BakgrundFörskolegården erbjuder barnen motorisk träning och utmaningar för deras rörelsebehov.Verksamhet som vanligtvis bedrivs inomhus, kan med fördel flyttas till uterummet. I eninspirerande och ständigt föränderlig miljö, flödar inspirationen, fantasin och upptäckarlustan hos såväl barn som medforskande pedagoger. Miljön blir en medupptäckare i barnens lek och det ställs krav på de miljöer som förskolan har att erbjuda.SyfteStudiens syfte är att ta reda på hur barnen, med tyngdpunkt på motorisk utveckling, använder förskolans lekplatser. Syftet är vidare att höra hur barnen resonerar kring dessa samt ta del av deras önskemål, gällande lekplatsernas framtida utformning.MetodStudien utgår från en kvalitativ metod, med observationer och intervjuer som redskap. Urvalet består av tolv stycken femåriga pojkar och flickor, på två olika förskoleavdelningar.ResultatBarnen beskriver sin dagliga utevistelse på förskolegården i mestadels positiva ordalag.Gjorda observationer har utvisat att barnen för det mesta är sysselsatta med någonting som de själva valt att göra under uteleken. Vi konstaterar att både stora och små barn tycks få tillräckligt utrymme för såväl stillsamma som vilda lekar, på förskolegården. Barnen uttrycker sina konkreta önskemål, gällande den lilla förskolegårdens utformning. De önskar sig gungor, cyklar och en klätterställning samt fler småleksaker. / Program: Lärarutbildningen

Studies have identified barriers in the physical environment causing restricted participation in play activities for children with disabilities. Therefore, was the overall aim of this thesis to identify and explore aspects of playground accessibility and usability for children with disabilities based on the experiences of children, parents and professionals. The design of the thesis includes four studies examining different aspects of playground accessibility and usability. Data were collected in Study I through interviews with creators of playgrounds (i.e., persons in a municipality responsible for playgrounds), and with users of playgrounds (i.e., children with restricted mobility, and adults that accompany the children to playgrounds). Data in Study II were collected using a questionnaire completed by persons responsible for playgrounds in 41 municipalities of northern Sweden. In Study III, data were collected through interviews of children with different abilities and in Study IV parents of children with disabilities were interviewed regarding playground design. Data from the interviews were analysed qualitatively while data from the questionnaire were analysed using descriptive statistics. Results of the studies showed that persons responsible for playgrounds have not always considered accessibility for children with disabilities. In fact, many of them had never thought about the issue and also expressed a lack of knowledge needed for building accessible playgrounds (I, II). Further, based on children’s experience, playgrounds are important environments for all children, but these are not accessible and usable for all (III). According to the parents, playgrounds do not support play or social interaction for children with disabilities and the design of most playgrounds made their children dependent on adult support. This in turn limited contact with peers and causing the children a sense of being different (IV). To conclude, the results showed that playgrounds are not an accessible or usable environment for many children with disabilities in Sweden. This has affected children with disabilities in negative ways that in turn can cause play deprivation, dependency and stigmatization. The results also indicated that there seems to be lack of awareness regarding children’s rights in society and legislation that governs playgrounds.

Syftet med denna uppsats är att undersöka tillgänglighet till lekplatser och identifiera sociala och demografiska variationer i förhållande till detta, vilket exemplifieras genom en studie av Göteborgs stad. Detta har analyserats utifrån teori om framför allt rättvis planering och fördelning. I studien har kvantitativa metoder använts, i huvudsak GIS-baserad nätverksanalys och statistisk regressionsanalys. Resultaten visar att ungefär 65% av Göteborgs befolkning bor i områden där stadens riktlinje om att en lekplats bör finnas inom 500 meter från bostaden är uppfylld. Det finns dock stora variationer mellan olika mellanområden, där andelen med tillgång till lekplats inom 500 meter varierar från 0,1–98,6%. De områden med allra sämst tillgång är ofta resursstarka. Flera andra resurssvagare områden bedöms dock vara värre drabbade av bristande tillgänglighet, genom att de både har större behov och efterfrågan, varför dessa bör prioriteras. Regressionsanalysen visar att demografiska snarare än sociala faktorer avgör tillgången till lekplatser, där befolkningstäthet och bostadstyp är signifikanta variabler.

