Huvudsyftet med föreliggande studie är att undersöka hur elever i år 7 använder IKT på engelska i skolan och på fritiden. Frågeställningarna som ligger till grund för studien är följande: Finns det några skillnader i användningen av IKT på engelska i skolan och på fritiden? Finns det några skillnader i användningen av IKT på engelska mellan pojkar och flickor? Hur ser eleverna på IKT och lärande?   Inom ett samarbete mellan Stockholms universitet och en kommun i Stockholms län har en enkätundersökning genomförts med elever i år 7 på de kommunala skolorna i kommunen. Tre av fyra skolor har medverkat och totalt 125 elever har svarat på enkäten, 53 flickor och 72 pojkar. Resultaten visar att eleverna använder IKT på engelska i högre grad på fritiden än i skolan och på fritiden är de vanligaste aktiviteterna med IKT på engelska kommunikativa aktiviteter så som chatt och sms. I skolan används främst analoga hjälpmedel och aktiviteter utan IKT är vanligare än de med IKT. Resultaten visar även att användningen av IKT skiljer sig åt dels mellan skolor och dels inom en och samma skola. Flickor och pojkar använder IKT på engelska i mer eller mindre lika stor utsträckning men de använder olika digitala hjälpmedel, flickorna använder främst mobiltelefonen medan pojkarna främst använder datorn. Vad gäller lärande med IKT så upplever eleverna att olika digitala aktiviteter hjälper dem att utöka sitt ordförråd på engelska. Några av de digitala aktiviteter som både pojkar och flickor lär sig nya ord på engelska genom är att se på otextade filmklipp eller på textad och otextad film, att spela datorspel och att chatta med personer som inte kan svenska. Dock uppger pojkarna i högre utsträckning än flickorna att de lär sig ofta av dessa aktiviteter. Utifrån resultaten går det även att konstatera att både flickorna och pojkarna i första hand använder internet som informationskälla för att söka svar på olika frågor.

Enligt läroplanen ska elever lära sig att kommunicera på engelska och utveckla tillit till sin språkliga förmåga. För att som lärare kunna stötta eleverna i detta måste man veta vad som kan hindra denna utveckling. Därför har vi valt att i denna litteraturstudie ta del av forskning som berör elevers språkliga ängslan vid tal av ett främmande språk. Våra forskningsfrågor har varit: Vad innebär det att tala ett främmande språk? Vad säger forskning om elevers oro över att tala ett främmande språk? Hur kan läraren stötta eleverna i att tala och känna mindre språklig ängslan? Vi har beskrivit talförmågan utifrån fem kommunikativa kompetenser: språklig kompetens, pragmatisk kompetens, diskursiv kompetens, strategisk kompetens och flyt i språket. Vi har dessutom gett en överblick om vad olika teoretiska synsätt och undervisningsmetoder säger om inlärningen och produktionen av ett främmande språk. Vår andra forskningsfråga har vi besvarat genom att sammanställa tolv empiriska studier. Det har framkommit genom forskningen att vissa elever upplever språklig ängslan, framför allt när de ska tala, vilket påverkar deras språkliga prestationer. Eleverna är rädda för att göra grammatiska fel, uttalsfel och att inte hitta rätt ord. Forskningen har olika syn på korrigeringens roll i klassrummet men resultaten visar att eleverna kan bli oroliga vid överdriven korrigering. Dessutom behandlar forskningen vilket fokus undervisningen ska ha. Framförallt väger man korrekthet mot innehåll i språket. Attityd och motivation har också visats påverka elevernas språkliga ängslan och prestationer i klassrummet. Genom resultaten anser vi att lärare måste ta hänsyn till faktumet att elever upplever språklig ängslan och jobba aktivt för att elever ska känna sig trygga och fria i sitt tal av engelska. Detta kan göras genom att behandla olika aspekter av klassrumsmiljön, nämligen: korrigering, undervisningsfokus, undervisningsnivå, motivation och utökad användning av målspråket. Lärare behöver alltså utvärdera sina val i klassrummet för att kunna styrka eleverna på bästa sätt i deras strävan att få tilltro till sig själva i inlärningen av engelska. Vi skulle vilja se mer forskning om ämnet i svensk kontext och yngre åldrar, vilket vi har saknat.

No description available.

