Förtätning anses vara eftersträvansvärt och hållbart i dagens stadsbyggnad, i och med de fördelar täthet medför, och i Stockholm syns en trend med områden där det byggs både högre och tätare än tidigare. Även om förtätning innebär fördelar medför det flera utmaningar där avvägningar behöver göras mellan olika kvalitéer. Därför är syftet med denna undersökning att studera utmaningar med förtätning som kan komma att påverka människors välbefinnande ifall de inte prioriteras. Litteraturstudier har utförts för att samla information om kopplingen mellan täthet och välbefinnande samt de studerade utmaningarna kring ljusförhållanden, grönområden och ytor för barn. Dessa utmaningar valdes ut eftersom de var återkommande i den offentliga debatten om förtätning. Därefter utfördes en jämförelse mellan Hagastaden och Liljeholmskajen, vilka båda förtätas genom omexploatering, där både kvalitativa och kvantitativa förtätningsaspekter undersöktes med grund i teorin. Resultaten visade att Liljeholmskajen var tätare än Hagastaden utifrån de kvantitativa måtten på områdesnivå men att Hagastaden var tätare på kvartersnivå. De visade även att liknande strategier använts vid förtätning i båda områdena men att de studerade täthetsmåtten kan förstås på olika sätt. Undersökningen visade dessutom att det är betydande att se till både hårda och mjuka element vid bestämmelse av täthet samt att kvalitativa mått ibland säger mer än kvantitativa. Vidare pekade resultaten i studien på att de undersökta utmaningarna kan påverka välbefinnande negativt om dessa inte hanteras på ett bra sätt i planeringen, där barn riskerar att beröras mest i både Hagastaden och Liljeholmskajen. Studien kom fram till tre kriterier att ta hänsyn till vid avvägningen mellan förtätning och de tre utmaningarna. Dessa kriterier innefattar; att vid förtätning ha en stor skillnad mellan högsta och lägsta våningsantal för att främja goda ljusförhållanden, att vid utformning av grönområden fokusera på varierad natur och vegetation samt att vid ytor för barn fokusera på förskolegårdar, där dessa ska vara tillräckligt stora och inkludera en betydande mängd vegetation. / Densification is considered to be desirable and sustainable in urban planning today, based on the advantages that follow and in Stockholm a current trend can be seen with both higher and more densified blocks. The fact that cities grow more compact is causing challenges which has to be taken in to account in urban planning in order to not jeopardize important qualities. Therefore, the purpose of this paper is to study the challenges that come with densification and how it may affect social well-being. To examine the connection between density and wellbeing, literature studies were performed to collect information. Those studies also included theories about the three challenges that this paper came to focus on, so as light conditions, green spaces and areas made for children. These specific challenges were selected since they were recurrent in the public debate considering densification. Furthermore, a comparison between the former brownfields Hagastaden and Liljeholmskajen was made, which studied both qualitative and quantitative aspects in densification based on the theories. The results in this paper showed that Liljeholmskajen appeared to be more compact than Hagastaden based on the quantitative perspective in the restricted area, but Hagastaden on the other hand was more compact at a block level. Another result proved by the paper was that similar strategies in densification has been used in both areas, but also that the studied dimensions of densification has been practiced in different ways. The study also showed the importance of considering both hard and soft elements when determining density and that the qualities of a built environment can be more important when assessing density over quantity. Furthermore, the paper showed that challenges with densification could have a bad impact on social well-being, if not being considered in urban planning, and that children are the ones most affected by densification in both Hagastaden and Liljeholmskajen. In the discussion, the paper ended up with three criterias which can be included in urban planning in order to encourage social well-being in densified areas. These criterias included; to consider a great difference between the highest and lowest building regarding number of floors to promote good lightning conditions, to include varied nature and vegetation when developing green spaces and when it comes to areas made for children, to focus on the yards belonging to kindergartens, where these should be large enough and include a great amount of vegetation.

