<p>En stor del av Sveriges befolkning över 65 år får sina läkemedel expedierade via Apotekets dosdispenserade läkemedel, ApoDos. E-dos är ett förskrivarverktyg som nu används vid förskrivning till dessa patienter. Införandet av e-dos är tänkt att förenkla hanteringen av ordinationer, att öka graden av automatisering av produktion av doser och att öka säkerheten i processerna. Trots detta så kommer en stor del av ordinationerna fortfarande till DosApoteken via fax.</p><p>Syftet med denna studie är att öka förståelsen för den underliggande problematik som ligger till grund för att e-dos inte används i större utsträckning än cirka 50-60 % vid ordination av läkemedel till ApoDos-patienter.</p><p>Studien har ett kvalitativt tillvägagångssätt där intervjuer med läkare från Kalmar kommun har genomförts. Data samlades in från så väl öppen- som slutenvårdsläkare under ett par veckor i april 2010.</p><p>Resultaten visar att läkarna tycker att e-dos är ett bra system, som ger en god helhetsbild över patientens samtliga läkemedel. Men på grund av att journalsystemet Cosmic och e-dos inte automatiskt delar information mellan sig så gör det att läkarna utsätts för ett tidskrävande dubbelarbete. En integrering av dessa system skulle med största sannolikhet minska läkarnas arbetsbörda och därmed leda till en ökad användning av e-dos. E-dos grafiska utformning upplevdes som komplicerad och svåröverskådlig. För att genomföra ändringar i patientens läkemedelsbehandling så krävs en stor mängd bakgrundsinformation och att läkaren genomför många moment innan en ordinationsförändring godkänns. Ledtiden och låsningen av e-dos är en orsak till att även vana e-dosanvändare väljer att gå utanför systemet, framförallt vid akuta och tillfälliga ordinationer.  </p><p>Majoriteten av läkarna ansåg att användandet av e-dos är en säkerhet för patienten men under intervjuerna så framkom det att behovet av en integrering mellan journalsystemet och e-dos är stort. Läkarna upplevde att avsaknaden av en integrering var en riskfaktor för patienten och att det ökade på läkarnas arbetsbörda. En enklare utformning av e-dos önskades också, då ett stort antal läkare upplevde systemet som svåranvänt.</p> / <p><em>Objective</em>. The aim of this study is to increase the understanding of why physicians don’t use e-dos (a computerized prescription system) to a greater extent than about 50-60 % when prescribing medicine to patients within the specific medication dispensing system (ApoDos).</p><p><em>Methods.</em> This study has a qualitative approach. Data was collected via interviews with general practitioners and physicians from a hospital in the municipality of Kalmar during a couple of weeks in April 2010.</p><p><em>Results.</em> The physicians feel that e-dos is a good system, that provides a complete picture of the patient’s prescriptions. But because the electronic medical record systems “Cosmic” and e-dos aren’t able to share the same information in between them, this leads to an extra workload for the physicians. An integration of these two systems would decrease the workload and maybe also increase the use of e-dos. The graphic design is experienced as complicated and difficult to grasp. To make a change in a patient’s medication within e-dos requires a great quantity of information. Physicians are required to carry out a number of steps before a change is completed. Even experienced users choose not to use e-dos in some circumstances, i.e. then the prescription is urgent or temporary, and they use ordinary prescriptions instead.  After a change in a patient’s medication is prescribed, the system is locked until the change is approved by a pharmacist. This is a course of irritation among the physicians.   </p><p><em>Conclusion. </em>The majority of physicians considered the use of e-dos as safe for the patient.  They also pointed on the need of integration between the electronic medical record system, “Cosmic” and e-dos. Physicians expressed that the lack of integration was a risk factor for medical errors and that it increased the physicians’ workload. Several physicians also described the system as difficult to handle and wished a simpler design.  </p>

Många människor drabbas idag av sjukdomar som tydligt kan kopplas till livsstil. Fysisk aktivitet kan vara ett botemedel mot detta på grund av dess positiva inverkan på människans fysiska och psykiska hälsa. Tidigare forskning har påvisat dessa positiva aspekter samt undersökt användandet av fysisk aktivitet som behandling, både i olika delar av landet samt runtom i världen. Fysisk Aktivitet på Recept (FaR) är en metod sjukvården kan använda för att öka graden av fysisk aktivitet bland sina patienter. Med den kunskap som finns tillgänglig ställs frågan om i vilken utsträckning förskrivning av FaR sker på vårdcentraler i VGR och vilka eventuella hinder åberopar sjuksköterskorna för att förskriva FaR? Studiens syfte är att kartlägga sjuksköterskors förskrivning av fysisk aktivitet på recept vid vårdcentraler inom Västra Götalandsregionen. Studiedesignen är en kvantitativ tvärsnittsstudie och datainsamling skedde via en webbaserad enkät. Resultatet visar att majoriteten av respondenterna var kvinnor med över 10 års yrkesverksamhet som sjuksköterska. Nästan alla deltagare brukade diskutera fysisk aktivitet med sina patienter. Sjuksköterskorna uppgav FaR-utbildning i olika utsträckning och majoriteten saknade vidareutbildning inom ämnet. Ordinering av FaR skedde både bland de som hade FaR-utbildning och de som saknade det. De vanligaste indikationerna till FaR var: övervikt, hypertoni och diabetes. De hinder som flest respondenter angav som barriär för FaR var tidsbrist samt kunskapsbrist. Överlag hade sjuksköterskorna en positiv inställning till FaR som behandlingsmetod. Under diskussionsdelen belyses resultatens huvudfynd, hållbar utveckling i relation till FaR samt metodval.

