Social hållbarhet är ett begrepp som står högt på agendan på såväl global som lokal nivå, och diskuteras idag som en självklar del i stadsutvecklingsprojekt. Dess kvalitativa karaktär medför svårigheter i att definiera och göra det mätbart, vilket ställer till med problem när det ska tillämpas. I en tid av skriande bostadsbrist har mark i storstäders perifera områden blivit eftertraktade att bygga på vilket skapar goda förutsättningar för kommuner att bedriva en aktiv markpolitik, och således ställa krav på marknaden. Kommuner har den formella makten över marktillgången medan det oftast är privata aktörer som bygger bostäderna. Syftet med den här studien är att analysera diskursen om social hållbarhet såsom den kommer till uttryck i praktiken, samt att få ökad förståelse för hur begreppet social hållbarhet tolkas av de aktörer som formulerar det. Studien vilar på en socialkonstruktionistisk ansats där utgångspunkten är att det inte finns några på förhand givna föreställningar, utan att dessa skapas i social interaktion mellan olika aktörer, där språket är med och formar dessa. Teorierna som ligger till grund för studien berör frågor om makt där diskursteori utgör en central del. För att besvara studiens syfte har diskursanalys, baserat på diskursteori, använts som metod. Det empiriska materialet består av olika dokument inom ett pilotprojekt för social hållbarhet i Stockholms stad, kallat Fokus Skärholmen, där ett jämförelseförfarande inför direktanvisning stått i fokus för analysen. Det framkomna resultatet har sedan jämförts mot tidigare diskurser, främst en akademisk diskurs, om hur social hållbarhet i stadsplanering har behandlats. Resultatet visar att det är sex element som tillsammans bygger upp förståelsen för social hållbarhet. Några av elementen kopplar an till sådant som traditionellt ryms inom byggaktörers ansvarsområde och handlar om byggande och planering, medan andra handlar om större komplexa samhällsfrågor som traditionellt ligger utanför byggaktörers ansvarsområden. Slutsatsen visar att staden bedriver en aktiv markpolitik i frågan om att verka för social hållbarhet. De ställer krav på byggaktörer att verka för att ta ett större samhällsansvar i projektet, än att enbart bygga bostäder, där byggaktörerna svarar upp mot stadens krav att vilja verka för det. Formuleringarna är dock vaga vilket riskerar att bli tomma ord, snarare än en praktisk vägledning, när implementeringen väl ska ske.

Under de senaste decennierna har det pågått en urbanisering i världens storstäder. Allt fler människor väljer att bosätta sig i urbana miljöer och trenden är uppenbar. En tät, attraktiv och blandad stad med närhet till samhällsservice, arbetsplatser och övriga funktioner samt tillgång till hållbara transportsätt eftersträvas i många städers planering för en hållbar stadsutveckling i dagsläget. Ett sätt att uppnå hållbar stadsutveckling som förespråkas på många olika samhällsnivåer är genom förtätning som stadsbyggnadsstrategi. Syftet med denna studie är att undersöka om förtätning kan vara en tänkbar stadsbyggnadsstrategi för att uppnå hållbar stadsutveckling. För att undersöka relationen mellan förtätning samt hållbar stadsutveckling har även begreppen undersökts samt förklarats genom en kvalitativ forskningsmetod. Studien utgörs av en fallstudiemetod av ett pågående stadsutvecklingsprojekt, Fokus Skärholmen, i Skärholmens stadsdelsområde i Stockholms kommun. Fallstudiemetoden undersöker alltså hur relationen mellan förtätning samt hållbar stadsutveckling ser ut i empirin med material från stadens plan-, mål- och strategidokument samt semistrukturerade intervjuer med kommunala tjänstepersoner involverade i projektet Fokus Skärholmen. Skärholmens stadsdelsområde har inte exploaterats i lika stor omfattning som projektet Fokus Skärholmen nu planerar för sedan färdigställandet av miljonprogrammet. Det har endast skett mindre kompletteringar av byggnader i stadsdelsområdet. Stadsbyggande kan ses som ett verktyg för att uppnå en hållbar stadsutveckling och projektet Fokus Skärholmen planerar för en förtätning som stadsbyggnadsstrategi för en hållbar stadsutveckling utifrån stadsdelsområdets lokala behov samt förutsättningar. Projektet Fokus Skärholmen betraktas därför som ett omfattande och intressant fall att undersöka för denna studie. Studiens resultat visar vid jämförelse av teoretiska samt empiriska studier att förtätning som