<p>Vissa internationella konflikter har pågått så länge att det är svårt att se något slut men trots detta är det vissa konflikter som, ibland något oväntat, når en lösning. Syftet med denna uppsats är förklara varför vissa konflikter når en lösning, i detta fall Nordirlandkonflikten, medan andra konflikter inte gör det, i detta fall Cypern- och Baskienkonflikten.</p><p>            Detta gjordes i denna uppsats genom att jämföra hur väl dessa tre konflikter uppfyller fem kriterier för konfliktlösning som sätts upp i teorin om dynamiska konflikter. De fem kriterierna är <em>utomstående parter</em>, <em>samtal mellan parterna</em>, <em>skriftliga överenskommelser, icke-våldsaktörer</em> samt <em>förtroendeskapande åtgärder</em>.</p><p>            Resultatet visar att Nordirlandkonflikten i högre grad uppfyller kriterierna om utomstående aktörer och skriftliga överenskommelser än de övriga två konflikterna och detta innebär att dessa två kriterier är de avgörande punkterna som förklarar varför Nordirland är en löst konflikt och inte Cypern och Baskien.</p><p>Då resultatet som helhet visar att Nordirland uppfyller kriterierna i högre grad än Cypern och Baskien så kan vi även dra slutsatsen att denna uppsats styrker teorin om dynamisk konfliktlösning.</p>

Vissa internationella konflikter har pågått så länge att det är svårt att se något slut men trots detta är det vissa konflikter som, ibland något oväntat, når en lösning. Syftet med denna uppsats är förklara varför vissa konflikter når en lösning, i detta fall Nordirlandkonflikten, medan andra konflikter inte gör det, i detta fall Cypern- och Baskienkonflikten.             Detta gjordes i denna uppsats genom att jämföra hur väl dessa tre konflikter uppfyller fem kriterier för konfliktlösning som sätts upp i teorin om dynamiska konflikter. De fem kriterierna är utomstående parter, samtal mellan parterna, skriftliga överenskommelser, icke-våldsaktörer samt förtroendeskapande åtgärder.             Resultatet visar att Nordirlandkonflikten i högre grad uppfyller kriterierna om utomstående aktörer och skriftliga överenskommelser än de övriga två konflikterna och detta innebär att dessa två kriterier är de avgörande punkterna som förklarar varför Nordirland är en löst konflikt och inte Cypern och Baskien. Då resultatet som helhet visar att Nordirland uppfyller kriterierna i högre grad än Cypern och Baskien så kan vi även dra slutsatsen att denna uppsats styrker teorin om dynamisk konfliktlösning.

Women’s participation in peace processes has become increasingly important as the UN resolution 1325 was adopted in 2000. The resolution encourages women’s participation in peace processes and validates that increased female participation builds sustainable peace. This master thesis provides an in-depth case study of women’s participation in Yemen’s peace process. The purpose of this thesis is to identify and analyze what kinds of Yemeni women are participating in the peace process, and who are not, as well as investigating why there might be a difference in inclusion. Additionally, an interpretation is offered on what these results may say about peace processes in general. To answer the research questions, empirical material in terms of reports, articles, documents, and semi-structured interviews have been gathered and processed through a qualitative content analysis. The empirical data has been analyzed through a theoretical framework consisting of theories on intersectionality and hegemonic femininity. The results of this thesis show that Yemeni women who participate in the higher track levels of the peace process mainly consist of women holding a high level of education and stemming from higher social classes, while women from the countryside, women who have a lower degree of education and stem from lower social classes, are mainly excluded. However, the results also show that the inclusion of women in the peace process is hybrid, as participating women are being excluded from meaningful participation. The thesis also concludes that women are included and excluded according to different specific power dynamics. This thesis finalizes in a discussion on what these results say about peace processes in general, and reflect upon possible continuous research.

This study has the ambition to examine and compare Angolas failed peace process with Bosnia-Herzegovina’s successful peace process through Kumar Rupesinghes theory in conflict transformation. By comparing the two peace processes through Rupesinghes theory we can get an answer why Angola’s peace failed while Bosnia-Herzegovina’s lasted.   This study has two purposes.   Based on a comparison of Angolas and Bosnia-Herzegovina’s peace processes, how well is it possible to explain the outcome of the two countries peace process?   How useful is Rupesinghes theory?   The study showed that Bosnia-Herzegovina employed factors from Rupesinghes theory, in a much higher sense than Angola. They were especially more successful in employing the economic factors from Rupesinghes theory. This therefore can be a reason why Angola’s peace failed while Bosnia’s lasted. In testing the theory’s usefulness the study showed that the theory is useful in many factors and can be used to give a qualified answer to why a peace lasts or fails. But the theory also has its flaws, some of the steps in the theory need a better explanation and some of the steps are more important depending on which country the theory is applied upon.     Key words: Angola, Bosnia-Herzegovina, Kumar Rupesinghe, conflict transformation, civil-war, peace, peace processes, Bicesse, Dayton