Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2009.

I denna studien undersöker jag om det finns en rådande gemesam kultur bland finansiella rådgivare i svenska banker som påverkar kvaliteten rådgivningen till kunderna. Syftet med detta arbete är att lyfta fram och diskutera om det finns en möjlig intressekonflikt mellan bankernas rådgivares prestationskrav i form av försäljning av institutens produkter och tjänster och bankernas rådgivningsfunktion samt om det finns en gemensam kultur bland finansiella rådgivare som påverkar kvaliteten på rådgivningen som ges til kunderna. Syftet är att skapa en större förståelse för problemställningen samt för hur organisationskulturen och andra faktorer påverkar rådgivarnas arbete. Huvudkonklusionen är att att yrkesrollen finansiella rådgivare till viss grad har en gemensam kultur, men att det inte bör ses som en enhetlig kultur som råder fullt ut i hela branschen. Kulturen bör beskrivas som ett hav av subkulturer där subkulturerna har många gemensamma drag, men att kulturen bland finansiella rådgivare generellt inte bidrar till sämre kvalitet på rådgivningens som ges till kunderna. / I denna studien undersöker jag om det finns en rådande gemesam kultur bland finansiella rådgivare i svenska banker som påverkar kvaliteten rådgivningen till kunderna. Syftet med detta arbete är att lyfta fram och diskutera om det finns en möjlig intressekonflikt mellan bankernas rådgivares prestationskrav i form av försäljning av institutens produkter och tjänster och bankernas rådgivningsfunktion samt om det finns en gemensam kultur bland finansiella rådgivare som påverkar kvaliteten på rådgivningen som ges til kunderna. Syftet är att skapa en större förståelse för problemställningen samt för hur organisationskulturen och andra faktorer påverkar rådgivarnas arbete. Huvudkonklusionen är att att yrkesrollen finansiella rådgivare till viss grad har en gemensam kultur, men att det inte bör ses som en enhetlig kultur som råder fullt ut i hela branschen. Kulturen bör beskrivas som ett hav av subkulturer där subkulturerna har många gemensamma drag, men att kulturen bland finansiella rådgivare generellt inte bidrar till sämre kvalitet på rådgivningens som ges till kunderna.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2010.

<p>År 2007 var det högkonjunktur och ett bra år för svenska företag. Den finansiella krisen, vars effekter blev kännbara i Sverige under år 2008, förde dock med sig ökad instabilitet i världsekonomin och finansiella risker såsom kredit-, likviditets-, ränte-, valuta och prisrisk blev i hög grad aktuella. År 2009 var det lågkonjunktur och situationen för företagen såg därmed mycket annorlunda ut. Denna studie undersöker i vilken utsträckning företag i indexet Stockholm OMX 30 har förändrat sin finansiella riskrapportering i årsredovisningen mellan åren 2007 och 2009. Mot bakgrund av de regelverk som finns för riskrapportering, samt tidigare forskning på området, har ett mått på kvalitet definierats. Genom ett utarbetat riskenhetssystem (RE-systemet) har sedan den relativa förändringen av riskrapporteringen kunnat mätas. Företagen har tilldelats en RE-poäng utifrån om kvaliteten i form av identifiering, hantering och kvantifiering av risker har blivit sämre, är oförändrad, eller har blivit bättre mellan de två åren. Ett mått på riskrapporteringens omfattning används som komplement till den kvalitativa undersökningen.</p><p>Resultatet av undersökningen visar att 86 % av företagen har förbättrat sin rapportering av finansiella risker mellan år 2007 och 2009. Förändringen är dock liten. Att en förbättring har skett kan delvis förklaras av de osäkra förhållandena i världsekonomin och företagens vilja att kommunicera beredskap inför och medvetenhet om de risker de är exponerade för.</p>