Bakgrund: En halv miljon människor uppskattas ha diabetes i Sverige, varav majoriteten utgörs av typ 2- diabetes. Patienter med prediabetes och typ 2- diabetes är därmed en vanlig patientgrupp inom primärvården. För dessa patienter är fysisk aktivitet en viktig del i förebyggande syfte, men även som en del i behandlingen, vid etablerad typ 2- diabetes på grund av dess positiva fysiologiska effekter. Fysisk aktivitet är även prioriterat i syfte att undvika komplikationer. Ett verktyg som distriktssköterskan kan använda till denna patientkategori i hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande syfte är Fysisk aktivitet på Recept (FaR). Syfte: Att belysa distriktssköterskors uppfattning om förskrivning av Fysisk aktivitet på Recept till patienter med prediabetes och typ 2-diabetes. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer låg till grund för datainsamlingen. Åtta distriktsköterskor verksamma på hälsocentral intervjuades. Insamlad data analyserades via kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen utmynnade i tre kategorier. Distriktssköterskans personliga inställning till FaR, där FaR beskrivs som ett verktyg för motivation och ett tydligt redskap för patienten. Distriktssköterskans kompetens och arbetsmiljö påverkar förskrivning, visar på bristande kunskap och utbildning hos distriktssköterskan, vilket i kombination med tidsbrist, är ett hinder för förskrivning. Omgivningsfaktorer som kan påverka förskrivning av FaR, skildrar ett ekonomiskt perspektiv, där vikten av samverkan mellan lokala aktörer och patientens inställning, är yttre faktorer som kan påverka förskrivning. Slutsats: Distriktssköterskor har generellt en positiv uppfattning om FaR och de ser det som ett bra verktyg för motivation och som ett tydligt redskap för patienter med prediabetes och typ 2- diabetes. De efterlyser mer kunskap, utbildning, tid och ett utvidgat samarbete med lokala aktörer, för att använda FaR i högre utsträckning.