Storstäderna i Sverige växer och nya bostäder behöver byggas för att möta den växande befolkningen och för att tackla bostadsbristen. Enligt rådande samhällsbyggnadsnormer ska de nya bostadsområdena förtäta staden innanför stadens nuvarande gränser för att skapa bättre förutsättningar för arbetsplatser, utbildning, infrastruktur och fler mötesplatser. Detta till skillnad från äldre normer som förespråkat en utglesning av städer. Utmaningen för de växande städerna blir att kombinera täthet med goda livsmiljöer för människor.Studiens syfte är att, med Hagastaden som studieobjekt, utforska hur motsägelser och motstridigheter upplevs för olika aktörer i samhällsbyggnadsprocessen. Syftet är även att undersöka hur dessa motstridigheter påverkar tolkningsprocessen av detaljplaner, krav eller direktiv som en entreprenör genomgår för att kunna genomföra ett samhällsbyggnadsprojekt. Samarbetet mellan de olika aktörerna i processen undersöks och möjligheter för att ett förbättrat samarbete för att minimera motstridigheter i samhällsbyggnadsprocessen diskuteras.Intervjuer genomfördes med fem tjänstepersoner från Veidekke Bostad AB, SKR, KTH, Stockholm stad och NCC. De bidrog med insikt om motstridigheter och om olika synvinklar som aktörerna har. Dessa användes i studiens analys och slutsats. Där pekades olika förbättringsområden ut och resulterade senare i rekommendationer. Slutsatsen visar att en blandning av olika åtgärder behövs; bland annat bättre samarbeten, tydligare planer och en modernisering av planprocessen. / The big cities in Sweden are growing and new housing is needed to accommodate the increasing population in order to tackle the current housing crisis. According to current norms of urban planning, new residential areas should densify the city from within the city's current boundaries in order to create better conditions for workplaces, education, infrastructure and more meeting spaces. This is in contrast to older norms that advocates for an urban sprawl. The challenge for the growing cities is to combine densification with good living environment for people.The purpose of this study is to discover how contradictions are perceived for different actors in the the urban planning process with Hagastaden as a case study The purpose is also to investigate how these contradictions affect the process of interpreting local development plans, requirements or directives that a contractor is faced with in order to complete an urban planning project. The cooperation between different actors in the process are investigated and the opportunities for an improved cooperation, in order to minimize contradictions, is discussed.Five interviews were conducted with officials from Veidekke Bostad AB, Skr, KTH, City of Stockholm and NCC. These gave insight on contradictions and about different point of views that the actors have. These were used in the study ́s analysis and conclusion. Possibilities for improvement were identified and resulted in the recommendations that are presented in the end of the study. The conclusion shows a number of different measures that are needed. Improves cooperation, clear plans and a modernized planning process amongst others.

Stockholm är en stad som ständigt växer. I takt med befolkningsökningen har det skett ökad efterfrågan på bostäder och utbyggd samhällsservice, kompetens, kapital och investeringar med mera. Den kraftiga befolkningsökningen medför utmaningar vad gäller stadsplanering och växande sociala och ekonomiska skillnader mellan stadsdelar i Stockholm. Segregationen och inkomstspridningen har ökat och stockholmarna tenderar även att bo i allt mer socioekonomiskt homogena områden. För att alla stadens aktörer ska arbeta mot samma mål har Stockholm stad tagit fram en vision som ska uppfyllas till år 2040. Målet är att Stockholm blir en storstad som är mångsidig, hållbart växande och dynamisk samt smart och innovativ. Hagastaden anses av Stockholm Stad vara en viktig del av stadens förverkligande av visionen. Den nya stadsdelen ska bildas genom att sammankoppla Solna och Stockholm. Målet är att staden ska utvecklas till en inkluderade stadsdel för folk i olika livsfaser, med olika förutsättningar, behov och intressen. En utmaning med projektet benämns vara att det blir svårt att inkludera alla socioekonomiska grupper i staden, då nyproducerade bostäder är relativt dyra. Detta kan riskera att bidra till ökade sociala klyftor, ojämlika livschanser, utanförskap och minskad social sammanhållning i samhället. Denna utveckling är varken bra för enskilda individer eller för samhället i stort. Syftet med detta kandidatexamensarbete har varit att, genom kvalitativa litteraturstudier och intervjuer, granska om projektet bidrar