Syftet med föreliggande studie är att analysera patienters upplevelser av fysisk aktivitet på recept (FaR) och på vilket sätt dessa upplevelser påverkar deras syn på hälsa och fysisk aktivitet. För att ta reda på syftet har en kvalitativ metod tillämpats. Sex stycken semistrukturerade intervjuer har genomförts och respondenterna består av tre kvinnor och tre män i åldrarna 57 till 73 år, som alla har eller har haft FaR. Till grund för analysen av studiens empiri har fyra teorier valts ut. Dessa teorier är: Institutionaliseringens ursprung, tillit och ontologisk trygghet, social responsivitet samt språk och kunskap i vardagslivet. Resultatet visar att upplevelsen av fysisk aktivitet (FaR) är positiv. Det visar även att denna upplevelse har påverkat synen på fysisk aktivitet och hälsa på ett positivt sätt. Den förändrade synen innebär ett bredare tänk när det gäller fysisk aktivitet och ökad insikt och medvetenhet när det gäller hälsa.

<p>Fysisk inaktivitet är en stor riskfaktor för övervikt och vällevnadssjukdomar. I samband med aktivitetsåret ”Sätt Sverige i Rörelse 2001” introducerades FaR, Fysisk aktivitet på recept, som en metod för hälso- och sjukvården att påverka patienter till ökad fysisk aktivitet. Carema Hälsocentral Gävle, har utarbetat ett eget ”standardrecept” på fysisk aktivitet där de vanligaste ordinationerna är förifyllda, vilket förenklar förskrivningen. 2007 förskrev denna hälsocentral flest recept av alla hälsocentraler i Gävleborgs län och standardreceptet kan vara en bidragande orsak till detta. Denna studies syfte var att undersöka om Carema hälsocentral Gävles handläggning av FaR varit effektiv. En enkätundersökning genomfördes bland samtliga 137 patienter som fått FaR från den hälsocentralen år 2007. Enkäten bestod av 23 slutna och öppna frågor konstruerade för att söka svar på studiens syfte och frågeställningar. Svar inkom från 73 patienter och resultatet visade att 78 % av dem ansåg att det var positivt att få fysisk aktivitet på recept och över hälften av patienterna hade ökat sin fysiska aktivitet och upplevde en förbättrad hälsa. Om motiverande stöd gavs i samband med förskrivning av FaR ökades effekten och ännu mer om dessutom uppföljning skedde. 68 % angav att de inte fått någon uppföljning och många patienter föreslog just uppföljning om FaR på något sätt skulle förbättras.</p>

<p><strong>Syfte och frågeställningar: </strong>Syftet med studien var att kartlägga den självrapporterade fysiska aktivitetsnivån och föreskrifter av fysisk aktivitet på recept (FaR) samt studera samband mellan dessa bland sjukvårdspersonalen på vårdcentraler/ husläkarmottagningar i Stockholms kommun.</p><p>• Vilken erfarenhet har personalen på vårdcentraler/husläkarmottagningar i Stockholms kommun från eget utövande av fysisk aktivitet?</p><p>• I vilken utsträckning förskrivs FaR av personalen på vårdcentraler/husläkarmottagningar i Stockholms kommun?</p><p>• Vilka samband finns mellan personalens erfarenheter från eget utövande av fysisk aktivitet och benägenheten till föreskrift av FaR?</p><p><strong>Metod: </strong>Studien genomfördes med hjälp av en enkät som delades ut till 29 olika vårdcentraler och husläkarmottagningar i Stockholms kommun och 16 av dessa besöktes varvid 88 enkäter delades ut personligen. 84 enkäter skickades med post till 13 olika vårdcentraler. Sammanlagt delades 172 enkäter ut. Data bearbetades från sammanlagt 94 enkäter varav 56 hämtades och 38 returnerades. Svarsfrekvensen på enkäterna var 57 procent.</p><p><strong>Resultat: </strong>Studien visade att föreskriften av FaR sker i relativt liten omfattning. Föreskriften för läkarna visade sig vara 0,8 recept/månad, sjuksköterskorna hamnade på 0,6 recept/månad och i snitt skriver varje sjukvårdspersonal bara ut 0.7 stycken recept/månad. Under hälften (46 %) av sjukvårdspersonalen hade vid något tillfälle förskrivit FaR och 54 procent hade aldrig förskrivit något recept. Gällande den fysiska aktivitetsnivån så var det 15 procent som nådde upp till rekommendationen om 30 min fysisk aktivitet per dag, 50 procent utövade fysisk aktivitet i minst 60 minuter två till tre dagar i veckan och majoriteten (89 %) har tidigare erfarenheter av fysisk aktivitet. Den sammanlagda fysiska aktiviteten visade på att 55 procent kategoriserades som fysiskt inaktiva och 45 procent som fysiskt aktiva.