Bakgrund: Distriktssköterskan har med sin breda kompetens en viktig roll inom primärvården. Distriktssköterskan besitter goda ämneskunskaper i omvårdnad, vårdpedagogik, medicin, och folkhälsovetenskap. Många länder i världen har valt att tillåta läkemedelsförskrivning till distriktssköterskor, vilket leder till en effektivare vård. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa distriktssköterskans erfarenhet av läkemedelsförskrivning inom primärvården. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ induktiv design har genomförts. Till datainsamlingen gjordes systematisk litteratursökning i databaserna CINAHL och Pubmed. Totalt användes 11 artiklar som svarade på studiens syfte. Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) med manifest analys användes. Resultat: Dataanalysen mynnade ut i tre huvudkategorier. 1. Ökad självständighet och ansvar, 2. Förbättrad omvårdnad genom förskrivningsrätten med följande underkategorier: effektivare vård med kostnadseffektivitet och personcentrerad och holistisk vård. 3. Orsaker som påverkar hur förskrivningsrätten används i praxis med tre underkategorier: Viljan att hålla sig uppdaterad, behov av tillgång till stöd och begränsad förskrivning. Konklusion: Även om vården har förändrats har distriktssköterskans förskrivningsrätt inte utvecklats i samma utsträckning i Sverige som i andra länder. Litteraturstudiens resultat bekräftas av tidigare forskning att distriktssköterskornas läkemedelsförskrivning gav ökad självständighet, ökad status och ökad respekt bland kollegor och patienter. Resultatet visar att distriktssköterskorna önskar mer utbildning, fortbildning och träning för att öka kompetensen inom läkemedelsförskrivning.

Syfte. Det övergripande syftet med studien var att undersöka hälso- och sjukvårdspersonalens inställning och användande av FaR-metoden (Fysisk aktivitet på Recept). Studien har även undersökt möjligheten till huruvida hälsopedagoger kan vara en samverkande profession och således öka FaR-förskrivningen. Studiens frågeställningar var; -Vilken är hälso- och sjukvårdspersonalens inställning gällande användandet av FaR-förskrivning? -Vilka möjligheter och hinder upplever hälso- och sjukvårdspersonalen för FaR-förskrivning? -Skulle möjligheten att nyttja hälsopedagoger inom eller utanför vården vara ett alternativ för hälso- och sjukvårdspersonalen för att öka FaR förskrivningen? -Skiljer sig ovan beroende på yrkesprofession inom hälso- och sjukvården? (läkare jämfört med sjuksköterskor) - Påvisar “tillräckligt” fysiskt aktiva personer inom hälso- och sjukvården en bättre inställning till FaR? Metod. Studien genomfördes kvantitativt i form av en tvärsnittsstudie. Insamling av data skedde via en anonym digital enkät utskickad till totalt 67 primärvårdsenheter inom Stockholmsregionen. Enkäten bestod av 17 frågor och var riktad mot legitimerad sjukvårdspersonal inom primärvården och analyserades i statistikprogrammet SPSS. Resultat. Av studiens 64 deltagare angav en stor majoritet (86%) positiv inställning till FaR som alternativ behandlingsmetod och 72% angav metoden som nödvändig inom sin profession. Mer än hälften (56%) av hälso- och sjukvårdspersonalen upplevde hinder med FaR-förskrivning där tidsbrist och svårighet med uppföljning var de mest angivna orsakerna. Nästan hälften (40%) av studiedeltagarna angav att de inte besitter någon utbildning om FaR. Sjuksköterskorna i studien påvisade signifikant bättre allmän uppfattning om FaR som metod (p=0,016) samt inställning till nyttjande av hälsopedagoger för ökad förskrivning av FaR (p=0,033) än läkare. Slutsats. Hälso- och sjukvårdspersonal har en positiv inställning gällande användandet och uppfattning om FaR som behandlingsmetod. Det förekommer hinder och finns en avsaknad av kompetens som begränsar användandet av metoden inom respektive profession och således dess framfart. De uppmärksammade hinder och avsaknaden av kompetens hälso- och sjukvårdspersonalen uppger sig ha, är något en hälsopedagog kan bidra med och besitter. Således skulle hälsopedagogen kunna fungera som en samverkande profession inom hälso- och sjukvården för att öka förskrivningen och framfarten av FaR för att nå dess fulla potential.