En förskolas profilering och dess påverkan på barnens fria utelek. / A preschool profiling and it´s impact on children´s free outdoor play.

De sista 15 åren har det skett en attitydförändring i statliga dokument för personer med funktionshinders rätt till delaktighet ochmedverkan i den offentliga miljön och dessa dokument ska genomsyra den kommunala verksamheten. För barn medfunktionshinder är lekplatser och tillgången av dem en viktig plats i den offentliga miljön. Syftet med uppsatsen är att få en ökad insyn i hur tillgänglighet av lekplatser för barn med funktionsnedsättningar synliggörs påpolitisk nivå i Norrköpings kommun. Två angreppssätt har använts och det ena är hur barnperspektivet/tillgänglighet synliggörs ide politiska styrdokumenten och det andra hur barnperspektivet/tillgänglighet synliggörs via sex intervjuer. Fyra av dessa är medpersoner med makt på olika nivå i Norrköpings kommun gällande lekplatser och deras utformning. De andra två intervjuerna ärmed personer från brukarnas perspektiv, det vill säga handikappföreningar. Resultatet påvisar att Norrköpings kommun genomfört insatser för att stärka barnperspektivet och tillgängligheten iverksamheten. De statliga direktiven tydliggör vad som är extra viktiga och dessa har inte genomförts fullt ut. Fullt ut innebär attnågra av informanterna som är verksamma i kommunen inte var medvetna om att det finns befintliga verktyg att använda för attsynliggöra barnkonventionen. När det gäller lekplatser och dess tillgänglighet skiljer sig informanternas kunskap och erfarenhetvilket även präglar svaren. Även om det skiljer sig åt finns det en ambition från dem som har makt att påverka i kommunen att vilja väl och tillgängliggöra lekplatser. Det kan även uttydas av övriga informanter att den bilden överensstämmer och dennaambition kan skönjas i de kommunala dokumenten. Det är på grund av de omfattande förändringarna av direktiv gällande delaktighet och medverkan i det offentliga rummet, som detär intressant att undersöka hur lekplatser tar sig i faktiskt uttryck för barn med funktionshinder.

Detta är en undersökning kring sätt att arbeta involverande med barn. Inom en del av designfältet håller ett nytt förhållningssätt på att växa fram. Det är en designpraktik som utgår från brukarens position och som involverar brukaren som en fullvärdig deltagare i designprocessen redan från början. Området tillhör en engelskspråkig diskurs och benämns än så länge med sitt engelska namn: participatory design. Undersökningen utgår från frågeställningen Hur kan man, med utgångspunkt i teorier om participatory design, forma arbetssätt för att involvera barn i designprojekt som rör deras närmiljö? Och vidare, genom den frågeställningen kommer undersökningen även att närma sig frågan: Hur beskriver barnen på Jordbro parklek sin närmiljö ur ett designperspektiv? Informanterna i undersökningen är barn som alla är bosatta i Jordbro som är en förort till Stockholm. Området är till stor del byggt under de så kallade miljonprogramsåren. Jordbro parklek är en öppen fritidsverksamhet belägen i centrala Jordbro. Undersökningen tog plats på parkleken under tre veckor hösten 2009. Bostadsområdet och närmiljön är själva ramen för barns och ungdomars uppväxtvillkor, och barn har i jämförelse med vuxna långt mer begränsade möjligheter att förflytta sig utanför den miljön. Undersökningen diskuterar design och närmiljö med barn, vilket är av vikt eftersom barn genom att formulera sina uppfattningar, sina behov och önskemål ger uttryck för ett annat perspektiv än det de vuxna vanligtvis har. Det är tydligt att metoder att arbeta involverande med barn behöver utvecklas, der räcker inte med de elevråd och liknande organ som finns idag. Undersökningen på parkleken syftar till att inom designfältet vara ett led i det arbetet. Participatory design fokuserar oftast på vuxna aktörer, och behöver utformas på ett annat sätt för att på ett meningsfullt sätt kunna fungera i sammanhang där barn är deltagare. Undersökningen korsar fältena participatory design, etnografi samt designpedagogik. Ur en förståelse för barn och deras perspektiv som är möjlig att skapa genom etnografiska studier kan man med kunskaper om pedagogik och lärande utveckla metoder som hjälper barn att formulera och uttrycka upplevelser och önskemål. När barnen lyckats med detta kan de på ett meningsfullt sätt delta i designprocesser där de tillsammans med designer och designpedagoger kan medverka i samarbete.