till ytterligare växande sociala och ekonomiska skillnader i Stockholm samt om bostadsbyggandet bidrar till en mer socialt inkluderande och hållbar stad. Resultatet visade att det har varit svårt att inkludera socioekonomiska grupper när det gäller bostad. Däremot inkluderas de genom att stadsdelen blir tillgänglig för fler och enkel att röra sig i. Hagastaden har lyckats med att bli en innovativ mångsidig och upplevelserik stad. Det finns en blandning av bostadsutbud, men eftersom det endast handlar om nyproduktion har inte låginkomsttagare råd att flytta dit. Det erkänns vara en utmaning att inkludera den socioekonomiska gruppen, men man pekar även på att den rådande bostadspolitiken är skälet till att situationen är som den är idag. / Stockholm is a city that is constantly growing. In line with the population increase, there has been increased demand for housing and expanded community service, skills, capital and investments etc.The rapid increase in population brings challenges in terms of urban planning and growing social and economic differences between districts in Stockholm. Segregation and income distribution have increased, and residents in Stockholm also tend to live in socio-economically homogeneous areas. Inorder for all the city's actors to work towards the same goal, the City of Stockholm has developed avision that will be fulfilled by the year 2040. The goal is for Stockholm to become a big city that isversatile, sustainably growing and dynamic as well as smart and innovative. Hagastaden is considered to be an important part of the city's realization of the vision. The new city will be formed by connecting Solna and Stockholm. The goal is to develop the city into an inclusive neighborhood for people in different stages of life, with different conditions, needs and interests. A challenge with the project is mentioned to be the difficulty to include all socio-economic groups in the city, as newly-manufactured housing is relatively expensive. This may contribute to increased social gaps, unequal life chances, exclusion and reduced social cohesion in the society. This development is not good for neither individuals nor for society at large. The purpose of this bachelor's thesis has been to, through qualitative literature studies and interviews,examine whether Hagastaden contributes to further growing social and economic differences in Stockholm and whether the housing construction in the city contributes to a more socially inclusiveand sustainable city. We have based on the goals that have been set for Vision 2040 and compared to what the project contributes to society. The results showed that it has been difficult to include socio-economic groups when it comes to housing. On the other hand, they are included by making the district accessible to anyone and easy to navigate through. Hagastaden has succeeded in becoming an innovative, versatile and experience-rich city. There is a mix of housing supply, but since the city only consists of newly-manufactured housings, low-income earners cannot afford to move there. It is acknowledged to be a challenge to include the socio-economic group, but it is also pointed out that the current housing policy is the reason why the situation is as it is today.

Uppsatsens ämne är arkitekturens form, och hur den kan ge uttryck för kris. I studien behandlas exempel på samtida arkitektur, med syftet att undersöka hur arkitekturen formmässigt ger uttryck för ett förhållningssätt till klimatkris. Studiens frågeställningar berör hur arkitekturen bygger ett förhållande till betraktare och plats, samt hur arkitekturens strategier och formmässiga uttryck kan förstås i relation till den pågående klimatkrisen. Materialet består av tre objekt i Stockholm, som representerar olika arkitektoniska fält, funktioner och skalor: offentlig plats (Brunkebergstorg), bostad (Fastigheten Stettin 7) och stadsbyggande (Hagastaden). I tolkningen används teori i form av tre nyckelbegrepp: tid, rädsla och landskap, där ett antal texter definierar aspekter av begreppen som är relevanta i relation till arkitektur och form. Resultatet visar hur respektive objekt genom form, organisation och strategier på olika sätt visualiserar ett förhållningssätt till klimatkrisen. Objekten uttrycker aspekter av rädsla genom formuttryck för nostalgi, eskapism och panoptism, där dessa uttryck kopplas till rumslig konservatism, distans, makt, och kontroll. Aspekter av tid uttrycks formmässigt genom begreppen tempo, tidsfigur och ekologisk tid, och relateras till konsumtion, oförutsägbarhet, flexibilitet, bevarande, och en upptagenhet med nuet. Landskap används för att diskutera objektens förhållande till plats, historia, process och förändring.