Background: The use of concentrated potassium may result in medication errors or, in worst case scenario, death. Sweden currently does not have any national best practices associated with the use of concentrated potassium, but the Region of Jönköping County (RJL) has initiated the development.  Aim: The study’s aim is to map the usage of concentrated potassium in RJL, compare their usage with the Region of Östergötland’s and find potential improvements compared to an international best practice.  Methods: A cross-sectional study divided into a register study and a scoping review of current literature regarding guidelines on the usage of concentrated potassium.  Results: The product purchased most often was Potassium Chloride (1 mmol/ml) (152 packages/year ± 5,36 in 2018-2021). Operation and intensive care unit bought concentrated potassium with highest frequency (24,3 packages/month ± 11,7 in 2009-2012), and the surgeon clinic prescribed concentrated potassium most often (256 prescriptions in 2021). RJLs’ templates include both potassium-chloride and -phosphate infusions, containing sodium chloride (0,9 mg/ml), glucose (50 – 100 mg/ml) or ringer acetate. None had a total volume < 1000 ml. The Region of Östergötland consistently used more mmol/care places of concentrated potassium than RJL during 2018-2021. Fourteen documents were collected containing 166 guidelines, which were divided into storage (15 guidelines), readily mixed infusions (15 guidelines), dosages (54 guidelines), safety (37 guidelines) and monitoring (19 guidelines).  Conclusion: This study shines a light on different factors related to safe storage and usage of concentrated potassium, as well as the need for regional and national guidelines.

Syfte: Syftet var att belysa den äldre kvinnans erfarenheter i samband med förskrivning, användning och uppföljning av urininkontinenshjälpmedel i öppenvården. Metod: Kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys. Baserad på 12 enskilda semistrukturerade intervjuer i deltagarnas hem. Resultat: Ur analysen framkom att flertalet av deltagarna saknade information om tillvägagångssättet och användningen av urininkontinenshjälpmedel. Trots detta är mer än hälften av deltagarna nöjda med sin förskrivning. Vidare visar analysen att hemtjänsten är en viktig arbetsgrupp för att uppföljning och utprovning sker. Flertalet av deltagarna upplever att uppföljningsansvaret låg på dem själva. Nästan alla deltagare i intervjustudien är mycket nöjda med bemötandet från vården. Slutsats: Föreliggande studie visar att det fanns ett behov av bättre information från förskrivaren, där det tydligt framgår vilka urininkontinenshjälpmedel som kan erbjudas och hur hjälpmedlet används samt uppföljning av hjälpmedlet. Vidare visade föreliggande studie att hemtjänsten var en viktig arbetsgrupp för deltagarna, för att hemtjänsten ser till att det fungerar med urininkontinenshjälpmedel i det dagliga livet även om det inte var korrekt utprovat. Samtliga deltagare i föreliggande studie uttrycker en känsla av att det inte var något märkvärdigt att använda urininkontinenshjälpmedel. / Aim: The aim was to elucidate the older woman's experiences in connection with prescription, use and follow-up of urinary incontinence aids in outpatient care. Method: Qualitative interview study with content analysis. Based on 12 individual semi-structured interviews in the home of the participants. Results: The analysis showed that most of the participants lacked information about the approach and use of urinary incontinence aids. Despite this, more than half of the participants are satisfied with their prescription. Furthermore, the analysis showed that home care services are an important working group for monitoring and testing incontinence aids. Most of the participants feel that the follow-up responsibility lay on themselves. Almost all participants in the interview study are very satisfied with how they were treated. All participants have accepted their situation in using urinary incontinence aids. Conclusion: The present study shows that there was a need for better information from the prescriber, where it is clear which urinary incontinence aids can be offered and how the device is used and follow-up of the aid. Furthermore, the present study showed that home care was an important working group for the participants, because the home care service ensures that it works with urinary incontinence aids in daily life even though it was not properly tested. All participants in the present study express the feeling that using urinary incontinence aids was not remarkable.