</p><p><strong>Slutsats: </strong>I studien framkom det att ungefär hälften av sjukvårdspersonalen var fysiskt aktiv och att föreskriften av FaR sker i ganska blygsam omfattning dvs. 0,7 recept per sjukvårdspersonal och månad. Det framkom ett signifikant samband mellan sjukvårdspersonalens eget utförande och intresse för fysisk aktivitet och föreskriften av FaR. </p> / <p><strong>Aim and question at issue: </strong>The aim of this study was to survey self-reported physical activity level and quantity prescription of physical activity and study if there is any relation between them among doctors and nurses in the primary health care in the municipality of Stockholm.</p><p><strong>• </strong>What kind of experience from physical activity is the most common among the nurses and doctors in the primary health care in the municipality of Stockholm?</p><p><strong>• </strong>In what extent is physical activity on prescription (PaP) being used of nurses and doctors in the primary health care in the municipality of Stockholm?<strong></strong></p><p><strong>• </strong>Is there any relation between nurses and doctors own experience of physical activity and theirs propensity of the prescription of PaP?<strong></strong></p><p><strong>Method:</strong> The study was carried out by a questionnaire that was divided to 29 different healthcare centers in Stockholm. 88 questionnaires were personal handed in to 16 different healthcare centers. 84 questionnaires were mailed to 13 different healthcare centers. The entire number of questionnaires divided in this study was 172. Data used in this study turned out to be from a total of 94 questionnaires of which 56 was personally picked up and 38 was returned by mail. The total part of returned answers turned out to be 57 per cent.</p><p><strong>Results: </strong>The study showed that the prescription of physical activity is used rarely in the primary health care. The doctor’s prescription on physical activity turned out to be 0,8 prescription/month, while the nurses ended up on 0,6 prescription/ month and all told showed a result on 0,7 prescription/ month. 46 per cent of the doctors and nurses had at any occasion used PaP and 54 per cent had never used PaP. Regarding physical activity levels the study showed that 15 per cent reached the recommendation of 30 minutes physical activity/ day. 50 per cent practiced any kind of physical activity 60 minutes at least two or three days a week. The majority (89%) had earlier experience from physical activity. The entire physical activity level showed that 55 per cent was categorized as physical inactive while 45 per cent ended up being physical active.</p><p><strong>Conclusion: </strong>Our results demonstrate that about a little less than half of the doctors and nurses was categorized as physical active and the prescription of PaP is been used rarely in the primary health care centers i.e. 0,7 prescription/ stuff and month. However there is a significant relation between doctors and nurses physical activity level and theirs propensity to prescript PaP.</p>

Fysisk inaktivitet är en stor riskfaktor för övervikt och vällevnadssjukdomar. I samband med aktivitetsåret ”Sätt Sverige i Rörelse 2001” introducerades FaR, Fysisk aktivitet på recept, som en metod för hälso- och sjukvården att påverka patienter till ökad fysisk aktivitet. Carema Hälsocentral Gävle, har utarbetat ett eget ”standardrecept” på fysisk aktivitet där de vanligaste ordinationerna är förifyllda, vilket förenklar förskrivningen. 2007 förskrev denna hälsocentral flest recept av alla hälsocentraler i Gävleborgs län och standardreceptet kan vara en bidragande orsak till detta. Denna studies syfte var att undersöka om Carema hälsocentral Gävles handläggning av FaR varit effektiv. En enkätundersökning genomfördes bland samtliga 137 patienter som fått FaR från den hälsocentralen år 2007. Enkäten bestod av 23 slutna och öppna frågor konstruerade för att söka svar på studiens syfte och frågeställningar. Svar inkom från 73 patienter och resultatet visade att 78 % av dem ansåg att det var positivt att få fysisk aktivitet på recept och över hälften av patienterna hade ökat sin fysiska aktivitet och upplevde en förbättrad hälsa. Om motiverande stöd gavs i samband med förskrivning av FaR ökades effekten och ännu mer om dessutom uppföljning skedde. 68 % angav att de inte fått någon uppföljning och många patienter föreslog just uppföljning om FaR på något sätt skulle förbättras.

