Inom sjukgymnastiken används mätning av muskelstyrka för att utvärdera och planera rehabiliteringsperioder. Isokinetiska dynamometrar och one repetition maximum (1RM) är två vanliga metoder för att mäta muskelstyrka. Efter en skada på främre korsbandet (ACL) sker en muskelatrofi av bland annat mm. quadriceps och hamstringsmuskulaturen och det är därför viktigt att kunna utvärdera dessa muskler. Genesis Single är en ny tränings- och utvärderingsmaskin på vilken inga tidigare studier gjorts. Syftet med studien var att jämföra test för maximal muskelstyrka i nedre extremitet utfört med maximal isokinetisk kontraktion i Genesis Single och 1RM i David.200/300 för individer med tidigare ACL-skada. I studien deltog elva personer med tidigare ACL-skada. Deltagarna utförde test för maximal styrka i knäextensorer och knäflexorer genom 1RM i David 200/300 och genom en maximal isokinetisk kontraktion i Genesis Single. Inga tydliga mönster kunde ses mellan de två metoderna gällande sidoskillnader mellan höger och vänster ben. Resultaten av det maximala värdet i Genesis Single och 1RM i David 200/300 visade på en låg till moderat korrelation. Det låga deltagarantalet gjorde det svårt att dra några slutsatser av studien. Mer forskning behövs för att utvärdera Genesis Single där standardisering och stabilisering är två viktiga faktorer att ta hänsyn till. / Physiotherapy measurements of muscle strength are used to evaluate and plan rehabilitation. Isokinetic dynamometers and one repetition maximum (1RM) are two common methods for measuring muscle strength. After an injury to the anterior cruciate ligament (ACL) there is a muscle atrophy of the mm. quadriceps and the hamstring musculature among others and it is therefore important to evaluate these muscles. Genesis Single is a new exercise and evaluation machine for which no previous studies have been done to. The purpose of this study was to compare tests for maximum muscle strength of the lower extremity performed with maximal isokinetic contraction in Genesis Single and 1RM in David 200/300 for individuals with previous ACL injury. In this study, eleven people with  a previous ACL injury participated. The participants performed tests for maximum strength in knee extensors and knee flexors by 1RM in David 200/300 and through a maximum isokinetic contraction in Genesis Single. No correlation was seen between the two methods regarding side differences between the right and left leg. The results of the maximum value of the Genesis Single and 1RM in David 200/300 showed a low correlation. Because of the low number of participants, it was difficult to draw any conclusions from the study. More research is needed to evaluate the Genesis Single where standardization and stabilization are two important factors to take into consideration.

Det förekommer hållningsmönster som kan leda till problem från nacke och axlar. Ett hållningsmönster med hög muskelaktivitet i övre trapezius (ÖT) är ofta förknippat med nack- och skuldersmärta. Därför var det relevant att göra en experimentell hållningskorrigeringsstudie för att studera eventuella förändringar i muskelaktiviteten i ÖT. Syftet med studien var att undersöka om en korrigering av axlarnas position har betydelse för muskelaktiviteten i ÖT när armarna hålls i tre olika positioner framför kroppen, samt beskriva muskelaktiviteten i dessa positioner. Tio personer med hopsjunken hållning och nack- eller axelproblem deltog i studien. Muskelaktiviteten i ÖT mättes med elektromyografi i tre olika positioner före och efter en korrigeringsintervention. En signifikant minskning (p<0,05) av muskelaktiviteten i ÖT registrerades för respektive position efter hållningskorrigeringen. Det fanns individuella skillnader i muskelaktiviteten i ÖT hos försökspersonerna och korrigeringseffekten för muskelaktiviteten i ÖT varierade beroende på position. Resultatet pekar på att hållningskorrigering är procentuellt sett effektivare i en armposition med låg muskelaktivitet än i en position med hög muskelaktivitet. Däremot ger en korrigering i en position med hög muskelaktivitet större reell minskning av muskelaktiviteten än i en position med låg muskelaktivitet. Vidare kunde ses att vissa individer kan vara mer mottagliga för hållningskorrigeringen än andra.