Brist på fysisk aktivitet är en av de största orsakerna till sjukdom inom Europeiska  Unionen [EU]. Fysisk aktivitet på recept [FaR] används i Sverige sedan början av 2000-  talet som en metod för främjande av fysisk aktivitet. Starkt vetenskapligt stöd finns för  att rådgivning kring fysisk aktivitet är effektivt. Inom skolvärlden kan skolsköterskorna  påverka elevernas hälsoutveckling i sina hälsosamtal. Detta examensarbete är en del i  utvärderingen av ett pågående samarbetsprojekt, vari bland annat skolhälsovården ingår,  för att utveckla FaR för barn och ungdomar. Syftet var att belysa skolsköterskors  inställning till och erfarenheter av att använda sig av Fysisk aktivitet på recept [FaR]  som ett verktyg inom skolhälsovårdens preventiva arbete. Undersökningen genomfördes  via enkät. I resultatet framkom att samtliga skolsköterskor var positiva till medverkan i  samarbetsprojektet, trots att endast hälften av skolsköterskorna upplevt delaktighet i  projektet och att knappt hälften förskrivit FaR. Skolhälsovårdens fokus på preventivt  arbete bekräftades och skolsköterskorna visade stort intresse för vidareutbildning inom  samtalsmetodik. Brist på delaktighet, kunskap och tid identifierades som hinder för att  förskriva FaR. Undersökningen har både gett inblick i skolsköterskors arbete med FaR  och visat på betydelsen av ett genomtänkt förankringsarbete vid införandet av nya  arbetsmetoder som exempelvis FaR / Lack of physical activity is one of the major reasons for illness within the European  Union [EU]. Physical activity as prescription [PAP] has been used in Sweden since the  beginning of this millennium as a method to increase physical activity. Advising  physical activities has scientifically been proved to be efficient. School nurses can  influence the development of the pupils ́ health by health talks. This thesis is one part of  the evaluation of an ongoing joint project where School Health is included to develop  PAP among children and youth. The aim was to illuminate school nurses’ attitude as  well as, experiences in Physical activity as prescription [PAP] as a tool within school  health’s preventive work. A questionnaire study was carried out in order to find out the  answers to these questions. The study showed that all the school nurses were positive to  participate in the joint project, even though only half of the school nurses had  experienced participation in this project and had prescribed PAP. The focus of the  School Health on preventive work was confirmed  and school nurses showed great  interest in training in counselling skills. Lack of participation, knowledge and time were  identified as barriers to prescribe PAP. The survey has given insight into the school  nurses’ work with PAP and has shown the importance of a well thought-out preparatory  work when introducing new working methods, such as PAP.