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att kartlägga den självrapporterade fysiska aktivitetsnivån och föreskrifter av fysisk aktivitet på recept (FaR) samt studera samband mellan dessa bland sjukvårdspersonalen på vårdcentraler/ husläkarmottagningar i Stockholms kommun. • Vilken erfarenhet har personalen på vårdcentraler/husläkarmottagningar i Stockholms kommun från eget utövande av fysisk aktivitet? • I vilken utsträckning förskrivs FaR av personalen på vårdcentraler/husläkarmottagningar i Stockholms kommun? • Vilka samband finns mellan personalens erfarenheter från eget utövande av fysisk aktivitet och benägenheten till föreskrift av FaR? Metod: Studien genomfördes med hjälp av en enkät som delades ut till 29 olika vårdcentraler och husläkarmottagningar i Stockholms kommun och 16 av dessa besöktes varvid 88 enkäter delades ut personligen. 84 enkäter skickades med post till 13 olika vårdcentraler. Sammanlagt delades 172 enkäter ut. Data bearbetades från sammanlagt 94 enkäter varav 56 hämtades och 38 returnerades. Svarsfrekvensen på enkäterna var 57 procent. Resultat: Studien visade att föreskriften av FaR sker i relativt liten omfattning. Föreskriften för läkarna visade sig vara 0,8 recept/månad, sjuksköterskorna hamnade på 0,6 recept/månad och i snitt skriver varje sjukvårdspersonal bara ut 0.7 stycken recept/månad. Under hälften (46 %) av sjukvårdspersonalen hade vid något tillfälle förskrivit FaR och 54 procent hade aldrig förskrivit något recept. Gällande den fysiska aktivitetsnivån så var det 15 procent som nådde upp till rekommendationen om 30 min fysisk aktivitet per dag, 50 procent utövade fysisk aktivitet i minst 60 minuter två till tre dagar i veckan och majoriteten (89 %) har tidigare erfarenheter av fysisk aktivitet. Den sammanlagda fysiska aktiviteten visade på att 55 procent kategoriserades som fysiskt inaktiva och 45 procent som fysiskt aktiva. Slutsats: I studien framkom det att ungefär hälften av sjukvårdspersonalen var fysiskt aktiv och att föreskriften av FaR sker i ganska blygsam omfattning dvs. 0,7 recept per sjukvårdspersonal och månad. Det framkom ett signifikant samband mellan sjukvårdspersonalens eget utförande och intresse för fysisk aktivitet och föreskriften av FaR. / Aim and question at issue: The aim of this study was to survey self-reported physical activity level and quantity prescription of physical activity and study if there is any relation between them among doctors and nurses in the primary health care in the municipality of Stockholm. • What kind of experience from physical activity is the most common among the nurses and doctors in the primary health care in the municipality of Stockholm? • In what extent is physical activity on prescription (PaP) being used of nurses and doctors in the primary health care in the municipality of Stockholm? • Is there any relation between nurses and doctors own experience of physical activity and theirs propensity of the prescription of PaP? Method: The study was carried out by a questionnaire that was divided to 29 different healthcare centers in Stockholm. 88 questionnaires were personal handed in to 16 different healthcare centers. 