<p>Betyg: B</p>

Syftet med studien är att synliggöra hur pedagogerna säger sig bemöta barn med utagerande beteende. Studien utgår från tre frågeställningar som behandlar vilka metoder och förhållningssätt som pedagogerna säger sig använda i mötet med utagerande barn. Andra aspekter som studien syftar till att behandla är hur miljön och saker i den kan påverka samt vad pedagogerna kan få för övrigt stöd via en specialpedagog. För att kunna undersöka detta genomfördes fyra kvalitativa intervjuer med förskollärare från två olika kommuner i södra Sverige. Med hjälp av tidigare forskning, Vygotskijs sociokulturella teori och dess olika begrepp samt insamlad empiri har vi kunnat få fram ett resultat. I resultatet framkom olika metoder som pedagogerna kan använda sig av i sitt bemötande. Det är viktigt att pedagogerna är lugna vid en konflikt, annars är risken att situationen blir ännu värre vilket kan leda till att barnet får ett utbrott. Pedagogerna ska även skapa situationer i barnens vardag som de känner att de klarar av att hantera. Vissa barn med utagerande beteende fastnar för saker i miljön som triggar igång dem när de känner att de är påväg att få ett utbrott. Genom analys och reflektion kan pedagogerna undvika framtida utbrott om de är uppmärksamma på vad som är de utlösande faktorerna. En specialpedagog kan hjälpa till med att betrakta pedagogernas förhållningssätt gentemot dessa barn. När det kommer in en nu person med specialiserad kompetens kan denne notera beteenden som pedagogerna själva inte har reflekterat över.

No description available.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2008. / Härtill 4 uppsatser.

Syftet med denna studie är att skapa en ökad kunskap om vilka strategier som används av verksamma förskollärare i arbetet med att stötta utagerande barn i 4 till 5-årsåldern. Syftet är också att undersöka varför dessa strategier används. De forskningsfrågor som den kvalitativa studien utgår ifrån är: Vilka strategier beskriver förskollärare att de använder sig av i bemötandet av utagerande barn och varför? Vilka faktorer påverkar förskollärares möjligheter och förutsättningar i att stödja utagerande barn i sin verksamhet? Fyra verksamma förskollärare har intervjuats för att få svar på forskningsfrågorna. Resultatet visar att förskollärarna främst använder sig av ett lågaffektivt bemötande av utagerande barn. De orsaker som förskollärarna menar ligger bakom ett utagerande beteende ligger främst inom barnet själv. Resultatet visar också att det inte är optimala förutsättningar för att bemöta dessa barn på det sätt förskollärarna önskar och att de faktorer som påverkar förutsättningarna negativt till största delen inte kan påverkas av förskollärarna själva.

Syftet med studien var att synliggöra vilka strategier förskollärare beskriver att de använder i det dagliga arbetet med barn som har ett utagerande beteende och hur deras behov möts. Syftet har vidare varit att ta reda på hur dessa barns självkänsla och självbild stärks för att ett välbefinnande ska främjas. Denna kvalitativa studie har tagit stöd i det relationella perspektivet och det salutogena perspektivet där kvalitativa intervjuer använts för insamlande av information. Fem förskollärare från fem olika förskolor har ingått i studien varav alla besuttit erfarenhet om barn med ett utagerande beteende. Resultatet visar att förskollärarna använder sig av en rad olika strategier i arbetet. Vidare visar resultatet att det är ovanligt att kommunikation med barnen sker både gällande val av strategi samt om deras mående och trivsel på förskolan. Genomgående i utsagorna är att förskollärarna ser förhållningssättet som det viktigaste varpå det framgår som väsentligt att reflektera och ha en medvetenhet om hur ens förhållningssätt påverkar barnsyn. Detta utgör i sin tur en väsentlig roll för vilket bemötande barnen får och hur deras behov möts samt hur de tänker om och ser på sig själv.