Bakgrund: Otillräcklig fysisk aktivitet orsakar förtida dödsfall, sjukdomsbörda och sänkt livskvalitet. Uppskattningsvis uppfyller inte hälften av Sveriges befolkning riktlinjerna för fysisk aktivitet och detta kommer få konsekvenser för folkhälsan. Fysisk aktivitet på recept (FaR) är ett evidensbaserat och effektivt verktyg. Det är samtidigt en kostnadseffektiv behandlingsmetod som enkelt kan anpassas efter de individuella behov som föreligger. Dock tenderar användningen av FaR att vara låg bland vårdpersonal. Syfte: Syftet med denna studie är att kartlägga sjuksköterskors förskrivning samt uppföljning av fysisk aktivitet på recept på vårdcentraler. Metod: Studien genomfördes som en icke-experimentell, deskriptiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. En webbenkät skickades ut till 69 sjuksköterskor som arbetar på vårdcentraler, varav 34 inkluderades i studien. För att jämföra skillnader mellan grupper användes Mann Whitney U-test. Statistiken analyserades i programmet SPSS statistics. Resultat: Användningen av FaR var generellt låg bland sjuksköterskorna, 32,4 % uppgav att de aldrig hade förskrivit FaR och endast 5,9 % svarade att de förskrev FaR några gånger i veckan. De sjuksköterskor som saknade en utbildning i FaR utgjorde majoriteten, 90,9 %, av alla svarsdeltagare som angett att de aldrig förskrivit ett recept på fysisk aktivitet. En signifikant skillnad (p < 0,001) mellan de som hade FaR-utbildning och de som saknade utbildning, kunde ses i förskrivning men inte när det kom till uppföljning av FaR. Slutsats: Studien belyser hur FaR tenderar att användas av sjuksköterskor på vårdcentraler och till vilken utsträckning det utförs en särskild uppföljning av receptet. Resultatet indikerar att förskrivningen av FaR tenderar att vara låg och att utbildning i FaR tycks spela en signifikant roll för sjuksköterskors förskrivning. Mer forskning på en större population behövs för att kunna dra några mer generella slutsatser angående detta. / Background: Inadequate physical activity is causing early death, disease burden and lowering quality of life. Half of Sweden's population is estimated not to meet the recommendations for physical activity and this will have an impact on public health. Physical activity on prescription (PAP) is an efficient tool with scientific evidence. The method is cost effective and can easily be customized and prescribed according to the individual needs that exists. Though the use of PAP among health professionals tend to be low. Aim: The aim of this study is to map nurse's prescription and follow up of physical activity on prescriptions at health centers. Method: The study was conducted as a non-experimental, quantitative descriptive cross-sectional study. A websurvey was sent to 69 nurses working at health centers, 36 of whom were included in the study. Mann Whitney U-test was conducted to compare differences between groups. The statistics were analyzed using the SPSS statistics program. Results: The use of PAP was generally low among nurses, 32.4% reported that they had never prescribed PAP and only 5.9% responded that they prescribed PAP a few times a week. Nurses who lacked education in PAP represented the majority, 90.9%, of all respondents who stated that they never prescribed a prescription for physical activity. A significant difference (p < 0.001) between those who had an education in PaP and those who lacked education could be seen in prescription but not when it came to follow-up of PAP. Conclusion: The study shows how PAP tend to be used among nurses at health centers and to what extent a follow-up of the prescription is done. The results indicate that the prescription of PAP tend to be low and that education in PAP seems to play a significant role in nurse’s prescription. More research on a greater population is needed to draw any general conclusions about this.

