Bakgrund: I Sverige är fysiskt trauma den vanligaste dödsorsaken för personer under 45 år och det omkommer runt 3000 människor varje år efter ett fysiskt trauma. I slutenvården upptar traumapatienter 440 vårdplatser dagligen. När vårdpersonal utsätts för stressande och akuta situationer vid omhändertagandet av traumapatienter på akutmottagningen finns risk att fokus endast hamnar på att praktiska uppgifter utförs och att patienters andra behov inte tas om hand eller tillgodoses. Det finns även en risk att patienter känner sig objektifierade då de endast tolkas utifrån mätvärden och inte efter mående. Syfte: Att undersöka hur patienter som utsatts för fysiska trauman upplever omhändertagande på akutmottagning. Metod: Studien är genomförd som en litteraturstudie med vetenskapliga artiklar från CINAHL och PubMed. Åtta artiklar ingår i studien och de analyserades med utgångspunkt i Kristenssons integrerade innehållsanalys. Resultat: Patienternas upplevelse av omhändertagandet efter erfaret fysiskt trauma sammanfattas i fyra olika kategorier: upplevelsen av första mötet, kommunikationens betydelse, akutmiljöns betydelse och ickeverbalt omhändertagande.  Slutsats: Resultatet visade att i det initiala skedet så kände sig patienterna väl omhändertagna och betydelsefulla. En av de avgörande faktorerna för ett gott omhändertagande var en god kommunikation. Vid ett värdigt omhändertagande minskade risken för att patienterna skulle känna sig objektifierade och avhumaniserade.

Bakgrund: Ett oavsiktligt fysiskt trauma uppstår oväntat och kan påverka personens liv på olika sätt. För vissa fylls vardagen med utmaningar, och efterföljande reaktioner såväl fysiskt som psykiskt är vanligt. Ett livsvärldsperspektiv kan tillämpas för att förstå personens upplevelse av förändringar i livet, med utgångspunkt att människan är en helhet.   Syfte: Syftet med studien var att belysa vuxna personers upplevelser av hur livet förändras efter att ha drabbats av ett oavsiktligt fysiskt trauma. Metod: Litteraturstudien är baserad på självbiografier för att studera upplevelser. Fem självbiografier valdes ut för läsning och analyserades enligt Dahlborg-Lyckhages modell för analys av narrativer. Resultat: Analysen av litteraturen framställde sex teman som lyder: En förändrad kropp, Att uppleva begränsningar i vardagen, Ett nytt perspektiv på livet, Att känna sig sedd av omgivningen, Att påverkas i det psykiska måendet och Att leva med smärta.    Slutsats: Personerna som beskrivit hur livet förändras efter att ha drabbats av ett oavsiktligt fysiskt trauma upplevde kroppsliga förändringar och att leva smärtpåverkad efteråt. Det var svårt att acceptera förändringar och att bli begränsad i vardagliga aktiviteter. När de blev förbisedda av omgivningen kände de sig objektifierade. För att öka kunskapen inom området rekommenderas vidare studier om närståendes upplevelser, samt andra sorters trauman.

Background: Trauma is the leading cause of death for people up to 40 years and causes great suffering for the affected person. When the person comes into the emergency department, it requires fast treatment and a structured approach from all of the trauma group. Every minute is important for the patient's prognosis. The encounter between the patient and the nurse is often short and intense. Aim: The purpose of this study is to describe patients' experience of care for physical trauma in an emergency department. Method: Articles have been applied for in the various relevant databases. Articles that answered the purpose was gathered and data were marked. This is to get an overview of the state of knowledge, which is compiled in the result. Results: The result shows that the communication and information were an important part of the care. Patients wanted the nurses to be honest and give clear information for patients, because it had impact on the experience of care. Feelings that arose in the connection with trauma was fear of the unknown, and not to hold control over their lives. Conclusion: Trauma care is a complex situation. The patient, purely somatic are in a life threatening situation but the mind is still present with many thoughts and questions. As the situation is life-threatening, the psychosocial needs will never be a priority of the traumacare. It will probably always remain, if no changes in the trauma team structure occurs. / Bakgrund: Trauma är den vanligaste dödsorsaken för människor upp till 40 år och medför stort lidande för den drabbade personen. När personen kommer in till akutmottagningen krävs snabbt omhändertagande och ett strukturerat arbetssätt från alla ur traumteamet. All tid är viktig för patientens prognos. Mötet mellan patienten och sjuksköterskan blir ofta kort och intensiv. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att beskriva patienters upplevelse av omhändertagande vid fysiskt trauma på en akutmottagning. Metod: Artiklar har sökts i olika relevanta databaser. Artiklar som besvarade syftet samlades in och data markerades. För att få en översikt över kunskapsläget som har sammanställts under resultatet. Resultat: Resultatet visar att kommunikation och information var en viktig del i omhändertagandet. Patienterna ville att sjuksköterskorna skulle vara ärliga och ge tydlig information till patienterna, eftersom det hade påverkan på upplevelsen i omhändertagandet. Känslor som uppkom i samband med trauma var rädsla för det okända, och att inte inneha kontroll över sitt liv. Slutsats: Traumaomhändertagandet är en komplex situation. Somatiskt befinner sig patienten i en livshotande situation, men sinnet är fortfarande närvarande med många tankar och frågor. Eftersom situationen är livshotande, bortprioriteras alltid de psykosociala behoven patienten har i omhändertagandet och så kommer det förmodligen alltid att förbli. Om inte förändringar i traumateamets struktur sker.

