<p>Bakgrund: Cerebral pares är ett samlingsnamn för ett följdtillstånd efter en skada i den omogna hjärnan med funktionsnedsättning som varierar mycket i symptom och svårighetsgrad som följd. Den motoriska funktionsnedsättningen påverkas bl.a. av avvikande tonus, nedsatt koordination, nedsatt balans och muskelsvaghet. Tidigare har det i Sverige varit en generell uppfattning att styrketräning med vikter m.m. inte är lämpligt för barn. Styrketräning och forcerade rörelser ansågs öka spasticiteten och skulle därför undvikas hos personer med cerebral pares. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilken effekt interventionen styrketräning har för barn och ungdomar med cerebral pares med avseende på funktion och aktivitet. Metod: Litteratursökningar genomfördes i databaserna Cinahl, Medline och Amed. Studier med kontrollgrupp granskades enligt PEDro för bedömning av den vetenskapliga kvaliteten. Studier utan kontrollgrupp granskades deskriptivt. Resultat: Litteratursökning gav 11 studier. Fem studier var randomiserade kontrollerade studier, en var experimentell med kontrollgrupp, fyra var experimentella utan kontrollgrupp och en studie hade en single-subject-experimental design. I sex av studierna genomfördes uppföljande mätningar Antalet deltagare i studierna var överlag få. Studiernas PEDro-poäng låg på mellan 3 och 7 av 10 möjliga. Resultaten visar att barn och ungdomar med cerebral pares som styrketränar med belastning 2 till 3 gånger per vecka under mellan 4 till 12 veckor kan öka muskelstyrkan, förbättra gångförmågan, öka den motoriska förmågan samt minska spasticiteten. Endast tre studier undersökte subjektiva variabler som kroppsuppfattning och självuppfattning. Här varierade resultaten då två studier visade på förbättrad kroppsuppfattning medan en fann delvis försämrad självuppfattning. Ingen av studierna visade någon negativ påverkan av styrketräning.</p><p>Slutsatser: Styrketräning är en behandlingsmetod som kan användas för barn med cerebral pares för att öka muskelstyrkan och evidensen kan anses vara medelhög. Resultatet av denna litteraturstudie stärker att styrketräning bör vara en del av sjukgymnastens behandlingsarsenal när syftet med interventionen är att påverka muskelstyrka, gångförmåga, motorisk förmåga eller spasticitet.</p><p>Sökord: cerebral pares, muskelstyrka, styrketräning, rörelse träning</p>

No description available.

No description available.

No description available.

Introduktion: Efter en förvärvad hjärnskada kan det inte tas för givet att kroppen upplevs som självklar i vardagslivet. Många har både fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar. Syfte: Studiens syfte var att få en fördjupad förståelse för hur personer med förvärvad hjärnskada upplever sin kropp och fysisk aktivitet i det dagliga livet. Metod: Intervjuer genomfördes med 15 strategiskt utvalda personer som hade utretts för förvärvad hjärnskada. De intervjuades vid ett tillfälle 1-5 år efter debuten. Personerna var i yrkesverksam ålder och hade lättare motorisk och/eller lätt/måttlig kognitiv, emotionell eller personlighetsmässig funktionsnedsättning. Intervjuerna transkriberades och analyserades med the Empirical Phenomenological Psychological Method (EPP-metoden). Resultat: Ett övergripande tema och sex huvudteman identifierades. Det övergripande temat ”Ett nytt sätt att vara i världen” står för ett existentiellt uppvaknande. ”På väg hemåt” speglar processen att det tar tid att anpassa sig till sin nya livssituation, samt att komma till ett stadie av acceptans.”Tiden- en ny betydelse” handlar om att vardagen levs i ett långsammare tempo.”Tröttheten - en ständig följeslagare” belyser att tröttheten är ständigt närvarande. ”Kroppen döljer” beskriver fler av de dolda och osynliga funktionshindren som kan följa. ”Kroppen kommunicerar” och sänder signaler både inåt och utåt vilket individerna måste lära sig att känna igen. ”Kroppen kräver underhåll” visar på behovet av samt inställningen till fysisk aktivitet i ett långtidsperspektiv. Konklusion: Rehabiliteringspersonal behöver ha en djup kunskap om hur personer med förvärvad hjärnskada upplever sin kropp för att kunna vara ett stöd för dem när det gäller att finna lämpliga strategier hur vardagslivet hanteras. / Introduction: That the body can be taken for granted in daily life after an acquired brain injury is an incorrect notion. Individuals experience both physical and cognitive disabilities. Aim: The aim of this study was a deeper understanding of how people with an acquired brain injury experience their body and physical activity in daily life. Method: The interviews were conducted with 15 strategically recruited persons who have been examined for their brain injury. They were interviewed individually on one occasion, 1-5 years after the onset. The persons were of working age and had mild motor disability and/or mild to moderate cognitive, emotional disability or disturbance in personality. The interviews were transcribed verbatim and analysed with the Empirical Phenomenological Psychological Method (the EPP-method). Results: One general theme and six main themes where identified. The general theme” A new way to be in life” stands for an existential wake-up. “On the way home” is a reflection of the process that it takes time to readapt to the new situation of life and reach acceptance. “Time- a new meaning” is about daily life which continues in a slower pace. “Tiredness- the constant companion” shows that you have to take tiredness in consideration. “The body hides” sheds light on the hidden and invisible disabilities which can follow. “The body communicates” and sends signals both inwards and outwards which the individuals has to learn to recognize. “The body needs maintenance” shows the need of physical activity through life and describes the attitudes. Conclusion: The rehabilitation persons need a profound knowledge of how individuals with acquired brain injury experience their body as being a support for them when it comes to managing daily life.

