Syftet med uppsatsen är att undersöka om fusioner och förvärv genomförda av svenska börsnoterade företag mellan år 1990 och år 2005 har skapat något värde för det köpande företagets aktieägare. För att besvara syftet har en kvantitativ studie i form av en eventstudie gjorts, där det köpande företagets faktiska avkastning tre år efter transaktionstillfället har jämförts med en beräknad förväntad avkastning utifrån Fama och Frenchs trefaktormodell. Resultatet tyder på att fusioner och förvärv faktiskt har skapat värde för det köpande företagets aktieägare på lång sikt, men detta kan inte fastställas statistiskt.

I och med att hållbarhetsfaktorer får en allt större inverkan på investeringsbeslut är syftet med studien att undersöka huruvida en strategi baserat på ESG-poäng genererar avvikelseavkastning. Studiens teoretiska ansats bygger på den effektiva marknadshypotesen och tidigare litteratur inom hållbart investerande. Populationen som undersöks är svenska företag noterade på Nasdaq OMX Stockholm under perioden januari 2010-december 2016. Genom att konstruera jämviktade portföljer av 53 företag baserat på ESG-poäng från Thomson Reuters skapas två skilda portföljer, en hållbar och en icke hållbar. Portföljernas avvikelseavkastning undersöks först genom CAPM för att sedan ytterligare justeras efter Fama & French trefaktormodell. Studiens resultat visar att sambandet mellan hållbara portföljer och avvikelseavkastning är neutralt. Undersökningen visar därför att en strategi i vilken ESG-poäng ligger till grund för portföljstruktur inte är finansiellt överpresterande i Sverige. Indikationer ges dock om att en investeringsstrategi som innehar långa positioner i hållbara portföljer och blankar icke hållbara ger positiv avvikelseavkastning.

<p>Diskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwillDiskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwill.</p>

Diskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwillDiskussioner förs ständigt om huruvida företagets redovisning ger en rättvisande bild av verkligheten. En balanspost som länge diskuterats och ifrågasatts är goodwill. Sedan 2005 ska svenska företag värdera denna tillgång till sitt såkallade verkliga värde genom att göra årliga nedskrivningsprövningar. Enligt denna nya värderingsmetod ska företagen uppskatta faktorer som framtida kassaflöden, diskonteringsränta och tillväxttakt för att göra en korrekt värdering av sin goodwill. Vissa kritiker menar att denna värderingsmetod för många företag kan bygga på subjektivitet. Orsaken till det är att uppskattningarna som genomförs i många fall kan ses som ovissa och uppbyggda på förhoppningar. I denna uppsats undersöks svenska börsnoterade företags val av diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Syftet med denna uppsats är att undersöka om svenska företag bedömer sin diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill annorlunda i jämförelse med utomståendes uppskattningar. Om skillnader identifieras undersöks om dessa kan förklaras av opportunistiskt beteende från företagens sida. För att undersöka eventuella skillnader används utomstående uppskattningar i form av egna beräkningar av diskonteringsräntan med hjälp av CAPM och Fama och French trefaktormodell samt analytikers uppskattningar för respektive företag.Den teoretiska referensramen består av en förklaring till de nuvarande standarder som gäller för goodwill. Vidare beskrivs CAPM och trefaktormodellens ingående variabler grundligt. För att förklara eventuella skillnader mellan företagens redovisade diskonteringsränta och de utomståendes uppskattningar presenteras agentteorin med fokus på opportunistiskt beteende.Genom uppsatsen har vi funnit att svenska företags redovisade diskonteringsräntor i många fall skiljer sig mot utomståendes uppskattningar. Vid jämförelsen av resultaten för CAPM och trefaktormodellen fann vi att majoriteten av företagen värderar sin diskonteringsränta annorlunda. Analytikernas uppskattningar var mer samstämmiga, men visade också att en betydande del diskonteringsräntor skiljde sig. Vi har i denna uppsats även påvisat att företag där goodwill är av stor betydelse för resultatet och det egna kapitalet tenderar att undervärdera diskonteringsräntan i större utsträckning än företag där goodwillposten har mindre betydelse. Detta tyder på att vissa företag på Stockholmsbörsen i enlighet med agentteorin agerar opportunistiskt vid värdering av goodwill.