Sammanfattning Syfte Syftet med studien var att utvärdera effekten av lektioner på en teoretisk patientskola, utifrån patienters skattade huvudvärk, huvudvärkshanteringsförmåga, aktivitetsbegränsning samt medicinkonsumtion vid huvudvärk. I syftet ingick även att undersöka hur deltagarnas kunskap, tankar och känslor om sin huvudvärk förändrats genom deltagandet i patientskolan. Syftet var även att undersöka deltagarnas förväntningar på lektionerna och om de uppfyllts. Metod Metoden som användes var av deskriptiv design samt single-subject experimentell design med ABA-format. Sammanlagt tre deltagare följdes före, under och efter interventionen. Antal mättillfällen varierade mellan 27 och 64 tillfällen. För samtliga deltagare var både pre- och postinterventionen en vecka lång, medan interventionen varade mellan 13 och 50 dagar. Deltagare fyllde dagligen i dagboksenkäter där de svarade på frågor bland annat gällande sin huvudvärk. Resultat Den första deltagaren försämrades genom studiens gång, utifrån skattad huvudvärk, huvudvärkshanteringsförmåga, aktivitetsbegränsning samt medicinkonsumtion. Tankar och känslor rörande huvudvärk hade inte förändrats mellan studiestarten och studiens avslut men hennes förväntningar hade ändå uppfyllts. Den andra deltagaren visade ingen minskning av huvudvärk under studien. Aktivitetsbegränsningen relaterat till huvudvärk sjönk i samband med att huvudvärkshanteringsförmågan ökade. Medicinkonsumtionen var genom hela studien hög och minskade inte. Den sista deltagaren visade en tydlig minskning av huvudvärk samt grad av aktivitetsbegränsning. Huvudvärkshanteringsförmågan påverkades inte nämnvärt av deltagandet. Slutsats Då uppföljningen på studieperioden var kort blev utvärderingen av deltagandet svår att göra. En längre uppföljning på studieperioden hade varit att föredra för att kunna visa på tydligare effekter av interventionen, eftersom beteendeförändringar kan ta tid att genomföras. / Abstract Purpose The purpose of this study was to evaluate the effect of lectures on a theoretic patient education program, regarding patients estimated headache, pain coping ability, activity limitation and drug consumption when experiencing headache. The purpose was also to investigate if the participant’s knowledge, thoughts and feelings about their headache changed through participation in the patient education program. The purpose also included to examine the participants expectations of the lectures and if these where fulfilled. Method The method used was a descriptive design as well as a single subject experimental design with an ABA-format. A total of three participants’ were monitored before, during and after the intervention. The number of measured occasions varied between 27 and 64. Pre- and postintervention was for all participants one week long, while the intervention varied between 13 and 50 days. Participants have daily filled out questionnaire diaries in which they answered questions about their headache. Results The first participant got worse throughout the study, regarding perception of headache, pain coping ability, activity limitation and drug consumption. Thoughts and feelings regarding headache did not change from the beginning of the study to its end, but her expectations was fulfilled. The second participant showed no decrease in headache during the study. Activity limitation related to headache decreased meanwhile the pain coping ability was increased. Medication consumption throughout the study was high and did not decrease. The last participant showed a distinct decrease of headache and level of activity limitation. The pain coping ability was not notably affected by the participation. Conclusion Because of the study follow up period being short the evaluation of participation was difficult to do. A longer follow up period would have been preferred to be able to show a more distinct effect of the intervention, because behavioural change often may take time to be carried out.