Bakgrund Regelbunden fysisk aktivitet påverkar kroppens alla vävnader och flera studier visar ett samband mellan ökad fysisk aktivitet och minskad sjuklighet och förtidig död. Omkring 60 procent av den vuxna befolkningen i världen inte anses vara tillräckligt fysiskt aktiva för att upprätthålla en god hälsa. Fysisk inaktivitet är ett stort folkhälsoproblem i Sverige då 42 procent av männen och 46 procent av kvinnorna inte anses vara tillräckligt fysiskt aktiva. Flera målområden i folkhälsopolitiken syftar till att ha mer hälsofrämjande insatser i samhället genom bland annat att öka den fysiska aktiviteten i befolkningen. Fysisk aktivitet är en evidensbaserad behandling av flera kroniska sjukdomar och är känd för att vara den mest effektiva som samtidigt medför få biverkningar eller risker. Fysisk aktivitet på recept är ett konkret verktyg för hur hälso- och sjukvården kan arbeta för att främja fysisk aktivitet i befolkningen. En viktig aspekt vid förskrivning av fysisk aktivitet är att stödja personens motivation. För att bedöma effekter av fysisk aktivitet används olika parametrar och mätinstrument.   Syfte Syftet med studien var att beskriva effekter för personer som får fysisk aktivitet på recept.   Metod En litteraturbaserat studie valdes för att göra en översikt inom den aktuella forskningen om fysisk aktivitet på recept i relation till effekter för personen. En systematisk artikelsökning utfördes i databaserna PubMed och Cinahl, sökningen kompletterades med en manuell sökning utifrån studerade artiklars referenslistor. Vetenskapliga artiklar kvalitetsgranskades efter Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag, totalt inkluderades 16 artiklar av hög och medel kvalité.   Resultat Resultatet presenterades fördelat i tre teman: fysiologiska och psykosociala effekter av fysisk aktivitet på recept, samt indirekta följder av fysisk aktivitet på recept. Effekterna hos deltagarna som fått fysisk aktivitet på recept visade ett starkt samband med typ av intervention som studien baserades på. Både signifikanta och icke signifikanta resultat noterades i blodtryck, puls, vikt, midjemått, syreupptagningsförmågan, energiförbrukning samt i biokemiska markörer. Flera studier påvisade förbättring i deltagarnas livskvalité, reduktion av stressnivå och ökad social tillfredställelse. Ökad tid som deltagarna använde för fysisk aktivitet på fritiden, utökade typer av genomförd fysisk aktivitet, högre följsamhet samt ökad kunskap om hälsovinster av regelbunden fysisk aktivitet och information om risker med inaktivitet var indirekta effekter av förskrivningen. Fysisk aktivitet på recept ledde inte till signifikant mer fall och skador hos deltagarna.   Slutsats Fysiologiska effekter noterades tidigt, men uteblev om få insatser med motivation och beteendeförändringar erbjöds. Psykologiska effekter tog längre tid att uppnås. Individuell anpassning av fysisk aktivitet på recept resulterade till större effekter.

Bakgrund: Hemsjukvården förväntas bli alltmer komplex med svårare patientfall vilket kommer kräva mer av bland annat de distriktssköterskor som är verksamma där. Förskrivningsrätten kan användas som ett verktyg för att förbättra omvårdnadens kvalitet och personcentrering. Tidigare forskning påvisar dock att bristfällig kompetensutveckling samt brist på kollegialt stöd kan hindra nyttjandet av förskrivningsrätten. Syfte: Syftet var att belysa distriktssköterskors upplevelser av faktorer om påverkar nyttjandet av förskrivningsrätten inom kommunal hemsjukvård i Blekinge. Metod: Intervjustudiens informanter var sju distriktssköterskor som arbetar inom kommunal hemsjukvård i Blekinge. Studien genomfördes som semistrukturerade intervjuer och analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys, med induktiv ansats.  Resultat: Resultatet består av tre kategorier Organisatoriska faktorer, Visdom samt Stöd. Den övervägande upplevelsen är att förskrivningen underlättar det självständiga arbetet men används även frekvent som ett stöd till kollegor som saknar specialistutbildning med förskrivningsrätt. Flertalet distriktssköterskor upplevde kunskap inom förskrivningsrätt som något väldigt värdefullt. Varje förskrivningstillfälle gav mer erfarenhet som i sin tur kunde underlätta för framtida bedömningar. Möjligheten att använda digital teknik sågs som en underlättande faktor. Slutsats: Förskrivningsrätten anses vara av vikt i såväl kompetenshöjning inom verksamheten som möjligheten till ökad självständighet. I studiens resultat framkommer en känsla av att som ny distriktssköterska inte vara redo att nyttja sin förskrivning vilket inte tidigare framgått i svenska studier. Genom att framhäva de faktorer som möjliggör samt förebygga de faktorer som hindrar förskrivningen kan nyttjandet öka och vården således effektiviseras ytterligare.