Introduktion: Leken är en grundläggande mänsklig rättighet för alla barn men trots det brister lekplatserna ofta i tillgängligheten för barn med funktionsnedsättning. Barn som exkluderas från lekplatser kan uppleva isolering, svårt att få vänner och blir mer beroende av vuxna i sin omgivning. Inkluderande lekplatser främjar delaktighet hos barn. Intervjupersonerna i studien arbetar inom kommunen och är ansvariga i arbetet med planering av tillgängliga lekplatser.  Syfte: Att beskriva möjligheter och hinder för kommuner i arbetet med tillgängliga lekplatser. Metod: En empirisk studie med kvalitativ inriktning genomfördes och data samlades in via semistrukturerade intervjuer. Ett strategiskt urval bestående av tio personer gjordes, som alla var ansvariga för lekplatser i respektive kommun och en kvalitativ innehållsanalys utfördes. Resultat: Resultatet av intervjuerna utmynnade i fyra kategorier. Den första kategorin är natur lekmiljöer är både ett hinder och en möjlighet. Kategorin handlar om att kommuner gör om mindre lekplatser till naturlekmiljöer vilket försvårar arbetet med tillgänglighet för barn med motoriska svårigheter men ger ett större lekvärde för andra barn. Den andra kategorin är: För liten budget är ett hinder men kan även vara en möjlighet att tänka utanför boxen och handlar om kommunernas svårigheter med att få pengarna att räcka till i arbetet med lekplatser och tillgängligheten på lekplatserna. Den tredje kategorin är: Det finns både bra och dåliga material som beskriver kommunernas svårigheter att få olika material och miljö att fungera ihop. Den tar upp kommunernas syn på hur branschen är utformad när det gäller tillgängliga material, men också hur kommunerna själva arbetar med att hitta nya lösningar. Den fjärde kategorin är: Samarbeten med många aktörer både hindrar och möjliggör arbetet med lekplatser. Kategorin handlar om samarbeten mellan kommuner och olika grupper vid planering av tillgängliga lekplatser. Den tar också upp svårigheter att få med olika funktionsnedsättningar när inte representanter finns med i grupperna.  Slutsats: Resultatet visade att kommunerna i studien har ungefär samma hinder i sitt arbete men attityden till möjligheter skiljer sig åt. Budgeten var ett stort hinder för samtliga kommuner medan forskning visar att tillgänglighetsanpassning inte behöver innebära extra kostnader. Resultatet visade att ingen kommun använde arbetsterapeuter som profession i arbetet med tillgängliga lekplatser. Enligt forskning besitter arbetsterapeuten en utmärkt position när det gäller barns rätt till lek då de har kunskap om funktionsnedsättningar, miljö och aktiviteten lek. / Introduction: Play is a fundamental human right for all children, but despite this, playgrounds are often lacking in accessibility for children with disabilities. Children who are excluded from playgrounds can experience isolation, struggle to make friends and become more dependent on adults in their environment. Inclusive playgrounds promote participation of children. The interviews in the study work in the municipality and are responsible for planning accessible playgrounds.  Purpose: To describe the opportunities and obstacles for municipalities in the work with accessible playgrounds.  Method: An empirical study with a qualitative approach was conducted and data was collected via semi - structured interviews. A strategically selection of ten people was selected, all of whom were responsible for playgrounds in their municipality. A qualitative content analysis was carried out.  Results: The results of the interviews resulted in four categories. The first category is: playing in natural environments is both an obstacle and an opportunity. The category is about municipalities converting smaller playgrounds into playgrounds in natural environments, which impedes the work on accessibility for children with motor difficulties but provides a greater play area for other children. The second category is: Too small a budget is an obstacle but can also be an opportunity to think outside the box. It's about the municipality's difficulties in getting enough money to work with playgrounds and the accessibility of playgrounds. The third category is: There are good and bad materials that describe the municipality's difficulties in getting different materials and the environment to work together. It addresses the municipalities view of how the industry is designed in terms of available