Rationale: Chronic obstructive pulmonary disease (COPD) is not only a common lung disease but is a major cause of morbidity and mortality worldwide. Pulmonary rehabilitation (PR) helps optimize function and independence by increasing exercise capacity, reducing symptoms and improving health related quality of life (HRQL). Exercise training is certainly a key component of the PR programs; however, many of its aspects still need to be better defined such as optimal exercise assessment and training modality for these patients. The general purpose of this thesis was to generate new knowledge that could contribute to new strategies for exercise assessment and training in patients with COPD. Methods and results: This thesis is comprised of four independent studies. Thigh muscle strength, endurance and fatigue were compared between 42 patients with moderate to severe COPD and 53 healthy controls (Study I). Impaired thigh muscle strength and endurance in patients with COPD was found, except for muscle strength in knee extension in male patients. Female patients had higher fatigue index than female controls while no difference was found between male patients and controls. The six-minute walk test (6MWD) performed on a non-motorized treadmill (6MWD-T) was compared with the 6MWD performed in a corridor (6MWD-C) in 16 healthy elderly subjects (Study II). They performed twelve tests (six 6MWD-C and six 6MWD-T) on two different days in a randomized order. An average discrepancy was found between the two methods with the subjects walking a shorter distance on the non-motorized treadmill. However, the results showed good test-retest reliability between days and test repetitions. A systematic review (Study III) was done of studies that investigated the effects of an arm training program in patients with COPD. The findings of this review indicated that there is evidence that an arm training program improves arm exercise capacity, but its effects on dyspnea, arm fatigue and healthy-related quality of life is unclear. Finally, a two-armed randomized controlled trial examined the effects of an arm training program on arm function, arm exercise capacity, muscle strength, symptoms and HRQL in patients with COPD (Study IV). The groups were randomized to arm training or sham. Compared with the changes observed in the control group, the magnitude of change in the intervention group was greater for arm function, arm exercise capacity and muscle strength. There was no difference between groups in HRQL or symptoms. Conclusions: Upper extremity resistance training improves arm exercise capacity, arm function and muscle strength in patients with COPD. Training and assessment of upper and lower limb muscles should be included into PR programs. The 6MWD performed on a non-motorized treadmill may offer an alternative option to the standard 6MWD when a 30-meter corridor is not available.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Att vårdgivaren ska gör patienten delaktig är något som är lagstadgat ochefterfrågas från patienten. För fysioterapeuten är det till stor vinst om patienten kanengageras i sin behandling.Syfte: Syftet med studien var att utifrån ett beteendemedicinskt perspektiv, med densocialkognitiva teorin som referensram, beskriva patienters upplevelse av delaktighet imötet med fysioterapeut vid nybesök inom primärvård. Metod: Sex patienter rekryterades som varit på nybesök hos fysioterapeut.Semistrukturella intervjuer genomfördes och materialet analyserades med kvalitativinnehållsanalys. Resultat: De deltagande patienterna hade olika syn på begreppet delaktighet och vadsom påverkade deras upplevelse. Fysioterapeutens förmåga att få patienten delaktigbetonades men även patientens egen roll, tidigare erfarenheter och samspelet mellanpatient och fysioterapeut. Diskussion: Resultatet tolkades utifrån social kognitiv teori. Patientens delaktighetbetraktades som ett beteende och patientens upplevelse av sin delaktighet som enkonsekvens av detta beteende. Patientens upplevelse av delaktighet påverkades avomgivningen och individfaktorer. Slutsats: Fysioterapeuten var central i deltagarnas upplevelse av delaktighet men äventidsaspekter var avgörande. Deltagarna använde sina tidigare erfarenheter och förväntningarinför besöket som referenspunkt för hur de bedömde besöket.

