En kvantitativ metod med sekundärdata över vattenföring, temperatur och nederbörd har använts för att undersöka vattenföringen i Fyrisån ur ett historiskt och framtida perspektiv. Med en multipel linjär regressionsmodell så undersöks vattenföringen och andra meteorologiska faktor för att bevisa korrelationer i dessas förändringar. Resultatet påvisar sjunkande vattenföring, men ökande temperaturer och nederbörder. Resultat visar en sjunkande trend för Fyrisåns vattenföring. De höga vattenföringarna visar störst minskning medan medel och lägsta vattenföring visar sjunkande trender men betydligt mindre. Temperaturanalysen påvisar att vintrar blivit mildare och de kallare graderna verkar öka. Intensivare och mer nederbörd kan förväntas för hela året. Främsta ökningarna förväntas ske under vintern, våren och sommaren. En magnitud och frekvensanalys visar på att Fyrisåns högsta vattenföringar har aktuella återkomstperioder som utgör översvämningsrisker för delar av Uppsala. Alla delar av resultatet påvisar en balansering där stabilare värden eventuellt kan förväntas i vattenföring, temperatur och nederbörd. En hypotes som uppmanar till vidare forskning inom Fyrisån avrinningsområde och andra delar av den hydrologiska cykeln.

För att nå ut med konsten till Uppsalas befolkning ska det nya konstmuseet bli tillgängligt och inbjudande. Placerad vid Fyrisån, på gränslandet mellan Uppsalas stadskärna, industriområdet och stadsparken, är den synlig och lätttillgänglig från alla håll och lyfter ett område som tidigare bara har varit en plats människor passerar. Runt tomten finns flera större flöden av fotgängare och cyklister. Byggnaden placeras därför strategiskt för att inte blockera något gångstråk men samtidigt ta vara på dessa för att locka besökare. Utöver de befintliga stråken uppkommer även nya vägar; ytterligare en bro över Fyrisån som förbinder stadsträdgården med museét och genvägar över och igenom själva byggnaden. Projektets två ledord är tillgänglighet och upplevelse. Uppsalas konstmuseum ska vara en plats för alla och en plats som man gärna återvänder till. Därför får byggnaden flera funktioner utöver konstmuseum.  Genom ramperna som bildar landskapsliknande plan, och entrér från alla håll, blir byggnaden lätttillgänglig och en del av sin omkringliggande miljö. Från gatunivå slingrar sig ramperna upp längs de två huskropparna som en förlängning av gatan, där konstutställningsrummen blir olika stopp längs vägen.  Samtliga ramper och lutande golv är handkappsanpassade med rätt lutning och viloplaner. Detta gör att alla kan få samma upplevelse, från rullstolsbunden till förälder med barnvagn - alla är lika välkomna. / The new Uppsala Museum of Art will make art more accessible by being an invinting, public, building. Positioned by Fyrisån, on the borderland between Uppsala's city center, industrial park and city garden, it is visible and easily accessible from all directions and highlights an area that previously has only been a place people pass. Many pedestrians and cyclists passes by the site. The building is therefore placed strategically to not block any walkways, while taking advantage of these to attract visitors. In addition to the existing walkways another bridge will be built on Fyrisån that connects the city garden with the museum. There will also be ne shortcuts through the building itself. The project's two watchwords are accessibility and experience. Uppsala Art Museum will be a place for everyone and a place that you will happily return to. Therefore, the building will have more functions beyond art museum. Entrances from all directions and ramps around and inside the building gives people an easy access. All ramps and sloped floors are adapted for disabled. This allows everyone to get the same experience, whether they are in a wheelchair or a parent with a pram - everyone is equally welcome.