materials, but also how the municipalities themselves work to find new solutions. The fourth category is: Collaborations with many actors include both obstacles and enable the work with playgrounds. The category is about collaborations between municipalities and different groups when planning accessible playgrounds. It also addresses difficulties in including various disabilities when representatives are not included in the groups. Conclusion: The results showed that the municipalities in study have roughly the same obstacle in their work, but the attitude to opportunities differs. The budget was a major obstacle for all municipalities, while research shows that accessibility adaptation does not have to involve extra costs. The result showed that no municipality used occupational therapists as a profession in the work with accessible playgrounds. According to research, occupational therapists are in an excellent position when it comes to children´s right to play as they have knowledge of disabilities, the environment and the activity play.

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva föräldrars erfarenheter om social delaktighet på lekplatser för barn med fysiska funktionsnedsättningar. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer, där 12 föräldrar till barn med fysiska funktionsnedsättning intervjuades. Vid analysen av intervjuerna använde författarna en kvalitativ innehållsanalys, vilket resulterade i 2 kategorier. Resultat: Utifrån föräldrarnas erfarenheter visade resultaten att otillgängliga lekplatser begränsade eller hindrade deras barn att vara socialt delaktiga. Det framkom också att tillgängliga lekplatser kunde möjliggöra barn med fysiska funktionsnedsättningars sociala delaktighet om de tillgängliga delarna inte separerades från resterande lekredskap. Föräldrarnas erfarenheter var att framkomligheten på lekplatserna var av stor vikt för att möjliggöra deras barns lek med andra. Resultatet visade även att föräldrarna hade erfarenhet att bemötas av negativa attityder, oförståelse och bristande kunskap från hemkommuner och lekplatsskapare. Barnens beroende av föräldrarnas stöd för att ta sig runt på lekplatser fick föräldrarna att känna sig som ett hinder för deras barn att leka och umgås med andra barn. Slutsats: Slutsatser från studien är att involvera föräldrar till barn med fysiska funktionsnedsättningar och deras barn i skapandet av lekplatsmiljöer för att främja social delaktighet. Vidare diskuteras behovet av arbetsterapeutisk kompetens om meningsfulla aktiviteter samt kunskap om att anpassa miljöer utifrån barns behov kan utgöra ett bra stöd till skaparna av lekplatser för att möjliggöra social delaktighet genom att utforma tillgängliga lekplatser för alla oavsett förmåga. / Aim: The aim of this study was to describe parents experiences of social participation in playgrounds for children with physical disabilities. Method: The study was conducted as a qualitative interview study with semi-structured interviews, where 12 parents of children with physical disabilities were interviewed. When analyzing the interviews, the authors used a qualitative content analysis, which resulted in 2 categories. Results: Based on parents experiences, the results showed that inaccessible playgrounds limited or prevented their children from being socially involved. It also emerged that accessible playgrounds could enable children's social participation if the accessible parts were not separated from the rest of the play equipment. Parents experiences were that the accessibility of playgrounds was of great importance to enable their children to play with others. The results also showed that parents experienced negative attitudes, incomprehension, and lack of knowledge from local authorities and playground designers. Children's dependence on parental support to get around playgrounds made parents feel like a barrier to their children being able to play and socialize with other children. Conclusion: Conclusions from the study is to involve parents of children with physical disabilities and their children in the creation of playground environments to promote social inclusion. It further discusses the need for occupational therapy skills on meaningful activities and knowledge on adapting environments based on children's needs can provide good support to playground designers to enable social inclusion by designing accessible playgrounds for everyone regardless of ability.