Abstrakt Inledning: Laterala fotledsdistorsioner är en av de vanligaste skadorna hos motionärer och idrottande individer. Om den akuta skadan inte behandlas optimalt kan detta leda till komplikationer såsom degenerativa förändringar och kronisk instabilitet. Olika former av fysioterapeutiska behandlingsinterventioner såsom, proprioceptionsträning, styrketräning, manuella terapier, kyla/värme, externa stöd, elterapi och multimodala behandlingar används kliniskt av fysioterapeuter för att bygga upp strukturerna i foten och minska risken för återstukning. Syfte: Sammanställa vetenskaplig kunskap och värdera effekten av fysioterapeutiska åtgärder vad gäller smärta, funktion och upprepade fotledsdistorsioner vid akuta laterala fotledsdistorsioner. Metod: Databaserna Pubmed och Pedro användes i litteratursökningen. Detta resulterade i 79 träffar i Pubmed och 60 i Pedro, varav 17 artiklar inkluderades. Resultat: Varken träning, manuella terapier, värme/kyla, externt stöd, multimodal träning eller elterapi är mer effektivt än någon annan behandling för att förbättra smärta, funktion och minska upprepade fotledsdistorsioner efter en lateral fotledsdistorsion. Konklusion: I det akuta skedet verkar inte valet av behandlingsmetod ha en stor inverkan på rehabilitering vid fotledsdistorsioner om durationen är för kort eller frekvensen för låg. Fler RCT-studier inom området med längre duration och högre frekvens behöver göras för att kunna dra en definitiv slutsats om de olika behandlingsmetodernas effekt vid denna skada.

Bakgrund: Akupunktur betyder nålbehandling och har sitt ursprung i traditionell kinesisk medicin. En profession som kan utöva akupunktur är fysioterapeuter. Akupunktur kan användas vid många olika typer av smärttillstånd, bland annat spänningshuvudvärk. En profession som kan utöva akupunktur är fysioterapeuter. Många professioner har en positiv inställning till akupunkturbehandlingens effekt medan andra anser att nålarna i sig inte är någon unik metod, snarare ett resultat av placeboeffekt och väljer då bort denna behandlingsmetod. Syfte: Syftet med studien äratt undersöka fysioterapeuters inställning till effekten av akupunkturbehandling för patienter med spänningshuvudvärk.Metod: Fysioterapeuter inom primärvården i Sverige fick en enskild förfrågan via mail om att delta i studien. En länk till en webbenkät samt ett informationsbrev om studiens syfte bifogades. En länk till enkäten lades även ut på fackföreningen Fysioterapeuternas hemsida. Enkätfrågorna sammanställdes i excel och redovisades i löpande text, tabeller och figurer.Resultat: Enkäten besvaradesav totalt 32 personer. Svaren tyder på att majoriteten av fysioterapeuterna har en positiv inställning till akupunkturbehandling vid spänningshuvudvärk. Vid behandling av spänningshuvudvärk väljer man dock information samt träning framför akupunktur. Det framkom också att deltagarna ansåg att akupunkturbehandling saknar ett starkt vetenskapligt stöd. Konklusion: Med dagens aktuella kunskapsläge om akupunktur, visar resultatet i denna studie att fysioterapeuterna till största del har en positiv inställningtill effekten av akupunkturbehandling vid spänningshuvudvärk.

No description available.

The overall aim of this thesis was to study physiotherapy at a distance in the home after surgery on the shoulder joint as well as conditions for (physical examination) palpation at a distance. Technical developments have contributed to shorter hospital stays and more care and rehabilitation outside the hospital and in the patient’s home. Distance-spanning technology can be a tool to this development to take place while providing the same or better quality. Study I was a controlled quantitative study. A series of 25 patients underwent shoulder joint replacement and initial physiotherapy at the hospital. After discharge, 12 patients were referred to conventional out-patient physiotherapy (control), while 10 patients participated in a telerehabilitationintervention of interactive video-based physiotherapy at home with the physiotherapist situated at the hospital. Shoulder function, activity limitations and health-related quality of life were assessed before surgery and two months after surgery. The telerehabilitation intervention group was also interviewed twomonths after the surgery and physiotherapy at distance at home.Study I showed that the telerehabilitation group members had participated in more physiotherapy sessions and showed significantly better recovery regarding shoulder pain, shoulder joint external rotation, shoulder function and activity limitations in two dimensions of health-related quality of