Inledning Studien handlar om utagerande barn i förskolan och inriktas mot förskollärares bemötande av utagerande barn samt vilka anpassningar och förebyggande arbete som utförs i verksamheten. Lutz (2009, ss. 30–31) förklarar att majoriteten av barn i behov av särskilt stöd är inkluderade i den ordinarie förskoleverksamheten i Sverige. Därmed behöver förskollärare besitta kunskaper om hur de bemöter dessa barn på ett adekvat sätt. Lutz (2009, s. 30) beskriver också att den specialpedagogiska forskning som är riktad mot förskolan är begränsad, vilket gör föreliggande studie betydelsefull. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares syn på sitt bemötande gentemot utagerande barn för att få en djupare förståelse för hur förskolan organiserar verksamheten med hänsyn till dessa barn. Följande frågeställningar har väglett denna studie: ● Arbetar förskollärare förebyggande för att undvika att utagerande barn hamnar i affekt och i så fall hur? ● Hur bemöter förskollärare utagerande barn när de är i affekt? Metod Studien är kvalitativ och semistrukturerad intervju används som undersökningsmetod. Respondenterna är sex förskollärare från olika förskolor i samma kommun. Resultat Studiens resultat visar att samtliga förskollärare genomför ett flertal anpassningar i förskolans verksamhet för att stödja utagerande barn. Resultatet visar även hur förskollärare bemöter dessa barn. Respondenterna i studien poängterar vikten av att vara lugn i sitt bemötande gentemot utagerande barn när de är i affekt. Flera av förskollärarna använder lågaffektivt bemötande samt samtalar om och benämner känslor för barnen. Den vanligaste anpassningen i förskolans verksamhet är att förbereda barnen på vad som ska hända för att underlätta vid övergångar mellan aktiviteter. Resultatet visar även att förskollärare anpassar verksamheten på flera andra sätt som beskrivs i studien. Flera förskollärare i studien förklarar att en specialpedagog utformar individanpassade handlingsplaner utifrån varje barn som är i behov av det och förskollärarna använder dessa som stöd i sitt bemötande gentemot utagerande barn. Flera respondenter i studien beskriver att de diskuterar i arbetslaget för att skapa en samsyn kring hur de ska arbeta med utagerande barn.