Syftet med denna studie är att öka förståelsen för inlärning genom olika lärstilar för att tillgodose alla elevers behov i en skola för alla och ta reda på huruvida grammatikundervisningen så som den ser ut idag ger somliga elever sämre förutsättningar för att gå vidare till eftergymnasiala studier? Jag undersöker hur grammatikundervisningen ser ut i spanskämnet på högstadie- och gymnasienivå och tar reda på i hur stor utsträckning lärstilsanpassad undervisning förekommer. Vidare undersöker jag vilket sambandet kan vara mellan rådande undervisningsmetoder och elevers studieambitioner och elevernas tillgångar till kulturellt kapital. De teoretiska utgångspunkterna är Dunn & Dunns lärstilsforskning, som gör gällande att olika individers inlärningsförmåga påverkas av olika faktorer och i synnerhet olika sinnespreferenser, samt Broadys applicering av Bourdieus kapitalbegrepp på svenska förhållanden för att studera sambanden mellan elevernas studieambitioner och deras tillgångar till kulturellt kapital. Studien har genomförts med tre metoder: ett specialutformat frågeformulär, klassrumsobservationer och enkätundersökning. Analysunderlaget utgörs av totalt 54 högstadie- och gymnasieelever i sammanlagt fyra klasser från två skolor. Resultaten visar att en majoritet av eleverna, cirka 2/3, får möjlighet till inlärning genom sin starkaste lärstilspreferens, men 1/3 av eleverna har lärstilspreferenser som inte tillgodoses i undervisningen. Detta kan ha betydelse för elevernas studieambitioner på lång sikt. Dessa tendenser kan också skönjas i denna studie. Det är vanligare att elever som får sitt lärstilsbehov tillgodosett i undervisningen också planerar att studera vidare efter gymnasiet. Näst vanligast är kombinationen av att elever som både har högt kulturellt kapital och får sitt lärstilsbehov tillgodosett planerar att studera vidare efter gymnasiet. Det är mindre vanligt att enbart högt kulturellt kapital har ett samband med elevens studieambitioner. Den viktigaste slutsatsen som man kan dra är att inte underskatta vikten av lärstilsanpassad undervisning och variationen av undervisningsmetoder.

According to the new curriculum that was applied in 2011, foreign languages in Swedish upper secondary/high schools should essentially be taught in the target language. However, many teachers, given that they find the students struggling to keep up with such education, consider themselves trapped between two opposing demands. Thus, the aims of the present study are to examine more closely the attitudes and experiences of students towards education in the target language. The study consists of qualitative interviews with a number of students of foreign language and complementary questionnaires. The results imply that all students, regardless of their level of understanding, would like to see an increased use of target language in class. However, especially lower level students wish that instructions would be complemented with translations into their first language, and that they can ask questions in their first language. The present study shows that students rarely use the target language unless it is explicitly demanded of them. This is mainly because of a fear of making mistakes and of being judged by other students or the teacher. This study suggests that the classroom environment is a determining factor of the students’ choice of language. Hence it is absolutely crucial that the teacher creates a tolerant classroom environment. Furthermore, the teacher’s choice of language is of greatest importance to what language the students choose to use in the classroom. Thus, the more the teacher uses the target language in class, the more inclined the students are to use the target language. / L’enseignement d’une langue étrangère au lycée en Suède devrait essentiellement se faire en langue cible, selon les instructions précises de Skolverket. Pourtant, beaucoup de professeurs considèrent cela  impossible, vue que les élèves peuvent avoir du mal à comprendre et à s’exprimer à une niveau de connaissances toujours assez bas. Alors, la présente étude se propose d’examiner de plus près les expériences et les points de vue de quelques lycéens en ce qui concerne l’emploi de la langue cible en classe. L’étude se base sur des interviews qualitatives avec quelques élèves de langue étrangère et sur              des enquêtes complémentaires. Le résultat montre que les élèves sont positifs vis à vis un plus grand emploi de la langue cible en classe. Cependant, les débutants surtout aiment garder la possibilité de recevoir des instructions, et de poser des questions dans leur langue maternelle. Dans la présente étude, les élèves n’emploient la langue cible en classe que si c’est explicitement exigé. S'ils ont le choix, ils préfèrent parler en leur langue maternelle, surtout à cause de leur peur de commettre des erreurs et de se faire critiquer par leurs camarades ou par leur professeur. Le résultat permet de tirer un certain nombre de conclusions d'ordre pédagogiqe. Entre autre, il faut souligner qu'une ambiance sécurisante et aimable en salle de classe est de première importance. En plus, il semble évident que le professeur peut influencer en grande partie dans quelle mesure ses élèves parlent la langue cible. Car, plus il le fait, plus les élèves sont inclinés à le faire aussi.