84 questionnaires were mailed to 13 different healthcare centers. The entire number of questionnaires divided in this study was 172. Data used in this study turned out to be from a total of 94 questionnaires of which 56 was personally picked up and 38 was returned by mail. The total part of returned answers turned out to be 57 per cent. Results: The study showed that the prescription of physical activity is used rarely in the primary health care. The doctor’s prescription on physical activity turned out to be 0,8 prescription/month, while the nurses ended up on 0,6 prescription/ month and all told showed a result on 0,7 prescription/ month. 46 per cent of the doctors and nurses had at any occasion used PaP and 54 per cent had never used PaP. Regarding physical activity levels the study showed that 15 per cent reached the recommendation of 30 minutes physical activity/ day. 50 per cent practiced any kind of physical activity 60 minutes at least two or three days a week. The majority (89%) had earlier experience from physical activity. The entire physical activity level showed that 55 per cent was categorized as physical inactive while 45 per cent ended up being physical active. Conclusion: Our results demonstrate that about a little less than half of the doctors and nurses was categorized as physical active and the prescription of PaP is been used rarely in the primary health care centers i.e. 0,7 prescription/ stuff and month. However there is a significant relation between doctors and nurses physical activity level and theirs propensity to prescript PaP.

Bakgrund: Enligt WHO dör 41 miljoner människor i världen varje år av icke-smittsamma sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, kroniska lungsjukdomar samt diabetes. Där fysisk inaktivitet är en av de främsta riskfaktorerna till dessa sjukdomar. Fysisk aktivitet har multifaktoriella effekter på kroppen, kan förebygga/behandla sjukdomar och därmed främja hälsa. Där det evidensbaserade FaR varit en metod till att främja hälsa. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att använda FaR inom primärvården. Metod: Studien har en beskrivande design med kvalitativ ansats. Tio distriktssköterskor från primärvården deltog. Datan insamlades med semistrukturerade intervjuer, via telefon/Skype. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: FaR var ett bra verktyg för att motivera patienter till regelbunden fysisk aktivitet. Arbetet utifrån den enskilda individen var betydelsefullt.Vanligaste målgrupperna var patienter med diabetes, astma/KOL, hypertoni och höga blodfetter. Promenader var den mest förekommande aktiviteten. FaR utfördes sällan, samtal om kost och fysisk aktivitet skedde alltid. FaR var ett bra komplement till läkemedel. Inställningen till FaR, brist på information samt kunskaps- och tidsbrist påverkade det hälsofrämjande arbetet, därmed förskrivningarna av FaR. Brist på information och stöd från ledningen framkom som ett hinder av distriktssköterskorna. Önskan om mer stöd från ledningen fanns samt att FaR skulle lyftas mer på arbetsplatserna. Slutsats: Distriktssköterskor upplevde FaR som positivt för folkhälsan, men svår att implementera i det hälsofrämjande arbetet. Att motivera patienter och att utgå från individen var betydande. Även om FaR sällan förskrevs, så samtalades det om fysisk aktivitet och kost med patienter. Att Verksamhetsledningen prioriterade och uppmuntrade det hälsofrämjande arbetet kring FaR uttrycktes som en önskan av distriktssköterskorna, för att kunna förbättra det.

