Inkludering, bemötande och måluppfyllelse går in i varandra, och de är alla sammankopplade med begreppeten skola för alla. Syftet med denna uppsats är att genom intervjuer av lärare i ämnet Idrott och hälsa studera deras tankar kring arbetet med inkludering, bemötande och måluppfyllelse för elever med fysiska funktionsnedsättningar. Vi har använt oss av kvalitativa samtalsintervjuer som metod. Vi har intervjuat sex stycken lärare med blandade erfarenheter av elever med fysiska funktionsnedsättningar, gemensamt för alla lärare är att de arbetar på gymnasiet. Resultatet från intervjuerna visar att miljön i form av lokaler som används i ämnet Idrott och hälsa skiljer sig befintligt åt mellan olika skolor. Detta har en stor inverkan på hur elever med fysiska funktionsnedsättningar blir bemötta i ämnet. Två av de intervjuade lärarna upplevde att det kunde finnas ett negativt bemötande mot elever med fysiska funktionsnedsättningar. Samtidigt var alla lärare överens om att bemötandet mellan elever går att påverka genom undervisning. Ingen av de intervjuade lärarna upplever måluppfyllelsen för elever med fysiska funktionsnedsättningar som något problem. Däremot var det bara fyra lärare som kände till att det finns undantagstillstånd som ger en lärare rätt att bortse från kunskapskrav. Utbildningsbakgrunden hos lärare diskuteras också, där alla sex intervjuade lärare upplever att det inte fått tillräckligt med utbildning från universitetet för att arbeta med inkludering. Lärarna upplever också att ansvaret för vidareutbildning ligger på dem och inte på skolan. Samtidigt är alla lärare överens om att det är lärarens ansvar att alla elever blir inkluderade oberoende om eleven behöver stöd eller inte. Två lärare lyfter också fram att det är av största vikt att eleven själv vill bli inkluderad, annars kan en exkluderande situation uppstå.

I denna studie undersöks hur lärare i ämnet Idrott och hälsa ser på sin kompetens och sin utbildning gällande elever med fysiska funktionsnedsättningar. Fokus har även varit att undersöka hur lärarna i Idrott och hälsa upplever att de kan omvandla sina eventuella kunskaper i realiteten och om de ges stöd från skolan. Upplever lärarna att de kan inkludera alla elever i undervisningen och har de kunskaper för att bedöma och betygsätta elever med fysiska funktionsnedsättningar?   Studien utgår från en kvalitativ ansats som bygger på samtalsintervjuer med åtta lärare i Idrott och hälsa. Det som framkommer i vår studie är att lärarna upplever att utbildningen inte ger tillräckliga kunskaper om hur man arbetar med, och inkluderar elever med fysiska funktionsnedsättningar i undervisningen. Lärarna beskriver att det är genom erfarenheter som de tillägnat sig de kunskaper de besitter, men att fyra av de åtta intervjuade lärarna tycker sig sakna kunskaper i arbetet med elever med ”grava” fysiska funktionsnedsättningar. Vidare visar studien att lärarna anser att de har stöd från skolan i sitt arbete och ges möjlighet att fortbilda sig men att detta sker genom eget initiativ. Vid bedömning och betygsättning av elever med fysiska funktionsnedsättningar visar resultatet från undersökningen att ingen av våra tillfrågade lärare ser något problem att betygsätta dessa elever.

Alla elever ska kunna medverka på lektioner utifrån sina egna förutsättningar och känna att de är delaktiga i undervisningen. Att alla har rätt till en likvärdig utbildning är en självklarhet för många. Därför är det viktigt att lärarna har kunskap om hur de kan lyckas med en inkludering för alla elever. Trots detta framkom det i Skolverkets rapport att några skolor har det svårt att ge alla elever en likvärdig utbildning.Syftet med denna studie är att undersöka hur högstadielärare inom idrott och hälsa uppfattar och hanterar problematiken kring inkludering och bedömning för elever med fysiska funktionsnedsättningar. Sex lärare med varierad arbetslivserfarenhet har intervjuats.Alla lärare ansåg att det är viktigt att alla elever ska kunna medverka på lektionerna. Lärarna ansåg att glädje och samhörighet är de centralaste delarna i klassen, för att kunna uppnå en inkluderande undervisning. Gemensamt för lärarnas uppfattningar var att de såg många positiva fördelar till att inkludera elever med fysiska funktionsnedsättningar på idrottslektionerna. Ingen av lärarna ansåg att det brukar vara någon större skillnad på lektionerna när man inkluderar en elev med fysiska funktionsnedsättningar. Samtliga lärare poängterade att man bedömer eleverna individuellt och att de därför har lika stor chans att lyckas.

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva föräldrars erfarenheter om social delaktighet på lekplatser för barn med fysiska funktionsnedsättningar. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer, där 12 föräldrar till barn med fysiska funktionsnedsättning intervjuades. Vid analysen av intervjuerna använde författarna en kvalitativ innehållsanalys, vilket resulterade i 2 kategorier. Resultat: Utifrån föräldrarnas erfarenheter visade resultaten att otillgängliga lekplatser begränsade eller hindrade deras barn att vara socialt delaktiga. Det framkom också att tillgängliga lekplatser kunde möjliggöra barn med fysiska funktionsnedsättningars sociala delaktighet om de tillgängliga delarna inte separerades från resterande lekredskap. Föräldrarnas erfarenheter var att framkomligheten på lekplatserna var av stor vikt för att möjliggöra deras barns lek med andra. Resultatet visade även att föräldrarna hade erfarenhet att bemötas av negativa attityder, oförståelse och bristande kunskap från hemkommuner och lekplatsskapare. Barnens beroende av föräldrarnas stöd för att ta sig runt på lekplatser fick föräldrarna att känna sig som ett hinder för deras barn att leka och umgås med andra barn. Slutsats: Slutsatser från studien är att involvera föräldrar till barn med fysiska funktionsnedsättningar och deras barn i skapandet av lekplatsmiljöer för att främja social delaktighet. Vidare diskuteras behovet av arbetsterapeutisk kompetens om meningsfulla aktiviteter samt kunskap om att anpassa miljöer utifrån barns behov kan utgöra ett bra stöd till skaparna av lekplatser för att möjliggöra social delaktighet genom att utforma tillgängliga lekplatser för alla oavsett förmåga. / Aim: The aim of this study was to describe parents experiences of social participation in playgrounds for children with physical disabilities. Method: The study was conducted as a qualitative interview study with semi-structured interviews, where 12 parents of children with physical disabilities were interviewed. When analyzing the interviews, the authors used a qualitative content analysis, which resulted in 2 categories. Results: Based on parents experiences, the results showed that inaccessible playgrounds limited or prevented their children from being socially involved. It also emerged that accessible playgrounds could enable children's social participation if the accessible parts were not separated from the rest of the play equipment. Parents experiences were that the accessibility of playgrounds was of great importance to enable their children to play with others. The results also showed that parents experienced negative attitudes, incomprehension, and lack of knowledge from local authorities and playground designers. Children's dependence on parental support to get around playgrounds made parents feel like a barrier to their children being able to play and socialize with other children. Conclusion: Conclusions from the study is to involve parents of children with physical disabilities and their children in the creation of playground environments to promote social inclusion. It further discusses the need for occupational therapy skills on meaningful activities and knowledge on adapting environments based on children's needs can provide good support to playground designers to enable social inclusion by designing accessible playgrounds for everyone regardless of ability.