stadsbyggnadsstrategi kan, enligt vissa forskare, innebära en hållbar stadsutveckling förutsatt att förtätningen sker på rätt sätt. Förtätning kan även på vissa platser betraktas som en olämplig stadsbyggnadsstrategi som istället kan motverka den hållbara stadsutvecklingen som samhället strävar efter. Både ”förtätning” samt ”hållbar stadsutveckling” är således kontextberoende begrepp och varierar beroende på platsens förutsättningar samt behov. Diskussionen om hur en förtätning bör ske är således mer komplex än vad vi tror och bör analyseras mer djupgående för att stadsbyggnadsstrategin ska bli framgångsrik och innebära positiva effekter för alla människor i samhället. Projektet Fokus Skärholmen har satts i denna kontext vid empiriska studier, slutsatsen beträffande projektet Fokus Skärholmen är att det kan bli ett framgångsrikt stadsutvecklingsprojekt förutsatt att allt som skrivs i plan-, mål- samt strategidokumenten uppfylls. Fokus Skärholmen är alltjämt långt ifrån ett färdigställt projekt och har en rad utmaningar framför sig att överkomma, det är således svårt att konstatera så tidigt i processen om förtätningen kan innebära en hållbar stadsutveckling i praktiken. / Urbanization has taken place in the world’s major cities in recent decades. The numbers of people that are settling in urban environments are increasing, therefore the trend is obvious. A compact, attractive and mixed city with proximity to community service, workplaces and further functions as well as access to sustainable transport (e.g. public transport, walking and cycling) is desirable and sought in many cities. The idea behind the compact and mixed city is occurring with increasing frequency in many cities’ planning for a sustainable urban development. A strategy to achieve sustainable urban development is through densification. The purpose of this study is to look into whether densification is could be an urban development strategy for achieving sustainable urban development. The relationship between densification and sustainable urban development has therefore been studied through qualitative research. This study consists of a case study method of an ongoing urban development project called “Fokus Skärholmen”, in Skärholmen administrative city district in Stockholm municipality. The case study method examines how the relationship between densification and sustainable urban development looks empirically. Skärholmen administrative city district’s land use has not been developed to the same extent as the project “Fokus Skärholmen” is now planning for since the completion of the Million Programme. Urban development strategy could be seen as a tool for achieving sustainable urban development and the project “Fokus Skärholmen” is planning for a densification as an urban development strategy for sustainable urban development based on the local district area’s needs and conditions. Since Skärhomen’s land use has not been developed to the same extent, the “Fokus Skärholmen” project is considered as extensive and interesting case to study. The results of this study show, when comparing theoretical and empirical studies, that densification as an urban development strategy could, according to some researchers, contribute to a sustainable urban development, given that the densification is done correctly. Densification could also in some places be regarded as an inappropriate urban development strategy and could instead counteract the sustainable urban development that the society strives for. Both “densification” and “sustainable urban development” are thus context-dependent concepts and vary depending on the area’s conditions and needs. The discussion on how densification should be done is therefore more complex than we think and should be further analyzed so the densification could contribute to positive effects and benefit all people. The project “Fokus Skärholmen” has been put into this context in empirical studies. The conclusion regarding “Fokus Skärholmen” is that it could become a successful urban development project, given that everything that is written in the plan and strategy documents is implemented. Fokus Skärholmen is still far from to be considered as a completed project and has a number of challenges ahead to overcome, thus it is difficult to state so early in the process if the densification could contribute to sustainable urban development in practice.