Konstmuseet Gropen är Uppsalas nya konstmusseum för samtida och historisk konst. Den är belägen vid fyrisån strax söder om stadskärnan, nedsänkt helt under mark. Att gå ner i gropen är att lämna staden. Att gå ner i gropen är att gå upp i konsten. Jag började projektet med att fundera över vilka konstmuseeum jag varit på, vilka jag gillat, och vad jag gillat med dem. Guggenheim, Neue Nationalgalerie, Tate Modern mf. Det fanns såklart flera och skillda saker jag gillat med dem men en återkommande faktor var processionen och möjligheten att orientera sig i dem. New Museeum, Moma och farmför allt Guggenheim har kvaliten att man kan orientera sig genom processionen genom våningsplanen. Den erfarne museiebesökaren vet att man tar hissen upp för att gå ner till bottenplan. Men det är inte alltid självklart. Jag tänkte att när platsen till storlek pekade mot att göra flera våningsplan, så kunde byggnaden ha en naturlig procession uppifrån och ner.  Jag besökte ett flertal konstmuseeum runt stockholm och uppsala och märkte hur i princip inget använde sig av naturlig ljus. En annan poäng med en nedgrävd byggnad var att kunna nedprioritera dess yttre form och fokusera på utställningsrummens inre, med biytorna på et Khanskt vis får hamna i mellanrummen eller där de gör sig bäst för att serva huvudfunktionen, konsthallarna. Med friheten att kunna utforma rummen innifrån kom frågan vad som egentligen är bra utställnigsrum. Jag beslutade mig för 4 olika hallar med olika funktion, temporäritet och flexibilitet. Ordningen man kommer till dem i en vandring genom byggnaden och och anledningen att återbesöka fick bestämma placeringen hierarkiskt ovanifrån. Vilka är styrkor finns högst upp och vilka finns längst ner? / The Hole is a new art museum in Uppsala for contemporary and historical art. It is located at Fyrisån just south of the city center, located completely below ground. Going down the hole is to leave the city. Going down the hole  is to go up in art. I began the project by thinking about the art museums that I have been to, which I liked, and what I liked with them. Guggenheim, Neue Nationalgalerie, Tate Modern and so on. There were of course many and different places or things I liked with them, but a recurring factor was the procession and the ability to orient oneself in them. New Museeum, Moma and ofcourse Guggenheim all have the quality that you can orient yourselfe by the procession through the floors. The experienced museum visitors know that you take the elevator up, to then go down to the ground floor. But it is not always obvious. I figured that when the size of the place pointed toward making several floors, the building could have a natural procession from the top down. I visited several Museum of Art around Stockholm and Uppsala and noticed how basically none made use of natural light. Another point with a buried building was to give lower priority to its external form and focus on the exhibition rooms interior, with the servant spaces on an Khan-esk way, falling into gaps or where they'll do best to serve the main function, the exhibition halls. With the freedom to design the rooms from the inside came the question about what really is a good exhibitionhall. I decided to use 4 different halls with different function, temporarity and flexibility. The order you come to them when walking through the building and and the reason to re-visit had to determine the location, the hierarchy from above. What are the strengths at the top and what strenghs lies att the bottom?

Arbetet är ett förslag till ett nytt konstmuseum i Uppsala. Förslaget delar upp det givna programmet för museet i en del med Uppsala Konstmuseums nuvarande samlingar och en utställningshall för temporära utställningar. De två utställningshallarna ligger på vardera sida av Fyrisån och binds samman av en gångbro. I anslutning till bron och de två entréerna ligger café, shop, restaurang och bibliotek. Arbetet har inneburit studier av omkringliggande stadsrum, dess färg och skala, av kommunikationen mellan museets olika delar och ljusföringen i utställningsrummen. / This work is a proposal for a new art museum in Uppsala. The proposal divides the given program for the museum in one part for the existing collections of Uppsala art museum and one art gallery for temporary exhibitions. These two exhibitionrooms are placed on separat sides of fyrisån and are connected with a pedestrian bridge. In connection with the bridge and the two foyers are a café, a restaurant, a shop and a library. The work has been a study in the surrounding cityscape, its colours and scale, as well as a study in the organisation of the different functions and the light of the exhibition halls.