År 2007 var det högkonjunktur och ett bra år för svenska företag. Den finansiella krisen, vars effekter blev kännbara i Sverige under år 2008, förde dock med sig ökad instabilitet i världsekonomin och finansiella risker såsom kredit-, likviditets-, ränte-, valuta och prisrisk blev i hög grad aktuella. År 2009 var det lågkonjunktur och situationen för företagen såg därmed mycket annorlunda ut. Denna studie undersöker i vilken utsträckning företag i indexet Stockholm OMX 30 har förändrat sin finansiella riskrapportering i årsredovisningen mellan åren 2007 och 2009. Mot bakgrund av de regelverk som finns för riskrapportering, samt tidigare forskning på området, har ett mått på kvalitet definierats. Genom ett utarbetat riskenhetssystem (RE-systemet) har sedan den relativa förändringen av riskrapporteringen kunnat mätas. Företagen har tilldelats en RE-poäng utifrån om kvaliteten i form av identifiering, hantering och kvantifiering av risker har blivit sämre, är oförändrad, eller har blivit bättre mellan de två åren. Ett mått på riskrapporteringens omfattning används som komplement till den kvalitativa undersökningen. Resultatet av undersökningen visar att 86 % av företagen har förbättrat sin rapportering av finansiella risker mellan år 2007 och 2009. Förändringen är dock liten. Att en förbättring har skett kan delvis förklaras av de osäkra förhållandena i världsekonomin och företagens vilja att kommunicera beredskap inför och medvetenhet om de risker de är exponerade för.

No description available.

<p>Syftet med detta arbete har varit att undersöka taxibranschen efter branschens avreglering, med fokus på Taxi Stockholm 15 00 00 AB. Denna innefattar den aktuella läge för taxibranschen i Stockholm och även den nya konkurrenssituationen hos taximarknaden i Stockholm efter avregleringen 1990. Denna undersökning bygger på en kvalitativ samt en kvantitativ metod då har vi försökt att noggrant få fram fakta om branschen med hjälp av både primärdata (intervjuer) och sekundärdata (årsredovisningar, ekonomiska rapporter, akademiska artiklar, Internet källor mm.). I analysen har utförts sedan en jämförelse mellan fallföretaget Taxi Stockholm och dess huvudkonkurrenter med hjälp av valda teorier och insamlade sekundär samt primärdata. Taxi Stockholm 15 00 00 AB som tackvare sin tidigare monopolinställning har haft en ledande position, på senare år förlorad marknadsandelar till sina konkurrenter. Trots att Stockholmsregionen har under en lång tid haft en stor potentiell marknad, på senare tid skett stora förändringar. Dagens marknad har visat en tendens att lönsamheten i branschen minskar ständigt och branschen är på väg till en mättad fas. Den aktuella situationen för taxibranschen påminner om en allt mättad marknad då efterfrågan inte motsvarar utbudet. Även med hjälp av ytterligare analyser kring branschens ekonomiska rapporter, kan vi konstatera att trots en positiv trend av omsättning hos de undersökta företagen, resultatet har minskat med åren som är även ett annat tecken för en mättad marknad. Undersökningen visar att Taxi Stockholms goda anseende och stordriftsfördelar inte kommer att räcka till som bolagets största konkurrensstrategi. Vidare anser vi att företagets sårbarhet gentemot sina konkurrenter kommer ständigt öka med en alltmer ökad konkurrenssituation.</p>

<p>De finansiella avregleringar och teknologiska framsteg som skett sedan 1980-talet har lett till stora förändringar inom den finansiella sektorn. Svenskarna placerar idag allt större del av sitt sparande i värdepapper och finansiell rådgivning, riktad till konsumenter, har därmed fått en ökad betydelse. Men konkurrensen mellan aktörerna har hårdnat och det är därför viktigt för företag att skapa långsiktiga relationer och en så god bild av sina kunder som möjligt. Det har länge diskuterats om banker och företags oberoende ställning vid finansiell rådgivning. I Sverige finns det ingen entydig definition på begreppet varvid det är svårt för konsumenterna att veta vad olika alternativ av rådgivning innebär. Med bakgrund i detta anser vi att finansiell rådgivning till privatpersoner är intressant att studera närmare och vi frågar oss: Finns det skillnader mellan finansiell rådgivning till privatpersoner som banker respektive oberoende företag erbjuder?</p><p>Syftet med denna uppsats är att skapa en djupare inblick i hur banker respektive oberoende företag arbetar med finansiell rådgivning till privatpersoner. Syftet är vidare att utifrån detta identifiera eventuella skillnader mellan aktörerna.</p><p>Våra utgångspunkter i studien har varit ett positivistiskt synsätt med hermeneutiska inslag samt ett deduktivt angreppssätt. För att skapa förståelse för problemet har vi använt oss av en kvalitativ metod och genom åtta semistrukturerade intervjuer med banker och oberoende företag samlat in det empiriska materialet.</p><p>I teorikapitlet behandlar vi de teorier och studier som vi anser vara viktiga för finansiell rådgivning till privatpersoner. Teorikapitlet är indelat i olika områden där vi bland annat behandlar rådgivningsprocessen som helhet, rådande lagstiftning inom området, risk och riskprofilering, kundrelationer samt rådgivningsförhållanden.</p><p>I det empiriska materialet presenterar vi resultatet från våra intervjuer. Varje intervju behandlas efter olika teman som sedan jämförs med den teoretiska bakgrunden i analysen för att identifiera likheter och skillnader mellan de olika aktörerna.</p><p>Resultatet av vår studie visar att banker och oberoende företag arbetar med rådgivningsprocessen på ett grundläggande lika sätt. Vi menar att detta beror på åtstramningen av regelverket. Vi har dock identifierat vissa skillnader i rådgivningen till privatpersoner mellan banker och oberoende företag. Bankerna beskriver risk för kunden i termer om historiska svängningar medan de oberoende företagen förklarar i form av maxförlust. Bankerna segmenterar aktivt sina kunder efter lönsamhet vilket inga av de oberoende företagen gör. De oberoende företagen har däremot generellt sätt en mer regelbunden kontakt med kunderna och uppdaterar även kundernas riskprofiler mer löpande än vad bankerna gör. De oberoende företagen arbetar även generellt sätt med en högre nivå av relationsmarknadsföring än bankerna men erbjuder sina anställda provisioner, vilket vi menar kan leda till intressekonflikter, något som ingen av bankerna gör.</p>