Denna studie är inriktad på hur utagerande barn bemöts i förskolans verksamhet. Forskning visar att om pedagoger har svårt att hantera och stötta de utagerande barnen under de tidigare åren som i förskolan, så löper de en större risk att fortsätta med beteendeproblem i vuxen ålder.För att uppnå syftet med studien valde vi att göra ett utvecklingsarbete som ska resultera i en verksamhetsanpassad handlingsplan. Dessa frågeställningar är utgångspunkten för studien;- Vilka kunskaper bör en pedagog ha i möte med utagerande barn?- Hur kan pedagoger anpassa den pedagogiska verksamheten utifrån det utagerande barnets behov?Daniel Stern och Lev Vygotskij är två teoretiker som ingår i denna studie. Daniel Stern har bidragit till bilden av det kompetenta barnet samt att han har försökt att belysa vad som händer i barnets inre, hur barnet uppfattar sig själv och omvärlden. Lev Vygotskij lade grunden till det sociokulturella perspektivet, då hans ide var att barns utveckling sker i samspel med sin omgivning. Vygotskij menade också att miljö och kultur är en bidragande faktor till barns utveckling.Utifrån det systemteoretiska synsättet som också tas upp i studien, handlar om att se världen som en helhet. Att kunna se barnet som en helhet i sitt sammanhang, ett barns problem och handlande är något som uppstår i samspel med sin omgivning och inte på grund av det enskilda barnets egenskaper.Då studien är baserad på vad tidigare forskning säger om utagerade barn, har arbetsmetoden genomförts som en kvalitativ textanalys. Då det empiriska materialet är i skriven form är den inriktad mot en riktad innehållsanalys, som går ut på att jämför resultat från tidigare forskning samt föra diskussion kring resultaten utifrån olika teoretiska perspektiv.Resultatet som presenteras i en bilaga i slutet av arbetet, visar att i möte med utagerade barn finns det vissa aspekter som är viktiga att tänka på. Dessa aspekter är viktiga i möte med alla barn, men de blir extra viktiga för barn som har brister i de sociala situationerna. Utifrån dessa aspekter har pedagoger möjlighet att förhålla sig på ett sätt som ser till att utagerade barn får den förutsättning de behöver för att lyckas och känna att de är bra som de är.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur några förskollärare arbetar med och i lärandemiljöerna för utagerande barn i förskolan. Vi går även in på definitionen av ett utagerande barn samt avslutar med en specialpedagogs perspektiv. Uppsatsen bygger på fyra intervjuer med förskollärare och en intervju med en specialpedagog. I resultatet framkommer att förskollärarna arbetar mest med förhållningssätt till och bemötande av de utagerande barnen, detta ser de som en lärandemiljö. Det framkommer också att förskollärarna pratar om att det kan behöva göras förändringar i den fysiska lärandemiljön men att de rent praktiskt inte gör något med den. Under arbetet med denna studie har vi analyserat empirin med hjälp av Vygotskijs teorier samt litteratur som belyser utagerande barn och deras relationer i förskolan. / The purpose of this study is to increase knowledge about how some preschool teachers are working with and in the learning environments for overactive children in preschool. We also go into the definition of an overactive child and ends with a special education perspective. The essay is based on four interviews with preschool teachers and an interview with a special education teacher. The result shows that the preschool teachers are working mostly with the approach to and treatment of overactive children, that they see this as a learning environment. It will also show that the pre-school teachers are talking about that there might be a need to make changes in the physical learning environment, but they practically do not do anything with it. In preparing this study we have analyzed the empirical data using Vygotsky's theories and literature that highlights the overactive children and their relationships in preschool.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur förskollärare beskriver sitt synsätt på utagerande barns kamratrelation i leken med andra barn och sina arbetssätt, eller metoder i bemötandet gentemot utagerande barn. Hur beskriver förskollärare utagerande barns beteenden, har förskollärarna en enhetlig utarbetad arbetsmetod+ Upplever förskollärare orsaken till utagerande barns beteende på en individ-, grupp-, och organisationsnivå? För att undersöka dessa frågeställningar har jag använt mig av halvstruktrerade intervjuer med åtta förskollärare. Forskning betonar en självransakan av sitt eget bemötande och vikten att få rätt handledning enskilt eller i arbetslaget. Resultatet visade att förskollärarna beskrev utagerande barns beteende som barn som tar plats, är väldigt högljudda och vill synas. Barnen tillskrevs egenskaper som bråkiga, stökiga och avvikande. Orsaken till utagerande barns beteende ansåg alla förskollärare i första hand vara individinriktade. Ingen av förskollärarns nämnde sitt eget bemötande som en bidragande orsak. Ingen av förskollärarna hade i sitt arbetslag en utarbetad metod för att utveckla utagerande barns lek med andra barn men ansåg det vara viktigt att vara med i barnens lek för att utveckla barnets lekutveckling. Resultatet visade att det inte alltid var så p.g.a. stora barngrupper och personalbrist. / Purpose with this work is to examine how preschool teacher discript theirs approach on disruptive children comrade relation and play with other children and theirs way to work or method in treatment to disruptive behavior children. How discript preschool teacher and homogenueous work method+ Experience preschool teacher reason to disruptive behavior children on a individual-, group- and organization leve+ To examine this questions I have used a half structure interview whith eight preschool teachers. Research emphasize a soul searching of their own treatment and the importantce to have right instrctor individual or in working team. Result showed that preschool teachers describe disruptive behavior children as a child who take place, are very laud and will seem. Children attributed quality´s as row, messy and deviant. Sourse whit disruptive behavior children considered all preschool teacher was in first manual individual minded. None of the preschool teacher mentions theirs on treatment as a contributes cause. None of the preschool teacher had in theirs working team a composed method for develop disruptive behavior children play with other children but considered it last important at been with the children play for that develop childrens play development. Result showed that it was not always so because the big children groups or personnel shortage.