<p>I denna uppsats har vi granskat de två yrkena rådgivare och revisor för att se vad yrkena innebär. Vi har använt oss av sekundärdata och på så sätt försökt att skaffa oss en bild av hur yrkena ser ut. Vi har sedan läst och analyserat rättfall för att se hur domarna har fallit inom respektive yrkesområde. Detta har vi gjort med intresse av den nya lagen som trädde ikraft 2004 för finansiell rådgivning. Vi ville se om den nya lagen har hunnit ge några effekter i form av fällande domar. Syftet med arbetet har varit att granska deras rättigheter och skyldigheter för att se deras likheter och olikheter.</p><p>I vår uppsats har vi använt oss utav två egentliga motsatser nämligen hermeneutik och positivism för att genomföra detta arbete. Positivismen står för fakta så som lagar och regler medan hermeneutiken står för vår tolkning av olika texter.</p><p>Revisor och finansiell rådgivare är två yrken som för en lekman kan vara svåra att skilja. Det finns dock viktiga skillnader som vi har försökt att belysa i detta arbete. Revisorn är mycket mer styrd av lagar och regler än vad den finansiella rådgivaren är. Rådgivning kan ges till vem som helst utan att ge direkta följder vid fel rådgivning. Den viktigaste och tydligaste skillnaden mellan rådgivning och revision ligger i dess skadeståndsskyldighet. Bevisbörda ligger mycket hos dem som får råd och eftersom rådgivarna inte kan veta hur framtiden kommer att se ut så är det svårt att ställa dem till svars för eventuella förluster i framtiden. Fram till 2004, då den nya lagstiftningen kom, kan rådgivare möjligtvis ha varit för oaktsamma med rådgivningen på grund av att det inte fanns några lagar som styrde detta.</p>

Bakgrund: Alla företag utsätts för risk i någon grad. Ett exempel är flygbranschen, vars intäkter kan minska betydligt om kunderna inte längre vill besöka ett resemål pga. att det skett något obehagligt i området. Om företag, i sina årsredovisningar, inte informerar om vilka risker de utsätts för, blir investerarnas prognoser av framtida kassaflöden osäkra. Investerarna kommer då att kräva en högre riskpremie, vilket förstås är negativt för företaget. Årsredovisningslagen har kompletterats med en regel som säger att företag måste beskriva väsentliga risker i förvaltningsberättelsen. Denna nya regel gäller fr.o.m. 1 maj 2005. Kanske har företag tidigare inte brytt sig om att informera om risk. Särskilt företag som utsätts för hög risk, dvs. har en stor variation i avkastning på eget kapital, borde upplysa om vilka risker de utsätts för. Ett exempel är företag som utvecklar nya produkter, t.ex. läkemedelsföretag, eftersom det ofta händer att de misslyckas med framtagandet eller försäljningen av nya produkter. Är det så att högriskföretag informerar om risk i större utsträckning än vad lågriskföretag gör? Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur börsbolag informerar om risker i årsredovisningen. Med hur menar vi huruvida en förhållandevis högre risk speglas av en mer omfattande riskinformation. Metod: Vi har valt 60 företag ifrån Affärsvärldens lista över Sveriges börsnoterade bolag och genom standardavvikelseberäkning fått fram deras totala risk. Därefter benämnde vi de tio bolagen med högst risk ”högriskbolag” och de med lägst risk ”lågriskbolag”. Vi studerade dessa 20 företags årsredovisningar för att se hur många ord de använder för att beskriva risk. Resultat: Vi har funnit att företagens risknivå inte påverkar i vilken utsträckning de informerar om risk i årsredovisningen. Resultatet är snarare tvärtom; företag som utsätts för en lägre risk använder fler ord för riskbeskrivning än företag med en högre risk.

En svårighet för småföretag är hur de anskaffar kapital för att investera. Många småföretag använder leasing som finansieringsalternativ, trots att leasing inte är den billigaste finansieringsformen. Syftet med studien är att undersöka och analysera varför småföretag använder leasing som finansieringsmöjlighet samt hur leasing som finansieringsform har påverkat småföretag när det gäller ekonomisk utveckling. Studien begränsas endast till att se problemet ur leasetagarens perspektiv. I studien har en kvalitativ forskningsmetod använts för att kunna få fram en djupare kunskap om det undersökta ämnet. Urvalet av småföretag har skett genom kontakt i Lidköping och Skövde. I studien har datainsamlingen skett genom semi-strukturerade intervjuer. Frågor skickades i förväg till respondenterna så att de kunde förbereda sig inför intervjun och sedan besöktes respondenterna på företagen för att utföra intervjuerna där. I den teoretiska referensramen behandlas en närmare beskrivning av olika typer av leasing samt fördelar respektive nackdelar med leasing.

