Global ETD Search

1	La República de Weimar y el cine de Fritz Lang: Metrópolisy M. Infante Bradley, Tomás January 2004 (has links) Informe de Seminario para optar al grado de Licenciado en Historia. / En las siguientes páginas pretendo hacer una relectura o resignificación de las dos películas más afamadas —Metrópolis y M— de parte de la producción cinematográfica de Fritz Lang. Esta parte es la que se realiza en Alemania en los años 1919-1933, o sea, en los años de la República de Weimar. Sin duda, el propósito de hacer una relectura surge de la apreciación de que las lecturas canónicas y corrientes parecen insuficientes, poco convincentes, si es que no erradas; de que hay algo más en estas películas de lo que frecuentemente se dice o escribe sobre ellas. Pero, ¿qué es lo que habitualmente se dice o escribe sobre éstas? Las dos interpretaciones convencionales se pueden decantar en dos nociones dispares, una del arte y la otra de la política: expresionismo y fascismo. Resulta un lugar común respecto al cine alemán de Lang afirmar que se trata de un ‘cine expresionista’; de un cine de aspecto sombrío y tétrico, que en su abundancia de monstruos y villanos, horror y muerte, testimonia el alma alemana atormentada por la hecatombe de la Gran Guerra y el caos de la posguerra. También resulta sumamente habitual la idea de que es un cine ‘proto-fascista’, que refleja (y a veces encarna) las tendencias autoritarias del pueblo alemán que desembocan en el nazismo; que los tiranos que aparecen, como el Dr. Mabuse, son una premonición y antecedente fílmico de Hitler. Historia Fritz Lang Cine República de Weimar
2	Science et fiction dans trois récits de voyage sur la Lune Dupuis-Plamondon, Alexandre January 2008 (has links) Mémoire numérisé par la Division de la gestion de documents et des archives de l'Université de Montréal. Science Science Fiction Fiction Lune Moon H.G. Wells H.G. Wells Fritz Lang Fritz Lang Hergé Hergé
3	Science et fiction dans trois récits de voyage sur la Lune Dupuis-Plamondon, Alexandre January 2008 (has links) Mémoire numérisé par la Division de la gestion de documents et des archives de l'Université de Montréal Science Science Fiction Fiction Lune Moon H.G. Wells H.G. Wells Fritz Lang Fritz Lang Hergé Hergé
4	The Ambiguity of otherness in adaptations of the Nibelungen myth: "Das Nibelungenlied" and Fritz Lang's "Die Nibelungen". Bickert, Neale G. 02 May 2012 (has links) Over eight hundred years ago anonymous poets set the orally transmitted Nibelungen myth to parchment. This action started a trend of adapting the myth for contemporary audiences, a trend that has lasted since the High Middle Ages. Since then, the Nibelungen myth has become a sustaining element of the self-mythologization of German national identity. The problem, however, with adapting the Nibelungen myth for the purpose of creating a German identity, be it in the medieval epic, the Nibelungenlied, or Fritz Lang's 1924 film, Die Nibelungen, is that this model of identification is flawed – flawed because it consists of systematic binary divisions positing self-other dichotomies. What becomes evident is that in the adaptations of Nibelungen myth, the representations of alterity are contradictory and ambiguous, provoking the question: why is the Nibelungen myth an effective source from which one can project a national identity? / Graduate Nibelungenlied Fritz Lang Orientalism Gender Otherness Alterity Middle Ages Nationalism Nibelungen Weimar höfisch myth national identity ambiguity