<p><strong>Syfte och frågeställning </strong></p><p>För att kunna utvärdera utbildningar inom Fysisk aktivitet på recept (FaR) och ur ett större perspektiv utveckla användandet av FaR som behandlingsmetod, är det av intresse att veta vilken inverkan specifik FaR-utbildning har på förskrivningen. Denna studie syftar till att undersöka detta med följande frågeställning: Vad har en specifik FaR-utbildning för kortsiktig effekt på förskrivningsfrekvensen av Fysisk aktivitet på recept?</p><p><strong>Metod</strong></p><p>Som studiedesign valdes kontrollerad interventionsstudie där den undersökta specifika FaR-utbildningen utgjorde interventionen. För att kunna mäta en effekt av den undersökta utbildningen studerades förändring av förskrivningsfrekvensen av FaR samt möjliga påverkansfaktorer. Enkätundersökning användes som datainsamlingsmetod och genomfördes, före och efter den undersökta utbildningen, på kursdeltagarna samt på en likvärdig kontrollgrupp. Antalet deltagare i studien var 9 i interventionsgruppen och 20 i kontrollgruppen. De frågor som togs upp i enkäten berörde <em>kön</em>, <em>ålder</em>, <em>befattning</em>, <em>tidigare utbildning inom FaR</em>,<em> förskrivning av FaR</em>, <em>muntliga</em> <em>rekommendationer om fysisk aktivitet</em>, <em>egna fysiska aktivitetsvanor</em> samt<em> kunskaper om </em>och<em> inställning till FaR som behandlingsmetod</em>. Enkäterna från den första mätningen samlades in manuellt medan de i den andra mätningen distribuerades via post. Resultatet analyserades statistiskt med hjälp av Chi-två test, Mann-Whitney U-test och linjär regression.</p><p><strong>Resultat </strong></p><p>Förändringen i FaR-förskrivning och antalet muntliga rekommendationer skiljde sig signifikant mellan grupperna. Kontrollerat för möjliga påverkansfaktorer som undersökts i enkäten kunde dock skillnaden mellan grupperna i förändring av FaR-förskrivning och antalet muntliga rekommendationer inte längre säkerställas statistiskt.</p><p><strong>Slutsats </strong></p><p>Den undersökta specifika FaR-utbildningen har sannolikt en kortsiktig effekt på förskrivningsfrekvensen av FaR. Dock krävs upprepade mätningar med fler deltagare för att bekräfta detta. Utbildning för förskrivande personal kan vara ett sätt att öka förskrivningen och vidare utveckla användandet av FaR-metoden.</p>

Syfte: Att utreda om primärvårdssjuksköterskor i Uppsala län upplevde att det fanns faktorer sompåverkade deras möjligheter att skriva ut fysisk aktivitet på recept. Metod: Deskriptiv kvalitativ intervjustudie. Sju primärvårdssjuksköterskor inom Uppsala län harintervjuats med semistrukturerad metod. En kvalitativ innehållsanalys enligt Granheim ochLundman (2003) utfördes på manifest nivå. Resultat: Primärvårdssjuksköterskor i Uppsala län upplevde att det fanns faktorer som påverkadederas möjligheter att förskriva FaR. Det uppgavs nödvändigt att ha kunskap om hur man arbetarmed förskrivning av FaR och att uppleva sig kunna motivera patienter som har mindre mottaglighetför FaR. Att ha tillräckligt med tid avsatt upplevdes som en förutsättning för förskrivningen. Arbetetmed FaR ansågs underlättas om det fanns tillgång till direktiv som implementerade FaRförskrivning vid patientkontakt. Samarbetet med andra yrkesgrupper nämndes underlättaförskrivningen av FaR. Slutsats: Primärvårdssjuksköterskors förskrivning av FaR i Uppsala län skulle kunna underlättasav:  Ytterligare information om metoden, där underlaget FYSS introduceras, men ocksåutbildning i motiverande samtalsteknik.  Att det finns utrymme för primärvårdssjuksköterskan att avsätta nödvändig tid.  Att möjligheter till ett tvärprofessionellt samarbete upprätthålls.  Att i det fortsatta arbetet med metoden i Uppsala läns primärvård utforma gemensammadirektiv som implementerar FaR vid patientkontakt. / Aim: To investigate whether nurses in the primary health care within the county of Uppsalaexperiences that there are elements which influences their possibilities to prescribe FaR, a methodfor prescribing physical activity in a recipe. Method: Descriptive qualitative interview study. Seven nurses in the primary health care within thecounty of Uppsala have been interviewed with a semi structured approach. A qualitative contentanalysis according to Granheim and Lundman (2003) where conducted on a manifest level. Result: There were factors which was experienced to have an impact on the prescription of FaRmade by the nurses of the primary health care in Uppsala county. It was seen necessary to have theknowledge about how to work with the prescription of FaR. It was also necessary to experience anability to motivate patients with low susceptibility to FaR. Enough time given was said to bee arequirement to prescribe FaR. Directives, which was implementing FaR, made it easier to prescribe.The collaboration with other occupational groups was experienced to benefit the prescription ofFaR. Conclusion: The prescription of FaR, made by nurses within the primary health care in Uppsalacounty, would benefit from:  Further information about FaR, where FYSS (a script containing facts about FaR) isincluded in the education as well as a motivational conversation technique.  Making sure that the nurses of the primary health care has the ability to make enough timeto prescribe a recipe.  Seeing to the possibilities of the different occupational groups collaborating.  Continuously developing common directives that implements FaR in primary health care.