No description available.

De finansiella avregleringar och teknologiska framsteg som skett sedan 1980-talet har lett till stora förändringar inom den finansiella sektorn. Svenskarna placerar idag allt större del av sitt sparande i värdepapper och finansiell rådgivning, riktad till konsumenter, har därmed fått en ökad betydelse. Men konkurrensen mellan aktörerna har hårdnat och det är därför viktigt för företag att skapa långsiktiga relationer och en så god bild av sina kunder som möjligt. Det har länge diskuterats om banker och företags oberoende ställning vid finansiell rådgivning. I Sverige finns det ingen entydig definition på begreppet varvid det är svårt för konsumenterna att veta vad olika alternativ av rådgivning innebär. Med bakgrund i detta anser vi att finansiell rådgivning till privatpersoner är intressant att studera närmare och vi frågar oss: Finns det skillnader mellan finansiell rådgivning till privatpersoner som banker respektive oberoende företag erbjuder? Syftet med denna uppsats är att skapa en djupare inblick i hur banker respektive oberoende företag arbetar med finansiell rådgivning till privatpersoner. Syftet är vidare att utifrån detta identifiera eventuella skillnader mellan aktörerna. Våra utgångspunkter i studien har varit ett positivistiskt synsätt med hermeneutiska inslag samt ett deduktivt angreppssätt. För att skapa förståelse för problemet har vi använt oss av en kvalitativ metod och genom åtta semistrukturerade intervjuer med banker och oberoende företag samlat in det empiriska materialet. I teorikapitlet behandlar vi de teorier och studier som vi anser vara viktiga för finansiell rådgivning till privatpersoner. Teorikapitlet är indelat i olika områden där vi bland annat behandlar rådgivningsprocessen som helhet, rådande lagstiftning inom området, risk och riskprofilering, kundrelationer samt rådgivningsförhållanden. I det empiriska materialet presenterar vi resultatet från våra intervjuer. Varje intervju behandlas efter olika teman som sedan jämförs med den teoretiska bakgrunden i analysen för att identifiera likheter och skillnader mellan de olika aktörerna. Resultatet av vår studie visar att banker och oberoende företag arbetar med rådgivningsprocessen på ett grundläggande lika sätt. Vi menar att detta beror på åtstramningen av regelverket. Vi har dock identifierat vissa skillnader i rådgivningen till privatpersoner mellan banker och oberoende företag. Bankerna beskriver risk för kunden i termer om historiska svängningar medan de oberoende företagen förklarar i form av maxförlust. Bankerna segmenterar aktivt sina kunder efter lönsamhet vilket inga av de oberoende företagen gör. De oberoende företagen har däremot generellt sätt en mer regelbunden kontakt med kunderna och uppdaterar även kundernas riskprofiler mer löpande än vad bankerna gör. De oberoende företagen arbetar även generellt sätt med en högre nivå av relationsmarknadsföring än bankerna men erbjuder sina anställda provisioner, vilket vi menar kan leda till intressekonflikter, något som ingen av bankerna gör.