Förtätning används idag som en strategi vid planering av städer i Sverige. Det framgår från flera olika styrdokument, både statliga och kommunala. Förtätning anses som hållbart ur sociala, ekonomiska och miljömässiga perspektiv. Det finns idag en bostadsbrist i Stockholm och kommunen vill lösa detta genom att bygga inåt i staden. De anser att förtätning leder till flera positiva sociala aspekter som närhet, integration och minskad bilanvändning. Syftet med studien har varit att undersöka om förtätningsstrategin är socialt hållbar. Detta har gjorts genom att undersöka den fysiska planeringen av stadsbyggnadsprojektet Hagastaden detaljplanområde 1 i Stockholm. Genom att granska litteratur och olika styrdokument om social hållbarhet och förtätning har material och kunskap samlats som grund för forskningen. Med denna vetenskapliga grund har sedan den fysiska planeringen av privata- och offentliga ytor, gaturum och bebyggelse studerats. Resultat från metoderna har sedan jämförts med rekommenderade värden från UN habitat och Spacescape. Därefter har svar kunnat ges kring sociala för- och nackdelar angående förtätningsidealet och Hagastadens planering. Facit har visat att förtätningsidealet är ett komplicerat ämne där en positiv aspekt ofta kan vara negativ i ett annat hänseende. Genom förtätningsidealet kan i vissa fall en konflikt uppstå mellan snabb ekonomisk tillväxt och den sociala hållbarheten. Det visar sig genom arbetet i form av högt exploateringstal på grund av hög bebyggelse som skapar minimalt insläpp av dagsljus samt bristfälliga privata ytor. / Densification is today being used as strategy for urban planning in Sweden. This is evident from various different planning documents, both governmental and municipal. Densification of cities is considered to be sustainable both from socially, environmental and economic perspectives. There is a housing shortage in Stockholm and the municipality want to solve it by densifying the city. They believe that it will lead to constructive social aspects as vicinity, integration and reduced car use. The purpose of this study has been to examine if urban densification is socially sustainable. To answer this question examination of the physical planning of the urban densification project Hagastaden detaljplanområde 1 in Stockholm has been made. Studying of literature and different documents about the subject made it possible to gather material and knowledge which has been used in this research project. Investigation of physical planning, the private and public areas, the street scenes and the built environment were performed. Results from the methods have been compared with recommended values from UN Habitat and Spacescape. Through this evaluation answers to the question about the social sustainability of the area has been proposed. The results show that the ideal of the compact city is a complexed matter where one positive object often at the same time can be negative in another regard. Within the compact city ideal there might be a conflict between economic growth and the social sustainability. The gravity of this is shown in the large scale and tall buildings which creates environments in the city with insufficient daylighting and deficient private and public space.