Bakgrund: Ett fysiskt trauma kan innebära att människan blir påverkad fysiologiskt och existentiellt. Hälsa och välbefinnande är viktigt för att undvika psykisk ohälsa med ångest, depression, posttraumatiskt stressyndrom. Rädslor efter fysiskt trauma kunde påverka vardagen negativt för människan. Sårbarhet och lidande är något sjuksköterskan behöver kunskap om för att få en förförståelse för patientens hälsa och minska risken för vårdlidande. Sjuksköterskans vårdande har en viktig roll för att patienten ska få stöd. Syfte: Syftet var att belysa patienters erfarenhet av stöd efter fysiskt trauma och stödets betydelse för välbefinnandet ur ett patientperspektiv. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ litteraturöversikt. Resultat: Resultatet visade att patienter som utsatts för ett fysiskt trauma är i behov av en tydlig och konkret information från hälso- och sjukvården för att få ett ökat välbefinnande. Patienter var även i behov av stöttning som exempelvis rehabilitering för att få en ökad trygghet och minskad osäkerhet gällande skadorna. Emotionellt stöd var viktigt för patienterna för att uppnå känsla av hälsa och välbefinnande. Konklusion: Patienter önskade tydlig information och kommunikation för att uppleva trygghet och välbefinnande efter ett fysiskt trauma. Bristande information och kommunikation ledde till osäkerhet och minskat välbefinnande. Emotionellt stöd är viktigt för patienten att kunna återhämta sig och uppleva hälsa och välbefinnande. / Background: A physical trauma can mean that the person is affected physiologically and existentially. Health and well-being were important to avoid mental illness with anxiety, depression, post-traumatic stress disorder. Fears of physical trauma could also affect everyday life negatively for people. Vulnerability and suffering were something the nurse needed to experience for a pre-understanding of the patient's health. The nurse's caregiver played an important role in ensuring that the patient received support. Aim: The aim was to shed light on the patient's experience of support after physical trauma´s and the significance of the support for well-being from a patient perspective. Method: The study was conducted as a qualitative literature review. Results: The results showed that patients who have been subjected to physical trauma are in need of clear and concrete information from the health service in order to increase well-being. Patients were also in need of support, such as rehabilitation, in order to have increased sense of security and reduced uncertainty regarding the injuries. Emotional support was important for patients to achieve a sense of health and well-being. Conclusion: Patients wanted clear information and communication to have increased sense of security and well-being after a physical trauma. Lack of information and communication could lead to insecurity and reduced well-being. Emotional support was important for the patient to be able to recover and experience health and well-being.

Bakgrund: Att drabbas av en ryggmärgsskada till följd av trauma innebär ofta en stor livsomställning. Det är vanligt med både fysiska och psykiska sekundära hälsoeffekter hos personer med ryggmärgsskada och dessa patienter är ofta mer sårbara för flera olika ohälsotillstånd. Personer med funktionsnedsättning möter ofta omfattande barriärer i samhället, trots deras rättighet att bli inkluderade och kunna delta i samhället i samma utsträckning som den generella befolkningen. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av att leva med tetra- eller paraplegi till följd av trauma. Metod: Litteraturstudien bygger på 11 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Datainsamlingen skedde i databaserna PubMed och Cinahl med hjälp av PEO-modellen för att finna sökblock. Artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av SBUs granskningsmall och analyserades med tematisk analys för att identifiera subkategorier och kategorier. Resultat: Analysen resulterade i att deltagarnas upplevelser kunde kategoriseras i åtta subkategorier som mynnade ut i två övergripande kategorier. Kategorin En förändrad vardag innehöll subkategorierna; olika känslor som väcktes, begränsade fysiska förutsättningar, påverkad självständighet och varierande bemötande i samhället. Kategorien Hantering av tillvaron innehöll subkategorierna; behov av socialt och professionellt stöd, nya perspektiv på tillvaron, vikten av meningsfulla aktiviteter och strävan efter delaktighet i samhället. Konklusion: Sjuksköterskan har en viktig roll i bemötandet och behandlingen av personer med tetra- och paraplegi. Det är viktigt att arbeta personcentrerat och holistiskt för att tillgodose såväl fysiska som psykosociala behov. / Background: Suffering a spinal cord injury as a result of trauma often entails a significant life adjustment. Both physical and psychological secondary health effects are common among individuals with spinal cord injury, and these patients are often more vulnerable to various health conditions. People with disabilities often encounter extensive barriers in society, despite their right to inclusion and participation in society to the same extent as the general population. Objective: To illuminate patients' experiences of living with tetraplegia or paraplegia resulting from trauma. Method: The literature review is based on 11 scientific articles with a qualitative approach. Data collection was conducted in the PubMed and CINAHL databases using the PEO model to guide the search blocks. The articles were quality-assessed using the SBU review guide and analyzed using thematic analysis to identify subcategories and categories. Results: The analysis resulted in categorizing participants' experiences into eight subcategories, which converged into two overarching categories. The subcategories of different emotions evoked, limited physical capabilities, impacted independence, and varying societal encounters resulted in the category "Altered everyday life." The subcategories of the need for social and professional support, new perspectives on existence, the importance of meaningful activities, and the pursuit of societal participation resulted in the category "Managing life." Conclusion: The nurse plays a crucial role in the care and treatment of individuals with tetra- and paraplegia. It is important to work in a person-centered and holistic manner to address both physical and psychosocial needs.