life, compared to the control group.In study II the content analysis of interviews with the telerehabilitation group members showed that all participants expressed that they were satisfied with the rehabilitation and that they had experienced the videocommunication technique and the exercise as safe. The analysis of the interviews showed that participants experienced accessibility to specific frequent physiotherapy at a distance at home as a prerequisites for recovery competence. Participantsexperienced closeness to the physiotherapist at distant. The analysis revealed a process from dependent patients to strengthened responsible persons.In study III and IV seven experienced physiotherapists and one technical engineer with experience of video communication technique participated in qualitative focus group interviews. The aim was to describe the concept palpation (study III) and to describe conception of palpation at a distance (study IV). Qualitative content analysis showed that palpation was an important part of the physiotherapy assessment and examination. The study points to an intrinsic relationship between “manual and technical skills”, and “the relationship between the physiotherapist and the patient”. The analysis of the focus group interviews showed an important aspect of palpation where the physiotherapist and the patient communicate and interact with each other. In the focus group interviews, participants view on robotic palpation was developed, revealing a change from doubts and skepticism to interest and fascination. The physiotherapists saw a potential for palpation at a distance to meet their needs and their conceptions of their patients’ needs. The interviews revealed thoughts of technical demands on design of the robot. A future with robotic palpation as the “physiotherapists extended arm” should change the physiotherapists’ professional role.Furthermore, in study IV, these descriptions of palpation and conceptions of robotic palpation were used when developing a prototype for robotic palpation, which, in turn, was the subject of a field trial among four participants of the focus groups. A prototype master-slave system was built using budget haptic robots. It included a palpation force measurement system and a force/position controller using open-source software. The field trial of the prototype developed revealed accordance in the palpation force used between manual and robotic palpation. Despite the technical shortcomings and lack of sensory feedback appeared a feeling similar to manual palpation of and to during the test. In conclusion, a novel working prototype for robotic palpation was produced, and focus group interviews as well as field trial experiences resulted in a description of the potential of distance palpation and needs for further development.In summary, this thesis shows that physical therapy at a distance after surgery with shoulder prosthesis is feasible and may have particular advantages. The explanation for this may be several: more physiotherapy sessions, access to physiotherapist with specialized skills and an involved patient. Palpation at a distance is a challenging development, which can stimulate and enhance distance-spanning technologies in physiotherapy and provide an additional complement in contact with the patient. The technology needs to be further developed adjusted to patient´s and physiotherapist´s needs and benefits. Furthermore ethical and safety issues need to be addressed in more recent studies. / Det övergripande syftet med avhandlingen var att studera sjukgymnastik på distans i hemmet efter genomgången operation av axelled samt förutsättningar för palpation på distans. Teknisk utveckling har bidragit till kortare vårdtider och mer vård och rehabilitering utanför sjukhus och i patientens eget hem. Distansöverbryggande teknik kan vara ett hjälpmedel för att denna utveckling ska ske med oförändrad eller bättre kvalitet. Delarbete I var en kontrollerad studie. Patienterna i studien (n=25) genomgick en operation av axelled och påbörjade därefter sjukgymnastik med stöd av sjukgymnasten på sjukhuset. Efter utskrivning deltog interventionsgruppen (n=10) i sjukgymnastik i hemmet och sjukgymnasten befann sig på sjukhuset och kommunicerade via videokommunikation. kontrollgruppen (n=12) remitterades till vedertagen sjukgymnastik hos sjukgymnast i öppenvården. Resultatet visade fler möten med sjukgymnast, snabbare tillfrisknande och större förbättring av funktionsförmåga i den opererade axeln samt högre skattning av hälsorelaterad livskvalitet för distansgruppen jämfört med kontrollgruppen två månader efter