5	Die Selbstkonstruktion Des Fiktiven Serienmörders Als Grundlage Der Narratologischen Grenzsetzung- Und Überschreitung Asmuss, Johanna 15 April 2010 (has links) Die Problematik der Darstellung eines Serienmörders in der Fiktion, liegt darin, daß es bereits bei der Konstruktion eines realen Serienmörders insofern Schwierigkeiten gibt, als daß er selbst sich als jemand der Realität übergeordnet betrachtet. Damit gestaltet sich die Porträtierung des fiktiven Gegenstückes anders herum und reflektiert die Identität des wahren Mörders. Dieses wird aufgezeigt anhand der fiktiven Figuren Hans Beckert aus Fritz Langs M – Eine Stadt sucht einen Mörder (1931), Jean-Baptiste Grenouille aus Patrick Süskinds Das Parfüm (1985) und Peter und Paul aus Michael Hanekes Film Funny Games (1997). Jeder dieser vier Mörder zeichnet sich dadurch aus willens zu sein sowohl körperliche als auch realitätseinschränkende Grenzen zu überschreiten. Das Morden steht dabei im Zentrum, dem wiederum eine Selbstkonstruktion zu Grunde liegt. Untermalt wird dies durch der Fiktion allein möglichen Ausstattung der Täter mit besonderen Fähigkeiten der Imagination die Realität zu entziehen. Fritz Lang Michael Haneke Patrick Süskind Fiktion Realität Imaginität Grenzen Hyperidentifizierung Das Parfüm M Funny games Grenzüberschreitung Serienmörder Identifizierung Selbstkonstruktion Arts and Humanities Other Languages, Societies, and Cultures
6	Det filmiska ögat : En undersökning av konstbetraktandets natur i tunnelbanan genom fotomontaget ”Den dagen, den sorgen” på Karlaplans station Ljung, Bo January 2018 (has links) Uppsatsen undersöker konstbetraktandets natur i tunnelbanan genom en närstudie av fotomontaget ”Den dagen, den sorgen på Karlaplans tunnelbanestation i Stockholm. Uppsatsens huvudsakliga frågeställning är: Hur spelar ”Den dagen den sorgen” upp sin mening och hur tas denna emot av betraktaren i tunnelbanekontexten vid Karlaplan? Två underfrågor kompletterar frågeställningen: 1.Vilken är fotomontagets konstnärliga särart och hur är det organiserat narrativt? 2.Hur är tunnelbanans ”genius loci” och hur samverkar konstverket med platsen och rummet? Impetus för uppsatsen är konstverkets säregna och unika karaktär som konstverk. Det finns inget liknande verk i Stockholms tunnelbana. Det lockar, väcker frågor och involverar betraktaren på ett direkt sätt. Syftet med uppsatsen är därför att undersöka mekanismerna för denna betraktaraktiverande rörelse. En fråga som ofta saknas i den omfattande litteraturen om konsten i Stockholms tunnelbana är hur tunnelbanekonsten kommunicerar och tas emot av sina betraktarresenärer. Denna brist motiverar en undersökning av relationen mellan konstverk, betraktare och miljö. Uppsatsen är utförd med hjälp av en deduktiv och systematiskt tolkande arbetsmetod utifrån en receptionsteoretisk och semiotisk teoribildning. De valda frågeställningarna har riktat analysen och fotomontaget har studerats som konstnärligt och språkligt fenomen. Receptionsteorin utgår från Wolfgang Kemps begreppsanalys, vilken är strukturerad i interna och externa faktorer. Peter Gillgren kompletterar Kemp och visar hur betydelsefulla verkets interartiella referenser och den litterära meningen är för den receptionsteoretiska tolkningen. Roland Barthes semiotiska teckenanalys, där denoterande tecken omvandlas till konoterande i betraktarens medvetande, ligger också till grund för tolkningen Texten är uppbyggd av fem delar. De består av inledning, bakgrund, interna faktorer, externa faktorer samt avslutande diskussion med slutsatser och sammanfattning. Genom verkets många interartiella referenser framträder en samhällskritisk litterär mening. För att förmedla denna litterära mening har upphovsmannen medvetet sökt motverka en riskerad polysemi. Kompletterande performativa textremsor, det hyperrealistiska fotografiska bildmediet samt en återhållsamhet med fragment stramar åt och riktar bildens ”betydelse”. Bildens komposition och perspektiv samt en frekvent användning av vakanser och fokaliserande gestalter bjuder in betraktaren i bildens ”spel” och sätter dennes öga i rörelse. Verk, betraktare och miljö möts och förstår varandra i hastiga filmiska ögonblick. Sådan är konstbetraktandets natur på Karlaplans tunnelbanestation. bildkonst tunnelbanekonst politisk konst receptionsteori semiotik Wolfgang Kemp Roland Barthes Peter Gillgren fotomontage dada John Heartfield genius loci Metropolis Fritz Lang Apocalypse Now Mörkrets hjärta Joseph Conrad filmisk arkitektur Le Corbusier Bayeuxtapeten altarskåp Hieronymus Bosch Ebba Grön punk Karlaplan konstvetenskap visuell retorik Johan Eriksson. Larseric Vänerlöf Humanities and the Arts Humaniora och konst