Utmärkande för Uppsalas arkitektur är domkyrkan och slottet. En känslighet för den så kallade Uppsalasilhuetten (domkyrkan och slottet sedda på avstånd) som länge har präglat stadens stadsplanering och är ett av flera skäl till att antalet byggnader högre än 5–6 våningar anses vara lågt. På västra sidan av Fyrisån finns ytterligare en del arkitektoniska sevärdheter, bl.a. Gustavianum och Carolina Rediviva, som även dessa ingår i denna kulturella och historiska nod av landmärken.   Uppsalas nya konstmuseum i hamnesplanadområdet ska i bästa av fallen kunna ingå i denna knut av attraktioner. Tanken är att även den aningslösa turisten ska kunna urskilja konstmuseet utifrån dess unika och specifika form, hon ska inte ovetandes råka gå förbi ett annars menlöst muséum för att en vecka senare, väl hemma, upptäcka att hon missat museibyggnaden (och dess konst).   Uppsalas nya konstmuseum markerar sig som ett tydligt element på platsen, en volym med en egen identitet. Museet samspelar med stadens befintliga stadslandskap och typologi, läser dess arkitektur och organisation.   Hamnesplanadområdet är idag en korsning av olika byggnadstyper och en produkt av skiftande samhällsplanering där det bl.a. finns hus i park, kvartershus, industribebyggelse och parker. Med en sådan variation är konstmuseet sin enskilda, igenkännbara byggnad.   Uppsalahemisfären är en sammanhållen anläggning som tydligt definierar en yttre gräns. En skulpterad kropp griper tag i den förhållandevis glesa platsen den står på och skapar här en påfallande karaktär.Siktlinjerna är tydliga, konstmuseet blir identifierbart på håll. Från kanterna av Fyrisån blir byggnationen perceptibel i förhållande till den omkringliggande rektangulära bebyggelsen och står som en märkbar referenspunkt. / Distinguishable for Uppsala’s architecture is the cathedral and the castle. A sensitivity to the so-called Uppsala Silhouette (the cathedral and the castle seen from a distance) that has for long characterized the city’s urban planning and is one of several reasons why the number of buildings higher than 5-6 floors is considered to be low. On the west side of Fyrisån are some additional architectural landmarks, including Gustanavium and Carolina Rediviva, these are also a part of this cultural and historical node of attractions.   Uppsala’s new art museum, at the harbour-esplanade area, will in the best of cases figure in this knot of landmarks. The idea is that even the most oblivious tourist could differentiate the art museum based on its unique and specific form, she should not accidentally happen to walk past an otherwise tedious museum for a week later, well at home, discover to have missed the museum (and its art).   Uppsala’s new art museum marks itself as an explicit part of the place, a volume with its own identity. The museum interacts with the city’s existing urban landscapes and typology, reads its architecture and organization.  The Harbour-esplanade area is today an intersection of various building types and a product of the diverse urban planning, where there is e.g. house in park, block house, industrial buildings and parks. With such variation the art museum stand as an individual, recognizable building.   The Uppsala Hemisphere is a cohesive system that clearly defines an outer boundary. A sculpted body grabs the relatively sparse site it stands on and creates here a striking character.The visibility lines are clear, the art museum is identifiable from a distance. From the edges of Fyrisån the construction becomes perceptible in relation to the surrounding rectangular buildings, and stands as a marked reference point.

Vattenståndet i Fyrisån mättes dagligen vid Uppsala vattenverk vid Islandsfallet under tiden 1876 till 1969. Ur dessa data kunde vattenföringen för samma period rekonstrueras. Ett problem vid rekonstruktionen var att tröskelhöjden i fallet tidvis under åren varit uppbyggt för att få ut större mängd kraft ur vattenverkets turbiner. Detta begränsade vattenföringsberäkningen till högvattenföringar. Vid högvattenföring var tröskeln oftast nedrasad och dagens avbördningskurva användbar. Avbördningskurvan baserades på vattenföringsmätningar som gjordes vårarna 1984, 1985, 1986 och 1990, perioder på året då vegetationsdämningen är försumbar. Högsta vattenföring inträffade 1888 med 106 m3/s, vilket motsvarar ett vattenstånd på 364 cm i Uppsala kommuns lokala höjdsystem. Medelhögvattenföringen i ån är 44 m3/s. Vattenföringen i Fyrisån har en stor årstidsvariation beroende på att avrinningsområdet är väldigt sjöfattigt, bara 2% av arealen är sjöartäckt. Detta leder till en större skillnad mellan hög- och lågvatten än normalt för en å i mellansvenska låglandet. / The water stage was measured once a day at the old municipal water works immediately upstream the last falls (Islandsfallet) in the River Fyris during the period 1876 to 1969. From these data it was possible to reconstruct a discharge series for the same period. One problem with the reconstruction was the temporary raising of the threshold of the falls in order to increase the capacity of the turbines in the water works. This limited the reconstruction to high water discharges. The temporary threshold was normally washed away during high discharge situations which allowed the use of the present day stage-discharge relation. This relation was based on discharge measurements made in the springtime of 1984, 1985, 1986, and 1990; periods of the year when the vegetation does not dam up the flow. The highest discharge occurred in May 1888. lt was 106 m3/s which corresponds to a water level of 364 cm in the Uppsala Local Municipal datum system. The average high discharge in the river was 44 m3/s. The discharge has a large seasonal variation, due to the fact that only 2 % of the contributing basin consists of lakes. This explains the bigger difference between flood discharge and low water discharge compared to what is normal for a river in the Central Swedish Lowlands.

