Med bakgrund i samhällets önskemål om ett förlängt arbetsliv var syftet med uppsatsen att undersöka kommunala grundskolerektorers uppfattning om förutsättningarna för äldre lärare att kvarstå längre i arbetslivet. Tre analytiska frågeställningar besvarades: möjligheter för äldre medarbetare; hinder för äldre medarbetare; samt skillnader i inställningen till att äldre lärare kvarstår längre i arbetslivet, mellan skolverksamheter i en större stad respektive landsbygdskommuner. Semistrukturerade intervjuer med sex rektorer genomfördes, spelades in, och transkriberades ordagrant. Insamlat data bearbetades och analyserades med tematisk analys. Analysen resulterade i tre framträdande teman: individfokus; anpassningar; samt att se till helheten. Resultatet diskuterades därefter i relation till tidigare forskning om ålderism och åldersmedvetet ledarskap. Slutsatserna är att rektorers uppfattning om äldre lärares möjligheter och hinder att kvarstå i arbetslivet i huvudsak uppvisar samma mönster i den större staden och i landsbygdskommunerna. Äldre lärares förmågor bedöms individuellt och rektorerna ger inte uttryck för ålderism. Vidare ger rektorerna delvis uttryck för ett åldersmedvetet ledarskap. Dock tycks vissa av landsbygdens rektorer kunna sträcka sig längre gällande anpassningar för att möjliggöra att äldre lärare arbetar kvar. Landsbygdskommunen med kortast avstånd till en större stad resonerade dock mer i likhet med stadens rektorer gällande anpassningar. Det största hindret oavsett om skolenheten finns i staden eller på landsbygden är de begränsade ekonomiska medel skolan förfogar över. Vilka anpassningar som krävs är individuellt. Att en äldre lärare kvarstår i arbetet ska också gynna verksamheten. Om behovet av anpassningar blir för stort och påverkar andra lärare negativt har medarbetaren nått den bortre gränsen där pensionering måste anses lämpligare än att kvarstå i arbetslivet.

I dagens samhälle lever vi allt längre vilket resulterar i ett ökat behov av personal inom välfärden. Det blir därför allt mer viktigt för Sveriges kommuner att behålla sina äldre arbetstagare. Arbetsgivarna behöver därmed hitta sätt att motivera sina anställda att arbeta kvar i ett förlängt arbetsliv, som även är hållbart för individen. Syftet med den här studien var att undersöka vad Luleå kommun som arbetsgivare kan göra för att åstadkomma ett förlängt arbetsliv som gynnar både arbetstagare och arbetsgivare. För att få svar på syftet skapades två frågeställningar: Vilka faktorer påverkar viljan att arbeta längre än till 65 års ålder? Hur kan arbetsgivaren motivera sina äldre arbetstagare att arbeta längre än till 65 års ålder? Via enkäter samlades data in från 70 anställda inom Luleå Kommun i åldersgruppen 60 år. Resultatet visar att den viktigaste faktorn för att vilja arbeta längre än till 65 års ålder är att arbetstagaren upplever sitt arbete som en viktig del av sitt liv, något som Luleå kommuns arbetstagare verkar uppleva i hög utsträckning. Dock planerar arbetstagarna i låg utsträckning att fortsätta arbeta efter 65 års ålder. Resultatet visar också att arbetstagarna ser minskad ork och mindre tid för fritidsintressen som de största nackdelarna med att fortsätta arbeta efter 65 års ålder. Slutsatsen som framkommit i studien är att Luleå kommun, för att motivera fler arbetstagare att arbeta längre, rekommenderas att tillämpa individuell arbetsanpassning samt ge möjlighet för arbetstagarna att påverka sin egen arbetssituation. För att på bästa sätt urskilja och nå arbetstagarnas önskemål bör därmed individuella och regelbundna samtal mellan arbetstagare och närmsta chef införas.