The study examines the returns for new and existing holdings in Swedish actively managed equity funds. The hypothesis is based on fund managers paying more attention and effort to analyze and finding new investments for the portfolio than they do to update the analyzes for the existing holdings. The managers can therefore be assumed to create information benefits which in turn generate a higher return for new than existing holdings. Calendar-Time Portfolio Approach is used to measure the development of new and existing holdings. Alpha estimates are performed using the Fama and French (1993) three-factor model and the Carhart (1997) four-factor model. When alpha is estimated using the Carhart four-factor model, the study finds that new holdings generate a slightly higher average return per month, 0.95%, compared with the existing holdings, 0.87%. The study finds similar results when alpha is estimated using the Fama and French three-factor model. The difference was not statistically significant for either method and can therefore be assumed to be random. / I studien undersöks avkastningen för nya, respektive befintliga innehav i svenska aktivt förvaltade aktiefonder. Hypotesen baseras på att fondförvaltare lägger mer uppmärksamhet och ansträngning på att analysera och finna nya investeringar till portföljen än vad de gör för att uppdatera analyserna för de befintliga innehaven. Förvaltarna kan därför antas skapa informationsfördelar som i sin tur genererar en högre avkastning för nya än befintliga innehav. För att mäta utvecklingen av nya respektive befintliga innehav används Calendar-Time Portfolio Approach. Skattningar av alfa genomförs med Fama och French (1993) trefaktormodell och Carhart (1997) fyrfaktormodell. När alfa skattas med Carhart fyrfaktormodell finner studien att nya innehav genererar en något högre genomsnittlig avkastning per månad, 0,95 %, jämfört med de befintliga innehaven, 0,87 %. Studien finner liknande resultat när alfa skattas med Fama och French trefaktormodell. Differensen var inte statistiskt signifikant för någon av de två metoderna och kan därmed antas slumpmässig.

Hedgefonder är ett hett investeringsverktyg, specielltnui en tid präglad av låga räntor. Envanligtförekommande uppfattning är atthedgefonder skagenerera överavkastning;det faktum att de historiskt har kunnat verka under generösaregleringsformer är en av flera anledningar tillatt gemene man har högt ställda förväntningar på hedgefonder som investeringsform. Frågan är dock vad som händer med överavkastningen-vilket är varje investerares primära angelägenhet –om regleringarna stramas åt? Syftet med studien är därför att undersöka hur hedgefonder påverkas av ett minskat handlingsutrymme, det villsäga en ökad grad av reglering. Studien mäter hedgefonders överavkastning, i termer av alfa, med hjälp av Fama och Frenchs trefaktormodell, före och efter den omfattande reformen The Dodd-Frank Wall Street Reform and Consumer Protection Act. Uppsatsens data indikerar på att överavkastningen, alfa, är signifikant lägre i perioden efter införandet av reformen. Studienpåvisar även att strategierna, Event Driven och Multistrategi, har lägre överavkastning efter implementeringen av Dodd-Frank Act, medanssamma effekt inte kunde konstaterasförLång/Kort-strategin.

Denna uppsats undersöker om två olika momentumstrategier applicerat på mindre bolag i Sverige kan generera överavkastning. Momentumstrategier är investeringsstrategier som bygger på historisk prisdata och enligt den effektiva marknadshypotesen ska dessa inte kunna ge en överavkastning på en svagt effektiv marknad. Flertalet studier har dock hittat bevis för att dessa fungerar, och även att momentumavkastningen ofta är större för mindre bolag än stora bolag. Studiens urval är samtliga bolag som är noterade på NASDAQ Stockholm under tidsperioden 2007-2016. Vi följer Fama och Frenchs (2008) storleksdefinitioner och sorterar in bolagen i tre kategorier efter deras börsvärde (stora, små och mikrobolag) och vi bygger sedan portföljer med bolagen som kategoriseras som små. Portföljernas avkastning riskjusteras med Fama och Frenchs (1993) trefaktormodell. Studien finner att ingen av momentumstrategierna genererar en statistiskt signifikant överavkastning på den svenska marknaden under perioden.