Trauma är vanligt förekommande internationellt och drabbar främst unga under livets fyra första årtionden. Dödligheten relaterat till trauma förväntas att fortsätta öka till 2030 i Sverige. Trauma orsakar såväl ett fysiskt som ett psykiskt lidande för patienter, samt skapar stora samhällskostnader. Kunskap om patienters upplevelser och erfarenheter angående traumaomhändertagandet initialt är begränsat. Det är av vikt att sjuksköterskan har kunskap om patienters upplevelser och erfarenheter så att sjuksköterskan kan göra patienten delaktig i vården och tillgodose patientens behov och samtidigt tillhandahålla och bedriva en patientsäker vård i mötet med traumapatienten.  Syftet var att beskriva patienters upplevelser och erfarenheter av traumaomhändertagande. Metoden till studien var en allmän litteraturstudie. PubMed och CINAHL var databaserna som användes. Manuell sökning och kedjesökning utfördes också. Kvalitetsgranskningen resulterade i 15 artiklar som inkluderades för att därefter bearbetas med hjälp av en integrerad analys.  Resultatet mynnade ut i två huvudkategorier; patienternas positiva upplevelser och erfarenheter och patientens negativa upplevelser och erfarenheter. Till vardera huvudkategorier identifierades fem respektive sex underkategorier. Under huvudkategorin patienternas positiva upplevelser och erfarenheter identifierades underkategorierna; en välfungerande vårdkedja, tillfredsställande undersökning och behandling, professionellt bemötande, gynnsam informationsöverföring och kommunikation, och gynnsamma emotionella aspekter. Under den andra huvudkategorin patienternas negativa upplevelser och erfarenheter identifierades; brister i vårdkedjan, otillfredsställande undersökning och behandling, fysiologiska konsekvenser, brister i personalens kompetens, hinder för informationsöverföring och kommunikation, och psykologiska påfrestningar.  Slutsatsen av litteraturstudien är att upplevelserna och erfarenheterna av traumaomhändertagande är mångfacetterat och individuellt, vilket ställer höga krav på personalens kommunikationsförmåga samt krav på att individanpassa hälso- och sjukvården, då vården av traumapatienter är komplex. / Trauma is common internationally and mainly affects young people during the first four decades of life. Mortality related to trauma is expected to continue to increase until 2030 in Sweden. Trauma causes both physical and psychological suffering for patients and creates large societal costs. Knowledge of the patient's experiences regarding initial trauma care is limited. It is important that the nurse has knowledge of the patient's experiences so that the nurse can involve the patient in the care and ensure that the patient's needs are met, and at the same time provide care that is safe in the meeting with the trauma patient.  The aim was to describe patients' experiences of trauma care.  The method of the study was a general literature study. PubMed and CINAHL were the databases used. Manual search and snowballing were also performed. The result after quality review of articles contributed to 15 included articles that were analyzed according to an integrated analysis.  The analysis resulted in two main categories: the patients' positive experiences and the patients' negative experiences. Five respectively six subcategories were identified for each main category. Under the main category of patients' positive experiences, the subcategories were: a well-functioning care, satisfaction with examination and treatment, professional treatment, adequate knowledge and skills of the staff, good information transfer and communication, and that emotional aspects were considered as favorable. Under the second main category, the patients' negative experiences were identified; the lack of care, dissatisfaction with examination and treatment, the physiological consequences, lack of competence, obstacles to information transfer and communication, and psychological stress.  The conclusion of the literature study was that the experiences of trauma care are multifaceted and individual, which put high demands on health care staff in communication skills and the ability to adapt care individually, since the care of trauma patients is complex.