Den demografiska utveckling som råder i Sverige är en utmaning för välfärden. Andelen individer i arbetsför ålder minskar samtidigt som behovet av välfärdstjänster ökar vilket blir en allt för stor försörjningsbörda för att det ska vara hållbart. Detta är en samhällsfråga som berör många sektorer och inte minst vård och omsorg. Ett sätt att möta demografiutvecklingen och den arbetskraftsbrist som blir följden är att äldre arbetstagare stannar kvar i arbetet längre. Med det i bakgrund har syftet med denna studie varit att undersöka vilka pensionspreferenser äldre arbetstagare har samt att identifiera faktorer som påverkar deras önskemål gällande ålder för pension. Vidare avser studien också att undersöka vad som skulle kunna få den äldre personalen inom vård- och omsorgssektorn att förskjuta sin pensionsålder och arbeta längre. I studien har vi utgått från en teoretisk modell som beskriver faktorer som på makro-, meso- och mikronivå påverkar individers pensionspreferenser och det empiriska materialet är hämtat från Umeå kommun genom sex kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att de flesta av informanterna inte vill arbeta längre än 65 men kunde tänka sig att vid nådd pensionsålder och avslutad tillsvidaretjänst arbeta extra om deras mående skulle tillåta det. För pensionspreferenser spelar familj och fritidsintressen samt ekonomi in. För att informanterna skulle tänka sig att arbeta längre är arbetstid, arbetsmiljö samt intresse från arbetsgivarens sida viktiga frågor i arbetsförhållanden. För att möjliggöra ett förlängt arbetsliv är slutsatsen att åtgärder vad gäller dessa frågor krävs. Resultatet visar att tänkbara lösningar bland annat är minskad arbetstid med bibehållen lön samt justering av arbetsuppgifter.

Sverige kommer inom en snar framtid vara i behov av ett stort antal undersköterskor, ett behov som kommer vara svårt att möta upp och som kommer kräva åtgärder. I ett försök att möta upp kommande utmaningar ses ”ett förlängt arbetsliv”, att fler blir kvar längre i arbetslivet, som en given strategi. Denna studie syftar till att öka förståelsen för vilka faktorer som är av betydelse för ett förlängt arbetsliv hos undersköterskor inom den kommunala äldreomsorgen. Studien avser att utifrån en kvalitativ ansats undersöka - Vilka arbetsrelaterade faktorer som varit framträdande hos respondenterna i deras beslut om pension? Samt vad respondenterna hade önskat för arbetsrelaterade åtgärder för att möjliggöra ett förlängt arbetsliv? I följande undersökning har 6 stycken semistrukturerade intervjuer tillämpats. Studien utgår från ett fenomenologiskt perspektiv och har kodats efter marginalmetoden. Utifrån intervjumaterial, tidigare forskning och tillämpad teori, Antonovskys - Känsla av sammanhang, har vi haft möjligheten till en fördjupad förståelse utifrån studiens syfte. Resultatet visar på flera faktorer som bidragit till beslut om pension. Respondenterna upplever minskad tid med vårdtagare vilket leder till att det centrala i arbetet får minskat utrymme som leder till att arbetet inte upplevs lika meningsfullt. Bristen på förståelse och stöd från arbetsledningen leder ofta till orimliga mål och visioner och respondenterna upplever ökad arbetsbelastning på grund av detta. Andra faktorer som påverkat respondenterna negativt är nya scheman där fler och kortare arbetspass tillämpas vilket leder till sämre återhämtningsmöjligheter. Undersökningens resultat tyder på minskad meningsfullhet och låg hanterbarhet utifrån rådande förutsättningar.

Europa står inför en historiskt unik situation till följd av de demografiska förändringarna. Den historiska situationen beror på att andelen äldre på jorden ökar som ett resultat av drastiskt förbättrade hälsotillstånd tillsammans med mycket låga födelsetal i många länder, inte minst i Sverige. Studien ägnar sig åt att utforska och kartlägga strategier som svenska arbetsgivare använder för att stödja en förlängning av äldre medarbetares yrkesliv. Genom en tvärvetenskaplig metod av kvantitativa och kvalitativa analyser av organisationernas verksamheter, har mönster och hinder för åldersrelaterade anpassningar upptäckts. Resultaten avslöjar att en betydande majoritet av respondenterna inte genomför några specifika anpassningar för äldre arbetstagare. I stället är ospecificerade arbetsanpassningar den mest frekventa formen av åldersrelaterad anpassning bland de få organisationer som tillämpar sådana åtgärder. Brist på resurser, arbetsuppgifternas karaktär samt andra typer av anpassningar för samtliga medarbetare framstår som huvudhindren i arbetet med åldersrelaterad anpassning. Dessa resultat speglar äldre medarbetares situation på arbetsmarknaden och de utmaningar som medföljer den demografiska förändringen på makro-, meso- och mikronivå. Utifrån tidigare forskning och teorier används begreppen, push, stay, pull, jump och stuck för att skapa en nyanserad bild samt nå fördjupad insikt i hur dessa mekanismer påverkar äldre medarbetares pensionsbeslut. Genom att kartlägga och belysa organisationernas roll inom hållbart arbetsliv skapas en ökad förståelse kring meso-perspektivets betydelse i ämnet. Detta möjliggör det förändringsarbete som krävs för att skapa ett hållbart arbetsliv som gynnar de äldre medarbetarna, organisationerna och hela samhället.