Bakgrund: Ortopedingenjören har som uppgift att med sin kompetens och erfarenhet tillhandahålla en ortopedteknisk lösning som motsvarar patientens behov och önskemål. Handlingsutrymmet är det utrymme som en ortopedingenjör har till att ta självständiga beslut i sin yrkesutövning och är därmed summan av kompetens, bedömningar och rutiner inom verksamhetens ramar.  Syfte: Syftet med examensarbetet är att öka kunskapen om ortopedingenjörens upplevda handlingsutrymme i Sverige och Norge i relation till förskrivningsregler för protes på nedre extremiteter.  Metod: Examensarbetet baserades på en enkätundersökning med frågor gällande ortopedingenjörens upplevda handlingsutrymme utifrån mixed method. Enkäten publicerades via SOIF, Facebook gruppen Ortopedteknik i Sverige och NITO ortopedi.  Resultat: Faktorer som formade handlingsutrymmet, i situationer när ortopedingenjören upplevde stort inflytande, var främst patientrelaterade. De faktorer som beskrevs forma handlingsutrymmet vid upplevelsen av mindre inflytande var främst ekonomi och lagar/riktlinjer. Majoriteten av ortopedingenjörerna upplevde att de ofta kunde uppfylla patientens önskemål med avseende på sitt handlingsutrymme. Det förekom en delad mening om en förändring i förskrivningsprocessen behövde ske eller ej. En stor del av ortopedingenjörerna upplevde att de alltid haft möjlighet att påverka ett beslut vid förskrivning av en protes eller proteskomponent, medan ett mindre antal ortopedingenjörer har upplevt en eller flera situationer där beslutet inte kunnat påverkats. Slutsats: Ortopedingenjörer har varierande upplevelser gällande sitt handlingsutrymme, faktorer som formar handlingsutrymmet och möjligheten att påverka handlingsutrymmet vid förskrivning av proteser för nedre extremiteter. / Background: The task of the prosthetist is to provide an orthopaedic solution that meets the patient´s needs and wishes with expertise and experience. The discretion of action is the space that a prosthetist must make independent decisions in his professional practice and are thus the sum of skills, assessments and procedures within the discretion of the business. Purpose: The purpose of the study was to increase knowledge of the prosthetist perceived discretion in Sweden and Norway in relation to the prescription rules for lower limb prosthetics.  Method: The study was based on a survey that addressed questions regarding prosthetist perceived discretion for action through a mixed method. The survey was published via SOIF, the Facebook group Orthopaedics in Sweden and NITO orthopaedics. Results: Factors that affected the action of discretion, in situations when the prosthetist experienced great influence, were mainly related to the patient. In opposite, when the prosthetist experienced less influence, the main factors that affected a decision regarding a prosthetic where economy and laws/guidelines. The majority of prosthetists felt that they were often able to fulfil the patient’s request regarding to their discretion of action. In consideration to if the prescription process were in need of change or not, the opinion was divided. Many of the prosthetists have always experienced that they’re in charge of decision making or at least have been able to affect the decision. While a small number of prosthetists have experienced one or multiple situations where they could not affect the decision.  Conclusion: Prosthetists have varying experiences regarding their discretion, factors that shape the discretion and the ability to influence the discretion when prescribing prosthetics for lower limb.

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka samband mellan några utvalda faktorer av betydelse vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept (FaR) på hälso- och vårdcentraler i Sverige.</p><p>Metod: En enkätundersökning genomfördes på 37 icke-privata hälso- och vårdcentraler i Malmö, Stockholm och Umeå. Totalt 241 enkäter besvarades av legitimerad personal med förskrivningsrätt av FaR. Studerade faktorer, uttryckta som enkätfrågor, var: förskrivarens<em> kön, ålder, befattning, landstingstillhörighet, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-utbildning, tidsbrist, riktlinjer, uppföljning, samarbete med friskvårdsaktör, FaR-ansvarig, hänvisning av FaR-patienter, kunskap i att motivera till fysisk aktivitet </em>samt<em> kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet</em>. En webb-baserad enkät distri-buerades och samlades in via e-post och en pappersenkät användes på ett par hälso- och vårdcentraler. Resultatet från enkätundersökningen analyserades med chitvåtest och binär logistisk regression. </p><p>Resultat: Sannolikheten att förskriva FaR var signifikant