I denna uppsats har vi granskat de två yrkena rådgivare och revisor för att se vad yrkena innebär. Vi har använt oss av sekundärdata och på så sätt försökt att skaffa oss en bild av hur yrkena ser ut. Vi har sedan läst och analyserat rättfall för att se hur domarna har fallit inom respektive yrkesområde. Detta har vi gjort med intresse av den nya lagen som trädde ikraft 2004 för finansiell rådgivning. Vi ville se om den nya lagen har hunnit ge några effekter i form av fällande domar. Syftet med arbetet har varit att granska deras rättigheter och skyldigheter för att se deras likheter och olikheter. I vår uppsats har vi använt oss utav två egentliga motsatser nämligen hermeneutik och positivism för att genomföra detta arbete. Positivismen står för fakta så som lagar och regler medan hermeneutiken står för vår tolkning av olika texter. Revisor och finansiell rådgivare är två yrken som för en lekman kan vara svåra att skilja. Det finns dock viktiga skillnader som vi har försökt att belysa i detta arbete. Revisorn är mycket mer styrd av lagar och regler än vad den finansiella rådgivaren är. Rådgivning kan ges till vem som helst utan att ge direkta följder vid fel rådgivning. Den viktigaste och tydligaste skillnaden mellan rådgivning och revision ligger i dess skadeståndsskyldighet. Bevisbörda ligger mycket hos dem som får råd och eftersom rådgivarna inte kan veta hur framtiden kommer att se ut så är det svårt att ställa dem till svars för eventuella förluster i framtiden. Fram till 2004, då den nya lagstiftningen kom, kan rådgivare möjligtvis ha varit för oaktsamma med rådgivningen på grund av att det inte fanns några lagar som styrde detta.

Efter finanskriser följer rannsakningar och reformer. Inom EU har det efter den senaste finanskrisen 2008 bland annat förts diskussioner om kvartalsrapporternas existens. Enligt somliga bidrar nämligen rapporterna till en kortsiktig syn på investering och innebär dessutom stora administrativa bördor för börsbolagen. Olika förslag till förändringar av EU:s öppenhetsdirektiv har på senare tid uppkommit, innehållandes bland annat förslag på avskaffande av krav på kvartalsrapporter i nationella lagstiftningar. Syftet med min framställning är först och främst att undersöka kvartalsrapportens faktiska betydelse för olika aktörer på värdepappersmarknaden och att utreda vilka konsekvenser ett avskaffande skulle kunna få för dem. Ett argument för att behålla kvartalsrapporterna är att investerarna ska ha rätt till samma information samtidigt. Viss teori och vetenskap visar däremot att människan inte kan fatta rationella beslut gällande investeringar i finansiella instrument och att överflödig informationsgivning till investerare inte är önskvärt. Med avseende på kraven på offentliggörande av kurspåverkande information ställs det, oavsett om kvartalsrapporterna försvinner, krav på börsbolagen som både kan innebära fortsatta bördor för dem och ett överflödigt och oregelbundet informationsflöde för investerarna. Om kvartalsrapportskravet skulle tas bort krävs det därför att bolagens kvarstående skyldigheter förtydligas för alla parter. De svenska börsbolagen har idag en möjlighet att välja mellan att utge delårsredogörelse eller kvartalsrapporter, enligt 16 kap. 6–7 §§ VpmL. Samtidigt ställer de svenska börserna i sina regelverk upp krav på kvartalsrapportering för de noterade bolagen. Effekterna av ett avskaffande i nationell lagstiftning skulle därför vara i princip obefintliga, om kravet fortfarande skulle få kvarstå i börsernas regelverk. I framställningen förs därför en diskussion kring balansen mellan självreglering och lagstiftning på den svenska värdepappersmarknaden. Självreglering har traditionellt sett varit en viktig del av värdepappersmarknadens reglering och borde enligt mig förbli det, eftersom det är ett mer flexibelt instrument än lagstiftning och därmed kan anpassas snabbare efter den dynamiska och föränderliga värdepappersmarknaden. Däremot vore det fel, i min mening, om inte självregleringen också anpassade sig till EU-rätten, som har erkänt företräde i vår rättsordning. Syftena bakom ändringar inom EU-rätten skulle annars inte få önskad effekt för svenska börsbolag och den svenska marknaden.