Fysisk aktivitet är en viktig komponent för att vi människor ska må bra, speciellt i vårt moderna men stillasittande samhälle. Inaktivitet är ett stort folkhälsoproblem idag och det leder till en rad kända livsstilssjukdomar. Den svenska folkhälsopolitiken utgår, sedan 2003, från elva målområden som fokuserar på de faktorer i samhället som påverkar folkhälsan. Ökad fysisk aktivitet är det nionde av dessa mål och det syftar till att ge ökad fysisk aktivitet för hela befolkningen. Fysisk aktivitet på recept (FaR) är en av de åtgärder som har införts i Sverige för att uppnå detta mål. Syftet med denna studie är att undersöka effekter av och de bakomliggande orsakerna till att vissa FaR-deltagare fullföljer eller avbryter sin receptperiod, samt varför vissa fortsätter att vara aktiva och andra inte efter receptperiodens slut. Detta har gjorts genom kvalitativa intervjuer. Det som bland annat framkom i resultatet var att det sociala stödet från familj, FaR-gruppen och receptutskrivaren har stor betydelse för att deltagaren ska fullfölja receptperioden. Det sociala stödet är också viktigt för att personen ska fortsätta vara fysisk aktiv efter receptets slut, vilket är FaR-verksamhetens syfte. Annat som kom fram i studien var att deltagarna har fått större förståelse kring den fysiska aktivitetens effekter, fått ökad livskvalitet och att uppföljning av deltagarens resultat är av vikt.

<p>Syftet var att beskriva distriktssköterskans erfarenheter och inställningar till FYSS samt förskrivning av FaR vid hälsocentraler med hög respektive låg förskrivning. Sjutton distriktssköterskor deltog från två topplistplacerade hälsocentraler och en icke topplistplacerade hälsocentral i ett län, i Mellansverige. Datainsamlingen gjordes genom semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Analysen gav två kategorier</p><p><strong><em>Organisation och <strong><em>Individ för de topplistade hälsocentralerna respektive den icke topplistade hälsocentralen samt sex underkategorier vardera. Kategorin Organisation inom de topplistade hälsocentralerna innehöll underkategorierna <em>ledningsstöd, utbildning samt <em>uppföljning och ekonomi. Kategorin Individ beskrev <em>förskrivarens inställning, distriktssköterska med specialiserat arbete och <em>förskrivna motionsformer. Kategorin Organisation inom den icke topplistade hälsocentralen innehöll underkategorierna <em>ledningsstöd, att öka motivationen och <em>samarbete. Kategorin Individ beskrev underkategorierna <em>förskrivarens inställning, att motivera till livsstilsförändring samt <em>uppföljning. FaR förskrevs främst av distriktssköterskor inom diabetes- och blodtrycksmottagningar och de upplevde ledningens stöd. Vid den icke topplistplacerade hälsocentralen saknades ledningsstöd, alla hade inte FaR-utbildning. Tid till kollegiediskussioner för att få in rutiner, läkarstöd p.g.a. patienters multipla sjukdomsdiagnoser och kunskap om förskrivningsbara aktiviteter efterfrågades. Lyckad förskrivning krävde motiverade patienter, individanpassade motionsformer och samarbete med t.ex. sjukgymnaster. Chefer <em>"tryckte på" för ökat antal förskrivningar, utbildning om förhållningssätt att motivera till fysisk aktivitet önskades. FaR uppgavs vara ett av distriktssköterskans ansvarsområden och förväntades öka i framtiden. </em></em></em></em></em></em></em></em></em></em></strong></em></strong></p> / <p>The purpose was to describe district nurses’ experiences and perceptions of Physical activity in Disease prevention and Treatment and Prescriptions of Physical activity (PaP), in health centers, reported high respectively low prescriptions of physical activities. Seventeen district nurses, from two top listed and one not top listed center, in a county, in the middle of Sweden participated. Semi-structured interviews analyzed by qualitative content analysis resulted in two categories</p><p><strong><em>Organization and <strong><em>Individual and six subcategories respectively, for both groups. The category Organization within the top listed centers’ included the subcategories <em>management support, education and <em>follow-ups and economy. The category Individual described <em>preceptor’s attitudes, district nurse with specialized work and <em>type of activities. The category Organization within the not top listed centre included <em>management support, to increase motivation and <em>cooperation. The category Individual described <em>preceptor’s attitudes, to motivate lifestyle changes and <em>follow-ups. PaP occurred mainly in diabetes and blood pressure care, management support was experienced. In the not top listed centre, management support and education lacked. Time for collegial discussions forming routines, physicians’ support and knowledge about type of activities were requested. Successful prescription required motivated patients, individualized activities and interaction with physiotherapists. Educations supporting patients’ motivation were demanded, managements’ stressed increased prescriptions and PaP was reported a district nurse responsibility, expected to increase. </em></em></em></em></em></em></em></em></em></strong></em></strong></p>

Syftet var att beskriva distriktssköterskans erfarenheter och inställningar till FYSS samt förskrivning av FaR vid hälsocentraler med hög respektive låg förskrivning. Sjutton distriktssköterskor deltog från två topplistplacerade hälsocentraler och en icke topplistplacerade hälsocentral i ett län, i Mellansverige. Datainsamlingen gjordes genom semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Analysen gav två kategorier Organisation och Individ för de topplistade hälsocentralerna respektive den icke topplistade hälsocentralen samt sex underkategorier vardera. Kategorin Organisation inom de topplistade hälsocentralerna innehöll underkategorierna ledningsstöd, utbildning samt uppföljning och ekonomi. Kategorin Individ beskrev förskrivarens inställning, distriktssköterska med specialiserat arbete och förskrivna motionsformer. Kategorin Organisation inom den icke topplistade hälsocentralen innehöll underkategorierna ledningsstöd, att öka motivationen och samarbete. Kategorin Individ beskrev underkategorierna förskrivarens inställning, att motivera till livsstilsförändring samt uppföljning. FaR förskrevs främst av distriktssköterskor inom diabetes- och blodtrycksmottagningar och de upplevde ledningens stöd. Vid den icke topplistplacerade hälsocentralen saknades ledningsstöd, alla hade inte FaR-utbildning. Tid till kollegiediskussioner för att få in rutiner, läkarstöd p.g.a. patienters multipla sjukdomsdiagnoser och kunskap om förskrivningsbara aktiviteter efterfrågades. Lyckad förskrivning krävde motiverade patienter, individanpassade motionsformer och samarbete med t.ex. sjukgymnaster. Chefer "tryckte på" för ökat antal förskrivningar, utbildning om förhållningssätt att motivera till fysisk aktivitet önskades. FaR uppgavs vara ett av distriktssköterskans ansvarsområden och förväntades öka i framtiden. / The purpose was to describe district nurses’ experiences and perceptions of Physical activity in Disease prevention and Treatment and Prescriptions of Physical activity (PaP), in health centers, reported high respectively low prescriptions of physical activities. Seventeen district nurses, from two top listed and one not top listed center, in a county, in the middle of Sweden participated. Semi-structured interviews analyzed by qualitative content analysis resulted in two categories Organization and Individual and six subcategories respectively, for both groups. The category Organization within the top listed centers’ included the subcategories management support, education and follow-ups and economy. The category Individual described preceptor’s attitudes, district nurse with specialized work and type of activities. The category Organization within the not top listed centre included management support, to increase motivation and cooperation. The category Individual described preceptor’s attitudes, to motivate lifestyle changes and follow-ups. PaP occurred mainly in diabetes and blood pressure care, management support was experienced. In the not top listed centre, management support and education lacked. Time for collegial discussions forming routines, physicians’ support and knowledge about type of activities were requested. Successful prescription required motivated patients, individualized activities and interaction with physiotherapists. Educations supporting patients’ motivation were demanded, managements’ stressed increased prescriptions and PaP was reported a district nurse responsibility, expected to increase.

No description available.