sju gånger högre hos personal som visste vart de kunde <em>hänvisa patienter med FaR-ordination</em> i jämförelse med dem som inte visste vart hänvisning kunde ske. Vidare var sannolikheten att förskriva FaR signifikant fyra gånger högre hos personal med specifik <em>utbildning om FaR</em> i jämförelse med dem som inte hade någon FaR-utbildning. I undersökningen framkom även att förskrivning av FaR samvarierade signifikant med faktorerna <em>befattning, landstingstillhörighet, samarbete med friskvårdsaktör/-er, riktlinjer från arbetsgivaren, kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet</em> samt <em>kunskap i att motivera patienter till fysisk aktivitet</em>. Ingen signifikant samvariation sågs mellan förskrivning av FaR och följande faktorer: förskrivarens <em>kön</em>, <em>ålder</em>, <em>användning av FaR/FYSS</em>, <em>egen motion</em>, <em>FaR-ansvarig</em>, <em>uppföljning</em> samt <em>om personalen avstår från att förskriva FaR pga att det förlänger patientbesöken</em>.</p><p>Slutsats: Vid arbete med FaR är det viktigt att skapa tydliga <em>riktlinjer</em>, <em>samarbeta med frisk-vårdsaktör/-er</em>, <em>att personalen har kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet</em> samt om<em> motivation till fysisk aktivitet</em>. Vi vill poängtera att det framförallt är viktigt att personalen är <em>utbildad om FaR</em> samt att de vet vart de kan <em>hänvisa patienter med FaR-ordination</em> i syfte att effektivisera FaR som arbetsmetod på hälso- och vårdcentraler i Sverige.</p> / <p><strong>Abstract</strong></p><p>Aim: The aim of this study was to examine relations between selected factors significant to the prescription of Physical Activity Referral Scheme (PAR, Swedish: Fysisk aktivitet på recept, FaR) at health centers in Sweden.</p><p>Method: A questionnaire study was carried out within 37 non-private health centers in Malmö, Stockholm and Umeå. A total of 241 questionnaires were answered by personnel authorized to prescribe FaR. Studied factors, expressed as questions in the questionnaire, were: prescriptors<em> sex, age, profession, county council, the use of FaR/FYSS, personal exer-cise, FaR-education, lack of time, guidelines, follow-up, cooperation with preventive health care centers, FaR-coordinator, reference of FaR-patients, knowledge about how to inspire people to physical activity </em>and<em> knowledge about which conditions/diseases that can be treated with physical activity</em>. A web-based questionnaire was distributed and collected through e-mail and a questionnaire in paperform was used at a couple of health centers. Results from the questionnaire were analysed with chi-square test and binary logistic regression.</p><p>Results:  The probability to prescribe FaR was significantly seven times higher for personnel who knew where to <em>refer FaR-patients</em> compared to those who did not know where reference could be given. Further the probability to prescribe FaR was significantly four times higher for personnel with specific<em> FaR-education</em> compared to those who lacked FaR-education. The study also showed that FaR-prescription had significant covariation with the factors <em>profession, county council, cooperation with preventive health care centers, guidelines from the employer, knowledge about what conditions/diseases that can be treated with physical activity</em> and <em>knowledge about how to motivate patients to physical activity</em>. No significant covariation were found between FaR-prescription and the following factors: prescriptors <em>sex</em>, <em>age</em>, <em>use of FaR/FYSS</em>, <em>personal exercise</em>, <em>FaR-coordinator</em>, <em>follow-up</em> or <em>if personnel refrain from prescribing FaR because it extends patient visiting-hours.</em></p><p>Conclusion: When working with FaR it is important to create clear <em>guidelines</em>, <em>cooperate with preventive health care centers</em>, that the personnel has<em> knowledge about conditions/diseases which can be treated with physical activity</em> and <em>motivation to physical activity.</em> Above all we want to point out that it is important that the personnel is educated about FaR and that they know where to refer patients with FaR-prescription in order to make the working method more effective at health centers in Sweden.</p>