<p>En svårighet för småföretag är hur de anskaffar kapital för att investera. Många småföretag använder leasing som finansieringsalternativ, trots att leasing inte är den billigaste finansieringsformen.</p><p>Syftet med studien är att undersöka och analysera varför småföretag använder leasing som finansieringsmöjlighet samt hur leasing som finansieringsform har påverkat småföretag när det gäller ekonomisk utveckling. Studien begränsas endast till att se problemet ur leasetagarens perspektiv.</p><p>I studien har en kvalitativ forskningsmetod använts för att kunna få fram en djupare kunskap om det undersökta ämnet. Urvalet av småföretag har skett genom kontakt i Lidköping och Skövde. I studien har datainsamlingen skett genom semi-strukturerade intervjuer. Frågor skickades i förväg till respondenterna så att de kunde förbereda sig inför intervjun och sedan besöktes respondenterna på företagen för att utföra intervjuerna där.</p><p>I den teoretiska referensramen behandlas en närmare beskrivning av olika typer av leasing samt fördelar respektive nackdelar med leasing.</p>

The report defines a real problem that embodies, in principle, how financial statements shall be able to take into account environmental aspects. In practice this means a number of difficulties, such as the assessment of environmental products or environmental processes that have no market value in monetary terms or valuation of environmental assets and environmental liabilities that may occur in the future. What’s essential and that the report highlights is a framework that can possibly serve as guidelines for the evaluation and structuring of environmental aspects, financially and qualitatively for Ronneby Miljö &amp; Teknik AB. This framework has been designed with help of analysis and previous theories. There are also a lot of existing tools, financial and ecological, that the report exemplifies and uses for possible solutions in waste management and related activities that are appropriate for the assessment of environmental effects and that are associated with the financial aspect. The results and analysis that the report delivers is how environmental impacts can be measured ecologically and economically, what kind of useful tools exist for the company which should serve as an aid to a financial assessment and how the company should take into account debts and assets related to the environment. The report recommends that an appropriate assessment of the environmental impact should be defined for each step and outcome that shows all activities affecting environmental assets and the different flows. The various financial aspects related to the environment should also be directly traceable to a separate identification and proper allocation. In order to integrate ecological and economic performance, a number of specific indicators of eco-efficiency have been treated to compile different levels of economic and environmental information. Focus of the report’s results is also how environmental costs can be assessed, how environmental considerations can be included in investment decisions, financial treatment of expenditures and a comprehensive approach to a so-called ecological accounting, which is very central in the report and how this can possibly be integrated or implemented related to Ronneby Miljö &amp; Teknik AB.

Finansiell rådgivning präglas av i huvudsak två problem; informationsasymmetri och intressekonflikter. Reglerna rörande investerarskyddet vid rådgivning har omarbetats flertalet gånger under 2000-talet. Syftet är att försöka motverka de intressekonflikter som kan missgynna investerare i rådgivningssituationer genom att minska den informationsasymmetri som råder mellan parterna. En följd av det direktiv som antogs 2014 av EU gällande marknader för finansiella instrument är att dessa regler återigen granskas. I efterföljande utredning föreslås bland annat att svensk lagstiftning ska gå längre än vad direktivet kräver gällande oberoende-klassificering samt införa ett förbud mot all ersättning från tredjepart som kan inverka negativt på kundens intresse. Provisionsförbudet syftar till att öka investerarskyddet genom att eliminera de incitament rådgivare har för att ge råd som inte är i kundens bästa intresse. Samtidigt medför en sådan reform stora förändringar på marknaden som helhet. Genom att studera förslagen ur ett rättsekonomiskt perspektiv analyseras regleringens effekter. Det råder inga tvivel om att ett provisionsförbud leder till konkurrenshämmande effekter, huruvida dess konsekvenser kommer vara till fördel för slutkunden är dock omdiskuterat. Bland förespråkare anses det främst vara aktörer som inte tillför ett egentligt mervärde för kunderna som kommer försvinna från marknaden, medan det i övrigt bör resultera i bättre anpassade produkter och råd för investerare. Motståndare menar att reglerna tvärtom kommer leda till färre, men dyrare investeringsalternativ på marknaden. Det är sannolikt att marknadskoncentrationen kommer att öka då det i dagsläget kan finnas en motvilja att betala för rådgivning, eftersom det tidigare inte varit en uppenbar och synlig kostnad. Till följd av det kommer både antalet mindre aktörer och produktutbudet minska.     På sikt kan det leda till en än mer oförmånlig situation för investerarna, som blir mer beroende av de aktörer som fortfarande tillåts agera i eget intresse.

