Eftersom grammatik har fått en mer framskriven plats i svenskämnets läroplan i och med Lgy11 än i den tidigare läroplanen syftar denna studie till att belysa svensklä-rares uppfattningar om sin egen grammatikundervisnings innehåll, utformning och legitimering i svenskämnet i gymnasieskolan. För att uppnå syftet har datain-samlingen gjorts genom halvstrukturerade intervjuer med sex svensklärare på fem gymnasieskolor i Mellansverige. Den teoretiska utgångspunkt som valts i studien är ett genrepedagogiskt perspektiv eftersom genrepedagogiken är en teori om språket som resurs där grammatik är en viktig faktor. Denna teori har även valts eftersom genrepedagogiken kan skönjas i Lgy11. Föreliggande studie visar att innehållet i grammatikundervisningen består av bland annat ordklasser, satser, fraser, nomina-liseringar samt passiva former. Grammatikundervisningen förekommer främst i två utformningar: isolerade eller integrerade moment. Vid isolerade grammatikmoment förekommer muntliga genomgångar, skriftliga övningar och prov eller annan exa-minerande uppgift. Vid integrerad grammatikundervisning förekommer gramma-tiska begrepp i bland annat feedback till elever, vid samtal om texter och i analyser. Lärarna i denna studie använder främst metaspråksargumentet och språkriktighets-argumentet för att legitimera grammatikundervisningen. En slutsats som dras av stu-dien är att eftersom lärarna anser att elevernas grammatiska kunskaper är för låga när de kommer till gymnasieskolan menar lärarna att de måste repetera grundläg-gande grammatiska begrepp. Om eleverna hade haft en grammatisk grund skulle man kunna fördjupa grammatikundervisningen mer i gymnasieskolan än vad man kan idag.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur grammatikundervisningen kan se ut i årskurserna 2 och 5. Vi har även haft för avsikt att undersöka hur lärarna tolkar styrdokumenten och varför de anser att eleverna ska lära sig grammatik. Vi har genom metoderna kvalitativ intervju och observation genomfört vår empiriska undersökning. Sammanlagt hade vi åtta informanter varav fyra lärare undervisade i åk 2, övriga fyra i åk 5. Vi har valt att dela in informanterna efter funktionaliserad, polariserad och formaliserad syn på grammatikundervisning. Resultatet visar att fyra av informanterna som hade en polariserad syn på grammatikundervisningen, två hade en funktionaliserad syn, medan två informanter hade en formaliserad syn. Informanternas främsta argument för att undervisa i grammatik var att utveckla elevernas skriftspråk och förbereda dem inför kommande studier. Av deras tolkning av kursplanerna framgick att det främsta motivet de hittade var utveckling av skriftspråket. Våra slutsatser är att grammatikundervisningen i skolans tidigare år är på väg att förändras. Vi påvisar även de gränser som existerar mellan grammatikforskning, verksamma lärare, och läromedelsframställning och belyser den problematik som uppstår därav.

<p>Det övergripande syftet med denna uppsats var att se vilka tendenser som finns i elevuppsatser som producerats kort efter att eleverna arbetat med grammatik. Hypotesen var att de elever som arbetat intensivt med vissa grammatiska moment också använder dessa oftare i fria uppsatser än elever som inte arbetat lika intensivt med grammatik. I studien jämförs en försöksgrupp som nyligen arbetat med tre grammatiska moment med en kontrollgrupp som inte gjort det. Resultaten relateras till nivåer i processbarhetshierarkin enligt Pienemanns modell. De processbarhetsnivåer som undersöks baseras på de grammatiska moment som eleverna tränat på: rak ordföljd, progressiv form och do-omskrivning. I studien redogörs också för andra faktorer än processbarhet som kan påverka elevernas förmåga att ta in grammatisk information. Input hypotesen utgör en viktig del i studien och resultaten visar att eleverna i försöksgruppen i hög grad påverkas av det affektiva filtret som gör att de inte är mottagliga för undervisning. Resultaten av jämförelsen mellan försöksgruppen och kontrollgruppen visar att intensiv träning i vissa grammatiska moment inte gör att samma konstruktion uppträder oftare i elevernas uppsatser.</p>

