I denna litteraturstudie var syftet att undersöka hur användning av fingrar kan skapa möjligheter och/ eller begränsningar för elever i deras matematiska utveckling, främst i aritmetik. Studien tog utgångspunkt i vilka strategier elever använder vid användning av fingrar som hjälpmedel, där fokus låg på finger gnosis, fingerräkning, chisanbop och fingertal.  Vid insamling av data användes databaserna ERIC och UniSearch samt manuell sökning. Resultaten av insamlad data visade att användning av fingrar som hjälpmedel i matematiken kan innebära både begräsningar och möjligheter för elevernas matematiska utveckling i de tidiga skolåren. Resultaten visade också att fingrarna är mindre effektivt som hjälpmedel för elever i högre årskurser.

Syftet med studien var att undersöka lärares uppfattningar av elevers användande av fingrar för att representera tal och lösa aritmetikuppgifter. Studien är genomförd med inspiration från fenomenografi där kvalitativ intervju använts som metod. Tre lärare i förskoleklass och tre lärare i årskurs 1 har intervjuats. Resultatet redovisas i två utfallsrum – fingrar som stöd och fingrar som hinder med sju beskrivningskategorier. När för- och nackdelar ställs emot varandra kan man dra slutsatsen att fingrar som verktyg både kan gynna och hindra elevers matematiska utveckling.  Resultatet visar att fingrar som verktyg kan uppfattas som ett stöd för elever med matematiksvårigheter samt när elever ska representera tal. Vidare visar resultatet att fingrar stödjer elever inom talområdet 0-10 samt när elever använder fingermönster för att se tal som sammansatta enheter. Resultatet visar också att fingrarna skulle kunna uppfattas som ett hinder. Elever blir ofta beroende av strategin och den kan upplevas som krånglig. Slutligen kom man fram till att fingrar som verktyg inte upplevs som hållbar i längden.

Studiens syfte är att beskriva hur elever i de lägre åldrarna använder handgester när de löser aritmetikuppgifter. Den teoretiska utgångspunkten i studien är embodied cognition, där det centrala i teorin är att vi lär oss genom kroppen. Tio elever i sjuårsåldern i Sydafrika har observerats med fokus på deras användning av handgester. Resultatet visade att flera av eleverna använder handgester när de löser additions- och subtraktionsuppgifter och att det finns ett antal olika handgester de använder sig av. De olika handgesterna delades in i taktila och icke-taktila gester, som i sin tur kopplades till konkreta och abstrakta gester. Slutsatsen av studien är att elever använder sig av olika handgester i olika kombinationer när de löser aritmetikuppgifter. Deras gester med händer och fingrar kan vara ett uttryckssätt för deras utvecklingsprocess och kan fungera som en bro mellan konkret och abstrakt tänkande. / The aim of the study is to describe how students of the lower ages use hand gestures when solving arithmetic tasks. The theoretical basis of the study is embodied cognition. The viewpoint of embodied cognition holds that the body is a tool for learning. Ten students in South Africa, aged seven, have been observed based on their use of hand gestures. The result showed that several students use hand gestures when solving addition and subtraction tasks and there were a number of different hand gestures being used. The various hand gestures were divided into tactile and non-tactile gestures. These could in turn be linked to concrete and abstract gestures. The conclusion of the study is that students use different types of hand gestures and also in various combinations when solving arithmetic tasks. Their hand gestures can be a way of expressing their development process and to function as a bridge between concrete and abstract thinking.

The aim of this master thesis was to explore what learning students developed in mathematics when using an interactive digital tool. The issue the study focused was what cardinality skills five-year-old students established when playing Fingu by investigating how they handled the critical aspects of cardinality. Research agrees that the ability to compose and decompose numbers in a flexible way is a basic mathematical competence and an important prerequisite for developing arithmetic skills (Anghileri, 2006; Locuniak & Jordan, 2008; Neuman, 1987; Nunes & Bryant, 2007). Another basic competence in developing counting skills is the ability to rapidly perceive the exact number of objects in a group instead of counting one-by-one (Clements & Sarama, 2014).Fingu, is a game where to two different sets of fruits are visable on a screen and the player are supposed to represent the total amount of fruits with an equal number of fingers by touching the screen. In total there are 60 different tasks with different configurations, combinations and different sums up to ten. In a research project between the university of Gothenburg and the University of Kristianstad, called Conditions and tools for development of arithmetic competencies (CoDAC), 112 students between five to eight years old participated in an intervention where they played Fingu regularly over an eight-week period. The results from the CoDAC-project showed that there was a small positive effect for all ages on a standardized test. Data base for this follow-up study was derived from the CoDAC project. The method used was mainly video-observations and the results were presented as case studies where students' changed ways of representing and transforming numbers were qualitatively analysed. Variation theory and Nunes & Bryants (2007) further development of Piagets theory of how children develop an understanding of cardinality was used for interpreting what learning in mathematics Fingu support and what cardinality skills five-year-old students established when playing Fingu. The results of the study showed that all students increased their understanding of the cardinal aspect of numbers but also that there was a variation in the skills that the students developed. Furthermore, it can be noted that the students' subitize competence were developed. The implication of this study is that it seems promising to use Fingu as an early intervention in pre- and primary school. The results are also consistent with previous findings that digital tools can have a positive effect even though the intervention is limited in time.