Den aktuella studien har som syfte att visa på hur barn synliggörs samt i vilken grad de ges möjlighet till delaktighet i LVU-förhandlingar i Förvaltningsrätten i Stockholm. Detta genom en kvalitativ textanalys baserad på samtliga ansökningar från socialnämnd som tagits upp till muntlig förhandling, gällande barn mellan 0-18 år under januari månad 2014. Jag har även använt mig av juridisk metod då jag studerat de olika lagrum som berörs och hur dessa tolkas och även hur dessa påverkar det enskilda barnet. Resultatet visar att barnets inställning utifrån eget eller ombudets perspektiv synliggörs i samtliga utom två av de studerade domarna, dvs. drygt 90% har dokumenterat ett barnperspektiv och eller barnets perspektiv. Dock saknar ca 30% av det studerade materialet formuleringar direkt ur barnets perspektiv. I detta material beskrivs barnet endast ur den vuxnes, ombudets, föräldrarnas, nämndens, perspektiv. I endast ca 40% av de mål där LVU till följd av brister i omsorgen behandlas lyfts barnets inställning i bedömningen. Det finns förbättringsområden för att stärka barnperspektiv samt barnets rätt att deltaga och få möjlighet att komma till tals. Ett av dessa är att det i nuläget saknas krav på att den som arbetar med att företräda barnet genom en process i förvaltningsrätten ska ha särskild barnkompetens.

<p>I denna uppsats behandlas förfarandet kring offentliga upphandlingen ur ett upphandlarperspektiv. Problemet som behandlas i uppsatsen grundar sig i komplexiteten i upphandlingsförfarandet med utgångspunkt i att antalet överprövningar successivt ökar med åren på området, något som har diskuterats som ett problem bland annat i flera rapporter från konkurrensverket, finansdepartementet och Stockholms handelskammare. Komplexiteten kring de upphandlingar som sker ute i landet har lett fram till uppsatsens syfte; att undersöka vad som är grunden till de problem som kan uppstå i upphandlingsförfarandet. Beror det på kunskapsbrist, oklar reglering, eller något annat? Detta har sedan även undersökts djupare genom en studie av Uppsala kommun.I denna uppsats så redogör jag först för upphandlingsförfarandet utifrån hur det ska gå till i och med gällande lagstiftning i LOU. Därefter presenterar jag de problem som har identifierats på området offentliga upphandlingar såsom; för detaljerad reglering, rättsosäkerhet, byråkratisk hantering, bristfälligt utformade förfrågningsunderlag och helt enkelt att regleringen kring upphandlingar inte följs. Sedan följer en studie av Uppsala kommun genom intervjuer med tjänstemän och en analys av de upphandlingsfall som har överprövats med bifall i Uppsala under 2008-mars 2010. Min studie pekar på att de identifierade problemen kring förfarandet offentliga upphandlingar i mångt och mycket återfinns även i Uppsala kommun. Orsaker till detta som jag har identifierat är brist på tid och kompetens att jobba igenom de 150-200 upphandlingar som sker i kommunen per år, avsaknad av domstolspraxis samt ett komplicerat regelverk. Vidare så införs det nu sommaren 2010 en förstärkning av rättsmedlen på området vilket troligtvis kommer att resultera i ett ännu knepigare förfarande, något som jag föreslår borde studeras vidare i akademiska arbeten.</p>

I denna uppsats behandlas förfarandet kring offentliga upphandlingen ur ett upphandlarperspektiv. Problemet som behandlas i uppsatsen grundar sig i komplexiteten i upphandlingsförfarandet med utgångspunkt i att antalet överprövningar successivt ökar med åren på området, något som har diskuterats som ett problem bland annat i flera rapporter från konkurrensverket, finansdepartementet och Stockholms handelskammare. Komplexiteten kring de upphandlingar som sker ute i landet har lett fram till uppsatsens syfte; att undersöka vad som är grunden till de problem som kan uppstå i upphandlingsförfarandet. Beror det på kunskapsbrist, oklar reglering, eller något annat? Detta har sedan även undersökts djupare genom en studie av Uppsala kommun.I denna uppsats så redogör jag först för upphandlingsförfarandet utifrån hur det ska gå till i och med gällande lagstiftning i LOU. Därefter presenterar jag de problem som har identifierats på området offentliga upphandlingar såsom; för detaljerad reglering, rättsosäkerhet, byråkratisk hantering, bristfälligt utformade förfrågningsunderlag och helt enkelt att regleringen kring upphandlingar inte följs. Sedan följer en studie av Uppsala kommun genom intervjuer med tjänstemän och en analys av de upphandlingsfall som har överprövats med bifall i Uppsala under 2008-mars 2010. Min studie pekar på att de identifierade problemen kring förfarandet offentliga upphandlingar i mångt och mycket återfinns även i Uppsala kommun. Orsaker till detta som jag har identifierat är brist på tid och kompetens att jobba igenom de 150-200 upphandlingar som sker i kommunen per år, avsaknad av domstolspraxis samt ett komplicerat regelverk. Vidare så införs det nu sommaren 2010 en förstärkning av rättsmedlen på området vilket troligtvis kommer att resultera i ett ännu knepigare förfarande, något som jag föreslår borde studeras vidare i akademiska arbeten.

The starting point of this thesis is the assertion that the interaction between individuals and public authorities sometimes produces claims which cannot easily be categorized as public or private law claims – “claims in the twilight zone”. The aims of the thesis are to examine to what extent such claims can be determined by a court of law and to establish to which kind of court such a claim is properly to be submitted. Moreover, assuming that there is a division of competence between the general courts and the administrative courts that purport to “cut through” claims in the twilight zone, the thesis examines three specific interests: 1) the interest of effective adjudication of claims in the twilight zone; 2) the interest of upholding the division of competence between the general courts and the administrative courts; and 3) the interest of avoiding parallel decisions on the same subject matter.      There is much to support the conclusion that claims in the twilight zone have hitherto, with a couple of important exceptions, been adjudicated in the general courts. However, certain ambiguities relating to the proper role of the administrative courts make it uncertain whether this can still be said to be the case. It may perhaps be that the Supreme Court and the Supreme Administrative Court have divergent conceptions of the meaning and effect of a decision made by an administrative court. The present uncertainty makes it difficult to establish to which kind of court a claim in the twilight zone is properly to be submitted, and there is a certain risk that such a claim will not be possible to pursue through a judicial process at all. There is also a certain risk that new boundary lines between public law and private law will be created as a result of procedural ambiguities and not as a result of clear standpoints in matters of substantial law. It is suggested that the situation should be remedied by clarifying the proper role of the administrative courts – or by an amalgamation of the general courts and the administrative courts to one single court system.