Den här uppsatsen handlar om vilken betydelse platsmarknadsföring har för den kommunala fysiska planeringen. Syftet med undersökningen är att redogöra för avsikten, processen och mottagandet av platsmarknadsföring. Studien genomförs genom att undersöka hur Stockholms stad och Solna stad har använt sig av platsmarknadsföring för Hagastaden utifrån olika analysteman. Hagastaden är ett relativt nytt område som ligger mittemellan Stockholm och Solna och vars syfte är att knyta ihop de två kommunerna i ett nytt kluster för life science, vilket innebär att stadsdelen ska bli en vetenskapsstad. Området valdes ut som analysfall eftersom arbetet med platsmarknadsföring har varit en central del i arbetet med förnyelsen av området. De teman som ligger till grund för analysarbetet valdes ut i syfte av att bryta ner den process som ligger bakom marknadsföringen av Hagastaden, vilka mottagare marknadsföringen har nått, eller önskade nå, samt hur platsens identitet påverkats och förändrats av den nya marknadsföringsstrategin. Uppsatsens problemformulering bygger på den ökande användningen av platsmarknadsföring och hur detta påverkar planeringen och dess mottagare. Det finns ofta ett bakomliggande syfte med platsmarknadsföring, vilket är att öka platsens attraktivitet och konkurrenskraftighet. Under de senaste åren har allt fler städer, kommuner och regioner börjat att använda sig utav platsmarknadsföring för att locka till sig investerare, besökare och nya invånare i hopp om att sätta just deras stad/plats på kartan. Varför det är på detta sättet finns det flera teorier bakom, men i den här studien fokuserar vi på globalisering, planeringsprocessen och politik, samt platsmarknadsföringens initiativtagare och mottagare. För att besvara syftet med studien och våra forskningsfrågor undersöker den här studien hur arbetet med platsmarknadsföring av Hagastaden sett ut genom att analysera processen, mottagarna av platsmarknadsföring samt platsens förändrade identitet. Resultatet av den här studien visar att Solna stad och Stockholms stad har använt sig av platsmarknadsföring i flera plandokument som berör projektet Hagastaden. Den gemensamt framtagna visionen om att skapa en modern och innovativ stadsdel har varit vägledande för arbetet, och samarbetet kan sammanfattas som väl fungerande. Det har dock funnits en obalans i beslut och genomförande, sett till de enskilda kommunerna. Projektet har även bestått av en marknadsföring som inte riktat sig lika mot alla målgrupper, vilket också är en komplicerad fråga eftersom många projekt automatiskt kan vara uteslutande beroende på vad som byggs. Det har även skett en drastisk förändring av områdets identitet i och med det koncept som marknadsförts. Det blir intressant att diskutera huruvida platsmarknadsföringen genomförts i en rättvis process, bemött olika målgrupper och kunnat påverka platsen i den utsträckningen som gjorts.

Urban täthet är ett ideal som präglar dagens stadsplanering. Det framgår från styrdokument och andra handlingar samt de förtätningsprojekt, t.ex. Hagastaden i Stockholm, som är ett resultat av dessa. Denna uppsats syftar till att söka förståelse för hur urban täthet och rymlighet balanseras i just Hagastaden, samt hur Hagastaden liknar respektive skiljer sig från andra bebyggelseområden i detta avseende. En täthetsjämförelse utförs mellan Hagastaden och Norra Djurgårdsstaden, ett annat förtätningsprojekt i Stockholm, dels på områdesnivå och dels på kvartersnivå. På områdesnivå beräknas exploateringstal över ett helt detaljplaneområde. I Hagastaden väljs planområde DP1 och i Norra Djurgårdsstaden planområde etapp Västra. På kvartersnivå beräknas nettoexploateringstal, markutnyttjande (andel bebyggd mark) och rymlighetstal, enligt definitioner angivna av Rådberg et al (1996), för ett kvarter i respektive område. I Hagastaden väljs kvarter Cellen och i Norra Djurgårdsstaden kvarter Töfsingdalen. Dessa kvarter jämförs även med de huvudgrupper av svenska stadstyper som beskrivs av Rådberg et al. Hagastadens offentliga friytor, dvs park- och torgytor, analyseras utifrån riktlinjer från styrdokumentet Grönare Stockholm samt den s.k. Alviksmodellen. Resultatet av täthetsjämförelsen visar vidare att Hagastaden är avsevärt tätare än både Norra Djurgårdsstaden och huvudgrupperna av svenska stadstyper. Planområde DP1 i Hagastaden har ett områdesvist exploateringstal på 2,54, jämfört med 1,65 för etapp Västra i Norra Djurgårdsstaden. Vidare har kvarter Cellen i Hagastaden ett nettoexploateringstal