Bakgrund: Cerebral pares är ett samlingsnamn för ett följdtillstånd efter en skada i den omogna hjärnan med funktionsnedsättning som varierar mycket i symptom och svårighetsgrad som följd. Den motoriska funktionsnedsättningen påverkas bl.a. av avvikande tonus, nedsatt koordination, nedsatt balans och muskelsvaghet. Tidigare har det i Sverige varit en generell uppfattning att styrketräning med vikter m.m. inte är lämpligt för barn. Styrketräning och forcerade rörelser ansågs öka spasticiteten och skulle därför undvikas hos personer med cerebral pares. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilken effekt interventionen styrketräning har för barn och ungdomar med cerebral pares med avseende på funktion och aktivitet. Metod: Litteratursökningar genomfördes i databaserna Cinahl, Medline och Amed. Studier med kontrollgrupp granskades enligt PEDro för bedömning av den vetenskapliga kvaliteten. Studier utan kontrollgrupp granskades deskriptivt. Resultat: Litteratursökning gav 11 studier. Fem studier var randomiserade kontrollerade studier, en var experimentell med kontrollgrupp, fyra var experimentella utan kontrollgrupp och en studie hade en single-subject-experimental design. I sex av studierna genomfördes uppföljande mätningar Antalet deltagare i studierna var överlag få. Studiernas PEDro-poäng låg på mellan 3 och 7 av 10 möjliga. Resultaten visar att barn och ungdomar med cerebral pares som styrketränar med belastning 2 till 3 gånger per vecka under mellan 4 till 12 veckor kan öka muskelstyrkan, förbättra gångförmågan, öka den motoriska förmågan samt minska spasticiteten. Endast tre studier undersökte subjektiva variabler som kroppsuppfattning och självuppfattning. Här varierade resultaten då två studier visade på förbättrad kroppsuppfattning medan en fann delvis försämrad självuppfattning. Ingen av studierna visade någon negativ påverkan av styrketräning. Slutsatser: Styrketräning är en behandlingsmetod som kan användas för barn med cerebral pares för att öka muskelstyrkan och evidensen kan anses vara medelhög. Resultatet av denna litteraturstudie stärker att styrketräning bör vara en del av sjukgymnastens behandlingsarsenal när syftet med interventionen är att påverka muskelstyrka, gångförmåga, motorisk förmåga eller spasticitet. Sökord: cerebral pares, muskelstyrka, styrketräning, rörelse träning

No description available.

No description available.