Det övergripande syftet med denna uppsats var att se vilka tendenser som finns i elevuppsatser som producerats kort efter att eleverna arbetat med grammatik. Hypotesen var att de elever som arbetat intensivt med vissa grammatiska moment också använder dessa oftare i fria uppsatser än elever som inte arbetat lika intensivt med grammatik. I studien jämförs en försöksgrupp som nyligen arbetat med tre grammatiska moment med en kontrollgrupp som inte gjort det. Resultaten relateras till nivåer i processbarhetshierarkin enligt Pienemanns modell. De processbarhetsnivåer som undersöks baseras på de grammatiska moment som eleverna tränat på: rak ordföljd, progressiv form och do-omskrivning. I studien redogörs också för andra faktorer än processbarhet som kan påverka elevernas förmåga att ta in grammatisk information. Input hypotesen utgör en viktig del i studien och resultaten visar att eleverna i försöksgruppen i hög grad påverkas av det affektiva filtret som gör att de inte är mottagliga för undervisning. Resultaten av jämförelsen mellan försöksgruppen och kontrollgruppen visar att intensiv träning i vissa grammatiska moment inte gör att samma konstruktion uppträder oftare i elevernas uppsatser.

Denna studie syftar till att undersöka gymnasieelevers attityder till huruvida grammatikkunskaper är nödvändigt för att lära sig engelska. Studien baseras på intervjuer med 18 elever som alla läser den obligatoriska kursen Engelska 5. Med utgångspunkt i motivationsteorier har studien vidare analyserat förhållandet mellan elevers attityd till grammatikens nödvändighet och deras motivation att lära sig engelska. Resultatet visar att eleverna anser att grammatik är nödvändigt för att lära sig engelska. Generellt visar resultatet även på en negativ attityd till grammatikmomentet.  Möjligtvis kan denna attityd förklaras genom den motivation eleverna uppvisar för att lära sig engelska. Här har det visat sig att elever med en så kallad instrumentell motivation, det vill säga att man lär sig för ha nytta av det i framtiden, i större utsträckning har en negativ attityd. Detta betyder alltså att vissa paralleller kan dras mellan attityd till grammatik och elevernas motivation att lära sig engelska. Däremot kan inte studien uppvisa någon självklar samvariation mellan motivationstyp och attityd till grammatik.

Denna studies syfte är att undersöka hur bilden av ungdomar konstrueras i fyra läromedelstexter i tyska som främmande språk från 70-, 80-, 90- och 00-talet utifrån en systemisk-funktionell grammatisk analys. Dessutom belyser studien frågan om det finns någon skillnad i ungdomskonstruktionen mellan de olika läromedelstexterna. Metoden som ligger till grund för studien är en kvalitativ textanalys där fyra stycken läromedelstexter analyseras utifrån den ideationella metafunktionens transitivitetsanalys som är en del av den systemisk-funktionella grammatiken. Genom att använda sig av detta analysverktyg har processer, deltagare och omständigheter i läromedelstexterna lokaliserats och analyserats. Resultatet visar att läroboksförfattarna konstruerar bilden av ungdomar till största del genom att låta dem vara förstadeltagare i processerna. Dock finns det undantag där ungdomsbilden konstrueras genom att låta ungdomarna definiera varandras bild av dem eller där aktiviteter eller familjemedlemmar konstruerar dem. Ungdomskonstruktionen fokuserar på att åskådliggöra att de som levande varelser visar att de kan tänka själva, utföra egna handlingar och uttrycka sig. När det gäller de språkliga medel som har konstruerat bilden av ungdomarna finns det inte någon skillnad mellan de fyra läromedelstexterna men skillnader när det gäller processkärnor, andradeltagare och omständigheter, det vill säga de tre byggstenarna inom den ideationella metafunktionen, finns. Det visar att ungdomarna prioriterar annorlunda saker beroende på hur bilden av dem själva ser ut.