på 4,20, jämfört med 2,57 för kvarter Töfsingdalen i Norra Djurgårdsstaden. Båda kvarter överstiger alla huvudgrupper av svenska stadstyper med avseende på nettoexploateringstal, men liknar mest huvudgruppen Storstadsmässiga kvarter. Skillnaden i nettoexploateringstal verkar därmed bero på skillnaden i hushöjd, där kvarter Cellen har en genomsnittlig hushöjd på 11,1 våningar och kvarter Töfsingdalen 7,1 våningar. Planområde DP1 i Hagastaden med 16,7 % offentlig friyta Alviksmodellens riktlinje på minst 15 % offentlig friyta. Planområdet uppnår dock inte riktlinjen på minst 10 m2 offentlig friyta per boende med en offentlig friytetillgång på endast 6 m2 per boende. Vidare möts riktlinjerna för en god park- och naturtillgång endast delvis. / Urban density is an ideal that characterizes today's urban planning in Sweden. This is evident from various general planning documents as well as the densification projects, e.g. Hagastaden in Stockholm, which are a result of these. This paper aims to find an understanding of how urban density and spaciousness are balanced in Hagastaden, and how Hagastaden resembles or differs from other development areas in this respect. Hagastaden and Norra Djurgårdsstaden, another densification project in Stockholm, are compared with respect to density, partly at an area level and partly at a block level. As for the area level, the floor space index (FSI) is calculated for an entire detailed development plan area. In Hagastaden’s plan area DP1 and in Norra Djurgårdsstaden plan area etapp Västra. As for the block level, the floor space index (Swedish: nettoexploateringstal), land use (Swedish: andel bebyggd mark) and spaciousness index (Swedish: rymlighetstal) are calculated, as defined by Rådberg et al (1996), for one block in each area. The block Cellen is chosen in Hagastaden and in Norra Djurgårdsstaden the block Töfsingdalen. These blocks are also compared with the main groups of Swedish city types as described by Rådberg et al. Hagastaden's public open spaces, i.e. park and square areas, are analyzed based on guidelines from the document Grönare Stockholm and the so called Alviksmodellen. The result of the density comparison shows that Hagastaden is considerably denser than both Norra Djurgårdsstaden and the main groups of Swedish city types. DP1 in Hagastaden has an area-wide floor space index of 2.54, compared to 1.65 for etapp Västra in Norra Djurgårdsstaden. Furthermore, the housing block Cellen in Hagastaden has a floor space index of 4.20, compared to 2.57 for Töfsingdalen in Norra Djurgårdsstaden. Both blocks exceed all main groups of Swedish city types with respect to floor space index, but most closely resemble the main group Big city blocks (Swedish: Storstadsmässiga kvarter). The difference in floor space index seems to be mainly due to the difference in number of floors, where the block Cellen has an average number of 11.1 floors and the block Töfsingdalen 7.1 floors. DP1 in Hagastaden, with a 16.7 % share of public open space, achieves the Alviksmodellen guideline of at least 15% public open space. However, it does not achieve the guideline of at least 10 m2 of public open space per resident with only 6 m2 per resident. Furthermore, the guidelines for good access to park and nature are only partly met.

Today our city cores are being transformed. Not only have they been transformed from a place of production to a place of consumption, but more recently also the city core as a place of work are being challenged by increasing land prices and the desire to live centrally and urban. An urban lifestyle has in some ways become an exclusive benefit for the most wealthy, and the tall residential towers symbolizes this new urban, transnational elite, that wants the qualities of a living city center but prefers to live high up in the sky. Though this elite sometimes never lives there, since they only see the apartments as investments, as a “money deposit”. These buildings increase gentrification and segregation since they push up the housing prices of the city cores and provide no public functions, we get excluding cities rather than including. In my thesis project I speculate how we can prevent our city centers from becoming an excluding and exclusive gated community, and I develop a general redesign strategy for the exclusive residential tower typology. I have searched for a collective rather than individualistic approach, that considers both environmental and social sustainability.