Bakgrund: Att skapa bra förutsättningar och ta hand om idrottstalanger är angeläget i många länder, så också i Sverige. Ett led i att skapa möjligheter för våra idrottsungdomar har varit satsningen på idrottsgymnasier. Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka om de friidrottsungdomar som presterar bäst vid antagningstester till Friidrottsgymnasiet i Växjö även är de friidrottare som presterar bäst resultat som seniorer.  Material och metod: Totalt 207 friidrottare, i 15 års ålder, (100 flickor och 107 pojkar) som utfört ansökningstesterna till FIG Växjö och presterat ett friidrottsresultat som senior ingick i studien. Följande antagningstester ingick:30 meter flygande(snabbhet), kulkast framåt (explosivitet) samt plinthopp, 90 sekunder (styrkeuthållighet). Antagningstesterna jämfördes med friidrottarens bästa prestation utförd som senior. En jämförelse gjordes även grengruppsvis. Resultatet visade en ganska stark korrelation för flickor mellan 5 av de 15 undersökta sambanden. Sprint/häckgruppens friidrottsresultat korrelerade med flygande30 meter samt kulkast framåt (r= 0,6, p&lt;0,05). Hoppgruppens resultat korrelerade med plinthopp samt flygande30 meter (r=0,5, p&lt;0,05). Medel/långdistansgruppens resultat korrelerade med kulkast framåt (r=0,5, p&lt;0,05). För pojkar sågs endast en ganska stark korrelation, sprintgruppen korrelerade med kulkast framåt(r=0,5, p&lt;0,05).   Slutsats: De fysiska tester som använts i denna studie bör inte vara helt avgörande vid en antagning till ett friidrottsgymnasium, framförallt inte när det gäller pojkar.

Objectives: The purpose of the study was to examine if a pre- and post-operative difference could be seen in self-reported pain disability and self-efficacy among patients undergoing surgery as treatment for spinal disc herniation in order to improve process of rehabilitation. Method: A quantitative and descriptive design was used. 10 patients awaiting surgical treatment for spinal disc herniation were included at Akademiska sjukhuset (The Academic Hospital) in Uppsala. Participation was voluntary and the selection was made by convenience. Data was collected using The Pain Disability Index and Self-Efficacy Scale by which the patient would estimate how hindered they felt because of their pain in everyday activities and their self-efficacy to perform everyday activities. This was done the day before surgery and two weeks after surgery. The data was analyzed with Wilcoxon’s signed rank test and statistical significance was set to p&lt;0,05. Results: The majority of patients reported an improvement after herniated disc surgery regarding PDI and self-efficacy. Statistically significant differences were established regarding both PDI (p=0,012) and Self-Efficacy Scale (p=0,009) in patients (n=10) before and after herniated disc-surgery. Conclusion: The study showed that the majority of the patients reported an improvement in both PDI and Self-Efficacy Scale after surgery. However, no conclusion could be made through this study due to the low number of participants (n=10). / Syfte: Syftet med studien var att undersöka om skillnad förelåg i diskbråcksopererade patienters skattning av hindrande smärta i vardagen och self-efficacy pre- och postoperativt för att bidra till en förbättrad rehabiliteringsprocess. Metod: Metoden som användes hade en kvantitativ och deskriptiv design. 10 patienter med planerad diskbråcksoperation inkluderades på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Deltagandet var frivilligt och urvalet skedde genom bekvämlighetsurval. Patienterna skattade hur hindrande smärtan var i vardagliga aktiviteter och hur stor tilltron till egen förmåga var genom instrumenten Pain Disability Index (PDI) och Self-Efficacy Scale dagen innan operation och två veckor postoperativt efter diskbråcksoperation. Data analyserades med Wilcoxons teckenrangtest med signifikansnivå satt till p&lt;0,05. Resultat: Studien visade att majoriteten av patienterna upplevde en förbättring avseende PDI och Self-Efficacy efter diskbråcksoperation. Statistiskt signifikant skillnad förelåg gällande pre- och postoperativ skattning av både PDI (p=0,012) och Self-Efficacy Scale (p=0,009) hos patienterna (n=10). Konklusion: Studien visade att majoriteten av patienterna postoperativt skattade en förbättring både med PDI och Self-Efficacy Scale. Resultaten får betraktas som preliminära på grund av det låga deltagarantalet samt att 2 veckor postoperativt är alltför kort tid efter det kirurgiska ingreppet.