Die Autoren des jüngst erschienenen Deutsch–Lehrbuchs Einverstanden leiten den Abschnitt zur Pluralbildung mit folgender Entschuldigung ein: "Leider gibt es viele Ausnahmen von den Regeln für die Pluralbildung im Deutschen. Deshalb tust du gut daran, die deutschen Substantive immer mit bestimmtem Artikel und der Pluralform zu lernen." Diese Ansicht ist in der schwedischen Germanistik gut verankert und wird deutlich, wenn man sowohl ältere als auch neuere Lehrbücher und Grammatiken liest. Die Zahl der Pluralformen variiert und es gibt viele unterschiedliche Vorgehensweisen, sie zu präsentieren. Das macht es verständlich, dass die deutsche Nominalflexion als "kompliziert" angesehen wird. Auch deutsche Linguisten sind über die Anzahl deutscher Pluralallomorphe uneins. Die Diskussion erstreckte und erstreckt sich von einer vollständigen Ablehnung eines regelbasierten Pluralsystems bis hin zu Ideen, der deutsche Plural sei erlernbar und zwar ausgehend von einer festen Anzahl von Regeln. Schwedische Deutsch–Grammatikbücher für die Grundschule und das Gymnasium stellen das Pluralsystem vollständig dar, d.h. nach Regeln und Ausnahmen, was für eine wissenschaftliche Grammatik auch geboten ist. In den in diesem Aufsatz untersuchten Lehrbüchern wird allerdings nicht nur auf diese Grammatiken verwiesen, sondern man versucht ebenfalls, die Pluralbildung auf linguistische Weise zu erklären. Dass schwedische Schüler deshalb oder trotzdem mit dem deutschen Plural kämpfen, ist nicht verwunderlich. Mit dieser Problematik beschäftigt sich dieser Aufsatz.

No description available.

Syftet med examensarbetet är att genom textanalys och intervjuer undersöka grammatikens plats i svenskämnet utifrån förändringarna som skett i den nya kursplanen för Svenska 2 i GY11 jämfört med Svenska B i Lpf94. Det har gjorts med utgångspunkt i tidigare forskning, bland annat Malmbergs svenskämneskonceptioner. Det resultatet visar är att då inga större förändringar gällande stuktur är uppenbara i svenska 2 så ser vi förändringar i målen då vissa blivit mer specifika, några har försvunnit från föregående kursplan och grammatikmålet är helt nytt. Textanalysen enligt svenskämneskonceptionerna visar att Svenska B och Svenska 2 huvudsakligen fokuserar på färdighetsträning som verktyg till erfarenhetspedagogiska mål. Svenskämnet som litteraturhistoriskt ämne har däremot en mindre roll. Lärarnas svenskämneskonceptioner stämmer överens med kursplanerna. Textanalysen kompletterar därmed intervjuerna och ger stöd till analysen av dem. Utifrån intervjuerna kan vi se att det råder delade meningar om grammatikens nytta i svenskämnet, medan samtliga lärare ändå i någon form berör allt det som grammatikbegreppet innefattar. Tre av åtta lärare tror att de inte kommer förändra sin undervisning i och med det nya grammatikmålet. En slutsats vi drar från undersökningen är att grammatikmålet är tolkningsbart vilket kan leda till icke likvärdig undervisning.

Detta är en undersökning av grammatiska skillnader mellan de två betygen A och C i det skriftliga nationella provet i svenska 1 på gymnasiet. Studiens syfte är att undersöka om grammatiska skillnader har någon påverkan på om elevtexten erhåller betyget A eller C. Undersökningen inkluderar olika variabler och fokuset i studien ligger främst på den syntaktiska grammatiken. Metoden som använts i undersökningen är av kvantitativt slag. Materialet är hämtat från det nationella provet i svenska 1 på gymnasiet vårterminen 2013. 20 elevtexter har inkluderats i undersökningen, 10 av varje betyg. Bland mängden av resultat så kan det fastställas att A-texterna använder sig av fler utbyggda nominalfraser än C-texterna, subjektet är den vanligaste satsdelen i fundamentet och att A-texterna har en betydligt högre ordvariation än C-texterna. I diskussionen jämförs vissa resultat med resultat som framkommit i tidigare forskning och det som bland annat kan konstateras är att elevernas ordvariation verkar ha sjunkit genom åren, variationen i fundamentet har stigit samt att dagens meningslängd bland de högre betygen kan jämställas med meningslängden för de lägre betygen tidigare år.