7	Det omättliga ögat Ljung, Bo January 2020 (has links) This is a master thesis dealing with reception-theoretical aspects of the 96 meter long photomontage called That day and that grief, created by the Swedish photographer and artist Larseric Vänerlöf. The artwork is situated in the Karlaplan metro-station in Stockholm. The text is an extension of the master thesis that I wrote in 2017-2018, entitled The Cinematic eye. This new essay aims to deepen the understanding of how the photomontage reveals it´s meaning and how it is received by the viewer in the metro context at Karlaplan. Main questions: 1/ What is it in this big photomontage, that makes the viewing travellers, wanting to stay and watch it, even though they are in a hurry towards another place, in another matter? 2/ How does this artwork speak to me and how does it want me to watch it? 3/ What does the photomontage want to tell me? 4/ What does the work represents? Since my study focuses on the imagery and communication-act of the artwork, I find semiotics and reception-theory as the obvious theoretical tools. Part of the interpretation of the image relates to the semiotics of Roland Barthes and his statement that all images are polysemic and ambiguous and that they are culturally and historically conditioned. In my conclusion I discuss and to some extent challenge the mechanism and interaction between literal, denoting information and symbolic connotation in the viewer’s reception. The reception analysis is based on Wofgang Kemps conceptual apparatus formulated in The work of Art and its Beholder (1998), and Peter Gillgrens concept of interartial references. Hans Georg Gadamers view of art as a performative game complements the essays theoretical construction. I use a deductive and systematic interpretive working method. Based on the chosen semiotic and reception theoretical formation and through my questions, I have studied the phenomenology of the photomontage, i.e. as an artistic and linguistic phenomenon. Empathy in site/location, beholder and zeitgeist form the basis of the methodological work.The conclusions of the thesis are radically different from that of my former text from 2017-18. Imagery and symbolic ambiguities and focalics that refuse to reveal the "meaning" and content of the photomontage, activate the viewer in a performative way and creates a highly communicative work, which involves the viewer in the theatrical course. Through a deeper study of the “zeitgeist”, I have also concluded that the collective and political symbols from the 1970s in the work, have lost power and content at the time of the dismantling in 1982. The character that I previously perceived as "Art as weapon" has in this essay been transformed to "Art as visuality". The art of photography appears as the real subject matter for the photomontage at Karlaplan subwaystation. Larseric Vänerlöf Den dagen och den sorgen offentlig konst tunnelbanekonst politisk konst receptionsteori semiotik Wolfgang Kemp Roland Barthes Peter Gillgren Bengt Olvång Våga se Christer Strömholm Susan Sontag On Photography Hubert Damish The Origin of Perspective Kristina Fridh fotomontage dada genius loci Fritz Lang Metropolis Apocalypse Now Joseph Conrad Mörkrets hjärta Chatarina Dyrssen filmisk arkitektur Le Corbusier Bayeuxtapeten altarskåp Hieronymus Bosch The Garden of earthly Delights Ebba Grön Karlaplan konstvetenskap Johan Eriksson Bo Ljung Humanities and the Arts Humaniora och konst

1

Page generated in 0.0507 seconds