operation.I delstudie II genomfördes individuella kvalitativa intervjuer med deltagarna i distansgruppen efter avslutad intervention. Kvalitativ innehållsanalys visade på tillgång till specifik frekvent sjukgymnastik i hemmet som en förutsättning för tillfrisknande efter genomgången operation. Deltagarna upplevde närhet till sjukgymnasten på distans. Analysen visade en process från passiva och beroende patienter till aktiva ansvarstagande personer. I delstudie III deltog sju erfarna sjukgymnaster i fokusgruppsintervju för att ge detaljerade beskrivningar av begreppet manuell palpation. Kvalitativ innehållsanalys visade att palpation ansågs vara en viktig och betydelsefull del i sjukgymnastens bedömning/undersökning. Analysen visade att skickligt utförd palpation omfattas av både praktisk palpationsteknik samt en respektfull relation mellan sjukgymnast och patient, där kommunikation och interaktion spelar stor roll, och att dessa delar hör nära samman. I delstudie IV studerades dels föreställningar om robotpalpation i fokusgruppsintervjuer med sju erfarna sjukgymnaster och en ingenjör. Kvalitativ innehållsanalys av intervjuerna ledde fram till en process från skepticism och svårigheter att föreställa sig palpation med hjälp av en robot, till ett flöde av idéer, tankar, fascination och intresse. Tankar om tekniska utmaningar vid design av roboten framkom ur intervjuerna. En framtid med robotpalpation som ”sjukgymnastens förlängda arm” ansågs förändra sjukgymnastens professionella roll. Vidare gjordes ett fältprov med en prototyp för robotpalpation med fyra erfarna sjukgymnaster. Fältprovet visade en stor samstämmighet vid jämförelse av kraft vid manuell och robotpalpation. Trots tekniska brister och brist på sensorisk feedback infann sig en känsla liknande manuell palpation av och till under testet.Sammanfattningsvis visar denna avhandling att sjukgymnastik på distans efter operation med ersättning av axelleden till protes är möjlig och kan ha särskilda fördelar. Förklaringen till detta kan vara flera: fler sjukgymnastiksessioner, tillgången till sjukgymnast med specifik kompetens och en delaktig patient. Palpation är en kommunikation och interaktion mellan sjukgymnast och patient. Palpation på distans är en utmanande utveckling, som kan stimulera och stärka distansöverbryggande teknik inom sjukgymnastik och ge ytterligare ett komplement i kontakten med patienten. Tekniken behöver dock utvecklas vidare utifrån patientens och sjukgymnastens behov och nytta samt etiska aspekter behöver belysas mer i nya studier. / Godkänd; 2011; 20110915 (liseri); DISPUTATION Ämnesområde: Sjukgymnastik Opponent: Professor Karin Harms-Ringdahl, Karolinska Institutet, Stockholm Ordförande: Universitetslektor Mai Lindström, Luleå tekniska universitet Tid: Torsdag den 20 oktober 2011, kl. 13.00 Plats: D770 (Deltasalen), Luleå tekniska universitet

Bakgrund: Unga, vilka utövar en sport med mycket hastiga riktningsförändringar, löper störst risk att drabbas av en främre korsbandsskada. Det råder en uppfattning om att “idrott är bra för dig”, men att en person som utövar en sport använder ett rörelsemönster som kan resultera i skador talas det inte lika mycket om. Beroende på patientens förmåga att hantera stress genom användandet av copingstrategier efter skadan, påverkas utvecklingen av rehabiliteringsprocessen olika. Den biopsykosociala modellen innehåller komponenter vilka samverkar, och påverkar konsekvensen av en skada. Detta är viktigt för specialister att ha kunskap inom för att ge patienten en god rehabilitering. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva personers erfarenheter kring hur en främre korsbandsskada påverkar en individ ur ett biopsykosocialt perspektiv. Metod: Kvalitativa intervjuer utfördes med fem deltagare som tidigare drabbats av en främre korsbandsskada. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De analyserade intervjuerna resulterade i temat Livet efter skadan med fem kategorier: Att påverkas fysiskt av en korsbandsskada, När skadan begränsar, En erfarenhet som påverkar en individ psykiskt, Vikten av det sociala sammanhanget och En upplevelse som gjort mig till den jag är idag. Resultatet av denna studie visade på att deltagarna påverkades olika efter skadan, men att det även fanns många gemensamma faktorer. Deltagarna påverkades, psykiskt och fysiskt, såväl direkt efter skadan som idag. Konklusion: Beroende på var en individ befinner sig i livet, vilken stöttning som funnits, användandet av copingstrategier och personlighetsfaktorer är deltagarnas erfarenheter av en främre korsbandsskada varierande ur ett biopsykosocialt perspektiv.