Detta arbete tar sin utgångspunkt i hur det genom den fysiska planeringen kan vara möjligt att främja fysisk aktivitet. Idag har många en passiv och stillasittande livsstil och detta har direkta negativa effekter på våra kroppar och vår hälsa. Människor är i grunden skapade för att utföra sysslor som kräver fysisk aktivitet och när vi i dagens samhälle inte kan tillgodose oss detta behov på ett naturligt sätt i vardagen börjar vi på olika sätt må dåligt, både fysiskt och psykiskt. Utformningen av miljöerna vi rör oss i dagligen är en viktig faktor gällande vilken mängd fysisk aktivitet vi uppnår. Hur det påverkar oss och vilka möjligheter och begränsningar den fysiska planeringen har gällande att främja fysisk aktivitet undersökas i detta arbete. Svar på problemformuleringar och forskningsfrågor kommer att sökas genom en explorativ fallstudie (forskningsdesign) och en kvalitativ innehållsanalys (metod). För att kunna avkoda tillgänglig data har tre huvudsakliga ämnesområden framarbetats: Aktiv transport, sociala aspekter och grönområden och aktivitetsytor. Genom kunskaps- och forskningsöversikten har ytterligare underkategorier till dessa huvudkategorier framtagits.  Fyra utvalda dokument, två dokument från Boverket, ett tematiskt från Malmö stad och en fördjupning av översiktsplan från Umeå kommun kommer att behandlas, granskas och analyseras för att se hur de behandlar dessa aspekter. Samtliga granskade (Boverket, Malmö och Umeå) behandlar dessa olika kategorier i sina dokument. Aktiv transport anses viktigt och bör främjas genom stödjande infrastruktur, exempelvis bra, gena och attraktiva gång- och cykelvägar. Korta avstånd mellan målpunkter anses förbättra möjligheterna för aktiv transport och en tät, funktionsblandad stad förespråkas. Mer jämställda möjligheter till fysisk aktivitet behövs och de behöver vara mer anpassade till den mångfald av individer som nu finns i våra kommuner. Ett varierat utbud av tillgängliga, bostadsnära, attraktiva grönområden och aktivitetsytor motiverar till mer fysisk aktivitet. Fler som rör sig ute anses skapa trygghet och i denna trygghet kan möten mellan människor uppstå. I dessa möten finns grogrunden och förutsättningarna för jämställdhet, tolerans, delaktighet och demokrati. Genomtänkta offentliga platser som uppmuntrar till fysisk aktivitet och möten mellan olika samhälls- och åldersgrupper kan på så sätt förbättra både individens hälsa och samhället i stort. Den fysiska planeringen kan därigenom anses ha en nyckelroll gällande det framtida samhällets utveckling. De granskade dokumenten verkar utgå ifrån att en tät och funktionsblandad stad är hållbart, tryggt och eftersträvansvärt. Detta medan en gles stad anses vara otrygg, icke hållbar och något starkt kopplat till passiva transportmedel. Förtätningsidealen kan innebära intressekonflikter gällande viljan att förtäta ställt mot bevarandet av tätortsnära grönområden. Områden som idag kanske är tillgängliga för fysisk aktivitet och sociala möten. Om samhället ska kunna stödja och främja fysisk aktivitet så krävs även beteendeförändringar för att åstadkomma med tiden hållbara förändringar hos individer (och på sikt samhället). För att uppnå resultat krävs delaktighet från hela samhällstrukturens uppbyggnad, inte bara de fysiska planerarna. Kanske krävs det också att fysisk aktivitet uppmärksammas tydligare, som ett allmänintresse. Även om det är individens slutgiltiga val gällande utövandet av fysisk aktivitet; Skapas inte de fysiska förutsättningarna som främjar fysisk aktivitet, så finns inte ens valmöjligheten för individen. Framtiden planeras idag!