Sammanfattning Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka samband mellan några utvalda faktorer av betydelse vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept (FaR) på hälso- och vårdcentraler i Sverige. Metod: En enkätundersökning genomfördes på 37 icke-privata hälso- och vårdcentraler i Malmö, Stockholm och Umeå. Totalt 241 enkäter besvarades av legitimerad personal med förskrivningsrätt av FaR. Studerade faktorer, uttryckta som enkätfrågor, var: förskrivarens kön, ålder, befattning, landstingstillhörighet, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-utbildning, tidsbrist, riktlinjer, uppföljning, samarbete med friskvårdsaktör, FaR-ansvarig, hänvisning av FaR-patienter, kunskap i att motivera till fysisk aktivitet samt kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet. En webb-baserad enkät distri-buerades och samlades in via e-post och en pappersenkät användes på ett par hälso- och vårdcentraler. Resultatet från enkätundersökningen analyserades med chitvåtest och binär logistisk regression.  Resultat: Sannolikheten att förskriva FaR var signifikant sju gånger högre hos personal som visste vart de kunde hänvisa patienter med FaR-ordination i jämförelse med dem som inte visste vart hänvisning kunde ske. Vidare var sannolikheten att förskriva FaR signifikant fyra gånger högre hos personal med specifik utbildning om FaR i jämförelse med dem som inte hade någon FaR-utbildning. I undersökningen framkom även att förskrivning av FaR samvarierade signifikant med faktorerna befattning, landstingstillhörighet, samarbete med friskvårdsaktör/-er, riktlinjer från arbetsgivaren, kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet samt kunskap i att motivera patienter till fysisk aktivitet. Ingen signifikant samvariation sågs mellan förskrivning av FaR och följande faktorer: förskrivarens kön, ålder, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-ansvarig, uppföljning samt om personalen avstår från att förskriva FaR pga att det förlänger patientbesöken. Slutsats: Vid arbete med FaR är det viktigt att skapa tydliga riktlinjer, samarbeta med frisk-vårdsaktör/-er, att personalen har kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet samt om motivation till fysisk aktivitet. Vi vill poängtera att det framförallt är viktigt att personalen är utbildad om FaR samt att de vet vart de kan hänvisa patienter med FaR-ordination i syfte att effektivisera FaR som arbetsmetod på hälso- och vårdcentraler i Sverige. / Abstract Aim: The aim of this study was to examine relations between selected factors significant to the prescription of Physical Activity Referral Scheme (PAR, Swedish: Fysisk aktivitet på recept, FaR) at health centers in Sweden. Method: A questionnaire study was carried out within 37 non-private health centers in Malmö, Stockholm and Umeå. A total of 241 questionnaires were answered by personnel authorized to prescribe FaR. Studied factors, expressed as questions in the questionnaire, were: prescriptors sex, age, profession, county council, the use of FaR/FYSS, personal exer-cise, FaR-education, lack of time, guidelines, follow-up, cooperation with preventive health care centers, FaR-coordinator, reference of FaR-patients, knowledge about how to inspire people to physical activity and knowledge about which conditions/diseases that can be treated with physical activity. A web-based questionnaire was distributed and collected through e-mail and a questionnaire in paperform was used at a couple of health centers. Results from the questionnaire were analysed with chi-square test and binary logistic regression. Results:  The probability to prescribe FaR was significantly seven times higher for personnel who knew where to refer FaR-patients compared to those who did not know where reference could be given. Further the probability to prescribe FaR was significantly four times higher for personnel with specific FaR-education compared to those who lacked FaR-education. The study also showed that FaR-prescription had significant covariation with the factors profession, county council, cooperation with preventive health care centers, guidelines from the employer, knowledge about what conditions/diseases that can be treated with physical activity and knowledge about how to motivate patients to physical activity. No significant covariation were found between FaR-prescription and the following factors: prescriptors sex, age, use of FaR/FYSS, personal exercise, FaR-coordinator, follow-up or if personnel refrain from prescribing FaR because it extends patient visiting-hours. Conclusion: When working with FaR it is important to create clear guidelines, cooperate with preventive health care centers, that the personnel has knowledge about conditions/diseases which can be treated with physical activity and motivation to physical activity. Above all we want to point out that it is important that the personnel is educated about FaR and that they know where to refer patients with FaR-prescription in order to make the working method more effective at health centers in Sweden.