Syfte och frågeställning För att kunna utvärdera utbildningar inom Fysisk aktivitet på recept (FaR) och ur ett större perspektiv utveckla användandet av FaR som behandlingsmetod, är det av intresse att veta vilken inverkan specifik FaR-utbildning har på förskrivningen. Denna studie syftar till att undersöka detta med följande frågeställning: Vad har en specifik FaR-utbildning för kortsiktig effekt på förskrivningsfrekvensen av Fysisk aktivitet på recept? Metod Som studiedesign valdes kontrollerad interventionsstudie där den undersökta specifika FaR-utbildningen utgjorde interventionen. För att kunna mäta en effekt av den undersökta utbildningen studerades förändring av förskrivningsfrekvensen av FaR samt möjliga påverkansfaktorer. Enkätundersökning användes som datainsamlingsmetod och genomfördes, före och efter den undersökta utbildningen, på kursdeltagarna samt på en likvärdig kontrollgrupp. Antalet deltagare i studien var 9 i interventionsgruppen och 20 i kontrollgruppen. De frågor som togs upp i enkäten berörde kön, ålder, befattning, tidigare utbildning inom FaR, förskrivning av FaR, muntliga rekommendationer om fysisk aktivitet, egna fysiska aktivitetsvanor samt kunskaper om och inställning till FaR som behandlingsmetod. Enkäterna från den första mätningen samlades in manuellt medan de i den andra mätningen distribuerades via post. Resultatet analyserades statistiskt med hjälp av Chi-två test, Mann-Whitney U-test och linjär regression. Resultat Förändringen i FaR-förskrivning och antalet muntliga rekommendationer skiljde sig signifikant mellan grupperna. Kontrollerat för möjliga påverkansfaktorer som undersökts i enkäten kunde dock skillnaden mellan grupperna i förändring av FaR-förskrivning och antalet muntliga rekommendationer inte längre säkerställas statistiskt. Slutsats Den undersökta specifika FaR-utbildningen har sannolikt en kortsiktig effekt på förskrivningsfrekvensen av FaR. Dock krävs upprepade mätningar med fler deltagare för att bekräfta detta. Utbildning för förskrivande personal kan vara ett sätt att öka förskrivningen och vidare utveckla användandet av FaR-metoden.

Prescribing of drugs is an integral component of health care. In ideal situations drug prescribing constitute safe, effective, and inexpensive treatment alternatives for many conditions. However, poor and inappropriate prescribing is associated with illness and increased costs that can have an important impact at population level. Therefore, evaluation of the quality of drug prescribing is an important part of the process to improve quality in health care delivery. "Drug Utilisation 90%" (DU90) is an innovative approach to assess drug prescribing. Using this approach the drugs that represent 90% of the drug prescription/sales volume are identified. The rationale behind the development of DU90 rests on an assumption that a low number of products prescribed is associated with more rational prescribing practices. Furthermore, the approach can be used to asses what proportion of the drugs that represent 90% of the volume is made up by drugs recommended by local drug committees. In this essay, a feasibility study of DU90 is presented. Furthermore, the usefulness of DU90 as an indicator for quality assessment is discussed. It is concluded that DU90 does not directly reflect the quality of prescribing but it seems to be an useful tool in the quality assessment process through indicating areas that need to be analysed in more depth. The approach can be used for exploring drug prescribing data in a rapid, effective and inexpensive way / Läkemedelsförskrivningen är en viktig komponent inom sjukvården. Använd på rätt sätt är den en relativt säker, effektiv och mindre kostsam form av behandling jämförd med andra terapeutiska åtgärder. Utvärderingen av kvaliteten på läkemedelsförskrivningen är en viktig insats eftersom dålig läkemedelsförskrivning kan leda till onödig sjuklighet för patienten och ökade kostnader för samhället. Drug Utilisation 90 % (DU90) är en ny metod för utvärderingen av läkemedelsförskrivningen. Med hjälp av denna metod identifieras de läkemedel som utgör 90 % av förskrivnings/försäljningsvolymen. Konceptet har utvecklats baserat på antagandet att användning av få produkter är associerat med en mer rationell läkemedelsförskrivning. Baserad på DU90 kan även följsamheten till listan på rekommenderade läkemedel som utfärdas periodvis av Läkemedelskommittéerna, utvärderas inom 90 % av förskrivnings-/försäljningsvolymen. I denna uppsats presenteras en pilotstudie av användbarheten av DU90. Vidare diskuteras DU90 som indikator för kvalitetsutvärdering. Sammanfattningsvis dras slutsatsen att DU90 inte direkt reflekterar kvaliteten på läkemedelsförskrivningen men verkar vara ett användbart verktyg eftersom det kan ge värdefull indikation på terapiområden som behöver vidare analys. DU90 förefaller vara ett snabbt, effektivt och billigt instrument för utvärdering av förskrivningsdata. / <p>ISBN 91-7997-105-9</p>