De finansiella marknaderna i EU präglas i allt större mån av en extensiv lagstiftningsharmonisering vilken är en åtgärd för att uppnå en effektiv inre marknad. Till stor del består lagstiftningen av informationsgivningskrav. Kraven avser i första hand den information som ska tillhandahållas en investerare innan denne tar ett investeringsbeslut. I och med att investerare tack vare teknologins utveckling och människors allt mer sofistikerade sparande har behovet av lagstiftning på unionsnivå ansetts öka. Utformningen av informationsgivningskraven har emellertid givit upphov till en risk att lagstiftningen istället för att främja effektiviteten, hämmar den, eftersom kraven är så detaljerade och specifika att utbudet av komplexa finansiella produkter förminskas samtidigt som utvecklingstakten riskerar att avta eftersom innovationen försvåras av regleringen. I denna uppsats görs en fallstudie där PRIIPs-förordningens verkan på den svenska marknaden analyseras, något som ligger till grund för en diskussion kring effektiviteten på de nationella marknadernas korrelation med den inre marknaden. För att tillåta analysen diskuteras begreppet effektivitet grundligt tillsammans med den informationsgivningslagstiftning som, utöver PRIIPs-förordningen, präglar den inre marknaden. Lagstiftningsåtgärderna, till vilka grunder återfinns i effektivitetsteorier, är mot bakgrund av dessa högst legitima eftersom informationsgivningen spelar en viktig roll i effektiviteten. Emellertid finns indikationer på att de harmoniserade kraven riskerar att utgöra sådan överreglering som hämmar utvecklingen och innovationen på den svenska marknaden – något som måste anses hämma effektiviteten på den svenska marknaden. Härvid diskuteras relationen mellan de nationella marknaderna och den inre marknaden och vilka effekter harmoniseringen således har. Min slutsats landar härvid i att, trots att den svenska marknadens effektivitet i någon mån hämmas, måste detta anses vara ett pris värt att betala till förmån för den inre marknadens funktion.

I och med bland annat rådande klimatutmaningar och hållbar utveckling har intressenters krav på transparens ökat avsevärt och därmed är det viktigare än någonsin med hållbart företagande och Corporate Social Responsibility. Europeiska Kommissionen initierade därför ett initiativ år 2013 som föreslog obligatorisk hållbarhetsredovisning för företag som uppfyller ett antal kriterier. En hållbarhetsredovisning ska innehålla områden och frågor gällande sociala förhållanden, miljö, personal, mänskliga rättigheter och motverkande av korruption samt på ett transparent sätt delge verksamhetens konsekvenser på dessa områden. Det är däremot inte helt specificerat exakt vad en hållbarhetsredovisning ska innehålla inom dessa områden, vilket leder till en variation på hållbarhetsrapporterna. Det initierade lagförslaget trädde i kraft från och med år 2017 och omfattar svenska bolag som har uppfyllt minst två av tre kriterier de två senaste räkenskapsåren. De tre kriterierna är nettoomsättning, tillgångar samt genomsnitt anställda som överstiger 350 mkr respektive 175 mkr samt 250 st. Denna studie syftar därmed till att undersöka hur införandet av detta lagkrav om obligatorisk hållbarhetsredovisning påverkar den finansiella prestationen, i form av ROE och ROA, hos de bolag som omfattas av denna lagändring. Vidare studeras det om det är någon skillnad på den finansiella prestationens eventuella förändring på de bolag som hållbarhetsredovisade frivilligt innan kravet och de som inte hållbarhetsredovisade innan kravet. Detta görs för att kunna dra mer trovärdiga slutsatser om just implementeringen av hållbarhetsredovisningen samt dess betydelse för lönsamheten och för att inte riskera att konstatera en slutsats baserat på ett skensamband. De teoretiska utgångspunkterna om hållbarhet och CSR, hållbarhetsredovisning och finansiell prestation samt teorier som legitimitetsteorin, signalteorin, aktieägarteorin och intressentteorin ligger i grund för den hypotes som undersöker studiens syfte. Hypotesen antar en riktning och påstår att det finns ett positivt samband mellan obligatorisk hållbarhetsredovisning och finansiell prestation. Datainsamlingen för de 160 utvalda bolagen är gjord via databasen Retriever Business och manuell bearbetning och kodning för att särskilja referensgrupp och behandlingsgrupp samt observationernas tidpunkt är gjord i Excel. Fortsättningsvis är samtliga tester utförda i programvaran STATA.  Studiens resultat konstaterar att det inte existerar något statistiskt signifikant samband mellan obligatorisk hållbarhetsredovisning och finansiell prestation. Det finns däremot en svag positiv relation mellan dessa för studiens behandlingsgrupp baserat på regressionskoefficienterna, medan referensgruppen visar på en svag negativ. Det påstås därför att det finns en praktisk signifikans mellan hållbarhetsredovisning och finansiell prestation där en liten skillnad i procentenheter innebär en stor monetär skillnad i lönsamhet för stora bolag. Utan statistisk signifikans går det inte att dra en välgrundad slutsats om något samband, varför alternativhypotesen om att det existerar ett positivt samband mellan obligatorisk hållbarhetsredovisning och finansiell prestation förkastas.