Dagvatten härstammar från nederbörd och ibland en del grundvatten, när regn faller på hårda ytor ökar sannolikheten för ytavrinning med högt flöde och med det vattnet kan föroreningar följa med som hamnar i recipienten eftersom generellt så renas inte dagvatten när det rinner i ledningar, vattendrag eller diken vidare till recipient. När regn faller på ytor med vegetation så blir det lägre flöde, då en del vatten stannar på växter eller blir upptagna av rötter samt infiltreras av jorden. Vattnet filtreras därför naturligt och risken för föroreningar är lägre, men många naturligt förekommande ämnen hamnar ändå i recipienten. När städer expanderar så ökar de hårda ytorna i form av till exempel vägar och byggnader. Uppsala är en av dessa städer som expanderar, därför är det viktigt med bra dagvattenhantering för att försöka minska mängden utsläppta ämnen som försämrar vattenkvaliteten i Fyrisån. Studien genomfördes genom att kartlägga dagvattenutlopp med Fyrisån som recipient, samt provtagningar av vattnet från utloppen och ytvatten från Fyrisån. De parametrar som testats är konduktivitet, turbiditet och nitrathalt. Proven har sedan jämförts med data hämtad från Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) teststationer Klastorp och Flottsund. Detta kandidatarbete undersöker dagvatten och dess påverkan på vattenkvalitet i Fyrisån. Den del av Fyrisån som analyserats är 8,5 km lång och sträcker sig från Klastorp i norra Uppsala, till Sävjaån i södra som ligger ungefär 4 km norr om Ekoln där Fyrisån mynnar. Varje dagvattenutlopp fick varsin koordinat med hjälp av en GPS och senare en benämning i undersökningen / Stormwater originates from precipitation and possibly some amounts of groundwater. When rain falls on areas with a hard surface it can contribute to surface runoff and with that the possibility for contaminations to enter the recipient, since most stormwater is directed to the recipient with pipes, trenches and water streams directly that generally have no sort of cleaning treatment. On the other hand, when precipitation falls on areas with vegetation the water is intercepted by the plants and the roots taking up water as well. This gives less runoff and the water that reaches the recipient has been filtered through the soil, but substances can still reach the recipient.  When cities expand and more hard surfaces increase such as roads and buildings, and areas of vegetation generally decrease. Uppsala is one those cities that are under heavy expansion, which makes it very important to have a good management plan of stormwater to try and decrease the amount of substances that makes water quality worse in Fyrisån. Three parameters were used to determine the water quality in this thesis, conductivity, turbidity and nitrate content. Testing was performed on both the water from the outlets, as well as the surface water of Fyrisån. Results from the testing were compared to data collected from Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) test sites Klastorp and Flottsund. This bachelor’s thesis examines stormwater and its impact on water quality of Fyrisån in Uppsala, Sweden. The examined area follows Fyrisån, is 8,5 km long and stretches from the northern part of Uppsala, Klastorp to the south where a stream called Sävjaån connects, which is situated about 4km before Fyrisån mouths in the lake Ekoln. The area was mapped using a GPS, giving each location with a stormwater outage a specific coordinate and afterwards a name used in the report.