Förmåga att använda informations- och kommunikationsteknik framhålls numeraofta som en förutsättning för delaktighet på lika villkor i samhällslivet. Näraförknippat med detta är de insatser som görs för att överbrygga digitala klyftor isamhället. IKT har gjort deltagandet i samhällslivet mer möjligt för personer medsynnedsättning. Tillgång till teknik innebär dock inte alltid att den kan användas ivardagen. I denna avhandling analyseras den förmedlingsprocess som sker när barnmed grav synnedsättning, genom förskrivning på syncentraler, får tillgång tilldatortekniska hjälpmedel, samt hur barnen därefter tillägnar sig tekniken genom att,med olika stödpersoners hjälp, använda den i skolan och hemmet. Åtta barn (mellan7-18 år) från två syncentralers upptagningsområden deltog i studien, tillika medderas föräldrar, stödpersoner i skolan samt personal (datortekniker och anpassningslärare)från syncentralerna. Undersökningsmaterialet har samlats in genom intervjuer,samtal och observationer. Barnen har skrivit aktivitetsrelaterade dagböcker. Förmedlingsprocessen involverar många personer från flera organisationer och ärutsträckt i tid och rum. Olika rationaliteter ställs mot varandra när professionelltverksamma från syncentral och skola, tillsammans med föräldrar ska möjliggöra förbarnen att ta tekniken i bruk. Med utgångspunkt från datorn som hjälpmedel diskuterastre projekt vars mål är viktiga för barnet att nå: att lära sig, att bli socialtdelaktig och att bli självständig. Dessa projekt står ofta i konflikt med varandra, tillexempel barnens önskan att träna på datorn samtidigt som de vill leka med sinakamrater. Med en tidsgeografisk ansats analyseras situationer där konflikter uppstår,samt vilka avvägningar och försök till samordning som görs av de inblandadeparterna. Skolan utgör ett område där den övergripande samhälleliga ambitionen omett liv på lika villkor ska konkretiseras. Analysen pekar på att uppmärksamhet börriktas såväl mot den individcentrerade kompensatoriska användningen av tekniskahjälpmedel, som mot skolans uppläggning av undervisningen (strukturell förändring förtillgänglighet). Ett helhetsperspektiv på förmedlingsprocessen möjliggör långsiktigplanering där tidsrumsliga dimensioner betraktas och dess fragmentering minskas. / The ability to use information and communication technology is regarded today as acondition for participation in society. Closely associated with this are measurestaken to reduce the digital divide in society. Computer technology is accepted asmaking it possible for people with disabilities to manage most things on their ownthat previously required some help of others. However, access to technology doesnot necessarily equal usability. This thesis explores and analyses the mediationprocess that occurs when children with visual impairment, access assistive computertechnologies, and how these, by the help of support persons, are used in home and atschool. Eight children (between seven and eighteen years of age) were included inthe study, as well as their parents, support persons in school and professionals fromthe Low Vision Clinics. Research data have been collected through interviews,conversations, observations and activity oriented diaries. The mediation processinvolves a number of persons and organisations and is both organisationally complexand extended in time and space. Different rationalities are set against eachother, when professionally active persons from the Low Vision Clinics and schools,together with parents make it possible for the children to use the assistive devices.From the standpoint of the computer as an aid, three projects are discussed whosegoals are important for the child to achieve to be able to, in the short and long run,live life to the full. These projects are ‘learning’, ‘becoming socially involved’ and‘becoming independent’. The projects can often be in conflict with each other; forexample the children’s desire to practice on the computer against their wanting toplay with their friends at the same time. With a time-geographic approach,situations in which conflicts and trade-offs arise, as well as the coordination effortsmade by those involved, are analysed. The school constitutes an area in which theoverreaching societal ambition of a life on equal terms is realised. This studydiscusses how compensation for the individual as well as structural change foraccessibility manifests itself in organisation, structures and supportive efforts.