis is an analysis of the effects of pronatalist policies and social pressure to have children on the role of women in society. Written in French.

Dissertation--Pennsylvania state university, 2000. / Bibliogr. p. 263-274.

Bakgrund: Yttrandefriheten blir ofta ett ämne för debatt då någon yttrar en åsikt som är kontroversiell eller ouppskattad. Detta blev fallet 1998 då konstnären Elisabeth Ohlsons fotografiska utställning Ecce Homo hade vernissage i Stockholm. Utställningen innehöll gestaltningar av olika situationer ur Nya Testamentet där Jesus porträtterades av olika homosexuella män som i sin tur omgavs av andra homo-, bi- och transsexuella som föreställde bland annat apostlarna och Jesus mor Maria. I mars 2010 hamnade konstnären Lars Vilks åter i hetluften, när det stod klart att ett flertal olika personer gripits utomlands för planer på att mörda honom. Anledningen till att Vilks var målet för attentatet var hans teckning av Muhammed som rondellhund, då det inom islam är förbjudet att avbilda profeten Muhammed. Båda konstnärer utsattes för hot från människor som menade att man inte får ta sig friheten att behandla religiösa symboler hur man vill. Detta ledde till debatter om både konstverken i sig samt var gränsen för yttrandefrihet går inom konsten. Frågeställningar: Målet med denna uppsats är att undersöka debatterna angående Ecce Homo och Muhammedbilden så som de har framställts i Dagens Nyheter, för att på så sätt urskilja eventuella skillnader mellan samtalen angående synsättet på yttrandefrihet. Frågeställningen är alltså: Har det skett någon förändring i debatten om yttrandefrihet mellan 1998 och 2010, att döma av hur yttrandefriheten konstruerades i debatten om Ecce Homo respektive Muhammedbilden? Metod: Analysen av sammanlagt tio debatt- och kulturartiklar har utförts med hjälp av diskursanalys, där Torsten Thuréns verktyg för textnära analys ur "Tanken, språket och verkligheten" har fungerat som stöd. Slutsats: Den ursprungliga frågeställningen om det har skett någon förändring i debatten mellan 1998 och 2010 är inte helt okomplicerad att besvara, då analysen visade att samtalet om Ecce Homo inte behandlade yttrandefrihet lika konkret som samtalet om Muhammedbilden. De analyserade artiklarna om Ecce Homo handlade istället till störst del om homosexuellas rättigheter i kyrkan och samhället. Däremot kan man se exempel på stöd för yttrandefriheten i form av att debattörerna önskar se ett utökat och öppnare samtal om homosexuellas rättigheter och i förlängningen att homosexuellas rättigheter ska vara jämställda heterosexuellas. I debatten om Muhammedbilden å andra sidan, behandlar samtalet nästintill uteslutande yttrandefriheten. Yttrandefriheten konstrueras som en nödvändig, grundläggande rättighet som inte får inskränkas till följd av hot från odemokratiska krafter. Fyra av fem artikelförfattare tar klart ställning för yttrandefriheten medan den femte diskuterar ämnet och begreppet yttrandefrihet i sig, utan att i klartext ta ställning för eller emot Lars Vilks konstverk. Slutsatsen blir därmed att debatterna blir komplicerade att jämföra med varandra på grund av mängden olika diskurser som debatterna rör sig inom, samt att samtalet om Muhammedbilden rönte en betydligt häftigare, explicit debatt om yttrandefrihet än vad Ecce Homo (dock implicit) gjorde.Nyckelord: Lars Vilks, Elisabeth Ohlson, Ecce Homo, diskursanalys, yttrandefrihet

Beitrag über die Geschichte des Doppelklosters Schönau (Taunus, Rheinland-Pfalz) und die mittelalterliche Mystikerin Elisabeth von Schönau (ca. 1129-1164).

Zugl.: Wien, Univ., Diplom-Arbeit, 2003

Thesis (M.A.)--University of West Florida, 1996. / Title from title page of source document. Document formatted into pages; contains 109 pages. Includes bibliographical references.

Univ., Diss.--Göttingen, 2006.