En stor del av Sveriges befolkning över 65 år får sina läkemedel expedierade via Apotekets dosdispenserade läkemedel, ApoDos. E-dos är ett förskrivarverktyg som nu används vid förskrivning till dessa patienter. Införandet av e-dos är tänkt att förenkla hanteringen av ordinationer, att öka graden av automatisering av produktion av doser och att öka säkerheten i processerna. Trots detta så kommer en stor del av ordinationerna fortfarande till DosApoteken via fax. Syftet med denna studie är att öka förståelsen för den underliggande problematik som ligger till grund för att e-dos inte används i större utsträckning än cirka 50-60 % vid ordination av läkemedel till ApoDos-patienter. Studien har ett kvalitativt tillvägagångssätt där intervjuer med läkare från Kalmar kommun har genomförts. Data samlades in från så väl öppen- som slutenvårdsläkare under ett par veckor i april 2010. Resultaten visar att läkarna tycker att e-dos är ett bra system, som ger en god helhetsbild över patientens samtliga läkemedel. Men på grund av att journalsystemet Cosmic och e-dos inte automatiskt delar information mellan sig så gör det att läkarna utsätts för ett tidskrävande dubbelarbete. En integrering av dessa system skulle med största sannolikhet minska läkarnas arbetsbörda och därmed leda till en ökad användning av e-dos. E-dos grafiska utformning upplevdes som komplicerad och svåröverskådlig. För att genomföra ändringar i patientens läkemedelsbehandling så krävs en stor mängd bakgrundsinformation och att läkaren genomför många moment innan en ordinationsförändring godkänns. Ledtiden och låsningen av e-dos är en orsak till att även vana e-dosanvändare väljer att gå utanför systemet, framförallt vid akuta och tillfälliga ordinationer.   Majoriteten av läkarna ansåg att användandet av e-dos är en säkerhet för patienten men under intervjuerna så framkom det att behovet av en integrering mellan journalsystemet och e-dos är stort. Läkarna upplevde att avsaknaden av en integrering var en riskfaktor för patienten och att det ökade på läkarnas arbetsbörda. En enklare utformning av e-dos önskades också, då ett stort antal läkare upplevde systemet som svåranvänt. / Objective. The aim of this study is to increase the understanding of why physicians don’t use e-dos (a computerized prescription system) to a greater extent than about 50-60 % when prescribing medicine to patients within the specific medication dispensing system (ApoDos). Methods. This study has a qualitative approach. Data was collected via interviews with general practitioners and physicians from a hospital in the municipality of Kalmar during a couple of weeks in April 2010. Results. The physicians feel that e-dos is a good system, that provides a complete picture of the patient’s prescriptions. But because the electronic medical record systems “Cosmic” and e-dos aren’t able to share the same information in between them, this leads to an extra workload for the physicians. An integration of these two systems would decrease the workload and maybe also increase the use of e-dos. The graphic design is experienced as complicated and difficult to grasp. To make a change in a patient’s medication within e-dos requires a great quantity of information. Physicians are required to carry out a number of steps before a change is completed. Even experienced users choose not to use e-dos in some circumstances, i.e. then the prescription is urgent or temporary, and they use ordinary prescriptions instead.  After a change in a patient’s medication is prescribed, the system is locked until the change is approved by a pharmacist. This is a course of irritation among the physicians.    Conclusion. The majority of physicians considered the use of e-dos as safe for the patient.  They also pointed on the need of integration between the electronic medical record system, “Cosmic” and e-dos. Physicians expressed that the lack of integration was a risk factor for medical errors and that it increased the physicians’ workload. Several physicians also described the system as difficult to handle and wished a simpler design.