Alla pedagoger oavsett yrkestillhörighet, stadie eller skolform har någon gång mött problemskapande beteende.  Pedagogernas upplevelse, attityd och värderingar av problemskapande beteende påverkar inte sällan bemötande, relationen samt strategier vilket kan avgöra hur väl en elev kommer att lyckas eller inte i skolan. Syftet med föreliggande studie är att kartlägga och synliggöra pedagogernas upplevelser av problemskapande beteende, bemötande samt strategier i grundskolan samt träningsskolan. Frågeställningar jag vill ha svar på i arbetet är: Vad är ett problemskapande beteende? Hur upplever pedagogerna problemskapande beteende?
Hur tänker pedagogerna om strategier samt bemötande av problemskapande beteende?
Vilka hinder och möjligheter upplever pedagogerna vid arbete med problemskapande beteende? Studien är kvalitativ och har en fenomenologisk ansats, vilket ger möjlighet att erhålla informanternas subjektiva åsikter om deras verklighet, förstå hur pedagogerna ser på problemskapande beteende, vad det innebär för dem och vad de tolkar in i detta. Fokus är att hitta mönster i pedagogernas uppfattningar om problemskapande beteende och undersökningsmetoden som valts är intervjuer. En kvalitativ intervju ger möjlighet att som intervjuare anpassa sig utifrån hur samtalet utvecklas, ställa följdfrågor, avläsa mimik, kroppsspråk samt kontrollera att jag uppfattat pedagogen korrekt. Jag finner mer likheter i förhållningsätt och tankemönster än skillnader trots olika erfarenheter och utbildning. Deras förhållningssätt utgår ifrån det relationella perspektivet där fokus är bemötande och anpassad inlärningsmiljö. Studiens resultat pekar på att pedagogerna arbetar med det problemskapande beteendet på individ, grupp samt organisationsnivå och att det inte fordras en specialpedagogisk utbildning för att kunna möta det problemskapande beteende på ett bra sätt utan det centrala tycks vara pedagogens attityder, värderingar samt intresse för att hitta goda strategier och lösningar.

No description available.

Barn utvecklar sin förmåga att hantera svåra situationer på olika sätt och det finns så kallade explosiva barn som har svårigheter att kontrollera sina känslor vilket bland annat kan leda till att de blir våldsamma och högljudda. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur verksamma förskollärare uppfattar och bemöter barn som uppfattas som explosiva samt vilka lärdomar och tänkbara förbättringsområden i detta arbete som kan identifieras. Studien utgick från den sociokulturella teorin som avser att undersöka lärande i relation till samspel mellan barn och pedagog samt barn med barn. Det är en kvalitativ studie där data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Utifrån resultatet framgår att de intervjuade förskollärarna lägger stor vikt vid att det är pedagogernas ansvar att anpassa verksamheten på olika sätt men att de även stundvis saknar vissa resurser och förutsättningar för att deras arbete med explosiva barn ska fungera. Studien har inte kunnat identifiera ett specifikt förhållningssätt som alla informanter anser fungerar men informanternas beskrivna förhållningsätt är mer lika än olika. Informanterna var överens om att ansvaret till barnets explosiva utåtagerande ligger på pedagogen då de utmaningar som barnet ställs inför behöver ligga inom barnets proximala utvecklingszon för att de ska kunna utveckla fungerande, och socialt accepterade, strategier. Det främsta utvecklingsområdet som kunde fastställas utifrån studiens resultat är att det saknas tillräckliga resurser bland annat tillgång till specialpedagog.

Barn med koncentrationssvårigheter heter examensarbetet och är skrivet av Caroline Djurberg och Linda Larsson. Detta arbete handlar om barn som enligt berörda pedagoger har koncentrationssvårigheter, men som inte har en fastställd diagnos. Vi har genom enkätintervjuer, informella intervjuer, observationer och litteratur studerat dessa elever och hur pedagoger bemöter och arbetar med dem ute i fyra olika klasser. Resultatet av undersökningen visar att barn som enligt berörda pedagoger har koncentrationssvårigheter, jämfört med andra barn, behöver extra stöd och hjälp från både kamrater och vuxna för att hitta en lagom aktivitetsnivå som främjar barnets utveckling. Resultatet visar att koncentrationssvårigheter hos dessa barn inte ligger på barnet, utan att koncentrationssvårigheterna sitter i pedagogens arbetssätt och i miljön. Struktur, tydlighet, gränser, inlärningsmiljö, inlärningsstil och självkänsla är centrala begrepp i arbetet med dessa barn för att koncentrationssvårigheterna ska minska eller helt försvinna.