En funktionskontroll har utförts av en nyinstallerad hydrologisk mätutrustning i Fyrisån som rinner genom Uppsala, där analyser av inhämtade vattenprover har jämförts med mätvärden från mätutrustningens sensorer. Genom en interkalibrering med en äldre mätstation har en avbördningskurva tagits fram till mätstationen vilket visade sig vara en enkel metod som gav tillförlitliga värden. De parametrar som sensorn loggar dygnet runt studerades i syfte att hitta samband mellan dessa och transporten av näringsämnen i Fyrisån, mellan fosfor och turbiditet kunde ett sådant samband anas. Fyrisåns vattenkemi speglar markanvändningen i avrinningsområdet där den kalkrika marken ger en förhöjd konduktivitet och jordbruksmarkerna tillför kväve. Då Fyrisån passerar Uppsala sker en ökning av lösta och suspenderade partiklar samt närsalter. Även årstidsvariationer gällande vattenkvalitén observerades där vattenstånd och turbiditet ökar vid nederbörd samt snösmältning. Konduktivitet visar på ett motsatt förhållande där konduktiviteten minskar vid ökat vattenstånd. / A functional assessment has been carried out for newly installed hydrological monitoring equipment in the river Fyris, in Uppsala, Sweden. Collected water samples were analyzed and compared with measured values from the measuring equipment's sensors. A rating curve was produced for the station by implementing an intercalibration with an older measuring station; this proved to be an easy method which yielded reliable values. The different parameters that the sensor registered every 30th minute were studied in order to find correlations between these and the transport of nutrients in the river Fyris. A correlation between phosphorus and turbidity was observed. The water chemistry in the river Fyris reflects the land use in the catchment area, and the elevated conductivity is caused by calcareous soils and nitrogen is derived from agricultural practices. When the river Fyris passes the city Uppsala an increase in dissolved and suspended particles and nutrients can be seen. Seasonal variations regarding the water quality can be observed as the water level and the turbidity increases during precipitation and snowmelt. The conductivity indicates an inverse relationship with decreasing values as the water level rises.

The objective of this study is to compare Large-Scale Particle Image Velocimetry (LSPIV) to conventional methods for measuring discharge. Furthermore, to use the discharge data to create a rating curve at Islandsfallet in Uppsala. To measure discharge, on-site measurements have conventionally been done. Particle tracking allows flow velocimetry measurements without contact with the water. LSPIV works by measuring displacement of tracers through analysing image sequences. Using the free software Fudaa-LSPIV, flow velocity was measured and referenced to ADCP. The ADCP data were additionally used to construct the rating curve allowing to predict the water level/discharge correlation. Particle tracking was found to hold great potential in the Fyris river, and the possibility for setting up LSPIV for continuous discharge measurements should be investigated going forward. Constructing the new rating curve with discharge measurements from ADCP implied the current rating curve not being sufficient by underestimating the discharge levels necessary for a raise in water level implying the need for an updated rating curve. Concluding, does the LSPIV show promising result compared to the ADCP and the rating curve points out a big discrepancy, in higher discharge, between the new and the old rating curve. The rating curve would however need discharge data points in a greater range. / Syftet med detta arbete var att jämföra partikelspårning med mer traditionella metoder för att mäta vattenflöde. Vidare, att använda data för vattenflöde till att skapa en avbördningskurva vid Islandsfallet i Uppsala. För att mäta avrinning, är fältmätningar det konventionella sättet. Partikelspårning tillåter flödesmätningar utan krav på närvarande tekniker på plats. LSPIV fungerar genom att mäta förflyttning av spårelement på ytan genom att analysera sekvenser. Genom att använda gratisprogrammet FudaaLSPIV, mättes vattenflöde och data från ADCP användes som referensdata. Data från ADCP metoden användes också för att skapa en avbördningskurva som tillåter projicering och korrelation av vattennivå samt vattenflöde. Partikelspårning visade sig ha stor potential för Fyrisån och möjligheten att använda LSPIV för kontinuerliga mätningar bör undersökas vidare. Skapandet av den nya avbördningskurvan visade att den nuvarande avbördningskurvan underskattar vattenflödet mot vattennivån och vidare mätningar är nödvändiga för att utveckla avbördningskurvan vidare. Sammanfattningsvis visar LSPIV på positiva resultat i jämförelse med ADCP och avbördningskurvan visar på en stor diskrepans, i högre flöden, mellan den nya och den gamla avbördningskurvan. Avbördningskurvan skulle behöva ett större antal datapunkter för större flödesintervall.

Nutrient leakage into streams and rivers can lead to eutrophication, which negatively impact aquatic ecosystems. A commonly used tool to mitigate nutrient leakage is the implementation of wetlands into the polluted system. This study focuses on the levels of N and P in the river Fyris.n in Uppsala, Sweden, and the possible effects from restoration of a wetland near the river’s outlet. The results show a potential reduction of 41% and 45% for N and P respectively. The results point to a need for more wetlands further up in the catchment system to mitigate the nutrient load in the subcatchments, as the high nutrient levels there would not be affected by the proposed wetland. There are also several uncertainties due to the lack of reference material, and the results proves the need for further studies on this subject.