I Sverige står välfärdens kompetensförsörjning i centrum som en av vår tids viktigaste samhällsfrågor. På grund av demografiska förändringar råder det ett ökat behov av arbetskraft, då andelen äldre ökar och andelen arbetsföra minskar. En lösning på detta problem är att förlänga arbetslivet. Detta behov återfinns speciellt inom hälso- och sjukvården, där yrkesgruppen undersköterskor är särskilt efterfrågade. Syftet med denna studie var således att undersöka vad seniora undersköterskor i åldrarna 55-62 år har för inställning till ett förlängt arbetsliv, samt vilka faktorer i arbetet som stödjer men även förhindrar ett förlängt arbetsliv. Vidare ämnade studien att presentera konkreta åtgärder för att främja en längre hållbar anställning av seniora undersköterskor. Studiens metod var av kvalitativ karaktär, bestående av fem semistrukturerade intervjuer med seniora undersköterskor. Resultatet visade att undersköterskornas inställning till pensionen till stor del är påverkningsbar och att ett strategiskt arbete således är nödvändigt. Vidare identifierades faktorer såsom uppskattning och kompetensutveckling som främjande, medan arbetsbelastning och hälsoproblem framstod som hinder för ett längre arbetsliv. Avslutningsvis presenterade studien även flera konkreta åtgärder, däribland olika förmåner samt möjligheter till att påverka sin arbetssituation. Sammantaget visar denna studie att det finns potential för att förlänga arbetslivet hos seniora undersköterskor.

Syfte med studien var att undersöka vilka faktorer som kan påverka motivationen hos arbetstagare mellan 55 och 70 år att eventuellt vilja förlänga sina arbetsliv, och avsåg att studera serviceroller inom den privata sektorn. Studien har en kvalitativ forskningsansats, där data insamlades genom semistrukturerade intervjuer. Genom ett målstyrt bekvämlighetsurval identifierades 11 deltagare, inom åldersspannet 57–70 år. Analysen av insamlade data utfördes sedan genom en tematisk analysmetod och genererade i fyra teman: goda arbetsförhållanden, upplevelsen av ett meningsfullt arbete, identitet och känslor kopplat till ålder, samt ekonomi och hälsa som grundläggande förutsättningar. Resultatet visade att ett flertal faktorer påverkade deltagarnas motivation till att eventuellt fortsätta arbeta längre. Avslutningsvis diskuteras studiens resultat i förhållande till tidigare forskning på området.

Studien har till syfte att bidra med kunskap och förståelse för individens upplevelse av att befinna sig i gränslandet mellan arbete och pension. Studien har en kvalitativ ansats och har använt intervjuer som datainsamlingsmetod. Resultatet visar att motiven till att förlänga eller avsluta arbetslivet kan kopplas till olika behov som måste tillfredsställas, i eller utanför arbetslivet. Vid sidan om dessa behov finns en vilja att bibehålla den livssituation som tidigare varit rådande under individens yrkesverksamma liv. Resultatet visar också att informanterna över lag har svårt att identifiera sig med gruppen "pensionärer". Vi ser dock att allt eftersom man avlägsnar sig från den ursprungliga primärgruppen (arbetskollegorna) och närmar sig den nya (pensionärerna), börjar föreställningen om en "pensionär" bli mer lik föreställningen om det egna jaget.